I måndags var det först alldeles vanlig arbetsdag, men min rosmönstrade blus skvallrade om att den skulle bli ovanligare. När förlaget stängde igen för dagen drog jag fingrarna genom håret, slängde på mig lite smink och alla Tranor och Trastar cyklade i samlad trupp mot huvudstadens mittpunkt.

Till Konserthuset! Det var dags för ALMA-prisets utdelningscermoni, typ gala med andra ord.

I år gick priset till den franska författaren Marion Brunet. För fem år sedan fick Trastens författare Baek Heena priset och därför blev vi lyxigt nog inbjudna även i år.

Det var en kalasfin cermoni, Silvana Imam uppträdde och läste högt ur boken Grått hav som nu släppts på svenska, och Marion höll tal och tog emot diplom av prinsen.

Efter alla programpunkter vankades mottagning i Grünewaldsalen med bubbel, snittar och snyggt – men svårfotat – tak.

Där kunde en också beundra årets diplom, det är alltid så snyggt och i år gjort av Klara Bartilsson. Dessutom kunde en mingla med gulliga barnboksbranschmänniskor, vilket absolut är en personlig favorittyp av människa. Sedan cyklade jag vidare och stal fläder på hemvägen, mer om det framåt.

Dagen därpå, alltså igår, blommade hela cykelvägen nästan provocerande mycket. Jag vill göra något av allt det gula, men misstänker att det är gift så långt ögat når.

Vi skulle ha konferens hela dagen, men höll oss i huvudsak på förlaget, bara vid det stora gemensamma bordet istället för de egna små. Utanför kontoret började flädern också blomma, så snart kan jag palla blommor där med.

Efter en hel förmiddag om Trasten gick vi vidare för lunch och förbi denna snygga färgkombination. Trasten är, för den som inte hängt med, förlaget där jag jobbar och ett barnboksimprint till Bokförlaget Tranan.

Vi gick till Nytorget 6 och åt spetskål samt var rörande överrens om att små bröd är de bästa bröden.

Och sedan gick vi tillbaka till kontoret men spanade först över planket till vår granne Malmgården Vita Bergen. Varje år säger vi att vi ska få till att gå dit när det är öppet för fika, men hittills har vi inte lyckats. Jag var där för en mängd år sedan med mamma och vill minnas att det var fantastiskt, som att kliva rakt in i en barnbok. Så, förhoppningsvis lyckas vi pricka in fika där detta år.