I onsdags var det nyårsafton och solen sken så gott den kunde. På skidbacken sköts det snö med kanoner och hela berget såg ut att stå i brand.
Solen hade inte nått fram till huset ännu när vi bestämde oss för att lämna det.
Fredde, hans polare Viktor och Karros kille Olle hade gett sig ut på äventyr till Storforsen. Men jag, Karoline och Lasse skulle minsann också vara äventyrliga. Vi byltade på oss och gick ut!
Vi gick hela den långa vägen upp för backen till nästa gula hus, där byns Ica-butik ligger. Där fanns en kundvagn i Lasse-storlek och allt var toppen.
Vi fick gå ner i källarn och kolla på gamla och nya grejer och var där en riktigt bra stund, sedan gick vi, nöjda med våra köp, därifrån. Lasse fick nyårspynt, jag köpte finsnus och Karoline slog till med både proletärstjärna och ljus till adventsbåge.
Sedan började den långa färden hem igen.
Hela vägen ner för backen skulle vi. Säkert 100 meter, så vissa behövde bäras större delen. Alla hade sovit ganska knorkigt så efter grötlunch blev det fri lek, vilket för de flesta innebar tupplur.
Sedan började vi laga nyårsmat. Vi slog till på Västerbottenspaj och Aperol Spritz till förrätt.
Varmrätten blev vilt och potatisgratäng och alla grabbar klurade på innertemperatur på köttet.
Jag skulle äta svamp till gratängen och oroade mig inte för dens temperatur alls, så jag och Karro passade på att skvallra i biblioteket istället.
Till efterrätt hade Lasse och jag dagen innan lagat citronpaj ur Vinterns goda ting, vilken åts i sällskap med en espresso martini.
Resten av kvällen spelade vi Hitster och på tolvslaget spenderades säkert 15 sekunder på den iskalla verandan med tomtebloss.
På nyårsdagens morgon hade snö fallit och allt var tyst och orört där ute.
Jag och Kosmo låg i soffan och tog igen oss tills han skulle åka hem igen tillsammans med Karro, Olle och Lasse.
Efter lunch tog vi kvarvarande en nyprspromenad och gick, eller snarare halkade, förbi mamma och pappas hus.
Det var halt och kallt, men fint. Jag druttade omkull en gång, men slog mig inte turligt nog.
Men då kändes det bäst att skynda hem och dricka varm choklad innan jag ramlade omkull igen. Ett fint avslut på ett bra år!
När vi köpte huset skymtade det här spännande rummet förbi bland mäklarbilderna. Ett litet rött rum med snedvägg och balkong över trappen. Gulligt.
Det visade sig vara en liten kattvind med sött fönster och masonitklädda väggar målade i grälla färger. Jag älskar rött, och jag älskar grönt, men just så här nära varandra blev det lite väl juligt. Jag ville göra om det till ett gästrum och vi skulle få gäster över nyår så det kändes som ett överkomligt projekt.
Häromdagen gick jag ner i källaren för att reka. Väggspackel fanns ej, men däremot en tub snickerispackel. Det fick duga. Masonitskivorna är inte jättestora, kanske 60×69 max, då det är en hel del skarvar. Och så fanns det märken av spikar, så jag gick loss tills lusten gav upp.
Planen var egentligen ett gult rum och att använda det överblivna från vår Jobs-tapet i köket hemma i Nacka. Men järnaffärn var stängd så jag kunde inte köpa färg. Tillbaka ner i källarn! Där hittade jag en hink vit väggfärg från kanske år 2000 som jag rörde liv i. Vit och bra. Och vi hade haft med oss en burk vit lackfärg. Så både fönster och väggar fick sig ett par omgångar.
Bland min samling tapeter hittade jag två rullar av dessa. Mönstret var vitt så det skulle ju matcha med det nymålade. Jag köpte dem på Sellpy i somras för 70kr för bägge. Det är gamla Eco, från 70/80tal någon gång skulle jag tro.
Jag målade fönster, foder, hörn och kanter och Fredde rollade loss, jag är tydligen väldigt snål med färg när jag målar så han gör det bättre. Sedan började vi tapetsera.
Det var ett gissel. Inte en vinkel är rät, inte ens de som ska vara det. Och masoniten bucklar och skarvarna fick tapeterna att bubbla. Men i måndags efter middagen blev det klart!
Trots att limmet knappt hade torkat kunde vi inte låta bli att provbära in dagbädden som vi tänkte kunde bo här. Den hade vi tidigare som soffa, men det är en gammal Ikeahistoria, som egentligen kan dras ut till dubbelsäng – om en har bredare rum och två madrasser.
Och igår skulle huset fyllas av gäster så jag fick gå loss och inreda! Önskemålet, från mig själv, var gästrum som andades lite fransk landsbygd. Sängen bäddades med mina frilligaste spetslakan som jag köpte på Röda korset innan sommaren. Höjden av gästlakan. En pall jag fått av pappa fick bli nattduksbord. Filten har jag också fått av pappa och de användes på nomadskolorna på 40-talet. Röd sida upp för flickor, och blå för pojkar.
Väggdekorationer spikades och skruvades upp. Helst skulle även en gardin ha hängts, men min Husqvarna Automatics undertråd började såklart krångla när jag började sy den.
Nåja, så länge fick det i alla fall bli blomsterkrokar och ett par tavlor jag hade liggandes.
En Stringhylla modell pocket, som jag fick för minst tio år sedan, skruvades upp och jag fyllde den med deckare och äventyrsböcker, sådant jag tänker mig att en gäst som har svårt att somna vill läsa.
Sedan ställde jag dit en stol som kom med huset och lade fram en duschhandduk, och så var rummet redo för sin premiärgäst.
Till denna rumsrenovering behövde vi införskaffa lite tapetklister, en tapetkniv och en svamp, så det lönar sig ändå att ha smärre hoarderproblematik ibland!
I lördags i förra veckan kom vi fram till Agnäs, som hoppats just innan solen gått ner. Vi grejade och donade, fick igång värmen som hade trilskats och jag packade upp julpynt och gjorde fint.
På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt och drack kaffe i soffan och planerade måleri. Fodret mellan vardagsrum och matrum skulle målas röd!
Framåt fikadags var vi bjudna över till min kusin Linn, så vi lämnade huset, och gick förbi min kusin Helles hus på vägen.
Efter fika och samkväm fortsatte fixandet, Fredde hängde lampor på terazzon och skidbacken var öppen.
När kvällen kom var fodret målat två varv och de flesta vråar julpyntade. Jag fick en Aperol spritz och trodde jag skulle bli sittande.
Men eftersom jag vill ha allt genast blev det inte så. Istället för att vänta in morgonen och åka till Brandts och köpa en riktig gran åkte plastgranen upp från källaren.
Lagom till att granen var färdigklädd fick jag meddelande om att det var norrsken i byn, så vi rusade ut, ett perfekt avslut på vilken dag som helst.
Dagen därpå, som var dan före dopparedagen, åkte vi ändå till Bjurholm. Granen må ha varit ordnad, men jag behövde snus och Fredde mer färg. Ett besök hos järnaffärn krävdes och jag studerade deras julskyltning. Mycket mysig.
När vi kommit hem igen for Fredde till skidbacken och jag kånkade ner min Husqvarna Automatic.
En frillig historia fick en kanal och kunde nu dölja vår sopsortering.
Jag snyggade till både mig och huset, kokade litervis med gröt, och framåt 16, när backen stängde, fylldes huset upp med släktingar.
Vi blev 21 personer och det fanns gofika, risgrynsgröt och julskinka som Fredde hade griljerat dagen dessförinnan.
Sedan hade alla lott till uppesittarkvällen, och för en gångs skull även vi. Så vid 19 åkte alla hem till sitt, vi stökade undan och bänkade oss. Ingenting vann vi och jag tyckte det var för lite bingo och för mycket rim.
Julaftonsmorgon kom och jag hasade runt i min pyjamas och pressade apelsinjuice.
Framåt 11 började både Fredde och jag bli rastlösa, så han började måla köksluckor.
Och jag började med julmaten. Spillkummet fick jag i julklapp av mamma och den rejäla degskrapan av Fredde. Exakt vad jag hade önskat utan att det stått på någon lista, så de känner mig väl.
Jag provdukade, la fram duk och gulliga flaskdekorationer.
Sedan snyggade jag till mig, då vi var bortbjudna.
Vi skulle se Kalle tillsammans med Linn och hennes familj och Fredde bar julklappssäcken.
Byn visade sig från sin gulligaste julaftonssida.
Sedan trängde vi ihop oss, sju vuxna, fem barn och en stor hund, framför Kalle.
När vi kom hem igen var det fullt fokus på julmat.
Flaskdekorationer åkte på och snyggporslinet fram.
Vi lagade mat för en mindre armé trots att det bara var Fredde och jag som skulle äta.
Efter en lång middag var soffläge ett måste och jag bläddrade i en julklappsbok från min moster och Tomten är far till alla barnen gick på tv. En utmärkt julafton var till ända!
Juldagen började med disk och grönt 30talsglas fick torka på finhandduken.
Sedan kändes allt lite långsamt. Men. Till nyår ska vi få gäster och jag bestämde mig för att ta tag i en av kattvindarna och göra till gästrum. De röd och grönmålade väggarna är klädda i masonit och förmodligen kommer den försvinna i framtiden, tills dess fick spackel för att dölja skavankerna duga.
Ute var det fortfarande krispigt och kallt och vi gick till min kusin Sanna och lånade proppar för en hade gått.
Det var en allmänt rövig juldag, utöver att en propp gick var bilens kylarväska slut, vi blev scammade på en sofda och en mus hade hittat till min påse med havregryn. Så hela tillfälliga skafferiet tömdes och städades grundligt.
Allt kändes deppigt tills Linn frågade om vi ville komma till Målarbacken och vara med när ungarna åkte pulka. Ja tack. Sedan gick vi hem till dem och Rufus skulle absolut få plats i fåtöljen med allergikern Fredde.
Och när vi gick och lade oss hade vi fått upp temporära hyllor i permanenta skafferiet. Allt var i burkar med ordentliga lappar och hyllplanen var inslagna i papp.
Och i lördags var himlen rosa när vi vaknade, som för att vagga in oss i falsk trygghet.
Men sen kom stormen ändå. Framåt lunch fick vi strömavbrott och det var för mörkt för att ens överväga att måla något. Istället la vi pussel i skenet av stearinljus.
Sedan blev det för mörkt för det med, så jag la mig under en filt och läste.
Till slut kom strömmen tillbaka och vi passade på att lägga alla bärbara mobilbatterier på laddning ifall den skulle försvinna igen. Sedan gick vi upp i byn, förbi kanske Sveriges gulligaste Ica-butik, till min morbror och moster som bjöd på middag.
Och så igår då. Inget strömavbrott, inga proppar som gick, ett soffköp från Facebook som inte var lurendrejeri och det var ljust nog att börja måla kattvinden.
God morgon och god jul. Jag har precis klivit upp, tänt granen och kokat mig en kopp kaffe.
Julpyjamasen som jag sydde i januari är på, och kaffet dricks ur portugisisk kålkopp. Ute är det alldeles mörkt och tyst. Fredde sover fortfarande.
Jag har placerat mig i soffan och tänkte ligga hör tills han vill kliva upp. Då blir det frukost, julkalendern och paketutdelning. Men tills dess tror jag att jag ska slå på stort och kolla på Rocky Horror Picture Show,den finns på SVT Play i några dagar till och är skönt ojulig, samt snygg och svängig. Ett perfekt sätt att inleda julafton med andra ord.
Sedan vi kom upp i lördags har jag fejat och pyntat, fixat och donat. Idag har vi bjudit över 21 släktingar på risgrynsgröt och julskinka, och förhoppningsvis lyckas jag hålla huset städat tills de kommer vid 16. Men ifall inte så tar vi en titt på juleskruden innan jag stökar ner igen.
I köket hänger en gardinkappa som vi fått av Fredriks ingifta farbrors mamma, jag älskar att ha gamla grejer med historia så denna kommer förmodligen åka upp varje år. Julstjärnan i mässing köpte jag sista veckan i Stockholm för 30kr på Lindra, och mässingshjärtat köpte jag för flera år sedan. Trasmattan är i ull och den hittade jag i Vännäs i somras, för 30 eller 50kr. Egentligen hade jag lagt den i gästrummet, men eftersom det är rågolv i köket behövdes något varmt.
Jag har möblerat om lite i matrum och vardagsrum, och mattan från vardagsrummet fick flytta in under matbordet.
Julduken köpte jag på Repahuset i Nordmaling igår, den kostade rara 7,50 då det var halva priset på allt julpynt.
Julstrumporna jag sydde i november har åkt upp på väggen och jag spenderade söndagen med att måla om dörröppningen röd. Jag tänkte att det skulle distrahera från 80talstapeten. Mässingsmisteln köpte jag på Nationalmuseum förra året.
Julgranen följde med huset! Jag var tveksam till att använda den, då jag egentligen såklart är team riktig gran. Men vi byggde ihop den och vecklade ut grenarna och jag tyckte den förtjänade att få leva vidare. Dessutom passade den i den gulliga gjutjärnsfoten. Jag landade i att inte ha spira i år, utan istället en mässingstoppstjärna jag hittat på Stadsmissionen i höstas. Och sedan fick exakt allt pynt jag fått med mig trängas på grenarna.
Soffbordet har fått flytta till under fönstret istället för framför just soffan. Det kommer förmodligen möbleras om igen när vi skaffat en riktig soffa hit, men just nu står det bra där. I fönstret står två mässinsgranar, den emaljerade är Freddes sedan han var liten och den vippiga hittade jag på loppis för några år sedan.
På nuvarande dagbäddssoffas kortsida ställde jag ett till teakbord som huserar ännu en readuk från Nordmaling, samt karra och Bingolott till ikväll.
I fönstret står Freddes tomteby som han fick en per år när han var barn. Jag har hittat på en hel dramaserie om dem.
Till hörnet fick drinkvagnen flytta, och där det tidigare varit kamin eller kakelugn hängde jag en papperslykta. En likadan syns hos Pettson och Findus i Tomtemaskinen, vilket gör mig orimligt mallig.
Vi öppnade ju upp mellan biblioteket och vardagsrummet i somras, och allt är håligt och med skavda tapeter. Så jag har hängt upp allt som kan vilseleda; pappersgirlang, yllegardiner och stjärnor i mässing.
I biblioteket hängde jag en stjärna utan belysning och ställde små i fönstret.
Och eftersom jag inte visste vad jag skulle göra med dem hände jag en tumpetande ängel och en trumpet på dörrgångjärnet in till köket.
I köket står julburkar med kaffe, varm choklad och marshmallows på rad, och även här har jag försökt distrahera från råmassoniten med en tavla. Det gick väl sådär, ärligt talat.
När gårdagskvällen led mot sitt slut stod Fredde på en stege och målade som bäst tredje varvet på andra köksstommen.
Själv låg jag i soffan med en öl och en bok, men ska jag vara ärlig tittade jag mest på allt tjusigt pynt och läste inte alls många sidor.
1995 släppte Anna Bergenström, tillsammans med sin dotter Fanny, boken Vinterns goda ting. Boken är fotograferad av hennes dåvarande ex-man och Fannys pappa Nisse Peterson. Jag kanske inte var 6 år gammal när jag fick boken, som jag var när den kom ut, men jag kan heller inte ha varit mycket mer än 10. Det känns absolut som att den alltid har funnits i mitt liv.
Boken innehåller allt du behöver för att ta sig igenom december, från julmat och julpynt, till ätbara klappar och vinterns blommor.
Anna är tredje generationens matskribent, hennes mamma var kokboksförfattaren Pernilla Thunberg och mormor Märta Zetterström skrev om mat i Idun och Vecko-Journalen. Jag litar således blint på Annas ord.
Igår ungsbakade och griljerade Fredde julskinka efter recept i boken och hela huset luktade jul.
Innan läggdags bläddrade jag igenom hela boken och började fundera på vad jag vill laga till julafton, för mig som inte äter kött funkar den nämligen också bra, då det är en mängd vegetariska recept. Men först kanske jag borde slå till på en vinterfrukost!
Jag blev också sugen på att binda en dörrkrans eller kanske en tallgirlang.
Däri finns även gott om ingredningsinspiration och exakt något sånt här vill jag att insidan av skafferiet ska bli när vi byggt klart det.
Det är en mycket tillåtande bok, utan pekpinnar och den låter läsaren lägga ambitionsnivån där en orkar.
Den är fylld av saker som är gott, som den här citronkakan jag bakat en mängd gånger. Minns att jag tyckte stjärnfrukten var oerhört exotisk när jag var barn.
I slutet finns det dessutom mallar till pyssel och ett helt kapitel ägnas åt pepparkakshus. Hela boken är som en riktigt välkurerad julstämningskalender att hålla i handen genom vintern.
Den är svår att få tag på på loppis, en ser den nästan aldrig. Men tack och lov finns Bokbörsen, och i skrivande stund finns där 28 exemplar, från 80kr och uppåt. En god investering att göra inför nästa jul.
Att samla ihop nog med pynt till en gran ska ta tid. Jag har samlat sedan jag var säkert 15, 16. Jag tänkte att vi tar en titt på höjdpunkterna.
Spirorna har jag, såklart – detta kommer vara ett återkommande tema – köpt på loppis. Den rosa bara för någon månad sedan, men den andra har hängt med i flera år.
Tomtarna fick jag av Fredde för två somrar sedan när han var och vandrade i Schweiz.
Här är några gamla kulor som jag lagt i en ask och skrivit ”Mormors klockor” på. Jag minns inte säkert ifall de faktiskt är mormors gamla eller om de bara är likadana som de mormor hade. Jag har i alla fall inget mer pynt från henne, och det känns märkligt om jag bara skulle ha tre av allt pynt hon hade i granen. Får fråga kusinerna idag vad de vet.
Mässingspynt är en favorit att leta efter på loppis. Men varje år släpper även Svenskt Tenn en julkollektion och där är det nästan alltid något i mässing, så jag brukar köpa ett eller två hängen per år.
Det är ju så det funkar, en bra, arvegodsvänlig samling tar åratal. Dessa snäckformade kulor är också från Svenskt Tenn och deras julkollektion Atlantis som Luke Edward Hall designade 2022. Jag sparar alltid originalkartong om jag köper något nytt, för jag vet ju hur förtjust jag själv är i de gamla. Om 50/60år kommer förmodligen någon bli himla glad att få ta över dessa när min tid är förbi.
Här är några riktigt gamla pynt som en knappt vet vad de ska föreställa, men det är snygga geometriska former.
Alla mina stora kulor fick stanna hemma i år, lådan fick inte plats i bilen när TV, skidutrustning, kläder för tre veckor och allt annat bös jag packat skulle med. Så den här lilla lådan innehåller årets största kulor. Sådana här med inbuktning är extra fint!
En gran behöver givetvis kottar och under åren har jag successivt bytt ut en samling plastkottar jag hade till enbart glas. Tyvärr är jag elitistisk på så vis, och vill ha så lite plast i granen som möjligt.
De här kottarna hittade jag på loppis i förra veckan, medan de små kulorna hängt med i många år. Det viktigaste när det kommer till att fynda granpynt är dock att leta året runt och köpa även ensamma stackare och sedan hålla utkik efter passande låda att lägga dem i.
Som den här gamla lådan som innehållit ljus. Numera bor där min glasgirland och flaggspelet, och det ser ut som att de alltid varit tillsammans.
Julgransfoten i mässing köpte jag på Vinted i höstas. Den är till storleken bordsgran, tyvärr. Men förbannat fin ändå! Idag ska jag ha ett snack med släktingarna och se hur alla de tänker kring gran, hugger en själv? Köper en? Kör en plast?
Frågorna är många då senast jag firade jul i byn var för säkert 13 år sedan då mormor fortfarande levde. Det följde i alla fall med en plastgran när vi köpte huset, så i värsta fall blir det den i år. Men helst skulle jag i så fall också vilja ha en liten, riktig, bordsgran till den snygga foten.
Nu har vi precis satt oss i den fullpackade bilen och påbörjat den långa färden norrut. Två lådor julpynt fick i sista sekund inte följa med, men det kan inte hjälpas. Det kommer bli jul i alla fall.
Går allting som det ska, och vi inte stannar en enda sekund, så kommer vi köra in i byn ungefär på minuten när solen går ner. Tyvärr känns det inte görbart, men det hade varit fint. Vi får se på solnedgången en annan dag.
När vi sist åkte hem från Agnäs stannade vi på Dockstabaren och åt äkta vägkrogslunch. Idag håller jag tummarna för Rasta i Tönnebro, men Fredrik tror det blir för tidigt. Vi har i alla fall bestämt oss för att strunta i allt vad multinationella hamburgarkedjor heter, och hålla oss till just vägkrogar. Vilket osökt för tankarna till Vintersaga, Ted Ströms låt från 1984.
I den nämns bland annat Dockstabaren, ”Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga”, vilket såklart fick oss att diskutera vilken version som är bäst. Det finns ju så många. Fredde är team Jerry, medan jag helt girigt har tre versioner jag gillar lika mycket, det beror snarast på humör.
Tyvärr kvalade Ted själv inte in, så är det ibland. Men tydligt är att han i alla fall skrivit den ultimata bilåkarlåten, särskilt när snön ligger tung. Så fort vi passerat snögränsen kommer jag spela alla fyra i rad, och kanske någon extra version, det finns ju så många.
För några år sedan fick jag denna ljuvliga bok av Sophie, och hade jag kommit på att jag skulle skriva detta inlägg i god tid så hade jag gett er recept ur den nu. Men, nu blev det som det gick och den är redan nedpackad i botten av en låda för det var ungefär det första jag packade när vi bestämde oss för att fira jul i huset.
Men jag lovat dyrt och heligt att pröva flera drinkar ur den i år. Jag har som kompensation raidat internet i jakt på andra cocktails jag också skulle vilja smaka i jul, och idag är det fredag så här kommer ett urval.
Tomtens skägg var förra årets juldrink av Catarina Köning för Elle. Det är med skräckblandad förtjustning jag vill pröva den. Den är mycket snygg, men den innehåller också kanelstång och tranbär, vilket inte är favoritsmaker. Men ibland kan de mest oväntade kombinationer bli goda i en drink.
David Kringlund gör goda drinkar och vi har hans drinkbok hemma. Han har gjort en juldrink för i år, den innehåller polka och cognac. Naturligtvis måste detta testas.
Mint är min favoritsmak på milkshakes så jag började fundera på white russian med mint, och givetvis fanns det redan recept på sådan härlighet, tillexempel från The Forked Spoon.
Jag uppskattar en bra gin fizz, och när det nu finns den ordvitsiga varianten jingle fizz från Delish, då känner jag mig manad att pröva.
När det kommer till julbordet är jag ingen nubbedrickare, punsch däremot har jag på äldre dar lärt mig att jag tycker är mycket trevligt. Dock gärna serverat i ett litet glas bredvid musten, som en kan sippa på under måltiden, och för all del sjunga en sång innan. Senast köpte jag Bestes punsch, enbart på grund av att den var snygg. Men sedan visade sig den också vara mycket godare än en vanlig Flaggpunsch!
I mitten av förra veckan tog jag mig för att baka saffransbullar. Jag fyllde den med vaniljkräm och lät den svalna under passande handduk.
Degreceptet tog jag pamletten Lycklohjul. Ingen Kesella eller annat onödigt står med i den, bullarna blir goda ändå.
En annan dag cyklade jag på loppis och hittade både julpynt och vantskydd. Mässingsstjärnan ska hänga i köket och staken kanske får stå i biblioteket.
Det blev lucia och jag bestämde mig för att vara röd från topp till tå. Kronan bestod av en dalaslöjdad bordsljusstake som jag klämde till för att passa hjässan.
På dagen firade vi Fredde syster som fyllde år och på kvällen skakade Fredde ihop en saffranssour. På söndagen var vi hos mina föräldrar och åt middag och hade det fint.
Det blev måndag och en ny Tranan-bok dök upp på förlaget, också röd och julfin.
Vi gick till Indio och åt jullunch och tackade av vår praktikant Lejla.
Letters from the North Pole av Annie Atkins och Fia Tobing som jag beställt dök upp med posten.
Den är ljuvlig. Med riktiga brev!
På tisdagskvällen drog jag fram en bit silvrig lurex jag köpt på loppis. Den ska få bli en nyårsklänning.
Så kom sista arbetsdagen och solen vågade visa sig över horisonten. När jag stod på toppen av en bumling i Vitabergsparken kändes det nästan som att bli bländad. Den mest sollösa december på 80 år har inte varit nödig.
Innan jag får börja sy av lurexen ska loungedräkten i sammet bli klar. Jag är så trött på den nu. Och inte helt nöjd. Och det är sammetsfloss överallt. Men igår kväll gav jag mig själv mobilförbud och sydde. Nu är det bara skärpet kvar.
I Västerbotten är det snöstorm och som jag längtar. Ironisk nog, med tanke på att detta är en julstämningskalender, har julstämningen inte varit på topp den senaste veckan. Det är så grått, mörkt och trist, och eftersom vi ska åka bort vill jag inte gå loss för mycket här hemma heller, så denna väntan blir som ett limbo.
Om allt går som det ska åker vi upp på lördag. Innan dess ska det packas, städas, tvättas, gås på julfest med Amanda och helst också sys en nyårsklänning. Sen ska jag låta all julstämning skölja över mig.
