I onsdags var det dags för Antikmässans vernissage. Solen sken, så jag drog på mig skinnjackan, hoppade på tvärbanan och begav mig mot Älvsjö. Åtminstone hälften av alla gånger jag har varit på Antikmässans invigning har det dessutom varit skinnjackepremiär. 2023, när det snöade så mycket att alla bussar i Nacka slutade gå och banvagnar fick sättas in på Värmdö – och både Alicia och jag fick stanna hemma, pratar vi inte om.

Väl på mässan mötte jag först och främst upp Karoline! Hon är i Stockholm för att göra praktik och det var ljuvligt att få gå på mässan med henne igen, efter att hon varit norrut flera år i rad.

Först vankades det ett mingel där det berättades om de olika utställningarna på årets mässa: stolar, mopeder och Camilla Thulins garderob. Det bjöds på alkoholfri fläderdrink, ja tack, och småländsk ostkaka, nej tack. Men det var fin!

Ingen snö på Värmdö denna gång, så Alicia var också på plats!

En av dessa två fick en klapp på kinden av en 81årig tant som sa att hon var gullig. Jag låter er gissa vem som föll tanten i smaken.

Spoiler: det var naturligtvis Karro som gick hem hos tanterna. Här försökte jag övertyga henne att köpa denna otroliga handstickade 30talströja från Laholm, men tyvärr blev det inte av.

I en monter bjöds det på ostkrokar, det tackade jag ja till.

Sen dök Amanda och Saga upp!

Överallt fanns det fina saker att titta på.

Och fler fina tjejer, som Lisen! Totalt tror jag att jag sprang in i i alla fall 10 gull.

Det mesta av allt det fina var långt utanför budget, som denna underbara stol.

Två saker kom jag dock hem med, förutom några praliner till Fredrik. Ett par 70tals jeans, som tyvärr visade sig vara för små även när jag sprättade bort insömnaden. De får helt enkelt säljas vidare. Men jag slog också till på en liten sjöstjärnebrosch i mässing. Den kan i alla fall aldrig bli för liten!