I fredags var det strålande sol och jag mötte upp Fredde i Sickla. Ärenden gjordes och mat åts i solen. Sedan gick jag till Stadsmissionen och köpte ett gult, danskt spillkum. Det ska få flytta till huset!
Fredde var hemma igen och lagade sin cykel och jag storhandlade min så full att jag fick surra fast handväskan i fram. Snart ska ag fästa dit en Prippsback.
Det blev lördag och jag krängde på mig Work & sport-byxorna och cyklade hem till mamma och pappa. Sedan hjälpte jag mamma att sortera och rensa bokhyllan hela långa dagen tills vi äntligen fick fira med en öl och hamburgare på Pohlhem.
Och så blev det igår, söndagen. På balkongen blommade påskliljor jag köpte i fredags för tio kronor krukan, och äppelträdet börjar ta sig, björnbärsburken med, men den är jag inte lika peppad på.
Av mamma fick jag en bok om trädgårdsodling och jag läste på i sällskap av min blivande hemträdgård. Jag borde verkligen skola om perennerna men jag har inte jord nog, och det fick inte plats på cykeln i fredags.
Framåt eftermiddagen fick jag långtråkigt och tog fram en lite trist sänglampa jag hade tagit med från huset, jag tror vi fick den av min kusin och hans tjej i somras.
Fram åkte även en bit tapet av Svenskt tenns Eldblomma som jag fått av min moster.
Några kvartar senare fanns det en lite festligare sänglampa. Det knixiga med att klä om lampor är ju att de nästan alltid är koniska, så en behöver använda mer material än längden på lampan. I detta fall var lampskärmarna 14 cm, och jag använde 17 cm tapet så att jag kunde rulla lite snett. Var jag ska ha lampan vet jag inte än, men förmodligen blir det i huset.
Häromveckan bestämde jag mig för att ge upp jakten på det perfekta kostymmönstret, det perfekta kostymtyget och helt enkelt ta vad jag har. Det ledde till detta tyg och detta byxmönster, samma som jag sedan tänker sy snösettet i.
Efter närmre undersökande av mönstret och existensiella frågor som ”Vad gör en kostym till en kostym?” insåg jag att detta byxmönster inte räckte. Saker jag tydligen tycker gör en kostym till en kostym är krångliga fickor. Och det första mönstret hade inga fickor alls. Snålt. Så jag plockade fram två ytterligare mönster att stjäla fickor ifrån.
Det rutiga byxmönstret fick donera sidfickor och Quinn-mönstret fick donera bakficka.
En annan sak som definierar en kostym enligt mig är extra prydlig sömnad. Så fickorna har avslutats med snedslå.
I sidsömmarna hade jag också tänkt sy snedslå, men jag hade ingen i passande färg, och orkade verkligen inte sätta mig och göra egen av sidentyget som jag använt till fickor. Så jag bad Amanda om råd. Hon kan ju allt och informerade mig om kantstickad sömsmån. Ursäkta mig, men hur prydligt blev inte detta? Det känns väldigt kostymigt.
Förhoppningen är att bli klar med byxorna idag, så de kan susa med mig upp till Umeå. Nu när jag har en plan för sömavslutnad som inte innebär snedslå känns det mycket mer görbart, men håll tummarna för mig!
Jag har återigen begått Vintedshopping. Denna gång en läderväska av nästan lärarinnestuk. Fin modell, snygga fickor på utsidan, men skicket inte toppen.
Tråkig vattenfläck på en av snyggfickorna.
Tråkiga vattenfläckar på baksidan. Allmänt sned kant.
Jättetråkig vattenfläck på undersidan. Och så en allmänt smutsig, torr och lite förvrängd känsla.
Fram med redskapen! Kaffet var till mig, inte för att färga lädret.
Jag schamponerade mig sektion för sektion igenom hela väskan och torkade av med trasa efter hand. När hela väskan var ren smörjde jag in den rikligt. Sedan fick den stå upprätt på golvet med böcker i sig för att återfå en stramare botten medan läderbalsamat återfuktade under natten.
Dagen därpå var den återfuktad, vattenfläckarna var försvunna och formen var lite bättre.
Nu är väskan redo för att vara nära till hands när jag åker till Litauen för bokmässa på tisdag.
För några månader sedan köpte jag en gammal sidenpyjamas på Vinted. När den kom hem visade den sig vara mer ljusrosa än jag hade hoppats på, så den har blivit liggande. Men så, förra veckan fick jag nog. Jag började med att sprätta bort de gamla tryckknapparna, som var gamla nog att inte vara varken blanka eller rostfria.
Ur byxorna drog jag den torkade resåren och ur en låda fick jag fram ett kuvert textilfärg. Sådana köper jag jämt på loppis, om färgen intresserar. Och ”Äkta Dalarött” intresserar sannerligen.
Jag läste instruktionerna halvnoga.
Men tog fasta på att det viktiga när en färgar saker är att den är genomblöt innan det läggs ned i färgbadet, så färgen sprider sig jämt. Jag äger ingen rostfri kastrull så jag hämtade in en potatishink från balkongen och hällde över kokande vatten i den, siden skulle ju helst inte kokas ändå.
Sedan vevade jag loss. Tyvärr fick hemmets enda trägaffel sätta livet till, så nu står en sådan högst upp på loppislistan. Denna är numer öronmärkt för just färgning och har fått flytta från kök till verkstad.
Eftersom jag dessutom hade tvättstuga medan detta pågick passade jag på att skölja pyjamasen i tvättmaskinen också, efter att först ha sköljt den så noga jag orkade hemma.
Och medan jag gick till posten fick pyjamasen torka.
Och den blev fin. Röd och jämn i färgen. Byxan fick en ny resår och blusen nya tryckknappar.
Egentligen är byxan något för kort i midjan för mig för att den ska vara helt bekväm, men tyget är otroligt mjukt. Och den tar i princip ingen plats alls om en skrynklar ihop den eller viker fint, så den är perfekt för resor. Men vad vi främst tar med oss av detta projekt är att färga är både lätt och blir fint!
Jag skulle ju vilja kalla det skidsetet men vi vet ju mycket väl att jag kommer inte skida i det. Så, numera är det snösetet. Ett set att använda dagar som detta, kalla tråkiga grå dagar när en ändå måste gå ut. Och eftersom det är för kallt för att hitta på något spännande är detta vad som upptar större delen av min tanketid just nu. Så nu får ni se hur går till när jag närmar mig ett nytt syprojekt.
I måndags tittade vi ju på alla mina norrlandsklingande tygmärken, och sedan dess har ett tillkommit. Ett filtmärke med metallbroderi föreställande Västerbottens-renen. Planen är att det ska sitta på hedersplatsens vänsterarm. De tre små runda vill jag ha över vänster bröstficka, och resterande tygmärken bestämmer jag när jackan är klar.
Tanken är att använda dessa mönster, med vissa modifieringar. Dels behöver jag göra byxorna större, vanligtvis har jag storlek 42 i Stilmönster från den här perioden, och jag vill kunna använda byxorna som överdragsbyxor mer än inomhusbyxor. Jackan är i storlek 44 vilket känns rimligt att utgå ifrån, då borde jag få plats med både foder och tjocktröja under.
I tygsamlingen finns detta: ett marinblått ulltyg som matchar de flesta tygmärkena och därför är tänkt som bas, även om jag inte mätt och sett efter huruvida det räcker eller inte än. Ett ytterligare blått tyg, i siden. Det tänker jag ska bli ärm- och byxfoder, där är det alltid klokt att fodra med glansigt tyg. Till sist har jag en bit rosenväv som egentligen används för att sy västen till Västerbottens folkdräkt för herrar. Detta vill jag allra helst både fodra livet och huvan med, men också sy en lapptäcksstjärna av på ryggen.
Tycker det vore så snyggt att ha ett mönstrat tyg inne i huvan, som damen i grönt har här. Men inte heller detta tyg har jag mätt och sett efter vad det räcker till.
På småpillsfronten finns två kuldragkedjor i fel färg, tänker att dessa kan färgas och användas till byxorna. Västerbottensknapparna behöver naturligtvis användas till jackan, i kombination med andra guldfärgade knappar till fickor och hängelbyxorna, eftersom jag har för få. Och i midjan ska det vara en ”snodd” enligt mönstret. Jag hade inga snoddar i min bandsamling, men däremot ett fint blått band som kanske kan funka.
För ett par år sedan sydde jag denna jacka, och den har blivit mitt mest använda plagg som jag har sytt själv. Jackor blir ju lätt det, varför det känns extra värt att göra detta snöset. Men ett par saker vill jag göra annorlunda denna gång.
Jag tror att jag möjligtvis vill ha en mudd istället för manschett, både för smidighetens skull, men också för att har jag en för tjock tjocktröja under denna jacka går inte manschetterna att knäppa. Jag gillar verkligen de rejäla fickorna på denna också, och kommer nog behöva lägga till sådana på den nya, då bara bröstfickor inte räcker. Huruvida de blir infällda som på denna eller likadana, men större än bröstfickorna, återstår dock att se.
En innerficka i fodret är också ett måste. Och det är verkligen glatt med ett mönstrat foder. Om väven inte räcker vill jag hitta en bit mönstrad bomulls- eller ullflanell, gärna rutig, men ett kul tyg går också bra.
Och när det kommer till ryggapplikationen måste jag hantera väven bättre än jag gjorde på denna jacka, jag tror jag fick sy om den fyra gånger innan jag kom på att den behövde stabiliseras med visilin för att inte resma sig.
På byxfronten har jag dessa 40talshängselbyxor som inspiration. De är också i ull och jag kan knappt ha dem längre, men de är för fina för att göra sig av med.
Även här finns det infällda fickor. Jag kommer absolut behöva en sån där liten onödig ficka med dragkedja på setet. För mitt imaginära liftkort.
I benslutet har dessa kilar av bomullstyg. Jag gissar att det är för att enkelt kunna knö ner benen i ett par kängor utan för mycket bulk. Jag gissar att jag snarare kommer vilja ha mina byxor över kängorna, och överväger därför en resår av något slag.
Hängslena och biben tänker jag kopiera rakt av från dessa, men förmodligen använda några bättre spännen eller knappar istället, tycker dessa är väl omständiga.
Så. Första steget antar jag är att mäta alla tyger och se vad jag har att jobba med. Så kanske det finns ett färdigt snöset att förgylla dagarna med nästa vinter!
En sak, bland allt annat bös, jag samlar på är souvernirtygmärken. Allra främst de norrländska och skidorienterade. Och så ska de vara gamla. Nu är jag ju inte en skidsportare, men estetiken tilltalar mig. I förra veckan började jag projekt rensa hela verkstan, och min låda tygmärken seglade upp till ytan. Dessa tre såg särskilt sorgliga ut.
Så, för att prokrastinera från rensandet drog jag istället igång projekt tvätta tygmärken! Fram åkte Sonetts blekningskomplex, min eviga räddare i nöden.
Jag kokade upp vatten och lade ner en bunt märken tillsammans med en skopa blekningskomplex.
Sedan fick de ligga och torka över natten.
De blev så rena och tjusiga att strykjärnet åkte fram. Samt alla de tygmärken som inte behövde en tvätt. Sorgligt nog har jag ingen regelrätt Västerbotten ännu, trots åratal av utkik på loppis. Men mest gillar jag se små runda. Som små medaljer.
Jag fantiserar om att sy ett skidset i ull att fästa alla märken på. Med det här mönstret som jacka, och 40taliga hängselbyxor till. Men jag skulle vilja fodra det i ull eller bomullsflanell, så just nu pågår jakten efter det. Och, även om jag inte åker skidor kan ju ett sådant sportigt kit komma till användning när en ska åka pulka, skotta snö eller bara sparka hem till någon kusin i byn.
I höstas fick jag den här karmstolen av pappa. Det är en Triva-karmstol av Bengt Ruda för Nordiska Kompaniet, gjord någon gång på 50/60-talet. Men sedan dess har den blivit ommålad åtminstone en gång och dessutom omklädd. Så i december bestämde jag mig för att försöka restaurera den.
Jag brukar alltid börja med att fota hopsättningarna, så jag vet hur det ska se ut när något monteras ihop igen. Men jag kan inte påstå att detta ytterst oklara foto hjälpte nämnvärt när den stunden kom.
Men jag var i alla fall ordentlig och sparade alla järngrejor i en bunke så inget kom bort!
Tygerna rykte och dynorna lades åt sidan.
Fram åkte färgborttagningen!
Jag penslade på ordentligt och plastade in.
Efter en natt i plast försökte jag skrapa bort färgen. Men. Den här färgborttagningen suger. Den är den absolut sämsta jag någonsin prövat. Både Biltemas och Beckers är 100% gånger mer effektiv. Hoppas jag slängde den efter, det är andra gången jag använde den, och jag blev lika irriterad första gången, men jag minns inte. Förmodligen står den kvar på en hylla i verkstan och hoppas på tredje gången gillt.
Sur över detta blev projektet liggandes i över en månad.
Men så kom vi hem igen efter jul, och jag blev osugen på att ha ofärdiga projekt liggandes. Jag hade hittat ett rött möbeltyg på Stadsmissionen innan jul som jag klädde om i. Sitsen gick lätt. Bara att häfta dit.
Ryggen var knixigare eftersom bara ena sidan kunde häftas dit. Och det blev lite bubbligt på grund av böjen i ryggen. Men när bakstycket syddes på plats passade jag på att sträcka framstycket så mycket som möjligt för att få det snyggt och prydligt.
Och det blev bra!
Jag slipade karmarna så mycket jag orkade och Fredde köpte med sig en burk kulörprov till mig på väg hem från jobbet. Egentligen absolut inte korrekt färg att använda. Svärtan är inte bra, finishen är inte rätt, hållbarheten duger egentligen inte för möbler. Men. Det är billigt. Och jag var så irriterad på färgborttagningsfadäsen att jag ville bara bli klar. Dessutom hade jag en plan.
Efter två varv med väggfärg förseglade jag det hela med två varv ädelträlack. Den fick färgen att djupna och förhoppningsvis hålla bättre.
Sedan monterade jag ihop kalaset och nu står den i vardagsrummet och är tjusig.
Det är grått och blött överallt, och inspirationen kanske tryter. Men det är också fredag och framför oss stundar ett, förhoppningsvis, blankt ark av helg att fylla med något kreativt. Här är fem videor som väckt inspiration hos mig denna mörka tid.
Jag hade aldrig hört talas om Ruth Asawa innan denna video dök upp i mitt flöde, och den ledde raka vägen ner i ett kaninhål av hennes konstnärskap. Hon gjorde konst överallt, av nästan vad som helst.
Jag älskar Katerinas videor, de är fulla med kunskap och historia förpackade i Wes Anderson-estetik, och så syr hon fantastiska kläder. Jag såg nyss om den här videon och längtar till att hitta passande tyg att sy något liknande av.
Paiges pappa har gått bort, och hon använder en av hans gamla skjortor för att sy en jacka. Såklart väldigt rörande, men dessutom blir jackan fantastisk, med quiltat foder och handgjorda knappar.
Själv har jag börjat klippa tyger till en sommarklänning, för något behöver en ju ha att se fram emot.
Det är den 7 januari och hittills har jag inte satt varken saxen eller nålen i en ända tygbit, skandal. 2025 blev ett intensivt syår, och jag sydde både klänningar, byxor, julstrumpor och kjolar.
Årets två sista sömnadsprojekt blev dock en besvikelse. Loungedräkten blev inte alls som jag Ville ha den, den sitter eller faller fel eller något liknande, och jag känner mig inte som mig själv i den. Nyårsklänningen i lurex blev fin, men axelbanden blev för korta – trots att det är tredje gången jag använder mönstret. Där är det dock bara frågan om att sprätta upp och sy dit nya. Gissar att det är lurexväven som gör att de inte drar sig lika mycket som tidigare tyg.
Men detta har hur som helst lett till att jag vill inleda året med lätt sömnad. Få in en vinn.
Den här kjolen har jag redan sytt två gånger, i lurvigt tyg som ovan, och i rutigt i höstas. Jag har redan klippt ut delar för att sy den i helt vanlig svart sammet, men behöver bestämma mig för ett fodertyg. Det syns ju aldrig, men jag vill ändå att det ska känns rätt.
Igår bakade jag bröd och insåg ännu en gång att jag behöver ett förkläde med bröstlapp, ett som jag faktiskt använder dessutom. I julklapp av Amanda fick jag detta tyg som skulle göra sig perfekt som ett förkläde med hjärtformad bröstlapp. Det tangerar mot utklädnadsfasoner, men vad gör det? Tanken är ju ändå att bara ha det hemma.
Innan jul klippte jag även till moirétyg för att sy två dragskopåsar att ha med på resa. En för skor och en för tvätt.
Tre lätta projekt att börja året med. Vad syr ni på just nu?
Idag är det en vecka kvar till julafton. Jag har, förutom de torkade apelsinskivorna, inte gjort ett enda hemmagjort julpynt i år, jag tänkte göra det först i huset i så fall. Och dit åker vi först på lördag. Men ni kanske vill börja redan nu, så här är några av de DIY:s jag sparat på Instagram för att kanske göra sedan.
Denna video från Thatssogemma fick mig akutsugen på bollar. Och limprickar.
Sedan dök en till video upp av Gemma, med snurrisar. Måste få till en papperspysseldag snarast!
Maja Säfström tipsade mig om Rudy Jude, och nu är jag lite besatt av henne, och kanske särskilt av de här grönsakshängena med ansikten hon gjort.
Jag har en bit lufttorkande lera liggandes, så när Shaydacampbells video seglade förbi tänkte jag att det är dags att den blir använd.
Och häromdagen fick jag upp denna video med en tygstjärna av Britdotdesign, den ser fantastisk ut, men också som att den tar tid.
I övrigt fick jag en spillbit Svenskt Tenn-tapet av min moster i somras och har tänkt göra en julstjärna av den, precis som Hanna Wendelbo gjort här.
Men jag är också sugen på att göra gamla klassiska pynt, som kristyränglar, smällkarameller, pappersgirlanger och pröva på mässingsristning. Så utöver allt annat jag ska packa med mig åker även bokmärkesänglar och övrigt pysselmaterial med till Västerbotten.
