Det är vecka 44, höstlov, eller som det numera heter – läslov! Själv har jag ju inga barn, och har således inte ledigt, men att uppmuntra till extra läsning ändå skadar aldrig. Jag har under året samlat på mig höstiga böcker, någon sorts längt efter högtidsläsning har uppenbarat sig, så halloweeniga böcker har hamstrats och häromveckan gjorde jag även en beställning på tre skräckbilderböcker.
Bland annat köpte jag Sid Sharps nya Midnight manor, och den var fantastisk. Jag har ju precis gett ut hens Längst bort i skogen på Trasten, och hoppas detta blir nästa bok av Sid på svenska. Längst bort i skogen är också en passande höstbok att läsa, inte läskig, mest rolig och mysig men även med skogshäxor och spindlar som strejkar.
I beställningen fanns också Annie Atkins nya brevbok. Annie är den som gjort all pappersprops till Wes Andersons filmer, och härom julen kom hennes bok Letter from the North Pole. Nu kom Crackle crackle – Letters from the witch. Mycket mysig läsning, och att kunna ta ut faktiska brev ur boken förhöjer såklart läsningen. En pärla i boksamlingen!
I våras köpte jag In the company of witches av Auralee Wallace på Vinted, och den har fått goa till sig till nu. Jag tror kanske inte den är superbra, men ibland vill en bara läsa stämningsgivande böcker.
I slutet av förra månaden höll jag ju som bäst på att sy ett par kostymbyxor, sen följde den långa bloggvilan. Hur som helst, det blev ett par byxor, med pressveck och andra veck och de passade fint och blev klara dagen innan jag tågade till Göteborg för bokmässa, toppen!
Byxorna packades ner i en randig historia och matsäck fylldes i handväskan och vid 06 nånting tror jag gick tåget.
Vi åkte VR ner på onsdagen och jag vägrar köpa fika till ockerpriser på tåg, så frukost åts i form av hembakt matsäck.
Strax innan lunch hade Carin och jag lämnat väskor på hotellet och tagit oss till Svenska mässan för att bygga monter.
Det var så himla mycket böcker att dona med! Den här gången hade vi fem internationella författare på besök, varav en var Jamaica Kincaid som fått mässans hederspris Sjöjungfrun, så det var pallar av böcker att packa upp och snygga till.
Men tillslut var allt snyggt och prydligt! Trastens barnböcker hade ett eget litet hörn och alla var snygga och fina.
Carin och jag tog oss tillbaka till hotellet, fick checka in och bestämde träff i baren någon halvtimma senare. Jag var tidig så jag tog en öl och väntade in.
Sedan kom Carin och vi beställde mat och det blev en svamprisotto som var toppen. Här bestämde jag mig för att släppa loss all min hoarderproblematik och hamstrade snyggservetter och tvingade Carin att stjäla blommiga våtservetter till mig.
Det blev en kort visit i hotellbaren och efter risotton tackade vi för oss och gick tillbaka till våra rum. Vi bodde på Hotell Bellora, som var fint, men just korridoren förde tankarna till The Shining.
Väl på rummet igen packade jag upp och gjorde det hemtrevligt. Samlingen röda lädervaror att ha på resa har utökats och det glädjer mig.
Den bakre rutiga är ett sykitt, den orangerosa rutiga innehåller hudvård, apotek, tandborste osv medan den större helröda är smink och den lilla kvadratiska är ett smyckeskrin.
Jag valde ut ett särskilt fack i min resväska för stöldgods av mindre slag och stoppade glatt ner våtservett, servett och drinkunderlägg där. Ingen superheist, men perfekt för någon som tänkte börja scrapbooka, som jag.
Så blev det torsdag och mässan skulle öppna, och nya kostymbyxorna var på. Till dem hade jag sidenskjorta och yllekavaj. Jag skulle vara med på ett rundabordetsamtal för utländska förläggare under förmiddagen och ville se extra prydlig ut.
Det blev en tidig frukost och här föddes min nuvarande kiwibesatthet. Jag har varit förkyld i över en vecka och det enda jag varit riktigt sugen på är kiwi.
Väl inne på mässan hälldes kaffe i thermosen och cirkusen var igång. Utöver rundabordetsamtal var det monterbemanning hela dagen och efter det middag med Kulturrådet och sedan Natur och Kulturs mässfest, så det blev sannerligen en lång dag, och trots det fotade jag ingenting mer.
När jag stod utanför dörren och väntade på att släppas in för att prata om den svenska barnboksmarknaden för utländska förläggare under torsdagen så uppenbarade sig Ellen Strömberg som en ängel. Inte nog med att hon alltid är en dröm att umgås med, dessutom hade hon med sig en scarf till mig! ❤ En Norrbotten-scarf av det slag jag samlar på, så himla fint! Den fotades i all sin glans på fredagsmorgonen och packades varsamt ner så jag inte skulle förlora den under mässan.
Sedan tog jag mig ner för frukost och festade denna dag till det med pannkakor. Ett misstag, de smakade mest ägg. Kiwin var dock forfarande god!
Sedan tog jag en extra kopp gokaffe och promenerade mot mässan. På vägen såg jag en så snygg blomma att jag stal en kvist och tänkte pressa och limma in i min blivande scrapbook. Tyvärr glömde jag pressa och den vissnade i montern. Men fin var den.
Fredagen fortsatte i ett virrvarr av bokförsäljning och läsare överallt, samt mässans höjdpunkt – en typ timma ifred med Ellen i ett hörn där hon visade mig hela sin skrivbok blad för blad. På kvällen åt vi finmiddag med bland annat Jamaica Kincaid och fler författare innan det var dags att stappla i säng.
Det blev lördag, förmodligen kiwifrukost, hotellkaffe och rask promenad till mässan. Ännu fullspäckad dag väntade. Det är så speciellt med mässan, man är som i ett fullständigt vakuum, omringad av böcker och människor hela dagarna så varje uns av frisk luft är välkommen.
Jag hade lovat mig själv att inte spara mina egna inköp till söndagen, för då är jag oftast så trött på böcker att jag inte vill se en enda igen. Så på lunchrasten tog jag ett varv och köpte några väl valda.
Så stängde mässan för dagen och jag snyggade till mig på en pissoar som stängts av för herrar. Det vankades traditionsenlig förlagsmiddag med Ellerströms och Rámus på Kometen.
Efter middagen myglade vi oss in på Nordstedts kareokefest på Singsing, också som traditionen bör, och stannade där till stängning.
Således följde en lång söndag i montern utan att en enda bild togs, men böcker såldes och monter packades ihop, och sedan gick tåget hem och på stationen stod Fredrik och väntade på mig och aldrig har han varit mer efterlängtad.
Dagen därpå var jag, som sig bör, sjuk. Mässpesten. Så jag hasade runt där hemma och betraktade min haul.
Ändå en ganska substansiell hög böcker att komma hem med!
Med Aron Landahls Vad jag finner i rännstenen ingick en affisch, och Nils som driver Flo förlag gav mig affischen till Ingvild H. RishøiS Stargate, den är redan inramad och sitter i biblioteket i huset.
Slutligen fick jag också med mig följande stöldgods. Eller stöd och stöld. Saker det bjöds på som jag tackade ja till kan man också kalla det. Servetter, teer, karameller, drinkunderlägg och vykort, med mera. Jag har börjat närma mig det här med scapbookinh, junkjournaling, vad du än vill kalla det sedan jag kom hem, men det tittar vi på en annan gång. Tack för i år mässan, du var fin, men det är skönt att du är över!
Hej. Länge sedan sist. Det känns som att hösten bara rasat fram utan att jag hängt med, och bloggen ligger sannerligen efter. Men vi tar det från här senast. Jag var sjuk hela slutet av förra veckan, ingen feber eller så, men jag kände mig som en enda vandrande bihåla och orken var nere på noll ungefär. Trots det hade jag det dock ganska bra, även om jag hellre ville greja eller i alla fall vara ute i hösten. Men vi tar en titt på vad jag roat mig med i sjukstugan.
En salig samling sängunderhållning för den sjuke!
Dels slog jag i fredags till och köpte det senaste Muminspelet till nintendo Switch: Winters warmth, det är mysigt och långsamt och lagom svårt. Jag hade min bärbara DVD-spelare som jag köpt utvalda filmer till som TV-serien Pushing Dasies, det ryktas om att en säsong tre är på gång! Någon gång i våras köpte jag också två mysrysiga halloweenböcker på Vinted, huruvida de är bra (jag tvivlar) eller ej vet jag inte ännu, då jag spar att läsa dem till månadsskiftet, men det kändes tryggt att ha dem där vid behov.
På den finlitterärare fronten har jag Sid Sharps senaste bilderbok Midnight Manor, den läste jag i fredags och den var så fin. En ny novell av Madeline Miller, Mestra, har också släppts på svenska. Den tror jag att jag behöver lite mer hjärnkapacitet för än förkylningen har tillåtit, men längtet finns.
Jag har även kuskat runt på min stickning mellan säng och soffa. Just nu har jag som mål att sticka och sy tråkiga basgrejer som jag verkligen vill ha och kommer använda, i finfina material. Så just nu stickar jag ett par långa ribbstickade torgvantar i fransk tunn ull.
Hösten närmar sig med stormsteg och med hösten kommer också höstböckerna, den utgivningsperiod då flest och bäst böcker oftast kommer ut. Jag har listor med bevakningar av alla dess slag och tänkte dela med mig av min just nu topp tio längt-lista. Den förändras dock ständigt men. Just nu.
Ja, musikern Timo Räisänen släpper en stickbok! Kanske inte så mycket en bok att läsa pärm till pärm, men att bläddra i och inspireras av. Huvudsakligen ska den bestå av hemprojekt som filtar och kuddfodral, och någon sådan stickbok har jag inte. Dessutom är den fotograferad av min gamla Danviksklippangranne Fanny Rådvik, som tar otroliga bilder, så den kan inte vara annat än en fest att bläddra i.
Här är jag extremt partisk, eftersom det är en bok jag ger ut på förlaget Trasten där jag jobbar. MEN när jag läste det engelska originalet för ungefär ett år sedan var det kärlek vid första ögonkastet och jag är så taggad på att den äntligen ska komma ut på svenska, i översättning av Kristina Sigunsdotter. Men, Sid kommer även med en ny bok på engelska nu i september, Midnight mannor, och den är jag minst lika taggad på.
Två uppföljare i serier jag läser. Moder blod är en historisk deckare, välskriven och kvinnodriven och jag brukar köpa den nya delen varje Bokmässa. Det susar i skräpet är del två i en serie som handlar om räven Ofelia och de olika djurvuxna i hennes liv som lever lite på dekis i ett hamnområde.
Tydligen är det 25 år sedan Vindens skugga kom ut i år, och jag minns det som en fantastisk läsupplevelse när jag tydligen var 12, 13 år. Jag har tänkt att läsa om den ett par gånger, men har gett bort min bok. Nu kommer en ny jubileumsutgåva, så det känns passande att läsa den då.
Två ytterligare hobbyhandböcker! Alla Kerstins böcker är så fina, och jag älskar högtider av alla dess slag, samt hantverk, så denna bok känner jag mig som exakt målgrupp för. Unni Strid har jag följt på Instagram i flera år och hon är så kunnig, så hennes debut ser jag verkligen fram emot.
Jag har inte läst något av Conny Palmkvist tidigare, varken för vuxna eller barn, men jag såg ett seminarium med honom för några år sedan då jag tänkte att jag verkligen borde. Sen dök den här upp i höstkatalogen och jag kände att ja, det är hög tid att läsa en riktigt sorglig mellanåldersbok.
Jag älskade både Kirke och Sången om Akilles av Madeline Miller, och tyvärr verkar hennes kommande romaner dröja, om jag förstått det rätt på grund av grov post-covid för Miller, men hennes svenska förlag publicerar så länge några av hennes noveller som miniböcker. Galatea kom ut för några år sedan och jag tyckte om den, men den hade ett snopet slut då det var många blanka sidor i slutet av boken. Hoppas på bättring denna gång.
Sist men inte minst, en ny brevbok av Annie Atkins. Annie Atkins är pappersrekvesitaformgivaren för Wes Andersons filmer och för ett par år sedan kom hennes och Fia Tobings Letters from the North Pole som jag köpte förra julen och älskade. Nu släpps en halloweenbok, och jag är inte mer svårövertalad än att jag egentligen vill ha alla Annie Atkins böcker, vad de än handlar om.
Eftersom jag ligger back med bloggandet tar vi oss tillbaka till en solig dag i maj. Jag skulle på gala och hade på mig både klänning och fransjacka.
På fötterna befann sig mina nya sommarskor som jag fick av mamma och pappa i födelsedagspresent.
Jag cyklade från Finntorp in till storstadens sus och dus och befann mig strax vid Hötorget. Det vankades Almagala för årets pristagare Jon Klassen.
Jag uppskattar alla event med fysiska program och dylik memorabilia och tänker mig att jag ska börja med nån sorts dagbok där allt åker in. Än så länge läggs allt på hög här och där.
Inne i Konserthuset är det snyggt, fina lampor överallt.
Galan var fin som alltid, halva barnbokssverige var där, kronprinsessan delade ut diplom, Jon höll ett otroligt tal, det fanns snittar och bubbel och Esther uppträdde.
Efter två glas bubbel, massa minglande där alla var överens om att Jon var en mycket bra vinnare, och X antal snittar hoppade jag på cykeln och susade tillbaka hem igen.
Just innan påsk gick jag till Söderbokhandeln och satte sprätt på ett presentkort och kom hem med två bilderböcker och en kapitelbok.
Sedan följde ett par veckor när jag var djupt nere i 9–12 böcker, en trygg bokkategori att vistas i. Det kan vara kamper mot det onda, men de goda segrar alltid. Vi tar en titt på vad jag läst.
Pärlan av Klara Bartilsson är en färgsprakande explosion under havet. Den är finstämd, har otroliga illustrationer och nästan som ett konstverk, vilket i och för sig bilderboksformen som medium ständigt tangerar mot, men som blir extra tydligt här. En fin läsning, som gör mig ännu mer taggad på hennes nya bok Drömskåpet.
Den andra bilderboken jag läste var Rumpelstiltskin av Mac Barnett och Carson Ellis. Det är en nytolkning av bröderna Grimms klassiska saga, och den gör sig extra bra i Carson Ellis händer. Hennes illustrationer är som vanligt otroliga, och jag borde verkligen sätta tänderna i en 9-12 bok jag har hemma illustrerad av henne, Wildwood. Hur som helst, också en fin bilderbok, och rolig. Det finns något betryggande med just folksagor, i hur den lilla alltid lyckas överlista fienden.
Sedan läste jag Rävunge bortblåst, av Frida Nilsson och Maria Nilsson Thore. En mysig, modern djurberättelse, även om den utspelar sig på kanske tidigt 90tal? Den handlar om olika djur i utkanten av samhället boendes i Gamla Cementhamnen, och en stormig natt händer det ofattbara – Ofelia blåser ut till sjöss. Dela får en följa både Ofelia, men också de vuxna i hennes liv när de försöker hitta henne. En utmärkt bok att läsa om du älskar Det susar i säven, men vill ha det mindre puttinuttigt, eller som jag, väntar på att Jakob Wegelius ska släppa något nytt. I höst kommer dessutom en uppföljare om djuren i cementhamnen!
Sedan läste jag del två i Fabian Göransons dystopiska och Augustprisade triologi om Klara: Teknokraternas plan. Den var lika bra som första delen och jag älskar att han inte förklarar för mycket, utan utgår ifrån att läsaren kommer förstå, eller bara köpa rakt av, världen han bygger upp ändå. Det är spännande och hemskt på samma gång och tredje delen kunde gärna få komma imorgon.
När jag hade läst klart boken om Klara frågade jag Fredde vad jag skulle läsa nu och han föreslog Mio min Mio av Astrid Lindgren, så jag gick till bokhyllan och plockade fram min version illustrerad av Johan Egerkrans. Det var första gången jag läste den med hans illustrationer, och de gör verkligen berättelsen rättvisa. Perfekt bok att läsa om när världen är hemsk.
För ett tag sedan var det vårtecken överallt och jag tog mig packade väska och gick till bussen.
Ett tag senare satt jag på tåget mot Umeå med The secret history som sällskap.
Jag hade även med mig matsäck, och fruktstund, samt min kollega Carin i sätet bredvid.
Trots all denna tågmat var jag utsvulten när vi äntligen kom fram till hotellet. Så när vi hade checkat in möttes Carin och jag i baren och åt. Jag fick tryffelpasta och en stor stark, precis vad jag längtat efter åtminstone de sista två timmarna av tågresan.
Efter en kort kväll i hotellbaren med diverse bokfolk tog jag mig tillbaka hotellrummet och gjorde ansiktsmask och såg en serie till läggdags. Det var en tidig morgon dagen därpå men jag var ganska pigg!
Mina röda vintagetofflor åkte på och jag hissade ner till frukosten.
En vacker dag ska jag lära mig ta aptitliga frukostbilder där skuggan av mobilen inte syns, men det blev inte på den här resan heller.
Vi tvärs över gatan till folkets hus, byggde bokbord och så öppnade Littfest och bokälskare välde in. Själv skyndade jag mig över till Galagos bord och köpte Fabian Göranssons Klara – Teknokraternas plan som släppts bara någon dag tidigare.
På fredagen var det fullt sjå med försäljning och vi hade vår författare Yoko Tawada på besök, men jag lyckades smita iväg på ett samtal med olika artister som tolkade varandras låtar. Bland annat sjöng Mattias Alkberg Annika Norlins Dian Fossey, och det var otroligt.
På kvällen hade vi middag på Tonka med Yoko Tawada, vår andra författare Kristine Nedrejord och två bonusförfattare från andra förlag: Roddy Doyle och Simon Armitage. Det var mycket trevligt, och när vi ätit färdig skrudade Tonka om till releasefest för Kristines Sameproblemet. Här pratar hon om boken med ljudbokens inläsare Patricia Fjellgren.
Jag sålde böcker och fick en syrlig drink.
Efter kalaset gick vägen tillbaka till hotellet förbi Husman Hagberg, där jag färdigställde köpet av mitt och Freddes hus i somras, hejhej!
Dagen därpå rullade på i samma stuk. Katrine hade ett stort samtal tillsammans med Elin Anna Labba i en sal och vår ytterligare författare Kamel Daud samtalade med Athena Farrokhzad i en annan sal. Det var signeringar och möten och gulliga läsare exakt överallt.
När Littfest stängt för året snyggade jag till mig på hotellet. Det blev lurexskjortan jag sydde för några år sedan.
Vi gick över torget för ytterligare en gomiddag.
Eftermiddagen, tillbaka för Littfests efterfest där bland annat Backengrillen spelade. Men efter det och en extra öl var jag slut som artist och gick hem.
Och så blev det söndag och strax efter 09 gick tåget hem igen. Jag hade tagit med mig en extra smörgås från hotellfrukosten och kollade på Bones nästan hela vägen hem.
Och sedan äntligen hemma med Fredde igen. Han hade gjort halloumikebab och vi såg veckans Bäst i test ihop, och sedan var den festivalhelgen över för i år.
I fredags kom jag hem från Litauen, som ni vet. Det var en toppenresa, hem helvete vad jag uppskattar att komma hem igen. Resan hade ett byte i Riga och tog massa timmar, men till slut var jag åter i hemmets trygga vrå och efter ett rejält bad för att få bort resdammet lagade Fredde middag medan jag låg under en filt i soffan.
I Riga hade jag tre timmar att slå ihjäl på flygplatsen så jag roade mig med att shoppa sprit. Som en liter Disaronno. Naturligtvis fick vi därför varsin amaretto sour som fredagsdrink.
Det blev lördag och sol och Nackatidningen dök upp. Full med drama och kontaktannonser.
Jag begav mig ut, och turligt nog låg någon grannes DN i trapphuset, för där fanns en stor recension av den senaste boken jag gav ut, Kaninen Sato av Yuki Ainoya, den toppade dessutom listan över bästa barn- och ungböckerna!
Jag hade ärenden att göra och loppisar att besöka och köpte bland annat denna flaskkork till Linnea.
På lördagskvällen var Fredde ute, men jag ville vara hemma. Höll mig i verkstaden och grejade med mönster och tyger och mätte och klippte, i sällskap med en Moretti och bästa snackskombon.
Söndagen kom med sol och kalendarisk vår, äntligen.
Jag fortsatte gårdagskvällens klipp och tygprojekt. Jag tänkte sy en kostym, kände mig inte helt fin i den jag hade i Litauen. Jag har ju letat efter kostymmönster och -tyger sedan jag var Belgien förra våren, men nu ger jag upp. Jag kombinerar två mönster jag har och tänker mig massor av ändringar för att få det så kostymigt som möjligt. Och tyget blir någon sorts vävd grövre bomull som jag också hade liggande. I värsta fall blir det som en genomarbetad toile.
På måndagen var det dags att packa alla bokreaordrar från jobbets shop, och det tog så gott som hela dagen. När de var ivägskeppade firade vi dock med tårta. Inte nog med att allt var packat, utöver att Sato hade toppat barnlistan, Tranans bok Det goda onda av Samanta Schweblin hade toppat vuxenlistan, och Kamel Dauds Ärret låg på en niondeplats.
Efter jobbet tog jag tag i att stoppa en favorittröja som fått ett par hål. Känner jag mig själv rätt har jag gått in i ett par spikar utan att märka det.
Så var vi framme vid igår och jag jobbade med Trastens nästa japanska bok, Sumokattens bageri av Naoko Machida. Tapetsidorna har separata papper och jag försökte hitta något som var så likt originalets papper som möjligt innan jag kan skicka den till tryck.
Dessutom kunde jag skriva ut översättningen till en kommande höstbok som översättaren Kristina Sigunsdotter just levererat. Det är till den fantastiska boken Bog myrtle av Sid Sharp och jag är så jävla glad över att få ge ut den på svenska. Den kommer heta Längst bort i skogen och kommer ut lagom till Bokmässan i september.
God morgon från i onsdags i Vilnius. Jag åt frukost på hotellet, men eftersom jag är hopplös på att fota just hotellfrukostar får ni istället se min kalender som jag stämde av lite i.
Kostymen var på och jag var på gott humör!
Det var dags för en heldag om barnböcker på Litauens nationalbibliotek, och sånt gillar jag ju.
Rummet vi höll till i hade en utställning om magiska skogar.
Det hänge snygga illustrationer överallt.
Min favorit var den här.
Efter introduktion av Litauens kulturråd var det dags för presentation från alla fellows. Det var jag från Sverige, en kvinna från Polen, en från Estland, en från Nederländerna, en från Tyskland och en från Italien. Och så presenterade även Benas, som driver en agentur i Litauen, litauisk litteratur.
Efter lunch gick vi på guidad visning av biblioteket, som var snyggt.
Det var utställningar här, bokrum där, barnavdelningar och hej å hå.
Sedan följde en föreläsning av en litteraturvetare. Väldigt intressant att höra hur böcker utvecklats i ett ockuperat land med censur.
När dagen på biblioteket var färdig gick jag tillbaka till hotellet och tog igen mig med snacks, samt snyggade till mig, det vankades finmiddag.
Jag haltade mig genom Vilnius, för jag har ett knackit knä som bråkar då och då – och alla bibliotekstrappor och blött, kallt väder gjorde inte susen, så jag fotade snygga portar. Som denna.
Och dessa.
Och sedan var jag framme vid restaurangen La Boheme. Vi var ett rejält gäng från fellowshipet, kulturrådet och ett annat utbyte med svenska och tyska bokmässorna.
Vegetariska varmrätter var inte Vilnius starka sida, men förrätter och efterrätter kunde de sannerligen. Efter en snabb avslutningsöl på en bar i närheten haltade jag tillbaka till hotellet.
Och så var det torsdag och mässinvigning. Jag började dagen med det bästa av vis – pain au chocolat.
Sedan bussades vi iväg till mässan.
Mässan invigdes pampigt med tal och kör.
Och jag hade ett fullt program med förelänsnignar, panelsamtal, agenturmöten, rundtur och hej å hå igen.
När vi hade en kort paus hittade jag ett soligt fönster och satte mig där och det kändes som att det kanske blir vår i år igen, trots allt.
Det fanns en mängd goa barnböcker, mest förtjust blev jag i Lina Iltagakis serieromaner om andra världskriget. Tjocka och rejäla i fyrfärgstryck, så de är möjligtvis inte något för Trasten.
Men i alla fall Siberian Haiku finns översatt till engelska, så den vill jag åtminstone läsa i dess helhet. Den verkar, som synes, hjärtskärande.
Som nästan sista punkt på torsdagen var jag med i ett panelsamtal och pratade om att köpa utlandsrättigheter. Kvällen spenderades på invigningsbankett för mässan, tills jag skickade hem mig själv vid 22 för att inte missa flyget nästa dag.
Och så kom fredagen, jag klev upp så tidigt att jag var först på frukosten. Ett par intensiva dagar var till ända och det var dags att. flyga hem.
Nästa tisdag börjar bokrean, en riktig högtid. Jag brukar gå till Söderbokhandeln med mina kollegor tidigt på morgonen, då de brukar ha halva priset på hela butiken första dagen. I år är jag dock på väg till Litauen när rean börjar, men det finns ju internetbokhandel. Och redan nu kan en förbeställa böcker, så här kommer mina favorittips från bokrean!
Bilderböcker:
Ett par favoriter sedan jag var liten är Pija Lindenbaums Else-Marie och småpapporna och Nu är det jul av Gunilla Hansson. Jockum Nordströms Boken om Sailor och Pekka innehåller fem böcker i en, och de är konst på hög nivå. Jag älskar Maria Nilsson Thores illustrationer, och när hon gör böckerna om Saltkråkan är de stickade tröjorna alltid stjärnor, som här i Snickargården i fara. Men även hennes böcker om Dim är toppen, och i år är Hur mår Dim? på rea.
Barn- och ungdomsböcker:
Jag älskar Maria Gripes böcker, och i år är många av nyutgåvorna på rea, till exempel Pappa Pellerins dotter som är fantastisk. Fabian Göransons Klara – Tvättbjörnarnas stad fick mycket välförtjänt Augustpriset i höstas, och snart kommer uppföljaren så perfekt tillfälle för den som inte redan läst. Varje hushåll behöver dessutom minst ett exemplar av Kenneth Grahames Det susar i säven, särskilt med Ernest H. Shepards illustrationer. En personlig favorit är också Rainbow Rowell, och i år är Strax före tolvslaget på rea.
Paul Svenssons Frukt & bär A–Ö och Grönsaker A–Ö är två av mina absolut mest använda kokböcker här hemma. Anna Sjösvärds Sticka i svensk ull ser toppen ut och Elin Lervik och Katarina Mattsons Hemtrevligt har jag klämt på flera gånger utan att slå till, nu kanske det är dags. Som nyishbliven gammelhusägare borde jag väl också slå till på Erika Åbergs Byggnadsvård – Fönster och dörrar.
