I söndags drack jag rosa vatten och packade matlåda till kommande dag. Jag hade gjort palak paneer någon dag innan, så det fick det bli.
Jag la fram min kalender och randiga post-its som jag ville ha med mig till kontoret.
Sedan badade jag och snyggade till naglarna, smörjde in händerna och sånt där för att känna sig representabel.
Så blev det måndag morgon och jag började med att ta dödstrappan ned från backen jag bor på.
Men det gick bara fint, för dagen innan hade jag köpt två par vinterskor på Vinted! Jag älskar ju mina Keros, men de är inte varmfodrade. Så jag slog till på två par från Blankens för 600kr totalr, och då levererade säljaren dem dessutom under söndag förmiddag.
Mitt arbetsår började med möte på Karlaplan.
Närmare bestämt med Koja Agency som sitter hos Natur & Kultur. Mötet gick fint, Koja representerar ett par utländska förlag och de visade böcker för mig som skulle kunna vara intressanta för Trasten.
Efter mötet var det strålande sol och ljuvligt ljus.
Jag gick genom parken till bussen som tog mig till kontoret.
På bussen kämpade jag på med en resår. Jag har som mål att äntligen lära mig sticka strumpor.
Kontoret är ju väldigt sött i snön, men jag surar ändå över att inte kunna cykla.
Väl på plats på Bokförlaget Trasten var det business as usual. Jag hade fått översättningar till två kommande vårböcker, en koreansk och en japansk, som jag jobbade med parallellt med att bena mig igenom mailkorgen och ha möten med kollegor.
Tisdagen var inte en lika strålande morgon. Jag promenerade den över en timma långa vägen till kontoret, och började halta ungefär halvvägs. Jag har haft knakiga knän sedan tonåren och har försökt ta tag i det på ålderns höst, med sjukgymnastik och gymmande, men just igår skulle vänsterknät tydligen ändå bråka. Dessutom var det grått och slabbigt, och det enda som piggade upp på vägen var att se en Volvo Duett.
Arbetsdagen piggades dock upp av att Kaninen Satoav Yuki Ainoya levererades till förlaget. Den släpptes i mellandagarna, efter att ha blivit gruvligt försenad, men den blev så fin som jag hade hoppats. Förhoppningsvis blir alla 2026-böcker lika fina, men inte försenade alls!
På onsdag släpps Linda Segtnans andra bok Fiskaren, och jag vågar spå att den kommer göra succé. Linda och jag har följt varandra i flera år på Instagram, men träffades första gången på hennes releasefest för sin första bok Åttonde huset. Såhär beskrivs Fiskaren:
”Det är midvinter när jägmästarhustrun Magdalena Grip anländer till sitt nya hem – Helö gård i Småland, omgiven av den mörka skogen. Vid sidan av Magdalena och maken Johan bor där redan den tyske bokhållaren Becker och jungfrun Annie. Jungfrun påstår att det spökar på Helö. Historierna väcker ovälkomna minnen till liv i Magdalena. Det dröjer inte länge förrän det knackar på dörren och någonting släpps in. Lojaliteter och maktförhållanden sätts i gungning, och i försöken att komma till rätta med de oförklarliga fenomenen vänder sig Magdalena och Johan till både andeutdrivning och psykoanalys.
Vem avgör vad som är verkligt? Kan Magdalena ens lita på sig själv?”
Jag har precis börjat läsa boken, och oroar mig ständigt för att bli rädd, men Lindas fantastiska språk väger leder mig förbi nervositeten och driver mig att läsa vidare.
I april kommer Tove Janssons Kometjakten ut. Den har såklart funnits länge, 80 år närmare bestämt, men några år efter att den först släpptes drog reviderade Tove om den, och den släpptes på nytt som Kometen kommer. Så här skriver förlaget:
”Den numera legendariska berättelsen där Mumindalen hotas av undergången har omarbetats i flera versioner och sedan 1968 gått under namnet Kometen kommer. I ett brev till sin mamma Ham har Tove Jansson i efterhand frågat sig om någonting kan ha gått förlorat då hon städade upp boken på sextiotalet. Läs och ta reda på!
För att fira 80 år sedan bokens tillkomst ger Förlaget nu ut en jubileumsutgåva av Kometjakten som den var då den allra första gången mötte världen, i en tid präglad av andra världskriget. I boken ingår muminforskaren Sirke Happonens beskrivning av de revideringar som gjordes mellan olika versioner, samt ett nyskrivet förord.”
Ett måste att ha i Muminsamlingen, helt enkelt.
Ytterligare en vän har skrivit en bok! Denna gång är det Ann Edliden som skrivit Omöjlig i det jordiska, en roman om Carin Göring:
”Carin faller handlöst när hon träffar den berömde flygaren Hermann Göring i Stockholm år 1920. Hon trotsar alla konventioner, lämnar man och barn för att följa honom till München, där hon blir Hitlers favorit och han utnämner henne till det nyligen grundade nazistpartiets ”maskot”.
Men när Hermanns politiska strävan gör dem båda till flyktingar i mellankrigstidens Europa och honom själv till ett morfinberoende odjur hotas hela deras framtid. Samtidigt slits Carin mellan den jordiska kärleken, och rollen som Edelweissförbundets kanske starkaste medium.”
I höstas fick Fabian Göransson mycket välförtjänt Augustpriset för sin serieroman Klara – Tvättbjörnarnas stad, och i mars kommer uppföljaren; Klara – Teknokraternas plan, och jag längtar.
”Klara: Teknokraternas plan är andra delen i trilogin om Klara. Den är ett storslaget äventyr bland förfallna hus, som en dröm om ett svunnet Stockholm där gäng av utklädda gatubarn bekämpar varandra och fanatiska teknokrater vill bygga ett paradis av stål och betong.”
Utöver dessa fyra ser jag såklart också fram emot de böcker som kommer komma ut på Trasten och Tranan, eftersom det är böcker jag jobbar med. Vad ser ni fram emot på läsfronten?
På nyårsdagen hade min kusin Sanna bjudit över oss alla på fika och spelkväll.
Vi var 20 släktingar med respektive och barn, i alla åldersspann, som spelade Hitster, När då då? och Mellan 0-100. Mina lag vann aldrig, men det var precis lika trevligt ändå.
Dagen därpå for Fredde och Viktor till backen och jag kände att julen stod mig upp i halsen, så jag bestämde mig för att nyårsstäda.
Mattorna åkte ut på snötvätt och allt julpynt plockades undan.
Sedan ställde jag närodlade tulpaner som vi fått av Karro och Olle i fönstret.
Och beundrade hur rent allt var.
Jag plockade med lite julklappar jag fått och längtade efter att få ta hem dem.
Min moster Lallan hade gett mig en gammal jul-Femina från 60-talet och jag beundrade även Beppe.
Dagen därpå hade Viktor åkt hem och eftersom huset redan var städat bestämde vi oss för att ha en riktig vilodag. Jag hittade saffransbullar jag fått i frysen.
Lagom till att de var färdigtinade i ungen kom Lallan förbi och vi fikade ihop.
Men sedan blev jag lite rastlös ändå, och gick upp på kallvinden. Där har jag samlat allt jag hittat i huset som kan vara bra att ha. Som sex kannor i olika storlek från när huset var café. En av varje storlek fick flytta ner för en disk. Även vad jag trodde var en ugnsform, men det visade sig vara ett framkallningstråg. Oavsett är det rent nu!
Sedan låg jag under en filt i biblioteket och läste ett par timmar.
Efter middagen blev det efterrätt i form av överbliven citronpaj och espresso martini.
Och Fredde och jag såg film.
Sedan blev det söndag och sista heldagen i huset. Dags att börja packa och stänga ner. Nästa gång vi åker upp är troligtvis först över påsk, och peppen var inte stor.
På kvällen var vi bjudna till min morbror Perarne och moster Anneli.
Så vi började dagen med en iskall men solig promenad till forsen.
Kom in med rosor på kinderna och bättre rustad för att ta mig an hemfärden.
På kvällen åt vi middag och spelade mer spel hemma hos min morbror Per-Arne med familj, och när vi kom hem till huset igen var det stjärnklart och månen strålade över huset.
Och så kom avfärdsdagen. Det var 25 minus och bilen ville inte starta förrän den fått stå med motor- och kupévärmare i ett par timmar, men sedan kunde vi lämna det grönmålade köket i vinteride.
När vi väl kommit iväg gick bilen som på räls, och vi stannade på Dockstabaren för lunch. Överallt på vägen hem var det drivor av snö och fallna träd efter stormarna som dragit fram, men vi kom hem säkert och en otroligt fin julledighet var slut.
Det är den 7 januari och hittills har jag inte satt varken saxen eller nålen i en ända tygbit, skandal. 2025 blev ett intensivt syår, och jag sydde både klänningar, byxor, julstrumpor och kjolar.
Årets två sista sömnadsprojekt blev dock en besvikelse. Loungedräkten blev inte alls som jag Ville ha den, den sitter eller faller fel eller något liknande, och jag känner mig inte som mig själv i den. Nyårsklänningen i lurex blev fin, men axelbanden blev för korta – trots att det är tredje gången jag använder mönstret. Där är det dock bara frågan om att sprätta upp och sy dit nya. Gissar att det är lurexväven som gör att de inte drar sig lika mycket som tidigare tyg.
Men detta har hur som helst lett till att jag vill inleda året med lätt sömnad. Få in en vinn.
Den här kjolen har jag redan sytt två gånger, i lurvigt tyg som ovan, och i rutigt i höstas. Jag har redan klippt ut delar för att sy den i helt vanlig svart sammet, men behöver bestämma mig för ett fodertyg. Det syns ju aldrig, men jag vill ändå att det ska känns rätt.
Igår bakade jag bröd och insåg ännu en gång att jag behöver ett förkläde med bröstlapp, ett som jag faktiskt använder dessutom. I julklapp av Amanda fick jag detta tyg som skulle göra sig perfekt som ett förkläde med hjärtformad bröstlapp. Det tangerar mot utklädnadsfasoner, men vad gör det? Tanken är ju ändå att bara ha det hemma.
Innan jul klippte jag även till moirétyg för att sy två dragskopåsar att ha med på resa. En för skor och en för tvätt.
Tre lätta projekt att börja året med. Vad syr ni på just nu?
Just innan jul kom ett paket på posten, till mig själv, från mig själv, köpt på Sellpy. En prydlig originalask från förmodat 60-tal dök upp.
Under locket, silkespapper. Ljuvligt med deadstock.
Inuti låg röd perfektion. Ni vet ju hur jag älskar röda grejor, och den senaste tiden har jag varit på jakt efter reserelaterade sådana. Så en vacker dag dök denna skönhet upp på Sellpy. Kalasdyr. Så jag har bevakat den i månader, sett priset sakta gå ner och oroat mig för att någon annan ska köpa trots att vi bara var två som hade sparat den.
Det är ett resesmyckeskrin från Lederer de Paris. Företaget grundades på 1800talet och gick under tidigt 2000tal då de hade roat sig med att göra Hermes-kopior. Denna pjäs tycks som sagt vara från 60talet, och oanvänd.
Jag hade tittat på ett flertal nyproducerade smyckeskrin för resor, men ett vintage är såklart mycket roligare. Här finns plats för ringar, armband, halsband, hängare för örhängen och fack för kanske någon scarf. Dessutom piggar hänglåset upp, det är ju så onödigt. Kommer en så nära kan en ju bara klippa bort lädret det sitter fast i, ifall man vill komma åt juvelerna. Men, jag älskar det i alla fall. God jul Clara, önskar Clara.
I onsdags var det nyårsafton och solen sken så gott den kunde. På skidbacken sköts det snö med kanoner och hela berget såg ut att stå i brand.
Solen hade inte nått fram till huset ännu när vi bestämde oss för att lämna det.
Fredde, hans polare Viktor och Karros kille Olle hade gett sig ut på äventyr till Storforsen. Men jag, Karoline och Lasse skulle minsann också vara äventyrliga. Vi byltade på oss och gick ut!
Vi gick hela den långa vägen upp för backen till nästa gula hus, där byns Ica-butik ligger. Där fanns en kundvagn i Lasse-storlek och allt var toppen.
Vi fick gå ner i källarn och kolla på gamla och nya grejer och var där en riktigt bra stund, sedan gick vi, nöjda med våra köp, därifrån. Lasse fick nyårspynt, jag köpte finsnus och Karoline slog till med både proletärstjärna och ljus till adventsbåge.
Sedan började den långa färden hem igen.
Hela vägen ner för backen skulle vi. Säkert 100 meter, så vissa behövde bäras större delen. Alla hade sovit ganska knorkigt så efter grötlunch blev det fri lek, vilket för de flesta innebar tupplur.
Sedan började vi laga nyårsmat. Vi slog till på Västerbottenspaj och Aperol Spritz till förrätt.
Varmrätten blev vilt och potatisgratäng och alla grabbar klurade på innertemperatur på köttet.
Jag skulle äta svamp till gratängen och oroade mig inte för dens temperatur alls, så jag och Karro passade på att skvallra i biblioteket istället.
Till efterrätt hade Lasse och jag dagen innan lagat citronpaj ur Vinterns goda ting, vilken åts i sällskap med en espresso martini.
Resten av kvällen spelade vi Hitster och på tolvslaget spenderades säkert 15 sekunder på den iskalla verandan med tomtebloss.
På nyårsdagens morgon hade snö fallit och allt var tyst och orört där ute.
Jag och Kosmo låg i soffan och tog igen oss tills han skulle åka hem igen tillsammans med Karro, Olle och Lasse.
Efter lunch tog vi kvarvarande en nyprspromenad och gick, eller snarare halkade, förbi mamma och pappas hus.
Det var halt och kallt, men fint. Jag druttade omkull en gång, men slog mig inte turligt nog.
Men då kändes det bäst att skynda hem och dricka varm choklad innan jag ramlade omkull igen. Ett fint avslut på ett bra år!
När vi köpte huset skymtade det här spännande rummet förbi bland mäklarbilderna. Ett litet rött rum med snedvägg och balkong över trappen. Gulligt.
Det visade sig vara en liten kattvind med sött fönster och masonitklädda väggar målade i grälla färger. Jag älskar rött, och jag älskar grönt, men just så här nära varandra blev det lite väl juligt. Jag ville göra om det till ett gästrum och vi skulle få gäster över nyår så det kändes som ett överkomligt projekt.
Häromdagen gick jag ner i källaren för att reka. Väggspackel fanns ej, men däremot en tub snickerispackel. Det fick duga. Masonitskivorna är inte jättestora, kanske 60×69 max, då det är en hel del skarvar. Och så fanns det märken av spikar, så jag gick loss tills lusten gav upp.
Planen var egentligen ett gult rum och att använda det överblivna från vår Jobs-tapet i köket hemma i Nacka. Men järnaffärn var stängd så jag kunde inte köpa färg. Tillbaka ner i källarn! Där hittade jag en hink vit väggfärg från kanske år 2000 som jag rörde liv i. Vit och bra. Och vi hade haft med oss en burk vit lackfärg. Så både fönster och väggar fick sig ett par omgångar.
Bland min samling tapeter hittade jag två rullar av dessa. Mönstret var vitt så det skulle ju matcha med det nymålade. Jag köpte dem på Sellpy i somras för 70kr för bägge. Det är gamla Eco, från 70/80tal någon gång skulle jag tro.
Jag målade fönster, foder, hörn och kanter och Fredde rollade loss, jag är tydligen väldigt snål med färg när jag målar så han gör det bättre. Sedan började vi tapetsera.
Det var ett gissel. Inte en vinkel är rät, inte ens de som ska vara det. Och masoniten bucklar och skarvarna fick tapeterna att bubbla. Men i måndags efter middagen blev det klart!
Trots att limmet knappt hade torkat kunde vi inte låta bli att provbära in dagbädden som vi tänkte kunde bo här. Den hade vi tidigare som soffa, men det är en gammal Ikeahistoria, som egentligen kan dras ut till dubbelsäng – om en har bredare rum och två madrasser.
Och igår skulle huset fyllas av gäster så jag fick gå loss och inreda! Önskemålet, från mig själv, var gästrum som andades lite fransk landsbygd. Sängen bäddades med mina frilligaste spetslakan som jag köpte på Röda korset innan sommaren. Höjden av gästlakan. En pall jag fått av pappa fick bli nattduksbord. Filten har jag också fått av pappa och de användes på nomadskolorna på 40-talet. Röd sida upp för flickor, och blå för pojkar.
Väggdekorationer spikades och skruvades upp. Helst skulle även en gardin ha hängts, men min Husqvarna Automatics undertråd började såklart krångla när jag började sy den.
Nåja, så länge fick det i alla fall bli blomsterkrokar och ett par tavlor jag hade liggandes.
En Stringhylla modell pocket, som jag fick för minst tio år sedan, skruvades upp och jag fyllde den med deckare och äventyrsböcker, sådant jag tänker mig att en gäst som har svårt att somna vill läsa.
Sedan ställde jag dit en stol som kom med huset och lade fram en duschhandduk, och så var rummet redo för sin premiärgäst.
Till denna rumsrenovering behövde vi införskaffa lite tapetklister, en tapetkniv och en svamp, så det lönar sig ändå att ha smärre hoarderproblematik ibland!
I lördags i förra veckan kom vi fram till Agnäs, som hoppats just innan solen gått ner. Vi grejade och donade, fick igång värmen som hade trilskats och jag packade upp julpynt och gjorde fint.
På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt och drack kaffe i soffan och planerade måleri. Fodret mellan vardagsrum och matrum skulle målas röd!
Framåt fikadags var vi bjudna över till min kusin Linn, så vi lämnade huset, och gick förbi min kusin Helles hus på vägen.
Efter fika och samkväm fortsatte fixandet, Fredde hängde lampor på terazzon och skidbacken var öppen.
När kvällen kom var fodret målat två varv och de flesta vråar julpyntade. Jag fick en Aperol spritz och trodde jag skulle bli sittande.
Men eftersom jag vill ha allt genast blev det inte så. Istället för att vänta in morgonen och åka till Brandts och köpa en riktig gran åkte plastgranen upp från källaren.
Lagom till att granen var färdigklädd fick jag meddelande om att det var norrsken i byn, så vi rusade ut, ett perfekt avslut på vilken dag som helst.
Dagen därpå, som var dan före dopparedagen, åkte vi ändå till Bjurholm. Granen må ha varit ordnad, men jag behövde snus och Fredde mer färg. Ett besök hos järnaffärn krävdes och jag studerade deras julskyltning. Mycket mysig.
När vi kommit hem igen for Fredde till skidbacken och jag kånkade ner min Husqvarna Automatic.
En frillig historia fick en kanal och kunde nu dölja vår sopsortering.
Jag snyggade till både mig och huset, kokade litervis med gröt, och framåt 16, när backen stängde, fylldes huset upp med släktingar.
Vi blev 21 personer och det fanns gofika, risgrynsgröt och julskinka som Fredde hade griljerat dagen dessförinnan.
Sedan hade alla lott till uppesittarkvällen, och för en gångs skull även vi. Så vid 19 åkte alla hem till sitt, vi stökade undan och bänkade oss. Ingenting vann vi och jag tyckte det var för lite bingo och för mycket rim.
Julaftonsmorgon kom och jag hasade runt i min pyjamas och pressade apelsinjuice.
Framåt 11 började både Fredde och jag bli rastlösa, så han började måla köksluckor.
Och jag började med julmaten. Spillkummet fick jag i julklapp av mamma och den rejäla degskrapan av Fredde. Exakt vad jag hade önskat utan att det stått på någon lista, så de känner mig väl.
Jag provdukade, la fram duk och gulliga flaskdekorationer.
Sedan snyggade jag till mig, då vi var bortbjudna.
Vi skulle se Kalle tillsammans med Linn och hennes familj och Fredde bar julklappssäcken.
Byn visade sig från sin gulligaste julaftonssida.
Sedan trängde vi ihop oss, sju vuxna, fem barn och en stor hund, framför Kalle.
När vi kom hem igen var det fullt fokus på julmat.
Flaskdekorationer åkte på och snyggporslinet fram.
Vi lagade mat för en mindre armé trots att det bara var Fredde och jag som skulle äta.
Efter en lång middag var soffläge ett måste och jag bläddrade i en julklappsbok från min moster och Tomten är far till alla barnen gick på tv. En utmärkt julafton var till ända!
Juldagen började med disk och grönt 30talsglas fick torka på finhandduken.
Sedan kändes allt lite långsamt. Men. Till nyår ska vi få gäster och jag bestämde mig för att ta tag i en av kattvindarna och göra till gästrum. De röd och grönmålade väggarna är klädda i masonit och förmodligen kommer den försvinna i framtiden, tills dess fick spackel för att dölja skavankerna duga.
Ute var det fortfarande krispigt och kallt och vi gick till min kusin Sanna och lånade proppar för en hade gått.
Det var en allmänt rövig juldag, utöver att en propp gick var bilens kylarväska slut, vi blev scammade på en sofda och en mus hade hittat till min påse med havregryn. Så hela tillfälliga skafferiet tömdes och städades grundligt.
Allt kändes deppigt tills Linn frågade om vi ville komma till Målarbacken och vara med när ungarna åkte pulka. Ja tack. Sedan gick vi hem till dem och Rufus skulle absolut få plats i fåtöljen med allergikern Fredde.
Och när vi gick och lade oss hade vi fått upp temporära hyllor i permanenta skafferiet. Allt var i burkar med ordentliga lappar och hyllplanen var inslagna i papp.
Och i lördags var himlen rosa när vi vaknade, som för att vagga in oss i falsk trygghet.
Men sen kom stormen ändå. Framåt lunch fick vi strömavbrott och det var för mörkt för att ens överväga att måla något. Istället la vi pussel i skenet av stearinljus.
Sedan blev det för mörkt för det med, så jag la mig under en filt och läste.
Till slut kom strömmen tillbaka och vi passade på att lägga alla bärbara mobilbatterier på laddning ifall den skulle försvinna igen. Sedan gick vi upp i byn, förbi kanske Sveriges gulligaste Ica-butik, till min morbror och moster som bjöd på middag.
Och så igår då. Inget strömavbrott, inga proppar som gick, ett soffköp från Facebook som inte var lurendrejeri och det var ljust nog att börja måla kattvinden.
God morgon och god jul. Jag har precis klivit upp, tänt granen och kokat mig en kopp kaffe.
Julpyjamasen som jag sydde i januari är på, och kaffet dricks ur portugisisk kålkopp. Ute är det alldeles mörkt och tyst. Fredde sover fortfarande.
Jag har placerat mig i soffan och tänkte ligga hör tills han vill kliva upp. Då blir det frukost, julkalendern och paketutdelning. Men tills dess tror jag att jag ska slå på stort och kolla på Rocky Horror Picture Show,den finns på SVT Play i några dagar till och är skönt ojulig, samt snygg och svängig. Ett perfekt sätt att inleda julafton med andra ord.
Sedan vi kom upp i lördags har jag fejat och pyntat, fixat och donat. Idag har vi bjudit över 21 släktingar på risgrynsgröt och julskinka, och förhoppningsvis lyckas jag hålla huset städat tills de kommer vid 16. Men ifall inte så tar vi en titt på juleskruden innan jag stökar ner igen.
I köket hänger en gardinkappa som vi fått av Fredriks ingifta farbrors mamma, jag älskar att ha gamla grejer med historia så denna kommer förmodligen åka upp varje år. Julstjärnan i mässing köpte jag sista veckan i Stockholm för 30kr på Lindra, och mässingshjärtat köpte jag för flera år sedan. Trasmattan är i ull och den hittade jag i Vännäs i somras, för 30 eller 50kr. Egentligen hade jag lagt den i gästrummet, men eftersom det är rågolv i köket behövdes något varmt.
Jag har möblerat om lite i matrum och vardagsrum, och mattan från vardagsrummet fick flytta in under matbordet.
Julduken köpte jag på Repahuset i Nordmaling igår, den kostade rara 7,50 då det var halva priset på allt julpynt.
Julstrumporna jag sydde i november har åkt upp på väggen och jag spenderade söndagen med att måla om dörröppningen röd. Jag tänkte att det skulle distrahera från 80talstapeten. Mässingsmisteln köpte jag på Nationalmuseum förra året.
Julgranen följde med huset! Jag var tveksam till att använda den, då jag egentligen såklart är team riktig gran. Men vi byggde ihop den och vecklade ut grenarna och jag tyckte den förtjänade att få leva vidare. Dessutom passade den i den gulliga gjutjärnsfoten. Jag landade i att inte ha spira i år, utan istället en mässingstoppstjärna jag hittat på Stadsmissionen i höstas. Och sedan fick exakt allt pynt jag fått med mig trängas på grenarna.
Soffbordet har fått flytta till under fönstret istället för framför just soffan. Det kommer förmodligen möbleras om igen när vi skaffat en riktig soffa hit, men just nu står det bra där. I fönstret står två mässinsgranar, den emaljerade är Freddes sedan han var liten och den vippiga hittade jag på loppis för några år sedan.
På nuvarande dagbäddssoffas kortsida ställde jag ett till teakbord som huserar ännu en readuk från Nordmaling, samt karra och Bingolott till ikväll.
I fönstret står Freddes tomteby som han fick en per år när han var barn. Jag har hittat på en hel dramaserie om dem.
Till hörnet fick drinkvagnen flytta, och där det tidigare varit kamin eller kakelugn hängde jag en papperslykta. En likadan syns hos Pettson och Findus i Tomtemaskinen, vilket gör mig orimligt mallig.
Vi öppnade ju upp mellan biblioteket och vardagsrummet i somras, och allt är håligt och med skavda tapeter. Så jag har hängt upp allt som kan vilseleda; pappersgirlang, yllegardiner och stjärnor i mässing.
I biblioteket hängde jag en stjärna utan belysning och ställde små i fönstret.
Och eftersom jag inte visste vad jag skulle göra med dem hände jag en tumpetande ängel och en trumpet på dörrgångjärnet in till köket.
I köket står julburkar med kaffe, varm choklad och marshmallows på rad, och även här har jag försökt distrahera från råmassoniten med en tavla. Det gick väl sådär, ärligt talat.
När gårdagskvällen led mot sitt slut stod Fredde på en stege och målade som bäst tredje varvet på andra köksstommen.
Själv låg jag i soffan med en öl och en bok, men ska jag vara ärlig tittade jag mest på allt tjusigt pynt och läste inte alls många sidor.
Rastlösheten 