Jag hittade den här fina konstboken för några månader sedan i jobbets grovsoprum. Den har dock främst blivit liggande, och inte på ett trevligt sätt, jag är ingen coffee table book-tjeja som stylar loss. Den har främst varit i vägen. Så. Fram med skalpellen.
Boken innehåller alla möjliga målningar från början av 1900talet.
Jag skar ut de jag tyckte var trevligast.
En mängd Matisse bland annat., nu packat och redo att dekorera väggar i huset.
Och sen var jag redo att göra mig av med boken, men då fick jag en skymt under skyddsomslaget, bindningen var mycket snyggt, och värdig nog att själv sitta på väggen.
Således skar jag ut hela inlagan, och hålslagare, hammare och öljetter fick åka fram!
Nu sitter den där, ovanfär sängen och mår.
Jag blev absolut sugen på att göra detsamma med fler böcker.
Men så länge ledde det bara till att jag bara tog mig i kragen och ramade in två tryck jag har haft liggandes och hamrade upp dem med på väggen.
När jag ändå var i farten fick de olika prickbegoniorna spaljéer så de inte växer i sidled längre. Allt som allt känns sovrummet mycket trivsammare nu.
Det är fredag, solen skiner, vi tittar på några videos för att komma i stämning inför helgen. Vi inleder med Mireille Mathieus otroliga tolkning av Abbas The winner takes it all.
Helgen är som gjord för projekt, och själv är jag sugen på att svänga ihop en Louise Carmen skrivbokshållare i läder. Den här tjejan gjorde en själv och går pedagogiskt igenom hur.
Rajiv Surendra är en favorit, alla hans videor är trevliga. Men nu när flädersäsongen står runt hörnet är jag extra sugen på att pröva drinken Hugo som han gör här.
Jag älskar Katerinas videos. De är informativa, snygga och hon syr så mycket fint. Förra året försökte jag mig på att sy ett par trosor efter ett par av hennes videos med mönsterkonstruktion, och det gick sådär, trosorna blev för små. Men den här morgonrocken i siden. Helskotta så fin den är. Kanske är denna helg en bra helg att sy en morgonrock.
Som en bonus slänger jag in Sandie Shaws Jeane, en otroligt svängig låt hon gjorde ihop med The Smiths. Det är inte mycket video att tala om, men när jag upptäckte den för en massa år sedan fanns den inte på Spotify, så det har hängt kvar att jag lyssnar på den via Youtube.
I förra (eller förrförra?) veckan blev jag klar med en sommarklänning jag jobbat på. Jag ville sy något glatt, och hade en bit fruktmönstrat tyg jag köpt på Tradera liggandes. Jag hade även ett symönster liggande sedan flera år tillbaka.
Nämligen Stil 7876, från 70talet. Jag gjorde bara ett par ändringar, nämligen la till fickor, gjorde framkjolen i ett stycke istället för två och fodrade överdelen, men trots det gick den snabbt att sy.
Och nu är den klar! Glad och kul, perfekt för en Aperol spritz på terazzon.
När fruktklänningen var klar fick jag äntligen sätta tänderna i ett projekt Amanda och jag bestämt oss för att göra i lag, nämligen sy varsin Roberts Wood-klänning. Vi har spanat på deras mönster i flera åt. Mönstren är dyra, förmodligen krångliga och de släpper kanske två per år. Jag valde att sy en rosettklänning i lappteknik och Amanda ska sy en med blommor.
Jag har hamstrat tyger sedan vi bestämde oss för att sy den, och det blir broderat, siden och scalloped. Likt deras egen version, för jag har velat ha en sådan i flera år nu, sen kanske jag syr en i rött eller svart.
Klänningen har runt 300 delar, och mönstret var på runt 40 sidor att klippa och klistra. Tanken är att detta ska vara ett långsamt gående projekt mellan andra, att jag ska se det som ett pussel jag syr på då och då. Det gör ingenting om det får ta några år.
Men i lördags började jag i alla fall klipp tyg! Jag gjorde om de två nedersta raderna till en rad, så att jag kunde använda en gardinkappa jag köpt som nedre fåll. Tror det kommer bli sött. 16 bitar är nu klippta, så får vi se när nästa klipp blir av!
För nästan exakt ett år sedan fick jag ett mail av sytidningen Tauko som undrade ifall jag ville göra ett symönster till ett kommande nummer. Det ville jag såklart! Och efter månader av moodboardande, skissande, mailande, mönsterkonstruerande och -korrigerande och grejande finns numret nu ute!
Jag visste direkt att jag ville göra ett mönster i många delar, så att en kunde få användning för alla spillbitar som en har liggandes. En annan sak jag har en förkärlek för är ok på klänningar, och denna gång blev det ett triangelformat och båtringat ok, vilket gör att klänningen inte behöver någon stängning, utan det är bara att dra den över huvudet.
Klänningen är vådad och kjolen får massor av vidd, men en kan välja längden själv baserat på hur många våder en syr dit. Mönstret kommer även med två ärmlängder, här har jag valt den kortare längden. I detta fall sydde jag den genomgående av vintagetextilier, oket är en gammal duk, ärmarna en stuvbit, kjolen är ett gammalt lakan, och så vidare.
Och nu finns alltså nummer 19 ute, där mönstret till min klänning men även en mängd andra mönster, finns med.
Temat för numret var nordisk sommar, och färgpaletten innehöll bland annat magenta och senapsgult, så för själa tidningen sydde jag två varianter av klänningen i rutigt linnetyg från Merchant & Mills, sponsrat av Tygverket.
Som igår ordnade släppfest med mig och Stina Loving, som också har ett mönster med i numret! Jag kom dit vid 17 och Amanda hade skyltat så fint med våra klänningar i fönstret.
Tygerna jag sytt av fanns framme!
Och tidningen låg framme!
Inne i butiken hängde min vita variant av klänningen, och Stinas guldiga kjol och topp!
Jag rättade till vecken och grejade innan det var dags för release.
Sedan kom Stina och det var dags för release!
Lukas kom och jag fick visa och förklara och han ställde bra frågor trots att han inte syr.
Amanda var såklart där, och Saga kom med sin otroliga kappa och hund i högsta hugg.
Hunden stal jag ett tag och vi var båda mycket nöjda med releasen!
När vi stängde dörrarna gick vi vidare för en öl på Söders hjärta och allt var toppen.
Igår efter jobbet svängde jag förbi Amanda på Tygverket för att lämna av ett par klänningar inför morgondagens release. Jag har skapat ett symönster för tidningen Tauko och den släpps imorgon, kom gärna förbi! Här kan ni läsa mer, och på fredag kommer ett blogginlägg om hela processen och goa bilder på klänningen! Hur som helst, efter Tygverket smet jag in på Artikel2 och hittade en påse mohairgarn för 79kr!
Jag läste på banderollen och började redan leta igenom hela Ravelry i jakt på ett bra koftmönster. När jag sydde den silvriga lurexklänningen till nyår kände jag att vad fint det vore med en mohairkofta till, som ett moln. Till slut hittade jag i alla fall Charlottes koftmönster och slog till! Om allt går som det ska borde nystanen räcka precis till denna kofta.
Jag började sticka direkt, men jag gjorde fel för det var sent och koftan stickas i stycken och inte runt, så det blev mosstickning istället för resår, men i morse repade jag upp och började om.
Jag kände mig nödgad att kolla igenom knappbeståndet också, även om det är på tok för tidigt för sådana härligheter, men vad ska en göra. Just nu lutar jag mot Gilda-knapparna. Oavsett känns det trevligt att ha en bra sommarstickning på gång att slänga ner i handväskan när en går ut genom dörren.
I övrigt på hantverksfronten har jag just klippt ut ett rosa ginghamtyg. Det ska bli en gardin. Jag sydde klart den andra Tauko-klänningen i helgen och har paus från klädsömnad ett tag, för att hämta andan lite.
Amanda och jag ska köpa varsitt symönster som vi båda suktat efter vid löning, så tills dess har jag tänkt sy lätta heminredningsgrejor för att riktigt hitta sylusten igen. Gardinen ska sitta i husköket och är bli en kopia av den här kappan jag redan har, tror det kommer bli fint. Vad grejar ni med som bäst just nu?
I fredags var det strålande sol och jag mötte upp Fredde i Sickla. Ärenden gjordes och mat åts i solen. Sedan gick jag till Stadsmissionen och köpte ett gult, danskt spillkum. Det ska få flytta till huset!
Fredde var hemma igen och lagade sin cykel och jag storhandlade min så full att jag fick surra fast handväskan i fram. Snart ska ag fästa dit en Prippsback.
Det blev lördag och jag krängde på mig Work & sport-byxorna och cyklade hem till mamma och pappa. Sedan hjälpte jag mamma att sortera och rensa bokhyllan hela långa dagen tills vi äntligen fick fira med en öl och hamburgare på Pohlhem.
Och så blev det igår, söndagen. På balkongen blommade påskliljor jag köpte i fredags för tio kronor krukan, och äppelträdet börjar ta sig, björnbärsburken med, men den är jag inte lika peppad på.
Av mamma fick jag en bok om trädgårdsodling och jag läste på i sällskap av min blivande hemträdgård. Jag borde verkligen skola om perennerna men jag har inte jord nog, och det fick inte plats på cykeln i fredags.
Framåt eftermiddagen fick jag långtråkigt och tog fram en lite trist sänglampa jag hade tagit med från huset, jag tror vi fick den av min kusin och hans tjej i somras.
Fram åkte även en bit tapet av Svenskt tenns Eldblomma som jag fått av min moster.
Några kvartar senare fanns det en lite festligare sänglampa. Det knixiga med att klä om lampor är ju att de nästan alltid är koniska, så en behöver använda mer material än längden på lampan. I detta fall var lampskärmarna 14 cm, och jag använde 17 cm tapet så att jag kunde rulla lite snett. Var jag ska ha lampan vet jag inte än, men förmodligen blir det i huset.
Häromveckan bestämde jag mig för att ge upp jakten på det perfekta kostymmönstret, det perfekta kostymtyget och helt enkelt ta vad jag har. Det ledde till detta tyg och detta byxmönster, samma som jag sedan tänker sy snösettet i.
Efter närmre undersökande av mönstret och existensiella frågor som ”Vad gör en kostym till en kostym?” insåg jag att detta byxmönster inte räckte. Saker jag tydligen tycker gör en kostym till en kostym är krångliga fickor. Och det första mönstret hade inga fickor alls. Snålt. Så jag plockade fram två ytterligare mönster att stjäla fickor ifrån.
Det rutiga byxmönstret fick donera sidfickor och Quinn-mönstret fick donera bakficka.
En annan sak som definierar en kostym enligt mig är extra prydlig sömnad. Så fickorna har avslutats med snedslå.
I sidsömmarna hade jag också tänkt sy snedslå, men jag hade ingen i passande färg, och orkade verkligen inte sätta mig och göra egen av sidentyget som jag använt till fickor. Så jag bad Amanda om råd. Hon kan ju allt och informerade mig om kantstickad sömsmån. Ursäkta mig, men hur prydligt blev inte detta? Det känns väldigt kostymigt.
Förhoppningen är att bli klar med byxorna idag, så de kan susa med mig upp till Umeå. Nu när jag har en plan för sömavslutnad som inte innebär snedslå känns det mycket mer görbart, men håll tummarna för mig!
Jag har återigen begått Vintedshopping. Denna gång en läderväska av nästan lärarinnestuk. Fin modell, snygga fickor på utsidan, men skicket inte toppen.
Tråkig vattenfläck på en av snyggfickorna.
Tråkiga vattenfläckar på baksidan. Allmänt sned kant.
Jättetråkig vattenfläck på undersidan. Och så en allmänt smutsig, torr och lite förvrängd känsla.
Fram med redskapen! Kaffet var till mig, inte för att färga lädret.
Jag schamponerade mig sektion för sektion igenom hela väskan och torkade av med trasa efter hand. När hela väskan var ren smörjde jag in den rikligt. Sedan fick den stå upprätt på golvet med böcker i sig för att återfå en stramare botten medan läderbalsamat återfuktade under natten.
Dagen därpå var den återfuktad, vattenfläckarna var försvunna och formen var lite bättre.
Nu är väskan redo för att vara nära till hands när jag åker till Litauen för bokmässa på tisdag.
För några månader sedan köpte jag en gammal sidenpyjamas på Vinted. När den kom hem visade den sig vara mer ljusrosa än jag hade hoppats på, så den har blivit liggande. Men så, förra veckan fick jag nog. Jag började med att sprätta bort de gamla tryckknapparna, som var gamla nog att inte vara varken blanka eller rostfria.
Ur byxorna drog jag den torkade resåren och ur en låda fick jag fram ett kuvert textilfärg. Sådana köper jag jämt på loppis, om färgen intresserar. Och ”Äkta Dalarött” intresserar sannerligen.
Jag läste instruktionerna halvnoga.
Men tog fasta på att det viktiga när en färgar saker är att den är genomblöt innan det läggs ned i färgbadet, så färgen sprider sig jämt. Jag äger ingen rostfri kastrull så jag hämtade in en potatishink från balkongen och hällde över kokande vatten i den, siden skulle ju helst inte kokas ändå.
Sedan vevade jag loss. Tyvärr fick hemmets enda trägaffel sätta livet till, så nu står en sådan högst upp på loppislistan. Denna är numer öronmärkt för just färgning och har fått flytta från kök till verkstad.
Eftersom jag dessutom hade tvättstuga medan detta pågick passade jag på att skölja pyjamasen i tvättmaskinen också, efter att först ha sköljt den så noga jag orkade hemma.
Och medan jag gick till posten fick pyjamasen torka.
Och den blev fin. Röd och jämn i färgen. Byxan fick en ny resår och blusen nya tryckknappar.
Egentligen är byxan något för kort i midjan för mig för att den ska vara helt bekväm, men tyget är otroligt mjukt. Och den tar i princip ingen plats alls om en skrynklar ihop den eller viker fint, så den är perfekt för resor. Men vad vi främst tar med oss av detta projekt är att färga är både lätt och blir fint!
Jag skulle ju vilja kalla det skidsetet men vi vet ju mycket väl att jag kommer inte skida i det. Så, numera är det snösetet. Ett set att använda dagar som detta, kalla tråkiga grå dagar när en ändå måste gå ut. Och eftersom det är för kallt för att hitta på något spännande är detta vad som upptar större delen av min tanketid just nu. Så nu får ni se hur går till när jag närmar mig ett nytt syprojekt.
I måndags tittade vi ju på alla mina norrlandsklingande tygmärken, och sedan dess har ett tillkommit. Ett filtmärke med metallbroderi föreställande Västerbottens-renen. Planen är att det ska sitta på hedersplatsens vänsterarm. De tre små runda vill jag ha över vänster bröstficka, och resterande tygmärken bestämmer jag när jackan är klar.
Tanken är att använda dessa mönster, med vissa modifieringar. Dels behöver jag göra byxorna större, vanligtvis har jag storlek 42 i Stilmönster från den här perioden, och jag vill kunna använda byxorna som överdragsbyxor mer än inomhusbyxor. Jackan är i storlek 44 vilket känns rimligt att utgå ifrån, då borde jag få plats med både foder och tjocktröja under.
I tygsamlingen finns detta: ett marinblått ulltyg som matchar de flesta tygmärkena och därför är tänkt som bas, även om jag inte mätt och sett efter huruvida det räcker eller inte än. Ett ytterligare blått tyg, i siden. Det tänker jag ska bli ärm- och byxfoder, där är det alltid klokt att fodra med glansigt tyg. Till sist har jag en bit rosenväv som egentligen används för att sy västen till Västerbottens folkdräkt för herrar. Detta vill jag allra helst både fodra livet och huvan med, men också sy en lapptäcksstjärna av på ryggen.
Tycker det vore så snyggt att ha ett mönstrat tyg inne i huvan, som damen i grönt har här. Men inte heller detta tyg har jag mätt och sett efter vad det räcker till.
På småpillsfronten finns två kuldragkedjor i fel färg, tänker att dessa kan färgas och användas till byxorna. Västerbottensknapparna behöver naturligtvis användas till jackan, i kombination med andra guldfärgade knappar till fickor och hängelbyxorna, eftersom jag har för få. Och i midjan ska det vara en ”snodd” enligt mönstret. Jag hade inga snoddar i min bandsamling, men däremot ett fint blått band som kanske kan funka.
För ett par år sedan sydde jag denna jacka, och den har blivit mitt mest använda plagg som jag har sytt själv. Jackor blir ju lätt det, varför det känns extra värt att göra detta snöset. Men ett par saker vill jag göra annorlunda denna gång.
Jag tror att jag möjligtvis vill ha en mudd istället för manschett, både för smidighetens skull, men också för att har jag en för tjock tjocktröja under denna jacka går inte manschetterna att knäppa. Jag gillar verkligen de rejäla fickorna på denna också, och kommer nog behöva lägga till sådana på den nya, då bara bröstfickor inte räcker. Huruvida de blir infällda som på denna eller likadana, men större än bröstfickorna, återstår dock att se.
En innerficka i fodret är också ett måste. Och det är verkligen glatt med ett mönstrat foder. Om väven inte räcker vill jag hitta en bit mönstrad bomulls- eller ullflanell, gärna rutig, men ett kul tyg går också bra.
Och när det kommer till ryggapplikationen måste jag hantera väven bättre än jag gjorde på denna jacka, jag tror jag fick sy om den fyra gånger innan jag kom på att den behövde stabiliseras med visilin för att inte resma sig.
På byxfronten har jag dessa 40talshängselbyxor som inspiration. De är också i ull och jag kan knappt ha dem längre, men de är för fina för att göra sig av med.
Även här finns det infällda fickor. Jag kommer absolut behöva en sån där liten onödig ficka med dragkedja på setet. För mitt imaginära liftkort.
I benslutet har dessa kilar av bomullstyg. Jag gissar att det är för att enkelt kunna knö ner benen i ett par kängor utan för mycket bulk. Jag gissar att jag snarare kommer vilja ha mina byxor över kängorna, och överväger därför en resår av något slag.
Hängslena och biben tänker jag kopiera rakt av från dessa, men förmodligen använda några bättre spännen eller knappar istället, tycker dessa är väl omständiga.
Så. Första steget antar jag är att mäta alla tyger och se vad jag har att jobba med. Så kanske det finns ett färdigt snöset att förgylla dagarna med nästa vinter!
Rastlösheten 