2014 sedan la jag upp den här bilden på Instagram. Det riktigt kliade i mig att få var lucia. Men, som synes, hade jag varken särk eller krona. Däremot en gnuggis på armen och mörkt hår.

2015 hade kliet inte lagt sig, utan snarare eskalerat, och så började en av mina favorittraditioner. Detta år var året jag pysslade ihop min första luciakrona. Den var gjord i knögglat silkespapper med presentsnören och tuschpennade ljus. Särken är en fransk vintageklänning jag fortfarande har, och det röda lackskärpet var samma som året innan. Om jag minns rätt vittrade det tillslut sönder.

2016 hade jag flyttat till Stockholm, jobbade på Dagens ETC och köpte material till kransen på Myrorna Götgatan. Materialet bestod av ljusmanchetter som jag slaktade och band samman med någon sorts kvist.

2017 var det dags för en papperskrans igen! Men metallicpapper denna gång, och jag hade klippt lugg, äntligen! Jag tog en vintageblus som jag hade köpt på loppis för 5 kr och enligt Instagram såg jag Svart Katt live kvällen innan, och DJ:ade nästan jämt, livet lekte, såklart kransen skulle vara metallic.

2018 var livet ungefär detsamma, det var massa rajraj och spelningar jämt, jag pluggade konstnärligt basår på Basis och kronan blev även detta år i metallicpapper, men en mer klassisk färgställning.

2019 slog jag på stort. Det var dags för levande ljus. Jag hade köpt gamla julgransljushållare, sådana med kottar ni vet? Kottklämman bände jag bort, sedan gick jag loss med ståltråd, någon sorts lövranka och plastbär jag hittat på loppis och sist men inte minst ljus.

2020 gjorde jag en korsformad krona. Ni vet en sådan med ett kors över hjässan? Massa ståltråd och julgransglitter gick åt. Och såklart, granljushållare. För när en väl börjat med levande ljus är det svårt att sluta. För övrigt syr jag i detta nu en julloungedräkt av sammetsgardinen jag står framför här.

2021 var pandemi, jag jobbade på skolbibliotek och var otroligt jävla less på allt. Jag hade pandemifärgat håret med henna och det blev grönt. Ingenting var roligt, ingenting var rajraj. Det blev inte några levande ljus i håret. Det var helt enkelt inte ett år det var värt gisslet att rensa håret på sterin. Kransen bestod helt enkelt av plastblomster och sådana där svampar man brukar sticka ner i vitmossa.

2022 däremot, ett bra år. Jag och Fredde hade ganska nyss flyttat till Finntorp och jag hade hittat ett antikt nattlinne på loppis.

Jag hade dessutom hittat en luciakrona i bleckplåt på loppis och använde den som grund. Detta blev ett år av ull och jag snodde garn och rickrackband runt basen och tog ett handvävt skärp i midjan.

2023 var också ett bra år. Jag hade sytt en krånglig julblus under Tygverkets symånad, med antik spets och rickrack och bestämde mig för att vara en svart lucia.

Eftersom jag hade lagt så mycket tid på att få blusen klar till lucia så återanvände jag helt sonika kronan från året dessförinnan.

Och så förra året, 2024. I flera år har jag varit på jakt efter exakt den här brickan, och äntligen hittade jag den.

Detta för att kunna återskapa den kanske bästa reklamen i mannaminne. Pripps Luciareklam från oklart årtal. Jag återanvände svampkronan från 2021, helt enkelt för att jag pallade inte med stearin i håret.

Vad det blir i år vet jag inte säkert ännu, det brukar visa sig under dagen. Det hör nämligen till att själva bygget eller hopsättningen ska ske under själva luciadagen.

Har ni också egna traditioner som ni håller hårt på varje år?