Det är fredag, solen skiner, vi tittar på några videos för att komma i stämning inför helgen. Vi inleder med Mireille Mathieus otroliga tolkning av Abbas The winner takes it all.
Helgen är som gjord för projekt, och själv är jag sugen på att svänga ihop en Louise Carmen skrivbokshållare i läder. Den här tjejan gjorde en själv och går pedagogiskt igenom hur.
Rajiv Surendra är en favorit, alla hans videor är trevliga. Men nu när flädersäsongen står runt hörnet är jag extra sugen på att pröva drinken Hugo som han gör här.
Jag älskar Katerinas videos. De är informativa, snygga och hon syr så mycket fint. Förra året försökte jag mig på att sy ett par trosor efter ett par av hennes videos med mönsterkonstruktion, och det gick sådär, trosorna blev för små. Men den här morgonrocken i siden. Helskotta så fin den är. Kanske är denna helg en bra helg att sy en morgonrock.
Som en bonus slänger jag in Sandie Shaws Jeane, en otroligt svängig låt hon gjorde ihop med The Smiths. Det är inte mycket video att tala om, men när jag upptäckte den för en massa år sedan fanns den inte på Spotify, så det har hängt kvar att jag lyssnar på den via Youtube.
För ett par månader sedan, närmare bestämt i februari, gick jag till den ekologiska mataffären Rot och köpte de finaste citroner, apelsiner och blodapelsiner jag kunde hitta. Det yttersta av skalet skalades av, och lades i varsin burk med vodka. Sedan har de fått stå i ett mörkt skåp och goa sig.
Häromhelgen tyckte jag det fick vara nog och kokade motsvarande mängd sockerlag som vodka i burkarna. Skalen silades bort och fruktvodkan blandades med sockerlag. Sedan hälldes allt upp på flaskor och etiketter skrevs.
Alla blev otroligt goda. Limoncellon blev dock bäst, så den uppgraderades till snyggkaraff från Finland och står nu synlig och lättillgänglig när en vill ha en digestif till espresson.
Uppiggad över hur bra det gått rotade jag genast fram en halvliter frysta hjortron och slängde ner i en ny burk med vodka. Nu står istället den i ett mörkt skåp och goar till sig.
Jag äter inte kött, och har inte gjort på flera år, så påskmat intresserar inte så värst. Antingen är det en repris på julbordet, eller så är det lamm, och det äter jag ju inte.
Men fördelen med påsk som högtid är ju att det är betydligt mer fritt från traditioner än andra. 2024 firade Fredde och jag långfredagen själva och då lagade vi en mängd olika smårätter ur Jonas Crambys Vegetarisk kinamat varje dag. Alla blev toppengoda.
Och till drink dracks det blodapelsinmargerita. Här någonstans föddes en sorts tradition i mig. Till påsk vill jag ha färgglad mat och friska drinkar! Men gärna olika varje år.
Vilket ledde till förra årets besatthet av en gul påskmeny. Det blev saffransrisotto med svampfräs och en gulbetssallad med ruccola och fetaost.
Till efterrätt gjorde jag Annas citronpaj och Fredde gjorde hemmagjord glass på kondenserad mjölk med hackad mintchoklad.
Drinken blev en inte särskilt god piña colada.
I år ska två av Freddes kompisar och deras bäbis bila förbi och och stanna över i huset på påskafton. Jag har bestämt att jag vill göra en chokladtårta eller kaka, och överväger Annas franska, eller kanske fondanter eller någon riktigt krånglig amerikansk historia. Till middag ska det bli vietnamesiska vårrullar. På drinkfronten har jag inte bestämt mig ännu, men något färgglatt behöver det bli. Förslag på påskiga drinkar som inte är tunga och gräddiga uppskattas därför ödmjukast!
Jag har varit fortsatt förkyld veckan som gick, och det har naturligtvis varit olidligt tråkigt. Men i fredags var jag i alla fall tillräckligt pigg för att baka, så jag gjorde 50 chocolate chip-kakor att fylla frysen med.
På kvällen skulle jag egentligen ha gått på spelning, men fick snällt stanna hemma och kurera mig. Jag har den senaste tiden fått upp dramatiska klipp från The Good Wife på Instagram och Facebook, så jag slog till på säsong 1 i min senaste Sellpy-beställning.
Fredde däremot var frisk, så han fick gå på spelningen han skulle till. Jag åt pasta och såg fem avsnitt av serien. Inte särskilt bra, mycket drama och väldigt amerikansk, perfekt sjukstugeserie med andra ord.
Fortfarande sjuk på lördagen, men inte lika, så medan frukost ordnades satte jag en briochedeg.
Älskar Jonas Crambys brödrecept, men jästiderna är alltid så många och långa. Framåt 16 var bröden klara. Bröden användes till hamburgare och blev kalasgoda.
Igår strålade solen och jag var frisk nog att få gå ut! Jag och Fredde tog oss in till Söder.
I förgrunden: en som inte sett solens ljus på 700 år. I bakgrunden: Fredde med en tant som kollar på när Sverige tar OS-guld.
Vi gick bland annat till Kina Lii och Rot och handlade citrusfrukter och koreanska såser.
På Rot köpte vi ekologiska apelsiner och citroner, en bergamott och en blodapelsin. På vägen hem gick vi och handlade vanlig mat och på Ica var det rea på ekologiska apelsiner så plötsligt hade jag en uppsjö.
Anledningen till det första citrusköpet var att jag ville göra egen limoncello och triple sec, och då med så bra citrusfrukt som var möjligt. Jag skalade citron, apelsin och blodapelsin tunt och lade i varsin burk med vodka, så ska det få dra några månader innan socker eller kryddor tillsätts. Jag kokade också en liten burk bargamott+apelsinmarmelad och sedan gjorde jag juice på alla frukter som blev över.
Som avslutning på söndagskvällen och helgen dracks denna snygglemonad med smak av citron och ingefära. Jag såg en video häromdagen som gjorde egen apelsinsyrup att göra läsk av, så nu är jag sugen på att pröva något liknande men åt detta håll, för den var fantastiskt god.
Idag tänkte jag unna mig. Löning och allt som det är. Jag hade tänkt köpa en burk Luxardos Marachino körsbär. Burken är snygg, körsbären piggar upp vilken drink som helst. Men så stod jag där framför hyllan på Ica och stirrade på burken. 129kr. För 400 gram. Jag kunde inte med. Egentligen är det mest Fredde som gillar själva körsbären ändå. Så jag vände på klacken och gick raka vägen till frysdisken och köpte frysta körsbär för 33 kronor istället. Sen kokade jag egna inlagda körsbär. Det kan ni också göra, såhär:
Du behöver:
Frysta körsbär
Lika mycket socker som körsbär
En skvätt vatten
En hutt natriumbensoat, om du vill
Ner med allt i en kastrull, låt koka upp, koka tills det känns rätt. För mig dröjde det ungefär en kvart.
Häll upp på ren burk, låt svalna, känn dig nöjd över att ha sparat en hunka, dekorera en drink med ett körsbär och njut. Glad fredag!
(Om du hellre dekorerar dina drinkar med citrus har jag gjort ett inlägg om hur du torkar dem här, det är nämligen också kalasdyrt att köpa i butik.)
1995 släppte Anna Bergenström, tillsammans med sin dotter Fanny, boken Vinterns goda ting. Boken är fotograferad av hennes dåvarande ex-man och Fannys pappa Nisse Peterson. Jag kanske inte var 6 år gammal när jag fick boken, som jag var när den kom ut, men jag kan heller inte ha varit mycket mer än 10. Det känns absolut som att den alltid har funnits i mitt liv.
Boken innehåller allt du behöver för att ta sig igenom december, från julmat och julpynt, till ätbara klappar och vinterns blommor.
Anna är tredje generationens matskribent, hennes mamma var kokboksförfattaren Pernilla Thunberg och mormor Märta Zetterström skrev om mat i Idun och Vecko-Journalen. Jag litar således blint på Annas ord.
Igår ungsbakade och griljerade Fredde julskinka efter recept i boken och hela huset luktade jul.
Innan läggdags bläddrade jag igenom hela boken och började fundera på vad jag vill laga till julafton, för mig som inte äter kött funkar den nämligen också bra, då det är en mängd vegetariska recept. Men först kanske jag borde slå till på en vinterfrukost!
Jag blev också sugen på att binda en dörrkrans eller kanske en tallgirlang.
Däri finns även gott om ingredningsinspiration och exakt något sånt här vill jag att insidan av skafferiet ska bli när vi byggt klart det.
Det är en mycket tillåtande bok, utan pekpinnar och den låter läsaren lägga ambitionsnivån där en orkar.
Den är fylld av saker som är gott, som den här citronkakan jag bakat en mängd gånger. Minns att jag tyckte stjärnfrukten var oerhört exotisk när jag var barn.
I slutet finns det dessutom mallar till pyssel och ett helt kapitel ägnas åt pepparkakshus. Hela boken är som en riktigt välkurerad julstämningskalender att hålla i handen genom vintern.
Den är svår att få tag på på loppis, en ser den nästan aldrig. Men tack och lov finns Bokbörsen, och i skrivande stund finns där 28 exemplar, från 80kr och uppåt. En god investering att göra inför nästa jul.
För några år sedan fick jag denna ljuvliga bok av Sophie, och hade jag kommit på att jag skulle skriva detta inlägg i god tid så hade jag gett er recept ur den nu. Men, nu blev det som det gick och den är redan nedpackad i botten av en låda för det var ungefär det första jag packade när vi bestämde oss för att fira jul i huset.
Men jag lovat dyrt och heligt att pröva flera drinkar ur den i år. Jag har som kompensation raidat internet i jakt på andra cocktails jag också skulle vilja smaka i jul, och idag är det fredag så här kommer ett urval.
Tomtens skägg var förra årets juldrink av Catarina Köning för Elle. Det är med skräckblandad förtjustning jag vill pröva den. Den är mycket snygg, men den innehåller också kanelstång och tranbär, vilket inte är favoritsmaker. Men ibland kan de mest oväntade kombinationer bli goda i en drink.
David Kringlund gör goda drinkar och vi har hans drinkbok hemma. Han har gjort en juldrink för i år, den innehåller polka och cognac. Naturligtvis måste detta testas.
Mint är min favoritsmak på milkshakes så jag började fundera på white russian med mint, och givetvis fanns det redan recept på sådan härlighet, tillexempel från The Forked Spoon.
Jag uppskattar en bra gin fizz, och när det nu finns den ordvitsiga varianten jingle fizz från Delish, då känner jag mig manad att pröva.
När det kommer till julbordet är jag ingen nubbedrickare, punsch däremot har jag på äldre dar lärt mig att jag tycker är mycket trevligt. Dock gärna serverat i ett litet glas bredvid musten, som en kan sippa på under måltiden, och för all del sjunga en sång innan. Senast köpte jag Bestes punsch, enbart på grund av att den var snygg. Men sedan visade sig den också vara mycket godare än en vanlig Flaggpunsch!
Varje jul bakar jag sju sorters kakor, det är jag förmodligen inte ensam om. Men en sak jag började med när jag bodde i kollektiv och var fattig student för en herrans massa år sedan var att räkna om alla recept.
Redan då var smör dyrt, och det har knappast blivit billigare sedan dess. Därför bestämde jag att ett paket smör ska räcka till alla sju kaksorter. Med andra ord får ett recept inte innehålla mer än 50 g smör i grunddegen. 50×7=350 gram, då har en kvar 150 gram till potentiell fyllning av någon kaksort, eller till annan bakning eller matlagning.
I år har jag bestämt mig för följande kaksorter: Franska våfflor Chokladsnittar Frasringar Wienerstänger Drömmar Saffransbiscotti Kolasnittar med salt
Varje år vill jag ha en bra blandning mellan smaker och inte bara använda en enda mördeg och byta dekorationer. Det blir lite mer jobb men det är det värt.
Så, hur gör jag då? Jo, jag letar reda på receptet jag vill ha. Tillexempel det här på franska våfflor. Ett tydligt exempel, eftersom receptet egentligen innehåller 100 g smör. Enkelt att halvera. Alla ingredienser halveras, men det viktigaste är att inte halvera antalet kakor det ska bli. I det här fallet står det 22, så allra minst använder jag mått små nog att få ut 22 stycken, men hellre ännu fler. Jag gillar mina småkakor just små, så att en gärna får i sig alla sju i en sittning utan problem.
Hittills i år har jag hunnit få ihop fyra av de sju sorterna. Degen till just de franska våfflorna vilar i kylen, och har gjort i några dagar sedan plåten med frasringar brändes i ugnen, så kampen får gå vidare någon annan dag.
När jag bodde i Norrtälje gick jag och mamma ofta på Röda korset för att fynda och fika. Tanterna där bakade otroliga tekakor, men jag fick aldrig receptet. Allt jag visste säkert var att det innehöll linfrön. Jag experimenterade och trixade men det blev aldrig riktigt rätt. Några år senare bläddrade jag igenom tidningen Land och hittade ett recept på tekakor, som gjorde en förgröt av linfrö och havregryn. Jag provbakade och det var det absolut närmsta jag kommit RK-tanternas bröd. Detta var säkert tio år sedan, och sedan dess har brödet utvecklats och justerats, jag har lagt till sirapspensling från ett annat recept och nu är ag nöjd. Det här är det bröd vi alltid har hemma i frysen. Så, här kommer receptet!
Förgröt: 3 dl vatten 1,5 dl havregryn 1 dl linfrö
Deg: 1 paket jäst 1 tsk bakpulver 3 dl vatten 1 tsk salt 3 msk sirap + extra till pensling 12 dl vetemjöl
Gör så här: Koka ihop förgröten och låt svalna något.
Smula ner jästen i en bunke och lös upp med lite av vattnet. Tillsätt resterande vatten, förgröten, bakpulver, salt och sirap. Blanda ihop.
Tillsätt det mesta av mjölet men spar lite till utbakning. Arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa övertäckt i 45 minuter.
Kavla ut degen till ca 1,5 cm tjock platta, ingen gillar platta tekakor så hellre tjocka bröd än fler bröd. Stansa ut runda kakor och lägg på plåt med papper. Nagga bröden och låt jäsa övertäckt i 45 minuter.
Sätt ugnen på 225 grader. Blanda lite sirap med någon dl vatten. Pensla bröden rikligt med sirapsvatten just innan de åker in i ugnen. Grädda i 8-10 minuter tills de är gyllene.
Nej. Jag har absolut inte börjat julpynta ännu. I detta hushåll håller jag hårt på regeln antingen första december eller första advent, beronde på vad som infaller först. Men jag har slöjdat, fyndat, beställt och packat undan i en låda till Agnäs och julen där. Vi tar en titt.
Först och främst hittade jag äntligen en vit spillkum i keramik på loppis. Vi har en här hemma och jag älskar den, så jag ville absolut ha en i husköket också. Denna är en gammal variant från Gustavsberg och på grund av en liten nagg i pipen kostade den 80kr på Lindra, väl värt. Egentligen är jag ju en spiratjej, men när denna toppstjärna i mässing uppenbarade sig på Stadsmissionen, med originalkartong och för 29kr, då kunde jag inte låta bli. Udda finkulor får också alltid följa med hem om de är rimligt prissatta, och det var denna. Plåtburken med julmotiv köpte jag ju i Ropsten förra veckan och däri tänkte jag lägga juletiketter eller dylikt platt.
Häromveckan var Sophie och jag på Svenskt Tenn då de släppt sin julkollektion och jag köpte fyra hängen, två från årets, en från förra och en från förrförra. Glasdekorationerna är också från Ropsten och blir bra så fort vi är många där.
För ett par år sedan sydde jag ett par julstrumpor till mig och Fredde, men de blev himla små. Så när jag fick fick sammet över efter att jag klippt ut delarna till min blivande loungedräkt sydde jag två nya till oss, extra stora. Kanten är av en spillbit William Morris-tyg som jag hittat på loppis. Egentligen hade jag velat ha tvärtom, så att kanten kunde varit sammet med monogram, men det räckte inte Morris-tyget till. Hur som helst kommer de bli toppen i huset, särskilt om några år när det sitter WM-tapeter både här och där.
I ett par år har jag skickat lystna blickar på denna julgransfot från Byggfabrikens samarbete med Carl Larsson-gården. Men det går inte att lägga över 2000kr på en julgransfot. Icke. Däremot hittade jag denna på Vinted för runt 200kr inklusive frakt. Också grön, också i gjutjärn, också snygg. Dock något mindre, förmodligen tänkt för en bordsgran, men inte mig emot, det innebär ju att jag får ha två granar.
Stigbergets hade någon sorts kampanj på julöl och Fredde beställde hem ett helt flak att ha i december och när folk kommer över. Jag lade dock undan fyra för att vara säker på att det finns på julafton också. Den lilla skålen var gratis på en loppis och den känns som gjord för socker och kanel till risgrynsgröt.
En kväll när jag låg i badet fick jag upp riktad reklam om att Stockholms bränneris glögg skulle släppas snart, jag drabbades av plötslig FOMO och innan badet var klart hade jag förhandsbeställt en flaska. Den var så fin att den får bli julaftonsglöggen. Samma dag som jag hittade spillkummen kom även denna ljuvliga handblåsta glaskanna in i mitt liv. Den ska absolut pryda julbordet, men eftersom jag älskar grönt glas kommer den med all säkerhet användas året runt.
Rastlösheten 