För ett par månader sedan, närmare bestämt i februari, gick jag till den ekologiska mataffären Rot och köpte de finaste citroner, apelsiner och blodapelsiner jag kunde hitta. Det yttersta av skalet skalades av, och lades i varsin burk med vodka. Sedan har de fått stå i ett mörkt skåp och goa sig.
Häromhelgen tyckte jag det fick vara nog och kokade motsvarande mängd sockerlag som vodka i burkarna. Skalen silades bort och fruktvodkan blandades med sockerlag. Sedan hälldes allt upp på flaskor och etiketter skrevs.
Alla blev otroligt goda. Limoncellon blev dock bäst, så den uppgraderades till snyggkaraff från Finland och står nu synlig och lättillgänglig när en vill ha en digestif till espresson.
Uppiggad över hur bra det gått rotade jag genast fram en halvliter frysta hjortron och slängde ner i en ny burk med vodka. Nu står istället den i ett mörkt skåp och goar till sig.
I förra (eller förrförra?) veckan blev jag klar med en sommarklänning jag jobbat på. Jag ville sy något glatt, och hade en bit fruktmönstrat tyg jag köpt på Tradera liggandes. Jag hade även ett symönster liggande sedan flera år tillbaka.
Nämligen Stil 7876, från 70talet. Jag gjorde bara ett par ändringar, nämligen la till fickor, gjorde framkjolen i ett stycke istället för två och fodrade överdelen, men trots det gick den snabbt att sy.
Och nu är den klar! Glad och kul, perfekt för en Aperol spritz på terazzon.
När fruktklänningen var klar fick jag äntligen sätta tänderna i ett projekt Amanda och jag bestämt oss för att göra i lag, nämligen sy varsin Roberts Wood-klänning. Vi har spanat på deras mönster i flera åt. Mönstren är dyra, förmodligen krångliga och de släpper kanske två per år. Jag valde att sy en rosettklänning i lappteknik och Amanda ska sy en med blommor.
Jag har hamstrat tyger sedan vi bestämde oss för att sy den, och det blir broderat, siden och scalloped. Likt deras egen version, för jag har velat ha en sådan i flera år nu, sen kanske jag syr en i rött eller svart.
Klänningen har runt 300 delar, och mönstret var på runt 40 sidor att klippa och klistra. Tanken är att detta ska vara ett långsamt gående projekt mellan andra, att jag ska se det som ett pussel jag syr på då och då. Det gör ingenting om det får ta några år.
Men i lördags började jag i alla fall klipp tyg! Jag gjorde om de två nedersta raderna till en rad, så att jag kunde använda en gardinkappa jag köpt som nedre fåll. Tror det kommer bli sött. 16 bitar är nu klippta, så får vi se när nästa klipp blir av!
I förra veckan cyklade jag på min vanliga loppisrunda och hamnade således på Röda Korset i Ektorp. Bland annat fyndade jag handdukar och tyg, nån liten skål och annat allmänt bös. Men, just som jag skulle gå till kassan skymtade mitt norra öga något indigofärgat.
Bland jackorna hängde en deadstockjeansjacka i bikermodell från märket Perfecto by Scholl. Den är förmodligen från 80-/90-talet, och tycks knappt ha varit prövad. Jag prövade den inte heller, för 100 kr fick den följa med hem oavsett.
Det är fickor och dragkedjor till höger och vänster och den blå färgen är intensiv.
Jag gick till min burk med pins och plockade fram några favoriter och prövade kombinationer, för det var tydligt att en sån här jacka behöver lite extra pynt.
Till sist nöjde jag mig med Vi flytt int, Atomkraft nej tack och Meatloaf.
Och jackan passade som en dröm. Nu vill jag bara ha tillbaka lite sommarvärme, så att jag kan använda den igen.
Just innan påsk gick jag till Söderbokhandeln och satte sprätt på ett presentkort och kom hem med två bilderböcker och en kapitelbok.
Sedan följde ett par veckor när jag var djupt nere i 9–12 böcker, en trygg bokkategori att vistas i. Det kan vara kamper mot det onda, men de goda segrar alltid. Vi tar en titt på vad jag läst.
Pärlan av Klara Bartilsson är en färgsprakande explosion under havet. Den är finstämd, har otroliga illustrationer och nästan som ett konstverk, vilket i och för sig bilderboksformen som medium ständigt tangerar mot, men som blir extra tydligt här. En fin läsning, som gör mig ännu mer taggad på hennes nya bok Drömskåpet.
Den andra bilderboken jag läste var Rumpelstiltskin av Mac Barnett och Carson Ellis. Det är en nytolkning av bröderna Grimms klassiska saga, och den gör sig extra bra i Carson Ellis händer. Hennes illustrationer är som vanligt otroliga, och jag borde verkligen sätta tänderna i en 9-12 bok jag har hemma illustrerad av henne, Wildwood. Hur som helst, också en fin bilderbok, och rolig. Det finns något betryggande med just folksagor, i hur den lilla alltid lyckas överlista fienden.
Sedan läste jag Rävunge bortblåst, av Frida Nilsson och Maria Nilsson Thore. En mysig, modern djurberättelse, även om den utspelar sig på kanske tidigt 90tal? Den handlar om olika djur i utkanten av samhället boendes i Gamla Cementhamnen, och en stormig natt händer det ofattbara – Ofelia blåser ut till sjöss. Dela får en följa både Ofelia, men också de vuxna i hennes liv när de försöker hitta henne. En utmärkt bok att läsa om du älskar Det susar i säven, men vill ha det mindre puttinuttigt, eller som jag, väntar på att Jakob Wegelius ska släppa något nytt. I höst kommer dessutom en uppföljare om djuren i cementhamnen!
Sedan läste jag del två i Fabian Göransons dystopiska och Augustprisade triologi om Klara: Teknokraternas plan. Den var lika bra som första delen och jag älskar att han inte förklarar för mycket, utan utgår ifrån att läsaren kommer förstå, eller bara köpa rakt av, världen han bygger upp ändå. Det är spännande och hemskt på samma gång och tredje delen kunde gärna få komma imorgon.
När jag hade läst klart boken om Klara frågade jag Fredde vad jag skulle läsa nu och han föreslog Mio min Mio av Astrid Lindgren, så jag gick till bokhyllan och plockade fram min version illustrerad av Johan Egerkrans. Det var första gången jag läste den med hans illustrationer, och de gör verkligen berättelsen rättvisa. Perfekt bok att läsa om när världen är hemsk.
Förra helgen vankades valborg och första maj, och således långhelg. Så på valborg tog vi bilen upp till huset och möttes av strålande sol och snöfri mark.
Klockan var runt 18 när vi kom fram, men det var ändå varmt ute, så jag konkade fram trädgårdsmöbler och först fick vi en öl i solen och sedan en bricka middag, jag hade gjort färskostpiroger med svamp dagen före med just detta i åtanke.
Efter middagen gick jag runt i trädgården och inspekterade och fantiserade om när vi ska ha en brygga här i sommar.
Några dagar innan vi åkte upp hade vi åkt till Ikea med en bestämd lista och kommit ut en timma senare med allt vi behövde, och inte en pinal extra, det kändes som ett mirakel. Vi hade tänkt och klurat och till slut kommit fram till att diskmaskin är en lyx vi vill ha, och här skulle den bo.
Så torsdagskvällen ägnades främst åt att bygga Ikeastommar, men också åt att hänga upp en ny gardinkappa jag sytt till köket.
Så blev det fredag och dags för rivning, eller i alla fall försiktig nedplockning. Bänkskivan sparas för framtida bruk, lådstommen och pannskåpet bevarades helt och flyttades ett halvt varv, spisen behålls också. Kaklet var limmat fast och gick sönder direkt, så det fick tyvärr ryka.
Men så framåt lunch var allt borta och det var uppiggande torrt undertill, inget murket, inga tecken på tidigare vattenskador. Mina föräldrar hade turligt nog en gipsskiva liggandes i sin verkstad som vi fick ta över, så den åkte upp som en jämn bas.
Och så började bygget! Vi hade valt det absolut mest basic Ikea hade att erbjuda, både på grund av priset, men också för att det matchade bäst med nuvarande kök. Skåpen och lådorna ska såklart också målas gröna i framtiden. Och jag fick bestämma ho, och valde en i porslin med synlig front! ❤
Framemot eftermiddagen på lördagen var allt klart, allt byggspill och bös hade vi åkt till tippen med och köksgolven var såpskurade, och diskmaskinen hade tagit en premiärtur!
Lådenheten och pannskåpet flyttade hit, till bredvid kylen där vi tidigare hade ett hemmabygge som huserade sopsortering, nu bor det under diskhon. Turligt nog var dessa två exakt lika breda som marmorskivan vi hade liggandes här. Vi ska bara bygga en sockel till enheten att stå på, så den blir lika hög som resterande bänkar.
Sedan fick jag sitta på den gula favoritstolen och dricka köksvernissagevin medan Fredde lagade middag.
Och på kvällen såg vi på Den svenska länken och åt Sandwich.
Sedan blev det söndag och jag fyllde år! 37 år och rosa grön köksägare, det inte illa det. Jag kammade till mig.
Men det var helt i onödan, för det vankades vårlunk.
På med sportkläder istället!
Vi gick den korta biten till andra sidan vägen till rastplatsen där det var samling. Och inte nog med att det var lunk, det var tipsrunda med karta!
Den gick förbi gulliga häxiga hus.
Och hästar och hönor.
Jag och Fredde var i lag, och vi skötte oss ganska bra, tyckte vi.
Men när vi kom tillbaka till rastplatsen och fick facit hade vi en hel del fel ändå. Efter lite fika och samkväm gick vi hem igen.
Lagom till lunch ute i solen. Det är lä på den här uteplatsen, så just nu är den favoriten.
Resten av födelsedagendagen ägnades åt viktiga saker som att maskindiska allt grönt glas.
Och att arbeta i trädgården med att rensa, kratta och plantera ner lökar. På kvällen var vi bjudna på middag hos min morbror och moster och i födelsedagspresent av Fredde hade jag önskat att han skulle vara ledig på måndagen, så att vi kunde bila hem då istället, och det fick jag. En perfekt födelsedag blev det!
I fredags var jag ju på Waldemarsudde, och en ny kylskåpsmagnet fick följa med hem, och den gör mig så glad. På kylen hänger nämligen min samling magneter av konstverk. Den påbörjades häromhösten, när jag gick på Skeppsholmens folkhögskola och tog en tur till Moderna museet på lunchen. Då köpte jag Andy Warhols popkonstkossa. Sedan var jag, Linnea och Karin på Nationalmuseum och flickan med boken köptes. När jag var i Sydkorea förra våren fick jag illustrationen ur Sara Lundbegs bilderbok Ingen utom jag.
Det dansande paret av Fernando Botero hittade jag på en loppis för två kronor och i fredags flyttade alltså ”I fantasins värld” av Isaac Grünewald upp på kylen. De må bara vara fem magneter än så länge, men de piggar upp varje gång jag ska öppna kylen, och jag ser redan fram emot vilken konstverkmagnet jag ska hitta härnäst.
I fredags tog jag cykeln till Södermalm, mötte upp min moster Lallan som var i stan och vi begav oss till Djurgården. Och när vi klev av spårvagnen på ändstation var det helt plötsligt både sol och vår!
Vi klev rakt in på prins Eugenes Waldemarsudde. Jag har troligtvis varit där förut, men det var i så fall väldigt länge sedan. Just nu hade de i alla fall utställningen ”Det blommande – Konst och botanik”, om blommor och buketter i konstverk.
Det fanns små tavlor som sprakade av färg.
Och stora som gjorde samma sak.
Men också skulpturer och installationer och till och med en smörbollsblomma av Fabergé.
Samt den obehagliga tavlan ”Flickan och döden”. Allt var dock mycket fint.
Efter huvudutställningen åt vi lunch, jag fick sparris på blomkålspuré och roslemonad.
Sedan gick vi vidare till utställningen ”Prinsväxter” som var i hemdelen av museumet. Det var mycket fint och luktade gott.
Miljöerna var såklart överdådiga och ouppnåeliga, men blommorna kan en ju faktiskt återskapa hemma, som detta bord fullt av pelargoner och murgröna.
Biblioteket gick i grönt och jag ville ha den här vasen, men enligt Google är det någon sorts dyrgrip för närmare 40 000.
I hemdelen fanns även Eugenes egen tavla ”Molnet” och den klassikern var såklart fint att se.
Vi gick upp till sista våningen och tittade på verk ur samligen, till exempel detta stormiga hav av Strindberg.
Mina favoritmålningar var nog dock dessa, den senare ”I fantasins värld” av Isaac Grünewald fick följa med hem som kylskåpsmagnet.
Sedan gick vi ut i solen igen, jag blev förtjust i dessa stakettoppar och funderar på något liknande mot älven vid huset, och så fick vi en dryck på en uteservering i solen. En mycket fin fredag.
Förra veckan var det så mycket sjå, och hade varit så mycket sjå veckan dess förinnan, med jobb, mönstersläpp och releasefest, så jag tog helt enkelt en bloggsemester i en vecka. Men nu är ordningen återställd!
För nästan exakt ett år sedan fick jag ett mail av sytidningen Tauko som undrade ifall jag ville göra ett symönster till ett kommande nummer. Det ville jag såklart! Och efter månader av moodboardande, skissande, mailande, mönsterkonstruerande och -korrigerande och grejande finns numret nu ute!
Jag visste direkt att jag ville göra ett mönster i många delar, så att en kunde få användning för alla spillbitar som en har liggandes. En annan sak jag har en förkärlek för är ok på klänningar, och denna gång blev det ett triangelformat och båtringat ok, vilket gör att klänningen inte behöver någon stängning, utan det är bara att dra den över huvudet.
Klänningen är vådad och kjolen får massor av vidd, men en kan välja längden själv baserat på hur många våder en syr dit. Mönstret kommer även med två ärmlängder, här har jag valt den kortare längden. I detta fall sydde jag den genomgående av vintagetextilier, oket är en gammal duk, ärmarna en stuvbit, kjolen är ett gammalt lakan, och så vidare.
Och nu finns alltså nummer 19 ute, där mönstret till min klänning men även en mängd andra mönster, finns med.
Temat för numret var nordisk sommar, och färgpaletten innehöll bland annat magenta och senapsgult, så för själa tidningen sydde jag två varianter av klänningen i rutigt linnetyg från Merchant & Mills, sponsrat av Tygverket.
Som igår ordnade släppfest med mig och Stina Loving, som också har ett mönster med i numret! Jag kom dit vid 17 och Amanda hade skyltat så fint med våra klänningar i fönstret.
Tygerna jag sytt av fanns framme!
Och tidningen låg framme!
Inne i butiken hängde min vita variant av klänningen, och Stinas guldiga kjol och topp!
Jag rättade till vecken och grejade innan det var dags för release.
Sedan kom Stina och det var dags för release!
Lukas kom och jag fick visa och förklara och han ställde bra frågor trots att han inte syr.
Amanda var såklart där, och Saga kom med sin otroliga kappa och hund i högsta hugg.
Hunden stal jag ett tag och vi var båda mycket nöjda med releasen!
När vi stängde dörrarna gick vi vidare för en öl på Söders hjärta och allt var toppen.
Igår efter jobbet svängde jag förbi Amanda på Tygverket för att lämna av ett par klänningar inför morgondagens release. Jag har skapat ett symönster för tidningen Tauko och den släpps imorgon, kom gärna förbi! Här kan ni läsa mer, och på fredag kommer ett blogginlägg om hela processen och goa bilder på klänningen! Hur som helst, efter Tygverket smet jag in på Artikel2 och hittade en påse mohairgarn för 79kr!
Jag läste på banderollen och började redan leta igenom hela Ravelry i jakt på ett bra koftmönster. När jag sydde den silvriga lurexklänningen till nyår kände jag att vad fint det vore med en mohairkofta till, som ett moln. Till slut hittade jag i alla fall Charlottes koftmönster och slog till! Om allt går som det ska borde nystanen räcka precis till denna kofta.
Jag började sticka direkt, men jag gjorde fel för det var sent och koftan stickas i stycken och inte runt, så det blev mosstickning istället för resår, men i morse repade jag upp och började om.
Jag kände mig nödgad att kolla igenom knappbeståndet också, även om det är på tok för tidigt för sådana härligheter, men vad ska en göra. Just nu lutar jag mot Gilda-knapparna. Oavsett känns det trevligt att ha en bra sommarstickning på gång att slänga ner i handväskan när en går ut genom dörren.
I övrigt på hantverksfronten har jag just klippt ut ett rosa ginghamtyg. Det ska bli en gardin. Jag sydde klart den andra Tauko-klänningen i helgen och har paus från klädsömnad ett tag, för att hämta andan lite.
Amanda och jag ska köpa varsitt symönster som vi båda suktat efter vid löning, så tills dess har jag tänkt sy lätta heminredningsgrejor för att riktigt hitta sylusten igen. Gardinen ska sitta i husköket och är bli en kopia av den här kappan jag redan har, tror det kommer bli fint. Vad grejar ni med som bäst just nu?
I fredags var det strålande sol och jag mötte upp Fredde i Sickla. Ärenden gjordes och mat åts i solen. Sedan gick jag till Stadsmissionen och köpte ett gult, danskt spillkum. Det ska få flytta till huset!
Fredde var hemma igen och lagade sin cykel och jag storhandlade min så full att jag fick surra fast handväskan i fram. Snart ska ag fästa dit en Prippsback.
Det blev lördag och jag krängde på mig Work & sport-byxorna och cyklade hem till mamma och pappa. Sedan hjälpte jag mamma att sortera och rensa bokhyllan hela långa dagen tills vi äntligen fick fira med en öl och hamburgare på Pohlhem.
Och så blev det igår, söndagen. På balkongen blommade påskliljor jag köpte i fredags för tio kronor krukan, och äppelträdet börjar ta sig, björnbärsburken med, men den är jag inte lika peppad på.
Av mamma fick jag en bok om trädgårdsodling och jag läste på i sällskap av min blivande hemträdgård. Jag borde verkligen skola om perennerna men jag har inte jord nog, och det fick inte plats på cykeln i fredags.
Framåt eftermiddagen fick jag långtråkigt och tog fram en lite trist sänglampa jag hade tagit med från huset, jag tror vi fick den av min kusin och hans tjej i somras.
Fram åkte även en bit tapet av Svenskt tenns Eldblomma som jag fått av min moster.
Några kvartar senare fanns det en lite festligare sänglampa. Det knixiga med att klä om lampor är ju att de nästan alltid är koniska, så en behöver använda mer material än längden på lampan. I detta fall var lampskärmarna 14 cm, och jag använde 17 cm tapet så att jag kunde rulla lite snett. Var jag ska ha lampan vet jag inte än, men förmodligen blir det i huset.
