Kategori: Mat & dryck

Jag är inte en flingtjeja, gillar heller inte müsli, men Start är festligt, lagom knaprigt och sött. Dock är det ju tokdyrt med tanke på vad det innehåller, så i ungefär ett år har jag gjort egen. Det är superenkelt! Ibland får jag feeling och blandar i nötter och torkad frukt och gör en burk till Fredde också, men här kommer receptet på helt vanlig naturell Start.

Ingredienser:

500 g havregryn
1,25 dl vatten
1,25 dl honung
0,6 dl rapsolja
1-2 tsk vaniljsocker
1 krm salt

Sätt ugnen på 110-120 grader, ugnar är ju lite som de vill. Lägg havregrynen i en tillräckligt stor bunke för att kunna blanda runt utan att det skvätter över hela köket. Värm vatten, honung, olja, vaniljsocker till ca 55 grader.

Häll koket över havregrynen och blanda ordentligt.

Bred ut jämt på en djup ugnsplåt klädd med bakplåtspapper och baka i ugnen i minst en timma, upp emot två. Jag ställer en timer på en kvart då tar jag ut plåten och rör om ordentligt, och upprepar det till ca en och en halv timma gått. Ibland är det klart då, ibland tidigare, ibland senare, ibland sänker jag värmen mot slutet för att grynen inte ska bli för mörka.

Sedan får allt svalna, och tillslut är det bara kvar att hälla upp i en snygg lufttät burk och vara redo för frukost i veckor framöver.

Jag fick en fix idé i helgen – att skita i påskmat, och istället äta gul mat. Egentligen grundade det sig i att vi är bortbjudna både fredag och lördag hos respektive familjer och det kan tänka sig att vi kommer få lite klassisk påskmat då. Men även i att jag var himla sugen på en piña colada. Och den är gul.

Så. En modern piña colada fick inleda skärtorsdagsmiddagen som fördrink. Jag gillar verkligen piña colada, egentligen. Men jag vet inte vad det är med vår rom, den är verkligen inte god. Jag har misstänkt att det är proportionerna på tidigare drinkar, men nu är jag nästan beredd att vaska den. Hur som helst, hade romen varit god hade drinken nog varit god. Istället för en skakad piña colada gjorde jag egen ananasjuice genom att mixa en ananas med vatten och sila. Den skakades med rom, citron och is och toppades med ett kokosskum. Snygg, men när jag blandade ut kokosskummet med resten av drinken doldes den dåliga romsmaken och hela drinken blev godare.

Till middag blev det också gul mat!

Saffransrisotto med Västerbottensost och svampfräs, från Norrmejeriers hemsida.

Men jag ville ha mer gult. Så jag hyvlade gulbeta tunt ovanpå ruccola och strösslade över fetaost och olivolja.

Även efterrätten blev typ gul. Vid detta lag var vi så mätta och djupt inne i att spela Split fiction att fokus ej fanns för nogrann och snygg uppläggning. Hur som, jag bakade Anna Bergenströms citronpaj som aldrig ville sätta sig, och Fredde hade gjort glass på kondenserad mjölk igår. Den blev otrolig, i glassen blandade han hackad mörk choklad med mintsmak. Märklig kombo – ja, men allt blev gott.

Mer gul mat till folket!

När Fredde fyllde 30 hade han just flyttat in i min etta och ölbryggandet som han tidigare hållit på med fick helt enkelt inte rum. Som kompensation bestämde jag mig för att bygga en hemmabar till honom och scoutade hela internet efter snygga grejer till den. Bland annat hittade jag på Tradera bartender Andrés shaker set.

Det innehöll förutom shaker, jigger och sil en bunt reklamrecept, men även bartender Andrés egna cocktailnyckel! Jag ska motvilligt erkänna att sedan Fredde fyllde 30 för flera år sedan har den använts allt för sällan.

Men jag har ju även samlat på mig en mängd gammal drinkparafernalia under åren som gått, och lördags var Fredde dessutom lite förkyld och jag kände att det är dags att André och dekroen får skina! I cocktailnyckeln hittade jag recept på drinken Doctor Special, perfekt för den som ändå är lagom frisk för en drink.

Till Doctor Special behöver du:

1/3 gin

1/3 punch

1/3 citronjuice

3/3 grenadine

Sodavatten

Is

Dekorationer

Blanda vätskan i en shaker med is. Häll upp i ett highball glas med is. Fyll upp glaset med sodavatten. Dekorera med vad du finner lämpligt, jag valde ett torkat limehjul och en rosa plasttupp.

Jag var ytterst tveksam hur den skulle smaka för jag har aldrig druckit en cocktail med punch i förut, men den var verkligen otippat god. Jag var också tveksam till den väldiga mängden grenadine, men drinken blev balanserad och fick en uppiggande färg.

Stärkt av framgångarna med hur god den var tänker jag att det blir en serie av det här, en fredagsdrink på bloggen då och då, med recept ur Andrés cocktailnyckel, eller någon av de andra gamla drinkböckerna som också finns i hushållet.

Häromdagen ekade frysen tom och det var hög tid för en riktig bakdag. Det är dags för helg, och kanske ekar din frys också tom? Ta tillfället i akt och se det som ett tecken på att ha en bakdag du med.

Det första jag gjorde var att sätta igång degen till Jonas Crambys pain de mie, från boken Mackor. Den tar nämligen en halv livstid att göra. Degen ska jäsa och vikas och vridas och hej och hå. Men det är väl värt det, för brödet blir otroligt sen.

När pain de mie-degen jäste satte jag igång med tekakor, samma recept som jag alltid gör, en reel med det finns här. Jag sa till mig själv på skarpen att ingen gillar platta eller bleka bröd, så denna gång blev de färre än vanligt men knubbigare, och gräddade ordentligt länge. Att pensla bröd med sirapsvatten innan gräddning borde en egentligen alltid göra, sen jag började med det på tekakorna har de blivit så mycket godare och fått mycket bättre färg.

Fredde jobbar som svetsare och börjar sina dagar orimligt tidigt, så när jag ändå stökade i köket passade jag på att pröva på omeletter i muffinsform. Jag såg någon amerikan på Instagram som gjorde såna, men sen glömde jag vem, så jag googlade och tog första bästa recept. Fast ärligt talat höftade jag mest.

Efter en väldig mängd timmar i köket och alldeles för mycket disk var två sorters bröd och sex stycken omelettmuffins klara.

Detta firades naturligtvis på enda rimliga vis – med tomatsoppa och nystekt grilled cheese.

Idag är det fredag och jag har förberett i god tid. För tid behövs sannerligen för detta.

Först köpte jag de finaste citrusfrukterna Ica i Sickla hade att erbjuda. Jag ville ha dem runda och jämna i färgen.

Sedan skivade jag dem i så jämna skivor jag bara kunde, inte alls särskilt jämt visade det sig. Och sedan åkte de alla in i svamptorken på 70 grader. Förra gången jag gjorde detta orkade jag dock inte hämta torken från källaren, och gjorde i ung istället. Det gick absolut minst lika bra, förutom att ugnen såklart var indisponibel under tiden. Men, med det sagt, det finns hopp öven för er torklösa!

Efter cirka elva timmar var de torra som fnöske och redo för ett nytt hem i form av en glasburk.

Nu bor burken på lillhyllan i köket. Redo att garnera första bästa cocktail som kommer i dess väg.

Som den här Amaretto sourn, till exempel.