Välkommen till måndag morgon och min sura min. Jag hatar verkligen när mina cyklar är ur funktion. Att gå är det tråkigaste jag vet. Jag vill susa fram med vind i håret, tack. Nåja, som plåster på såren fick jag en jordgubbs- och äppellemonad i min nya burk.

Och, det finns snygga träd på promenadvägen. Här går jag alltid igenom bladverket snarare än på stigen.

På förlagets innergård fortsätter fruktträden att erbjuda mellis.

Jag plockade tjocktröjan full med plommon.

Framme vid kontoret stod dörren på glänt och lovade att någon hade kokat kaffe.

Min chef Johannes hade varit på resande fot i Japan och kom hem med souvenirer till oss. Pappersvarorna fick flytta raka vägen in i min Filofax!

Dessutom hjälpte Johannes mig att låsa upp min gammelcykel som rostat igen, den har stått på jobbets innergård sedan jag senast hade punka på elcykeln. Så, på tisdagen kunde jag susa till jobbet igen!

Jag firade med att hälsa på ytterligare ett favoritträd och cyklade runt med iskaffe i termosen.

På jobbet hade våra nya tygkassar kommit, och jag tog produktbilder till hemsidan.

Mamma skrev och frågade om jag ville luncha med henne, och det ville jag såklart. Och på vägen hejjade jag på denna trädskönhet.

Utöver souvenirer till mig och Carin hade Johannes också med sig en posture pal till kontoret. Det är ett slags gosedjur som tydligen är poppis i Japan, man sätter det framför sig med dess huvud vilande på skrivbordet, så hjälper det till att ge en bra hållning. Vi kom mycket bra överens.

På eftermiddagen skulle en byrå vi jobbar med komma på möte och fruktskålen ekade tom. I ett hörn av innergården hittade jag björnbär!

Och en välfylld skål kunde ställas fram tillsammans med kaffe.

Gammelcykeln må vara lådlös, men jag lyckades ändå få med mig alla mina Traderapaket och en retur till Fredde på cykeln häromdagen.

Och korgen dög mycket väl till att fyllas med grönsaker på hemvägen.

På onsdagskvällen kom Karoline och Amanda på middag. Karro är här med sitt jobb och fick sova över, och Amanda var ett gull och hjälpte mig nåla kostym.

Nu är ärmarna avsmalnade, axlarna mindre breda, det finns en midja, den är kortad och sitter som den ska. Nu ska bara fickorna kortas så de inte sticker ut, och sen ska jag göra samma procedur med fodret, så börjar hela kostymsömnaden bli klar.

I går vräkte regnet ner, men Karoline och jag skulle på event, så det var bara att kamma till sig och skramla fram finparaplyet.

Vi skulle på bokrelease, men började med fördrink ett halvt kvarter bort.

Sedan trotsade vi regnet igen och tog oss till Älskade traditioner.

Katarina Widholm har skrivit en kvartett böcker om Betty, och nu en ackompanjerande kakbok, och det var den releasen vi var på. Det var trevligt rakt igenom.

Sedan behövde vi susa vidare igen, för Karoline skulle gästa på en spelning i Gamla stan. Där var det trångt och stökigt och Karro och jag blev inte alls så blöriga som det ser ut, det var bara dålig belysning.

Karoline sjöng som en stjärna i vanlig ordning, men vid 20.45 tackade jag för mig.

Jag gick genom ett blött och mörkt Stockholm över bron till Slussensidan, där gullFredde stod och väntade för att skjutsa hem mig, vilket var mycket uppskattat i stormen.