När vi köpte huset fanns det ett sovrum på nedervåningen. I linje ned badrum och vardagsrum och liksom innanför köket. Såhär såg det ut på mäklarbilden. Grön och funktionell plastmatta och inga konstigheter egentligen.

Känslan var dock att det borde vara en öppning från vardagsrummet, så en av första veckans varmaste dagar kallade jag in förstärkning medan jag satt på golvet och byggde badrumsskåp.

Känslan var korrekt! Där fanns en karm och en dörr, men dörren var mer använd som ett fyllnadsmaterial, för några gångjärn fanns ej.

Så den plockades ur helt och hållet och plötsligt flödade ljuset in från vardagsrummet.

Några dagar senare bestämde jag mig för att också plocka ner garderoben som stod i hörnet, där det tidigare varit kakelugn eller kamin. I början gick det bra, men mot slutet fick musklerna hjälpa till igen.

Så många gamla tapeter skymtade fram.

När vi ändå var i farten fick plastmattan också åka.

Sen satt jag, i vad som kändes som fem år, och skrapade lim och masonitrester tills det fernissade originalgolvet var så fint som möjligt. Jag såpskurade det åtminstone tre gånger och nästa sommar ska fernissan bättras på.

En kväll när Amanda var hos oss hjälpte hon mig att hänga gardiner. Jag har fått låna dessa broderade jugendsaker av mamma, och de döljer hjälpligt tapetbortfall och fnös.

Av min moster Lallan fick vi ett par Josef Frank-gardiner som fick plats vid fönstret.

Och i lördags kom mamma och pappa över med en 30talsbuffé som passade perfekt vid väggen mot köket.

Jag har genom åren sparat alla gamla Stringhyllor jag haft, trots att de det senaste åren varit Elfasystem och sedan inbyggda bokhyllor hemma i lägenheten. Igår fick jag äntligen tid och hjälp att sätta upp dem!

I köket har skåp också plockats ner min samling grönt 30talssglas ska tills vidare få bo i buffén, tills ett vitrinskåp med glasdörrar uppenbarar sig.

Och efter mycket trixande hade jag äntligen fått till hyllplanen så att alla kom med och det var en rimlig fördelning med avstånd.

Och äntligen var det dags att fylla! Ungefär här gav jag upp igår och cyklade hem till mamma och pappa. Pappa och Fredde planhyvlade golvplankor till köksbänk och det vankades middag. Jag hade dessutom kvar några kassar böcker i stugan och ville se ifall det fanns någon matta att låna.

Men efter middagen sattes gullandet och hemtrevnandet igång igen. Buffén pyntades med lampor och vaser och över hålet i väggen satte jag en rund spegel.

I lådorna ligger drinktillbehör och linneservetter.

Och på hyllorna står finglas och porslin.

En liten burk fylldes med karra för nödsituationer.

I hyllorna var alla böcker på plats! Jugendgardinerna var jag först tveksam till, då de är lite för kort för rummet, men när allt annat kom på plats kändes de bättre.

Lampan hittade jag på en loppis för flera somrar sedan, och den är i tungt glas. Bokstöden i form av jordglobar är mammas gamla sedan hon var ung.

Från stugan tog jag med mig det gröna bordet som blir perfekt för spel, pussel, att rita eller måla, eller att skriva ett mästervek vid. Även skolplanscherna hade jag i stugan, men jag ska gå igenom hela tavelsamlingen innan de hängs upp.

Efter middagen fick jag också ta över en pall av mamma, sitsen måste åtgärdas något, men extra pallar behövs alltid.

I hyllorna trängs min ungdomssamling Dragon Ball och Sagan om isfolket med deckare och historisk romance och barnböcker, magasin och Bamsetidningar. Här vill jag knappt ha någon svår och intellektuell litteratur alls, utan gärna bara bladvändare för solstolen eller den imaginära brasan vintertid.

I hyllan fick en liten lampa dessutom plats och i lådorna ligger ett Nintendo Switch med spel.

Det finns en liten selektion skrivhandböcker och klassiska romaner högst upp, men främst ska allt vara ren nöjesläsning av lättsammare slag.

Och mycket riktigt så hade mamma och pappa en matta jag kunde låna hit.

Det finns så klart tusen saker att göra i rummet; fernissa golv, väggbehandling, någonting åt murstock och tidigare gniststensplats, takplafonden är inte min favorit och där har en mängd flugor dessutom mött sitt öde. Men dessa saker kommer behöva dröja. Så att för nu ändå ha ett hemtrevligt bibliotek känns bara rimligt.