Här stod jag i kvällsolen för ett par timmar sedan och hackade grönsaker till en soppa. Tänk att det äntligen är ljust igen medan en lagar middag!

Under detta hackande insåg jag att jag hade glömt att blogga idag, illa.

Det är svårt att blogga när verkligen hela världen står i brand. Allt blir så ytligt och tafatt. Och så har det väl alltid varit, miljöförstörelse här, folkmord där, maktelit som är förklädda pedofiler överallt. Tredje världskriget känns som ett andetag bort, och ändå ska en samtidigt leva, och leva gott? Det är så märkligt.

När Ryssland invaderade Ukraina diskuterade jag och Ellen Astrid Lindgrens Krigsdagböcker, och ifall en själv skulle ge sig på att skriva. Men det sorgliga är ju att en sådan dagbok hade ju låtit så gott som den samma som vilket annat år som helst, för en random svensk eller finlandssvensk som jag och Ellen. Absolut, att leva kanske har blivit dyrare, och en ser hemska bilder så snart en öppnar tidningen, men inte tillräckligt många hemska bilder, och det går lätt att titta bort. Jag tror att gemene man skulle må bra av lite sunda rejäla restriktioner, för att inse hur skört allt är och att vi inte bara kan köra på. Kanske lite ransoneringskuponger och flygförbud inte vore så dumt ändå.

Men ja, egentligen hade jag inget vettigt att blogga om idag. På torsdag tågar jag upp till Umeå för Littfest, och förhoppningen är att sy klart en kostymbyxa. Och på onsdagkväll ska jag till Svenska Akademien för en kväll om bilderböcker, då hade det också varit härligt med en färdig byx.

Hur som helst, nu svamlar jag. Vad jag egentligen ville ha sagt, förslag på önskeinlägg emottages gladeligen, så kan jag skylla på att jag skriver om frivoliteter när världen står i brand, för att det önskades av mig.