Jag har ju en idé om att vår brofästeterazzo ska vara som en italiensk oas där temperaturen alltid är perfekt, blommorna alltid blommar och limoncellon alltid är kall. Det kommer naturligtvis inte ske, men drömma kan en. Ett steg mot en mer estetiskt tilltalande terazzo har dock varit att sy dynor till rottingmöbeln jag fick av mamma och pappa förra sommaren. När vi var uppe i maj tog jag därför mått och skramlade fram ett gammalt Laura Ashley-tyg i linne som jag köpt fem meter av på loppis.

Jag började med att klippa till mönsterdelar till fyra stolar och en soffe. Det mönstrade tyget använde jag som topp och sarg, till botten ville jag inte slösa fintyg och använde istället ett bättre begagnat lakan.

Jag gjorde ordentligt med research på skumfronten, och landade i att Jysks 7cm tjocka madrass var mest valuta för pengarna.

Penna och japansåg åkte fram!

Och sedan fanns en stapel dynor redo att kläs!

Varje dyna fick en kant passpoal, för att det skulle se mindre hemmagjort ut.

Och bottnarna sydde jag fast för hand, för jag orkade inte med tanken på dragkedja och hur det inte skulle ligga slätt och fint efter att jag försökt få in en rejäl dyna genom ett för litet hål.

När jag ändå var i farten klädde jag matchande knappar till de runda kuddarna, och sydde en korvkudde som matchade glatt den med.

Sist men inte minst fick även den stora dynan ett antal klädda knappar, och det gjorde genast att den kändes mer möbeldyna än klädd madrass.

Och i helgen fick jag äntligen testa och se om alla mått varit korrekta, och de hade dem!

Korvkudden var lite punschig så nu ska jag se om jag kan sy ihop en kortare rygg av spillbitarna som blev över.

Dessutom hittade jag en gigantisk kudde på loppis, så förmodligen krävs även någon sorts matchande puff.