Idag hade jag tänkt blogga och kräftskivan jag hade i fredags, eller kanske allra mest om pyntet. Kräftpynt kan vara det finaste jag vet nämligen.
Men igår kväll, efter en långsam lördag och regnig söndag, tog jag mig i kragen och klippte ut mönster och delar till ett par kostymbyxor, just innan läggdags.
På onsdag vankas deg nämligen bokmässa, och till förra årets mässa sydde jag om en herrkostym. Den blev helg okej, men lämnade en del att önska. Planen är att en dag sy en kostym från topp till tå själv. Men det knixiga är att hitta ett fint nog tyg, värt alla de timmarna. I mina gömmor hade jag dock en bit loppisfyndad ulltwill som precis räckte till ett par byxor. Och en bit siden som blev snygga fickor.
Så idag efter jobbet har jag hetssytt istället för att blogga, och nu är de nästan klara. Imorgon behöver jag fålla dem, sy knapp och knapphål samt dividera med mig själv huruvida jag ska sy dit några skärphällor eller ej. Mönstret hade inga inkluderade, men jag gillar ändå en god svångrem. Vi får se. Och kräftpynten får bli en annan dags inlägg.
När Fredde och jag bestämde oss för att gifta oss i våras visste jag direkt vilken klänning jag ville sy; Roberts Wood patchwork bow dress. Sagt och gjort, jag köpte mönstret, lurade i Amanda att jag bara ville sy den för att så att jag kunde ha hennes stöd och sen började jag leta tyger på loppis.
På Stadsmissionen hittade jag en gardinkappa med en så go fåll, som jag tänkte kunde bli just fållen på klänningen.
På Ersta Second hand hittade jag två gardiner i råsiden som var fodrade med tunn bomull.
Och på Sellpy hittade jag ett sjok hålbroderat tyg. Mönstret kräver 3-5 olika tyger, så jag tyckte dessa tre kunde räcka.
Nu följde en lång period av papperspysslande, tejpa ihop mönster, klippa sönder mönster, justera mönster för att kunna ha den vågiga gardinen som fåll och hej å hå.
I början av april var jag inne på Artikel2 och hittade en påse vitt mohairgarn för 79kr och tänkte, såklart ska jag kuka ur och hinna sticka en kofta också.
Jag köpte ett koftmönster på internet och gick loss.
Det var första gången jag stickade en överdel i delar, istället för att bara sticka runt med rundsticka, och jag måste säga att jag gillade det ändå.
Klänningens delar klipptes ut ett par här och ett par där, och jag bockade av på det långa klippschemat vad jag hade.
Sedan blev det sommar och jag sket i allt som hette bröllopskläder, men när vi kom hem igen i början av augusti var det sannerligen hög tid att skärpa sig. Alla delar var utklippta och jag började sy. Och det blev så himmelens fult. En vågig fåll passar INTE för lappteknik. Jahapp. Panik.
Men, med en knapp månad kvar till vigsel och över 400 bitar att sy ihop tog jag snabbt beslutet att istället sy den helt i råsiden. Jag tog nästan inga bilder alls av kalaset, främst för att jag var nervös för att råka skicka bilden till någon som skulle råka fatta vad som var på gång.
Men dessutom bestämde jag mig för att helfodra klänningen i gardinens eget foder, och detta var oerhört krångligt och det sög att inte kunna be Amanda om råd. Men med Freddes nålningshjälp och massa stödstygn var jag tillslut framme vid att sy fast namnlapp.
Och så var klänningen klar!
Jag klippte ut sidentyget i båda riktningarna, så att det skulle synas en skillnad när ljuset föll på den.
Till klänningen var planen sedan länge att ha min röda Eduards-väska och röda Sophie-sandaler från Anonymous Copenhagen.
Någon gång i våras hittade jag ett sidennattlinne från Not Just Pyjama på Sellpy och det packades ner så att jag kunde ha något på mig medan jag fixade till mig inför vigseln.
Skor och väska packades ner i varsin resepåse, necessär fylldes med smink, alla viktiga papper och pass lades i fodral och ett sykit packades det med.
När klänningen var struken och klar bestämde jag mig för att sy en matchande rosett i samma tyg.
Och den packades ner tillsammans med annat bra att ha bröllops-jox.
Den sista koftärmen hetsstickade jag på tåget ner till Köpenhamn och sydde fast några timmar innan vi gick till rådhuset.
Hade tid och kunnighet funnits hade jag justerat bysten, men båda lyste med sin frånvaro i detta fall.
Klänningen blev i alla fall klar, och den var toppen att gifta sig i!
Och skorna var bekväma de med, och tjusigt röda mot klänningen. Trots att vädret hade lovat regn så sprack det upp och var varmt nästan hela dagen, så koftan blev liggande bortglömd så gott som hela dagen.
Jag har bestämt mig för att göra en egen Louise Carmen läderhållare för skrivböcker. Ni som vet vet att deras skrivboksomslag är otroligt tjusiga, men också handgjorda efter köparens önskemål och således mycket kostsamma. Jag tänkte därför försöka mig på att göra en själv och har samlat ihop material. Vi tar en tittZ
Först och främst behöver en ju skrivböcker, eller åtminstone bestämma vilken storlek på skrivböcker en vill ha i den. Jag har landat i A5 och har detta snygga trepack som jag köpte på förra Bokmässan men dristat mig från att använda än. En är blank, en linjerad och en prickad.
Det behövs öljetter och resårband. Jag hade lite större öljetter hemma än jag kanske föredrar, men jag ska göra ett prov och se hur det blir innan jag köper nya. Resårbanden ska ju helst vara runda, men jag vill också att de ska vara röda. I nuläget får jag välja mellan rött och platt eller runt och svart. En kompromiss jag möjligtvis inte är beredd att göra.
I övrigt hittade jag även klistermärksbokstäver i mina gömmor och mässingsringar att fästa charms i. Charms behöver jag skaffa.
Lädret köpte jag ett stort sjok av på Vinted, men när det kom hem var det mer mockafinish på det än jag gillar, så jag ska undersöka om det går att behandlas för att få det blankare.
När det gäller mönster så googlade jag helt enkelt på ”Free A5 Louise Carmen template” och valde ett som såg bra ut.
Nu när allt är ihopsamlat är det dags att göra prover och försöka, och se om det kan bli något av det här.
Jag har ju en idé om att vår brofästeterazzo ska vara som en italiensk oas där temperaturen alltid är perfekt, blommorna alltid blommar och limoncellon alltid är kall. Det kommer naturligtvis inte ske, men drömma kan en. Ett steg mot en mer estetiskt tilltalande terazzo har dock varit att sy dynor till rottingmöbeln jag fick av mamma och pappa förra sommaren. När vi var uppe i maj tog jag därför mått och skramlade fram ett gammalt Laura Ashley-tyg i linne som jag köpt fem meter av på loppis.
Jag började med att klippa till mönsterdelar till fyra stolar och en soffe. Det mönstrade tyget använde jag som topp och sarg, till botten ville jag inte slösa fintyg och använde istället ett bättre begagnat lakan.
Jag gjorde ordentligt med research på skumfronten, och landade i att Jysks 7cm tjocka madrass var mest valuta för pengarna.
Penna och japansåg åkte fram!
Och sedan fanns en stapel dynor redo att kläs!
Varje dyna fick en kant passpoal, för att det skulle se mindre hemmagjort ut.
Och bottnarna sydde jag fast för hand, för jag orkade inte med tanken på dragkedja och hur det inte skulle ligga slätt och fint efter att jag försökt få in en rejäl dyna genom ett för litet hål.
När jag ändå var i farten klädde jag matchande knappar till de runda kuddarna, och sydde en korvkudde som matchade glatt den med.
Sist men inte minst fick även den stora dynan ett antal klädda knappar, och det gjorde genast att den kändes mer möbeldyna än klädd madrass.
Och i helgen fick jag äntligen testa och se om alla mått varit korrekta, och de hade dem!
Korvkudden var lite punschig så nu ska jag se om jag kan sy ihop en kortare rygg av spillbitarna som blev över.
Dessutom hittade jag en gigantisk kudde på loppis, så förmodligen krävs även någon sorts matchande puff.
Jag hittade den här fina konstboken för några månader sedan i jobbets grovsoprum. Den har dock främst blivit liggande, och inte på ett trevligt sätt, jag är ingen coffee table book-tjeja som stylar loss. Den har främst varit i vägen. Så. Fram med skalpellen.
Boken innehåller alla möjliga målningar från början av 1900talet.
Jag skar ut de jag tyckte var trevligast.
En mängd Matisse bland annat., nu packat och redo att dekorera väggar i huset.
Och sen var jag redo att göra mig av med boken, men då fick jag en skymt under skyddsomslaget, bindningen var mycket snyggt, och värdig nog att själv sitta på väggen.
Således skar jag ut hela inlagan, och hålslagare, hammare och öljetter fick åka fram!
Nu sitter den där, ovanfär sängen och mår.
Jag blev absolut sugen på att göra detsamma med fler böcker.
Men så länge ledde det bara till att jag bara tog mig i kragen och ramade in två tryck jag har haft liggandes och hamrade upp dem med på väggen.
När jag ändå var i farten fick de olika prickbegoniorna spaljéer så de inte växer i sidled längre. Allt som allt känns sovrummet mycket trivsammare nu.
Det är fredag, solen skiner, vi tittar på några videos för att komma i stämning inför helgen. Vi inleder med Mireille Mathieus otroliga tolkning av Abbas The winner takes it all.
Helgen är som gjord för projekt, och själv är jag sugen på att svänga ihop en Louise Carmen skrivbokshållare i läder. Den här tjejan gjorde en själv och går pedagogiskt igenom hur.
Rajiv Surendra är en favorit, alla hans videor är trevliga. Men nu när flädersäsongen står runt hörnet är jag extra sugen på att pröva drinken Hugo som han gör här.
Jag älskar Katerinas videos. De är informativa, snygga och hon syr så mycket fint. Förra året försökte jag mig på att sy ett par trosor efter ett par av hennes videos med mönsterkonstruktion, och det gick sådär, trosorna blev för små. Men den här morgonrocken i siden. Helskotta så fin den är. Kanske är denna helg en bra helg att sy en morgonrock.
Som en bonus slänger jag in Sandie Shaws Jeane, en otroligt svängig låt hon gjorde ihop med The Smiths. Det är inte mycket video att tala om, men när jag upptäckte den för en massa år sedan fanns den inte på Spotify, så det har hängt kvar att jag lyssnar på den via Youtube.
I förra (eller förrförra?) veckan blev jag klar med en sommarklänning jag jobbat på. Jag ville sy något glatt, och hade en bit fruktmönstrat tyg jag köpt på Tradera liggandes. Jag hade även ett symönster liggande sedan flera år tillbaka.
Nämligen Stil 7876, från 70talet. Jag gjorde bara ett par ändringar, nämligen la till fickor, gjorde framkjolen i ett stycke istället för två och fodrade överdelen, men trots det gick den snabbt att sy.
Och nu är den klar! Glad och kul, perfekt för en Aperol spritz på terazzon.
När fruktklänningen var klar fick jag äntligen sätta tänderna i ett projekt Amanda och jag bestämt oss för att göra i lag, nämligen sy varsin Roberts Wood-klänning. Vi har spanat på deras mönster i flera åt. Mönstren är dyra, förmodligen krångliga och de släpper kanske två per år. Jag valde att sy en rosettklänning i lappteknik och Amanda ska sy en med blommor.
Jag har hamstrat tyger sedan vi bestämde oss för att sy den, och det blir broderat, siden och scalloped. Likt deras egen version, för jag har velat ha en sådan i flera år nu, sen kanske jag syr en i rött eller svart.
Klänningen har runt 300 delar, och mönstret var på runt 40 sidor att klippa och klistra. Tanken är att detta ska vara ett långsamt gående projekt mellan andra, att jag ska se det som ett pussel jag syr på då och då. Det gör ingenting om det får ta några år.
Men i lördags började jag i alla fall klipp tyg! Jag gjorde om de två nedersta raderna till en rad, så att jag kunde använda en gardinkappa jag köpt som nedre fåll. Tror det kommer bli sött. 16 bitar är nu klippta, så får vi se när nästa klipp blir av!
För nästan exakt ett år sedan fick jag ett mail av sytidningen Tauko som undrade ifall jag ville göra ett symönster till ett kommande nummer. Det ville jag såklart! Och efter månader av moodboardande, skissande, mailande, mönsterkonstruerande och -korrigerande och grejande finns numret nu ute!
Jag visste direkt att jag ville göra ett mönster i många delar, så att en kunde få användning för alla spillbitar som en har liggandes. En annan sak jag har en förkärlek för är ok på klänningar, och denna gång blev det ett triangelformat och båtringat ok, vilket gör att klänningen inte behöver någon stängning, utan det är bara att dra den över huvudet.
Klänningen är vådad och kjolen får massor av vidd, men en kan välja längden själv baserat på hur många våder en syr dit. Mönstret kommer även med två ärmlängder, här har jag valt den kortare längden. I detta fall sydde jag den genomgående av vintagetextilier, oket är en gammal duk, ärmarna en stuvbit, kjolen är ett gammalt lakan, och så vidare.
Och nu finns alltså nummer 19 ute, där mönstret till min klänning men även en mängd andra mönster, finns med.
Temat för numret var nordisk sommar, och färgpaletten innehöll bland annat magenta och senapsgult, så för själa tidningen sydde jag två varianter av klänningen i rutigt linnetyg från Merchant & Mills, sponsrat av Tygverket.
Som igår ordnade släppfest med mig och Stina Loving, som också har ett mönster med i numret! Jag kom dit vid 17 och Amanda hade skyltat så fint med våra klänningar i fönstret.
Tygerna jag sytt av fanns framme!
Och tidningen låg framme!
Inne i butiken hängde min vita variant av klänningen, och Stinas guldiga kjol och topp!
Jag rättade till vecken och grejade innan det var dags för release.
Sedan kom Stina och det var dags för release!
Lukas kom och jag fick visa och förklara och han ställde bra frågor trots att han inte syr.
Amanda var såklart där, och Saga kom med sin otroliga kappa och hund i högsta hugg.
Hunden stal jag ett tag och vi var båda mycket nöjda med releasen!
När vi stängde dörrarna gick vi vidare för en öl på Söders hjärta och allt var toppen.
Igår efter jobbet svängde jag förbi Amanda på Tygverket för att lämna av ett par klänningar inför morgondagens release. Jag har skapat ett symönster för tidningen Tauko och den släpps imorgon, kom gärna förbi! Här kan ni läsa mer, och på fredag kommer ett blogginlägg om hela processen och goa bilder på klänningen! Hur som helst, efter Tygverket smet jag in på Artikel2 och hittade en påse mohairgarn för 79kr!
Jag läste på banderollen och började redan leta igenom hela Ravelry i jakt på ett bra koftmönster. När jag sydde den silvriga lurexklänningen till nyår kände jag att vad fint det vore med en mohairkofta till, som ett moln. Till slut hittade jag i alla fall Charlottes koftmönster och slog till! Om allt går som det ska borde nystanen räcka precis till denna kofta.
Jag började sticka direkt, men jag gjorde fel för det var sent och koftan stickas i stycken och inte runt, så det blev mosstickning istället för resår, men i morse repade jag upp och började om.
Jag kände mig nödgad att kolla igenom knappbeståndet också, även om det är på tok för tidigt för sådana härligheter, men vad ska en göra. Just nu lutar jag mot Gilda-knapparna. Oavsett känns det trevligt att ha en bra sommarstickning på gång att slänga ner i handväskan när en går ut genom dörren.
I övrigt på hantverksfronten har jag just klippt ut ett rosa ginghamtyg. Det ska bli en gardin. Jag sydde klart den andra Tauko-klänningen i helgen och har paus från klädsömnad ett tag, för att hämta andan lite.
Amanda och jag ska köpa varsitt symönster som vi båda suktat efter vid löning, så tills dess har jag tänkt sy lätta heminredningsgrejor för att riktigt hitta sylusten igen. Gardinen ska sitta i husköket och är bli en kopia av den här kappan jag redan har, tror det kommer bli fint. Vad grejar ni med som bäst just nu?
I fredags var det strålande sol och jag mötte upp Fredde i Sickla. Ärenden gjordes och mat åts i solen. Sedan gick jag till Stadsmissionen och köpte ett gult, danskt spillkum. Det ska få flytta till huset!
Fredde var hemma igen och lagade sin cykel och jag storhandlade min så full att jag fick surra fast handväskan i fram. Snart ska ag fästa dit en Prippsback.
Det blev lördag och jag krängde på mig Work & sport-byxorna och cyklade hem till mamma och pappa. Sedan hjälpte jag mamma att sortera och rensa bokhyllan hela långa dagen tills vi äntligen fick fira med en öl och hamburgare på Pohlhem.
Och så blev det igår, söndagen. På balkongen blommade påskliljor jag köpte i fredags för tio kronor krukan, och äppelträdet börjar ta sig, björnbärsburken med, men den är jag inte lika peppad på.
Av mamma fick jag en bok om trädgårdsodling och jag läste på i sällskap av min blivande hemträdgård. Jag borde verkligen skola om perennerna men jag har inte jord nog, och det fick inte plats på cykeln i fredags.
Framåt eftermiddagen fick jag långtråkigt och tog fram en lite trist sänglampa jag hade tagit med från huset, jag tror vi fick den av min kusin och hans tjej i somras.
Fram åkte även en bit tapet av Svenskt tenns Eldblomma som jag fått av min moster.
Några kvartar senare fanns det en lite festligare sänglampa. Det knixiga med att klä om lampor är ju att de nästan alltid är koniska, så en behöver använda mer material än längden på lampan. I detta fall var lampskärmarna 14 cm, och jag använde 17 cm tapet så att jag kunde rulla lite snett. Var jag ska ha lampan vet jag inte än, men förmodligen blir det i huset.
