Häromhelgen var det fortfarande ganska kallt, men grönt ute, så jag slängde mig på cykeln för en loppisrunda i närområdet.
Jag började med Röda Korset i Ektorp.
Köpte mellis på Coop vägg i vägg.
Och tog mig sedan vidare till Återbruket i Fisksätra.
På vägen hem stannade jag och plockade en bukett vitsippor för att pigga upp Fredde som var förkyld, och för att fynden ärligt talat hade lyst med sin frånvaro.
Tre ömma små fynd kom jag hem med, förutom vitsipporna. Två skålar och en ljusstake, alla från Upsala Ekeby. Alla även till det facila priset 5 kr styck, så det var ändå en värd utflykt.
Tidigare den veckan hade jag dessutom fyndat en vägghylla och en liten gardinskena med teleskopfunktion, så jag passade samma dag på att sy en gardin till gästrummet i huset.
Och när det blev kväll plockade jag fram Maria Gripes Glasblåsarens barn, för det är den enda rimliga boken att läsa när vitsipporna blommar.
Jag hittade den här fina konstboken för några månader sedan i jobbets grovsoprum. Den har dock främst blivit liggande, och inte på ett trevligt sätt, jag är ingen coffee table book-tjeja som stylar loss. Den har främst varit i vägen. Så. Fram med skalpellen.
Boken innehåller alla möjliga målningar från början av 1900talet.
Jag skar ut de jag tyckte var trevligast.
En mängd Matisse bland annat., nu packat och redo att dekorera väggar i huset.
Och sen var jag redo att göra mig av med boken, men då fick jag en skymt under skyddsomslaget, bindningen var mycket snyggt, och värdig nog att själv sitta på väggen.
Således skar jag ut hela inlagan, och hålslagare, hammare och öljetter fick åka fram!
Nu sitter den där, ovanfär sängen och mår.
Jag blev absolut sugen på att göra detsamma med fler böcker.
Men så länge ledde det bara till att jag bara tog mig i kragen och ramade in två tryck jag har haft liggandes och hamrade upp dem med på väggen.
När jag ändå var i farten fick de olika prickbegoniorna spaljéer så de inte växer i sidled längre. Allt som allt känns sovrummet mycket trivsammare nu.
Det är fredag, solen skiner, vi tittar på några videos för att komma i stämning inför helgen. Vi inleder med Mireille Mathieus otroliga tolkning av Abbas The winner takes it all.
Helgen är som gjord för projekt, och själv är jag sugen på att svänga ihop en Louise Carmen skrivbokshållare i läder. Den här tjejan gjorde en själv och går pedagogiskt igenom hur.
Rajiv Surendra är en favorit, alla hans videor är trevliga. Men nu när flädersäsongen står runt hörnet är jag extra sugen på att pröva drinken Hugo som han gör här.
Jag älskar Katerinas videos. De är informativa, snygga och hon syr så mycket fint. Förra året försökte jag mig på att sy ett par trosor efter ett par av hennes videos med mönsterkonstruktion, och det gick sådär, trosorna blev för små. Men den här morgonrocken i siden. Helskotta så fin den är. Kanske är denna helg en bra helg att sy en morgonrock.
Som en bonus slänger jag in Sandie Shaws Jeane, en otroligt svängig låt hon gjorde ihop med The Smiths. Det är inte mycket video att tala om, men när jag upptäckte den för en massa år sedan fanns den inte på Spotify, så det har hängt kvar att jag lyssnar på den via Youtube.
För ett par månader sedan, närmare bestämt i februari, gick jag till den ekologiska mataffären Rot och köpte de finaste citroner, apelsiner och blodapelsiner jag kunde hitta. Det yttersta av skalet skalades av, och lades i varsin burk med vodka. Sedan har de fått stå i ett mörkt skåp och goa sig.
Häromhelgen tyckte jag det fick vara nog och kokade motsvarande mängd sockerlag som vodka i burkarna. Skalen silades bort och fruktvodkan blandades med sockerlag. Sedan hälldes allt upp på flaskor och etiketter skrevs.
Alla blev otroligt goda. Limoncellon blev dock bäst, så den uppgraderades till snyggkaraff från Finland och står nu synlig och lättillgänglig när en vill ha en digestif till espresson.
Uppiggad över hur bra det gått rotade jag genast fram en halvliter frysta hjortron och slängde ner i en ny burk med vodka. Nu står istället den i ett mörkt skåp och goar till sig.
I förra (eller förrförra?) veckan blev jag klar med en sommarklänning jag jobbat på. Jag ville sy något glatt, och hade en bit fruktmönstrat tyg jag köpt på Tradera liggandes. Jag hade även ett symönster liggande sedan flera år tillbaka.
Nämligen Stil 7876, från 70talet. Jag gjorde bara ett par ändringar, nämligen la till fickor, gjorde framkjolen i ett stycke istället för två och fodrade överdelen, men trots det gick den snabbt att sy.
Och nu är den klar! Glad och kul, perfekt för en Aperol spritz på terazzon.
När fruktklänningen var klar fick jag äntligen sätta tänderna i ett projekt Amanda och jag bestämt oss för att göra i lag, nämligen sy varsin Roberts Wood-klänning. Vi har spanat på deras mönster i flera åt. Mönstren är dyra, förmodligen krångliga och de släpper kanske två per år. Jag valde att sy en rosettklänning i lappteknik och Amanda ska sy en med blommor.
Jag har hamstrat tyger sedan vi bestämde oss för att sy den, och det blir broderat, siden och scalloped. Likt deras egen version, för jag har velat ha en sådan i flera år nu, sen kanske jag syr en i rött eller svart.
Klänningen har runt 300 delar, och mönstret var på runt 40 sidor att klippa och klistra. Tanken är att detta ska vara ett långsamt gående projekt mellan andra, att jag ska se det som ett pussel jag syr på då och då. Det gör ingenting om det får ta några år.
Men i lördags började jag i alla fall klipp tyg! Jag gjorde om de två nedersta raderna till en rad, så att jag kunde använda en gardinkappa jag köpt som nedre fåll. Tror det kommer bli sött. 16 bitar är nu klippta, så får vi se när nästa klipp blir av!
I förra veckan cyklade jag på min vanliga loppisrunda och hamnade således på Röda Korset i Ektorp. Bland annat fyndade jag handdukar och tyg, nån liten skål och annat allmänt bös. Men, just som jag skulle gå till kassan skymtade mitt norra öga något indigofärgat.
Bland jackorna hängde en deadstockjeansjacka i bikermodell från märket Perfecto by Scholl. Den är förmodligen från 80-/90-talet, och tycks knappt ha varit prövad. Jag prövade den inte heller, för 100 kr fick den följa med hem oavsett.
Det är fickor och dragkedjor till höger och vänster och den blå färgen är intensiv.
Jag gick till min burk med pins och plockade fram några favoriter och prövade kombinationer, för det var tydligt att en sån här jacka behöver lite extra pynt.
Till sist nöjde jag mig med Vi flytt int, Atomkraft nej tack och Meatloaf.
Och jackan passade som en dröm. Nu vill jag bara ha tillbaka lite sommarvärme, så att jag kan använda den igen.
Just innan påsk gick jag till Söderbokhandeln och satte sprätt på ett presentkort och kom hem med två bilderböcker och en kapitelbok.
Sedan följde ett par veckor när jag var djupt nere i 9–12 böcker, en trygg bokkategori att vistas i. Det kan vara kamper mot det onda, men de goda segrar alltid. Vi tar en titt på vad jag läst.
Pärlan av Klara Bartilsson är en färgsprakande explosion under havet. Den är finstämd, har otroliga illustrationer och nästan som ett konstverk, vilket i och för sig bilderboksformen som medium ständigt tangerar mot, men som blir extra tydligt här. En fin läsning, som gör mig ännu mer taggad på hennes nya bok Drömskåpet.
Den andra bilderboken jag läste var Rumpelstiltskin av Mac Barnett och Carson Ellis. Det är en nytolkning av bröderna Grimms klassiska saga, och den gör sig extra bra i Carson Ellis händer. Hennes illustrationer är som vanligt otroliga, och jag borde verkligen sätta tänderna i en 9-12 bok jag har hemma illustrerad av henne, Wildwood. Hur som helst, också en fin bilderbok, och rolig. Det finns något betryggande med just folksagor, i hur den lilla alltid lyckas överlista fienden.
Sedan läste jag Rävunge bortblåst, av Frida Nilsson och Maria Nilsson Thore. En mysig, modern djurberättelse, även om den utspelar sig på kanske tidigt 90tal? Den handlar om olika djur i utkanten av samhället boendes i Gamla Cementhamnen, och en stormig natt händer det ofattbara – Ofelia blåser ut till sjöss. Dela får en följa både Ofelia, men också de vuxna i hennes liv när de försöker hitta henne. En utmärkt bok att läsa om du älskar Det susar i säven, men vill ha det mindre puttinuttigt, eller som jag, väntar på att Jakob Wegelius ska släppa något nytt. I höst kommer dessutom en uppföljare om djuren i cementhamnen!
Sedan läste jag del två i Fabian Göransons dystopiska och Augustprisade triologi om Klara: Teknokraternas plan. Den var lika bra som första delen och jag älskar att han inte förklarar för mycket, utan utgår ifrån att läsaren kommer förstå, eller bara köpa rakt av, världen han bygger upp ändå. Det är spännande och hemskt på samma gång och tredje delen kunde gärna få komma imorgon.
När jag hade läst klart boken om Klara frågade jag Fredde vad jag skulle läsa nu och han föreslog Mio min Mio av Astrid Lindgren, så jag gick till bokhyllan och plockade fram min version illustrerad av Johan Egerkrans. Det var första gången jag läste den med hans illustrationer, och de gör verkligen berättelsen rättvisa. Perfekt bok att läsa om när världen är hemsk.
Förra helgen vankades valborg och första maj, och således långhelg. Så på valborg tog vi bilen upp till huset och möttes av strålande sol och snöfri mark.
Klockan var runt 18 när vi kom fram, men det var ändå varmt ute, så jag konkade fram trädgårdsmöbler och först fick vi en öl i solen och sedan en bricka middag, jag hade gjort färskostpiroger med svamp dagen före med just detta i åtanke.
Efter middagen gick jag runt i trädgården och inspekterade och fantiserade om när vi ska ha en brygga här i sommar.
Några dagar innan vi åkte upp hade vi åkt till Ikea med en bestämd lista och kommit ut en timma senare med allt vi behövde, och inte en pinal extra, det kändes som ett mirakel. Vi hade tänkt och klurat och till slut kommit fram till att diskmaskin är en lyx vi vill ha, och här skulle den bo.
Så torsdagskvällen ägnades främst åt att bygga Ikeastommar, men också åt att hänga upp en ny gardinkappa jag sytt till köket.
Så blev det fredag och dags för rivning, eller i alla fall försiktig nedplockning. Bänkskivan sparas för framtida bruk, lådstommen och pannskåpet bevarades helt och flyttades ett halvt varv, spisen behålls också. Kaklet var limmat fast och gick sönder direkt, så det fick tyvärr ryka.
Men så framåt lunch var allt borta och det var uppiggande torrt undertill, inget murket, inga tecken på tidigare vattenskador. Mina föräldrar hade turligt nog en gipsskiva liggandes i sin verkstad som vi fick ta över, så den åkte upp som en jämn bas.
Och så började bygget! Vi hade valt det absolut mest basic Ikea hade att erbjuda, både på grund av priset, men också för att det matchade bäst med nuvarande kök. Skåpen och lådorna ska såklart också målas gröna i framtiden. Och jag fick bestämma ho, och valde en i porslin med synlig front! ❤
Framemot eftermiddagen på lördagen var allt klart, allt byggspill och bös hade vi åkt till tippen med och köksgolven var såpskurade, och diskmaskinen hade tagit en premiärtur!
Lådenheten och pannskåpet flyttade hit, till bredvid kylen där vi tidigare hade ett hemmabygge som huserade sopsortering, nu bor det under diskhon. Turligt nog var dessa två exakt lika breda som marmorskivan vi hade liggandes här. Vi ska bara bygga en sockel till enheten att stå på, så den blir lika hög som resterande bänkar.
Sedan fick jag sitta på den gula favoritstolen och dricka köksvernissagevin medan Fredde lagade middag.
Och på kvällen såg vi på Den svenska länken och åt Sandwich.
Sedan blev det söndag och jag fyllde år! 37 år och rosa grön köksägare, det inte illa det. Jag kammade till mig.
Men det var helt i onödan, för det vankades vårlunk.
På med sportkläder istället!
Vi gick den korta biten till andra sidan vägen till rastplatsen där det var samling. Och inte nog med att det var lunk, det var tipsrunda med karta!
Den gick förbi gulliga häxiga hus.
Och hästar och hönor.
Jag och Fredde var i lag, och vi skötte oss ganska bra, tyckte vi.
Men när vi kom tillbaka till rastplatsen och fick facit hade vi en hel del fel ändå. Efter lite fika och samkväm gick vi hem igen.
Lagom till lunch ute i solen. Det är lä på den här uteplatsen, så just nu är den favoriten.
Resten av födelsedagendagen ägnades åt viktiga saker som att maskindiska allt grönt glas.
Och att arbeta i trädgården med att rensa, kratta och plantera ner lökar. På kvällen var vi bjudna på middag hos min morbror och moster och i födelsedagspresent av Fredde hade jag önskat att han skulle vara ledig på måndagen, så att vi kunde bila hem då istället, och det fick jag. En perfekt födelsedag blev det!
I fredags var jag ju på Waldemarsudde, och en ny kylskåpsmagnet fick följa med hem, och den gör mig så glad. På kylen hänger nämligen min samling magneter av konstverk. Den påbörjades häromhösten, när jag gick på Skeppsholmens folkhögskola och tog en tur till Moderna museet på lunchen. Då köpte jag Andy Warhols popkonstkossa. Sedan var jag, Linnea och Karin på Nationalmuseum och flickan med boken köptes. När jag var i Sydkorea förra våren fick jag illustrationen ur Sara Lundbegs bilderbok Ingen utom jag.
Det dansande paret av Fernando Botero hittade jag på en loppis för två kronor och i fredags flyttade alltså ”I fantasins värld” av Isaac Grünewald upp på kylen. De må bara vara fem magneter än så länge, men de piggar upp varje gång jag ska öppna kylen, och jag ser redan fram emot vilken konstverkmagnet jag ska hitta härnäst.
I fredags tog jag cykeln till Södermalm, mötte upp min moster Lallan som var i stan och vi begav oss till Djurgården. Och när vi klev av spårvagnen på ändstation var det helt plötsligt både sol och vår!
Vi klev rakt in på prins Eugenes Waldemarsudde. Jag har troligtvis varit där förut, men det var i så fall väldigt länge sedan. Just nu hade de i alla fall utställningen ”Det blommande – Konst och botanik”, om blommor och buketter i konstverk.
Det fanns små tavlor som sprakade av färg.
Och stora som gjorde samma sak.
Men också skulpturer och installationer och till och med en smörbollsblomma av Fabergé.
Samt den obehagliga tavlan ”Flickan och döden”. Allt var dock mycket fint.
Efter huvudutställningen åt vi lunch, jag fick sparris på blomkålspuré och roslemonad.
Sedan gick vi vidare till utställningen ”Prinsväxter” som var i hemdelen av museumet. Det var mycket fint och luktade gott.
Miljöerna var såklart överdådiga och ouppnåeliga, men blommorna kan en ju faktiskt återskapa hemma, som detta bord fullt av pelargoner och murgröna.
Biblioteket gick i grönt och jag ville ha den här vasen, men enligt Google är det någon sorts dyrgrip för närmare 40 000.
I hemdelen fanns även Eugenes egen tavla ”Molnet” och den klassikern var såklart fint att se.
Vi gick upp till sista våningen och tittade på verk ur samligen, till exempel detta stormiga hav av Strindberg.
Mina favoritmålningar var nog dock dessa, den senare ”I fantasins värld” av Isaac Grünewald fick följa med hem som kylskåpsmagnet.
Sedan gick vi ut i solen igen, jag blev förtjust i dessa stakettoppar och funderar på något liknande mot älven vid huset, och så fick vi en dryck på en uteservering i solen. En mycket fin fredag.
Förra veckan var det så mycket sjå, och hade varit så mycket sjå veckan dess förinnan, med jobb, mönstersläpp och releasefest, så jag tog helt enkelt en bloggsemester i en vecka. Men nu är ordningen återställd!
Rastlösheten 