Ibland får jag lust att stå i köket på obestämd tid, och bara greja. I förra veckan inföll en sådan dag. I frysen fanns ett kilo lingon som Fredde hade plockat, medan det i kylen ekade tomt på lingonsylt. Perfekt.
Jag bestämde mig för att pröva ett nytt recept ur en gammal konserveringsbok.
Det blev otroligt! Glansig och god med bär från topp till botten. Tänker aldrig koka lingonsylt på något annat vis hädanefter.
Ica i Sickla säljer ganska ofta påsar med andra chansen-grönsaker. Sådana som ser trista ut eller har hål i sin förpackning eller vad det nu kan vara. Oftast är det faktiskt svårt att lista ut vad det är för fel på grönsakerna, men nu hade jag kylen full och eftersom syltkoket inte lindrat mitt kökslängt gick jag loss lite till. Det blev piroger, tomatsås och infrysning av wokgrönsaker och blomkål.
Nya byxorna och jag hängde i solen. Det var utan jacka-varmt förra veckan, helt otroligt.
Vitsippor syntes.
Och en annan solig dag åt jag lunch utomhus sittandes på en mur.
Mot slutet av veckan föddes ett sug efter att sy något igen. Och jag skramlade runt i lagret av material och mönster.
Sen blev det fredag och jag låg på kökssoffan och läste medan Fredde lagade banh mi till oss. Boken är hemsk. Så brutal. Men bra. Ser fram emot att läsa femte delen som kom ut förra veckan.
I övrigt ägnades fredagskvällen åt sömnad och jag snyggade till kragen innan jag cyklade på loppis i lördags.
Sak jag inte köpte på loppisen: osynligt bläck. Tyvärr. Det lilla innehållet som fanns kvar hade torkat och var lilarött, inte så osynligt alls med andra ord.
Eftersom jag hade kokat lingonsylt tidigare i veckan blev det lyxhusman till lördagsmiddag, vi rullade kött- och göttbullar, kokade potatispuré och grönpepparsås och till fördrink skakade jag ihop en hjortron sour var.
Eftersom jag börjat läsa Balladen om sångfåglar och ormar kunde jag inte låta bli och övertalade Fredde att vi skulle se om Hungerspelen också.
Och den här veckan är kylan tillbaka igen. Tumvantrarna på när jag cyklar till jobbet. Turligt nog är de snygga och lena. Men jag skulle ändå föredra lite riktig vårvärme igen.
I slutet av förra veckan var det kallt, mörkt och grått. Jag tog på mig läppstift och en broderad vintageblus för att väcka lite vårkänslor.
En kväll ägnade jag mig åt att springa till köket varje kvart då jag ungsrostade egen Start, då fick jag även ta en snäckkaramell de vändor jag kom ihåg det.
I fredags var stjärnan Linnea var med i morgonstudion och diskuterade romantasy så jag bänkade mig i sängen med en kopp kaffe medan hon briljerade.
Nästan hela fredagen ägnade jag mig åt att sy klart byxorna jag började helgen dessförinnan. Det var frustrerande då min symaskin inte riktigt gillar sådär tjockt tyg, särskilt inte flera lager av det. Så jag piggade upp med plättar till lunch och sydde de tjockaste lagren med dekorsöm för hand.
På kvällen var vi hembjudna till Freddes kompisar, och vi åt middag och spelade Hitster.
Det blev lördag och jag cyklade hem till Simon och Bim för att hjälpa dem att måla om sina hallar. På målerirasten överraskade Simon oss alla med varsin Trisslott, men ingen vann.
Jag var väldigt sugen på att stjäla med mig deras stjärn- och månmobil hem.
Men när hallarna var björkvita cyklade jag vidare utan stöldgods. Vidar till Copper club för middag med Fredde och Victor. Jag dök upp först och tog en öl med handtag i väntan på dem.
Under söndagen hade vi storstädning innan jag skulle träffa mamma och Fredde skulle kolla på Hammarby. Främst städade Fredde medan jag stökade ner. Tomaterna fick äntligen nya krukor, de vanliga växterna fick söndagsspa och nya gurkfrön planterades i köksfönstret.
När jag kom hem från lunchdejt och ärenden med mamma, och Hammarby hade segrat med 4–0, gjorde jag spa med mig själv också, med andra ord nagellack och ansiktsmask. Sitta tyst och still-aktiviteter – inte min favvo.
Och sedan avslutade jag veckan starkt med en affogato i soffan.
Igår tillkännagavs årets ALMA-prisvinnare och jag hade en go känsla på jobbet. Den infriades icke. En fransk författare vann, Marion Brunet. Säkert jättebra, men det hade varit roligt om en till Trast-upphovsperson fick priset. Baek Heena fick det innan jag började jobba på Trasten så jag vill också vara med, minst en gång.
Inte helt nedtyngd av det uteblivna ALMA-priset cyklade jag efter jobbet till Amanda för att gulla med henne och leverera blandat bös. Amanda är en av få jag alltid tittar efter saker till på loppisar och dylikt, och nu hade en hel påse samlats ihop. Väl där bad jag henne ta kort på mig i mina färdiga byxor, men bilderna blev tyvärr helt gräsliga.
Vi får trots det nöja oss med denna, tills jag tagit nya, så att vi kan syna byxorna ordentligt i sömmarna.
Tillbaka från Umeå var det business as usual som gällde på kontoret, böckerna gör inte sig själva så att säga. Men eftersom Littfest hade gått så bra överraskade Johannes mig och Carin med varsin bakelse medan vi hade möte.
Dock jobbade vi inte riktigt heldagar och jag slank förbi ett par loppisar på vägen hem från jobbet och kom bland annat hem med tre rullar tapet inspirerad av nederländskt kakel. En vacker dag ska jag ha dem i ett lantkök.
Förra veckan fäste jag även alla trådar på vantarna jag stickat till mamma, och blockade dom ordentligt. Nu är de släta och fina, och redo att bli present när vi ses nästa gång vi ses.
Mot slutet av veckan var det soligt och nästan varmt, så jag packade matsäck och cyklade på loppisrunda, med fikapaus vid havet. Jag tänkte göra ett inlägg med favoritsecondhandaffärer framöver, så vart jag cyklade får ni veta då.
Efter loppisrundan gick jag på bibblan och lånade två böcker. Sen gick jag vägg i vägg och köpte en öl, satte mig i solen och började läsa Historien om Norrland i väntan på att Fredde skulle dyka upp.
På en av loppisarna hittade jag ett litet rottingbord med glasskiva, som genast fick ersätta stringbordet som tidigare stod bredvid soffan.
Fredagsmiddagen skulle bli godpasta och spexdrink, men jag hade glömt köpa apelsiner och fick springa till Tempo.
Drinken i fråga var en Punch romaine, enligt rykten den sista drinken som serverades på Titanic. Jag använde det här receptet, men tycker att den var snyggare än god, är inte så värst för vindrinkar.
I lördags fick jag kaffe på sängen och låg kvar och läste kanadensisk deckare länge och väl.
På kvällen skulle Fredde ut, så jag bestämde mig för att dra igång ett nytt syprojekt. Ett par Quinn-byxor av sailorstuk. Egentligen ligger mina mått mellan tre olika storlekar och jag borde ha gjort en toile, men jag vägrade. Jag ville sy i jeanstyget direkt.
Som kompensation för min slamsighet kring storleken (och att jag heller inte förtvättat tyget) var jag extra noggrann med själva sömnaden och gjorde snedslå till fickorna och snygga röda dekorsömmar.
Medan jag ägnade söndagen åt att sy gjorde Fredde en ellösning som gjorde att vi kunde ha en till taklampa, så då möblerade vi tillbaka soffan till där den stod förut.
I början av denna vecka har inte mycket rafflande hänt, jag har korrat en bok och jobbat, men på väg hem igår svängde jag in på Stadsmissionen och kom ut 89kr fattigare, men tre grejor rikare. Ett dokumentfack i rött läder, en sagosamling med obehagligt omslag och en bilderbok illustrerad av Tove Janssons mamma Signe Hammarsten Jansson.
Igår hade även min favorittidning kommit med posten, Hemslöjden. Jag får en prenumeration av mamma varje jul och blir lika glad varje gång ett nummer dyker upp. Så gårdagen avslutades med läsning i badet, och nu fortsätter veckan.
I torsdags vid lunch satte jag mig på tåget med en stickning och en burk med chips, och några timmar senare anlände jag i Umeå!
Det var dags för Littfest och i hotellobbyn välkomnade festivaltidningen min kollega Carin och mig. Tre av Tranans författare skulle medverka i programmet, Tanya Tagaq, Bora Chung och Sang Young Park.
Vi checkade in och åkte sedan raka vägen ner till hotellbaren för en sen middag. Jag fick en tryffelpasta som var mycket god, vill nu ha citronskivor till allt.
På fredagen vaknade jag av strålande solsken och trodde såklart att jag hade försovit mig, men klockan var bara 6. På frukosten stal jag med mig en extra minimuffin och sedan var det dags att gå tvärs över gatan och bygga upp vårat bokbord.
Vilket gick fort då de flesta av våra böcker var superförsenade. Men framåt elva, två timmar efter festivalens start, hade både barn- och vuxenböcker dykt upp! Jag stickade och sålde böcker i godan ro och både min moster Lallan och kusin Linn kom förbi under dagen, vilket var efterlängtat.
Efter en heldag av möten med gulliga läsare, bokförsäljning och författarsamtal gick jag tillbaka till hotellrummet och bytte om. Här inser jag att jag måste justera skärphällorna på denna Jane Wikström-klänning. Skärpet hamnar långt ovanför midjan, gillar de inte.
Sen raka vägen ned i hotellbarn för en föremiddagen cocktail med Carin, Johannes och översättaren Nika, som översatt Tanya Tagaqs Spricktand. Johannes var hes efter bokmässan i London så han drack en whiskeydrink, Carin och Nika drack violdrinkar och jag slog till på en variant av en piña colada, med kokosskum!
Efter drinken gick vi över torget till vår middagsbokning, Tanya och hennes gäng skulle ha följt med men var för jetlaggade så det blev bara vi och Nika. Inte så bara det heller! Nika har dessutom precis översatt en barnbok för mig också, en bilderbok som kommer ut i april. På Basta kunde en beställa en 3 liter stor flaska öl och dela på, turistigt och toppen tyckte vi och slog till. Vi delade på arancini och friterad kronärtskocka till förrätt, och även här var citronskivan med och briljerade.
Gud, tydligen var maten det jag fotade mest på denna resa. I alla fall, dagen därpå var det lördag och det fanns därför pannkakor till frukost!
Efter frukosten tog jag med mig en kaffe till hotellrummet och samlade mig inför dagen. Vid elva skulle jag sitta i ett panelsamtal och diskutera översatt barn- och ungdomslitteratur. Inför publik. Superläskigt, såklart. Men så här i efterhand kan jag avslöja att det gick bra! Det var så trevligt att prata barnböcker och tiden gick fort, kunde ha pratat mycket längre.
Jag gick inte på ett enda författarsamtal under festivalen, det fick Johannes och Carin springa på eftersom det ändå var deras författare som var på besök. Däremot gick jag förbi Ellerströms bokbord och köpte med mig tre efterlängtade diktsamlingar. Emily Brontës är helt ny och Audre Lordes har jag klämt på flera bokmässor i rad och tänkt köpa, så när det var 3 böcker för priset av 2 mot slutet av festivalen slog jag till.
Sen tog den vanliga festivalen slut och det var dags att plocka ihop bokbordet, eller snarare rodda om det till ett skivförsäljningsbord för nu skulle Tanya uppträda live. Turligt nog hade vi sålt så mycket böcker att det gick raskt att stuva undan. Littfest hade tagit fram en egen öl så innan festivalen var helt slut var jag tvungen att pröva en. God! Vanten var vid denna tidpunkt nästan klar och det var någon kvart kvar till Tanyas framträdande.
Vilket var helt otroligt! 45 minuter inuitisk strumpsång ackompanjerat av trummor och cello. Över tusen personer i publiken och alla jag pratade med efteråt var minst lika golvade som jag. Tips! Idag framträder Tanya med både författarsamtal och sång på Kulturhuset i Stockholm, men när jag skrev detta igårkväll fanns det bara tre biljetter kvar, så skynda fynda!
Efter spelningen gick vi ner i källarn för avslutningsfest för alla medverkande. Jag fick mingla med norrlänningar, dansa till Dire Straits och höra Nika sjunga Dixie Chicks på kareoke. Ett utmärkt avslut på en toppfestival!
Och igår gick tåget hemåt igen. Någonstans i höjd vid min hemby skymtade jag dessa avverkade trädstammar, något som också är en vanlig syn i Agnäs då det finns en stolpfabrik där. Så hemlängtan till byn var större än på länge. Men snart kommer sommaren och jag åker dit, länge! Första ska bara lite vår i Nacka klaras av.
I torsdags och fredags hade jag skola. Jag går Skeppsholmens folkhögskolas kurs Skriv! och vi ses ungefär en gång var sjätte vecka. Kursen är toppen och en får frukostfika. Eftersom jag hade hittat ett matchande emaljfat till min kopp så tog jag med den. För vissa i hushållet ifrågasatte nödvändigheten i sagda fat, så jag behövde ju visa att det kom till användning.
Skoldagarna består till stor del av textsamtal, och mycket lyssna, så jag passar på att sticka också. I slutet av fredagen var en mycket stor Gudrun-vante nästan klar.
Nästan hela helgen spenderades i verkstaden. I lördags skulle vi gått på dagsfest, men nu var det Freddes tur att var sjuk.
I lördags var det dock för soligt för att spendera hela dagen inne, så jag gick ut och hälsade på krokusar och tussilago.
Samt handlade och hämtade ett Sellpypaket.
Hemma väntade en deg på jäsning för Fredde hade önskat något vaniljfyllt som kompensation för den uteblivna festen.
Det blev Vetekattens Mjölnargårdsbullar. Krångliga att baka men så himla värt det.
Vad fanns det i Sellpypaketet då? Jo, en rejäl och röd läderväska med tillhörande portmonnä bland annat.
Sen blev det söndag, jag träffade mamma i solen och på kvällen mådde Fredde lite bättre, så han lagade godmiddag till oss.
Och jag sydde rutor in i det sista, fram tills att det var dags att lägga sig och skriva detta inlägg. På torsdag åker jag upp till Umeå för Littfest och jag vill absolut ha med mig den rutiga pyjamasen med en matchande necessär. På byxfronten har jag sytt ungefär noll, så det blir kvällsjour hela vägen fram till torsdag.
I onsdags var det dags för Antikmässans vernissage. Solen sken, så jag drog på mig skinnjackan, hoppade på tvärbanan och begav mig mot Älvsjö. Åtminstone hälften av alla gånger jag har varit på Antikmässans invigning har det dessutom varit skinnjackepremiär. 2023, när det snöade så mycket att alla bussar i Nacka slutade gå och banvagnar fick sättas in på Värmdö – och både Alicia och jag fick stanna hemma, pratar vi inte om.
Väl på mässan mötte jag först och främst upp Karoline! Hon är i Stockholm för att göra praktik och det var ljuvligt att få gå på mässan med henne igen, efter att hon varit norrut flera år i rad.
Först vankades det ett mingel där det berättades om de olika utställningarna på årets mässa: stolar, mopeder och Camilla Thulins garderob. Det bjöds på alkoholfri fläderdrink, ja tack, och småländsk ostkaka, nej tack. Men det var fin!
Ingen snö på Värmdö denna gång, så Alicia var också på plats!
En av dessa två fick en klapp på kinden av en 81årig tant som sa att hon var gullig. Jag låter er gissa vem som föll tanten i smaken.
Spoiler: det var naturligtvis Karro som gick hem hos tanterna. Här försökte jag övertyga henne att köpa denna otroliga handstickade 30talströja från Laholm, men tyvärr blev det inte av.
I en monter bjöds det på ostkrokar, det tackade jag ja till.
Sen dök Amanda och Saga upp!
Överallt fanns det fina saker att titta på.
Och fler fina tjejer, som Lisen! Totalt tror jag att jag sprang in i i alla fall 10 gull.
Det mesta av allt det fina var långt utanför budget, som denna underbara stol.
Två saker kom jag dock hem med, förutom några praliner till Fredrik. Ett par 70tals jeans, som tyvärr visade sig vara för små även när jag sprättade bort insömnaden. De får helt enkelt säljas vidare. Men jag slog också till på en liten sjöstjärnebrosch i mässing. Den kan i alla fall aldrig bli för liten!
I måndags förra veckan tog jag min packade kappsäck och for iväg. Ett par timmar senare möttes jag av Tintins rymdraket framme i Bryssel.
Jag tog mig vidare till Gent och det omgjorda klostret där jag skulle bo under veckan, och sedan vidare på en välkomstmiddag. Det var Flanderns litteraturutbyte som hade bjudit in svenska barnboksförläggare för att presentera flamländska författare och illustratör för oss.
Gent var obeskrivligt gulligt, och när vi promenerade hem från middagen tindrade stjärnorna över gulliga hus som såg ut att vara gjorda för Jane Austen-baler.
Dagen därpå började såklart med frukost, och den var en kakofoni av smågrejer. Chokladkräm, marmelader, strössel och äppelblomssirap. Jag smög naturligtvis med mig en ansenlig mängd varje frukost och kom hem med väskan proppfull.
Sedan var det dags för stadsvandring med den historiska ungdomsboksförfattaren Jean-Claude van Rijckeghem. Han visade oss hamnkvarteren och ännu mer kloster med vingårdar, och stadshuset och det var kallt men så soligt att en fick kisa i solskenet.
Efter lunch gick vi till MSK, Belgiens äldsta museum. Där fick vi träffa tre illustratörer som visade skisser, bilder och böcker de gjort.
Efter det guidade de runt oss på museet där de bland annat håller på att restaurera Gentaltaret som naturligtvis var pampig som bara den. Målat i början av 1400-talet och i mänsklig storlek. Mycket mäktigt.
Men på MSK fanns såklart också målningar av andra giganter som René Magritte.
Överallt var det tjusiga målningar att titta på.
Sedan jag kom hem har jag utvecklat den värsta förkylningen i mitt liv, så jag känner stark samhörighet med herren till vänster, han ser inte heller ut att må toppen.
Efter att ha museeat i timmar gick vi för att äta pommes frittes, vilket tydligen är en belgisk grej? Friterat, pommes och öl överallt.
När vi kom tillbaka till hotellet lyste det genom de blyinglasade kyrkfönstren då det numera var konferenssal i kyrksalen, och denna kväll var det något slags kalas där inne.
På onsdagen tog vi tåget till Antwerpen och den tjusigaste tågstationen i mannaminne uppenbarade sig.
I Antwerpen var det en intensiv dag av att speed datea agenter och lyssna på författarpresentationer, men vi såg även lite av staden som vimlade av pampiga hus och katedraler, men också Molly Blooms nedgångna ölhak.
Torsdagen var en illustrationsdriven dag, först fick vi träffa tre illustratörer på Gents stadsbibliotek och höra dem prata om sina processer och böcker, och sedan gick vi vidare till Carll Cneuts ateljé.
Ateljén såg ut precis så som en föreställer sig en konstnärsateljé, med stora fönster, knarriga golv och färgfläckar överallt.
Vi avslutade torsdagen på Belgiens kungliga akademi för litteratur med en workshop i tillsammans med en illustratör. Jag var mycket besviken på zebrorna jag ritade. Men det vägdes upp av att vi sedan gick och åt pizza. Efter att ha sagt tack och hejdå till alla de gulliga personerna på Flanderns litteraturutbyte gick vi för att ta en avskedsöl, och fick där det förödande SMS:et att vårt flyg hem var inställt. Alla andra förläggare fick nytt direktflyg till Arlanda, men mig ville de skicka till Zürich först. Tårarna var icke långt bort. Men när vi kom fram till flygplatsen nästa dag lyckades jag få plats på samma plan som alla andra, så slutet gott, allting gott!
Fredagsfeelingen är på topp. Jag hittade en ny kopp på loppis igår som frukostkaffet tydligen är extra gott i. Idag fyller Fredrik dessutom år, så stämningen är extra festlig.
Dagens att göra
Eftersom det är fredag ska det städas, golv ska torkar och sängen ska renbäddas. Jag behöver också boka tvättstuga och posta brev. Lagom tråkiga saker att göra innan det är dags att ta helg.
Dagens mat och dryck
Idag fyller Fredrik som sagt år och vi ska äta på Knut på Upplandsgatan. Norrländsk finmat! Jag hoppas dessutom på en god hjortrondrink.
Dagens projekt
Nästa vecka ska jag resa bort, så jag vill inte börja med något nytt. Men jag har ett fantastiskt samarbete på gång med Tygverket, som det kliar i fingrarna att få börja sy på. Så tills dess nöjer jag mig med att kolla Youtubevideor om hur en syr egen passpoal som det kommer behövas mängder av.
Dagens musik
Jag är inne i en grav Lill Lindfors-period. Du är den ende-skivan en en av mina favoritskivor, men den har sedan nyår fått konkurrens av Kom igen. Men den senaste veckan har även Tarantula Waltz Till hälften människa, till hälften moderat seglat in i rotationen.
Dagens bok
Just nu läser jag Emily Wildes encyklopedi över älvornas liv av Heather Fawcett. Den är skriven som en forskningsdagbok och har noter, ungefär som Susanna Clarkes Jonathan Strange och Mr Norrell. Den tog jag mig aldrig igenom när det begav sig, jag vet inte om det hade med noterna att göra eller inte, men Emily Wiles tickar på i alla fall.
Dagens klädsel
I helgen sydde jag en blus av ett mönster från 1949. Den har puffärm, spets och är sydd i ett genomskinligt prickigt tyg. Sockersött verkligen, lite för. Sydde den främst för att pröva på mönstret, då jag inte hade tunn svart linne som jag egentligen vill sy den i. Men kanske har jag på mig den ikväll, det är ju ändå alla hjärtans dag. Annars blir det minikjolen som jag sydde helgen dessförinnan.
Dagens tv-serie
Jag tittar ganska lite på serier, men fastnade för Ludwig på SVT Play. Brittisk humor och lite mordmysterier, får mig lite att tänka på Pushing Daisies fastän de egentligen är helt olika. Men samma typ av mys finns där.
Äntligen har vi tagit oss igenom januari, nu kan det bara bli bättre. Och ljusare! Men, vi tar en titt på vad januari 2025 ändå bjöd på.
Efter allt nyårsfir och röda dagar hade mamma och jag ändå några lediga dagar kvar, så vi tog båten över till Djurgården och gick på Liljevalchs utställning om Svenskt Tenn. Den var fin. När jag kom hem till Finntorp igen gick månen och polstjärnan (?) upp, och det var också fint.
På fredagar brukar Fredde laga krånglig mat och bjuda över sin kompis Viktor, denna fredag blev det nästan alla smårätter ur Jonas Crambys Vegetarisk kinamat varje dag. Till det en Ramoz gin fizz och På spåret.
Jobbet började igen och jag kämpade mig igenom snön med min lådcykel. På förlaget jobbade jag med vårens kommade böcker och drack kopiösa mängder kaffe.
Snö, snö, snö och ingen sol efter klockan 15.
Vi började rensa i köket, planen är att rensa ett skåp eller en låda varje lördag efter frukost. Nu är det bland annat ordning och reda i porslinsskåpet och antalet extra blomkrukor har minskat till en tredjedel.
Jag började sy på och sydde klart en pyjamas av Ulla Eson Bodins tyg ”Jakten”. Tanken när jag började var en lyxig julpyjamas så jag la till rickrack, monogrambroderi samt skräp och slag i quiltad siden. Den kanske inte blev så väldigt julig dock, men det gör inte så mycket.
Det var dags för skolträff och tills dess skulle vi ha läst Silke av Alessandro Baricco. En kort liten bok som var väldigt mysig att vistas i. Språket var ljuvligt och jag tyckte den påminde om gamla folksagor. När jag och cykeln tog oss över kullen till skolan på Skeppsholmen höll solen just på att gå upp och Niki de Saint Phalles skulpturer glänste i strålarna.
Någon helg tog Fredde och jag en öl på baren i Sickla, såg Nosferatu på bio och dagen efter låg jag i kökssoffan hela dagen och läste cozy crime deckare från Kanada.
Jag åkte på loppisrunda med mamma och pappa och kom hem bra att ha saker som stoppgarn, knappar, glasflaskor till saft, utflyktsmuggar, drinkpinnar och ett fat till serien California av Carl-Harry Stålhane som vi samlar på. En Sellpy-beställning levererade löften om sommar i form av en gammal klänning från Nordiska Kompaniet, med ärtskottsmönster.
Men mest höll jag mig inne i januari. Fredde byggde en stol och jag sydde en necessär storlek extra stor.
Det kändes ibland som att månaden aldrig skulle ta slut, men den innehöll också semlor inslagna i kartong och hemstickade tröjor, så bara mörker och misär var det absolut inte i januari.
I slutet av 2024 vaknade jag en morgon med en stark längtan efter att blogga igen. En plan växte om att slå slag i saken och ha det hela redo vid årsskiftet. Uppenbarligen blev det inte så. Men, idag är det den första februari och här är vi. Nu är det dags.
Jag inbillar mig såklart inte att särskilt många hittar hit som inte följer mig på Instagram, och att ni därför redan vet en hel del om mig. Men det kändes ändå som att en presentation var på sin plats, eller snarare, det kändes omöjligt att första blogginlägget kunde vara något annat än en presentation. Hur som helst.
Jag heter Clara Kron. Förr i tiden hade jag också en blogg, med utelivsguider och rajraj var och varannan dag. Då DJ:ade jag och var ute sent nästan jämt. Det var så att säga då. Nu är det lugnare puckar och vi får väl se vad den här bloggen utvecklas till. Tanken är i alla fall två inlägg i veckan i början; onsdagar och fredagar.
Jag bor i Finntorp tillsammans med min bättre hälft Fredde. Nästan allt hemma hos oss är antingen begagnat eller egensnickrat. Och färgglatt. När vi var på visning för lägenheten var alla väggar grå, det är numera ett minne blott.
Till vardags jobbar jag som projektledande redaktör på bokförlaget Trasten, som är Tranans barnboksförlag. Tranans senaste bok är Spricktand av Tanya Tagaq och snart kommer Iwona Chmielewskas Vaggvisa för farmor ut på Trasten. Både Tranan och Trasten ger ut översatt litteratur från delar av världen som det sällan kommer böcker ifrån på svenska.
Större delen av mitt vuxna liv har jag jobbat med barnböcker på ett eller annat sätt, och jag tycker också om att samla på förstautgåvor av barnböcker. Någonstans lurar det såklart också en författardröm, så 2024 och 2025 går jag dessutom en skrivkurs på Skeppsholmens folkhögskola.
Utöver böcker ägnar jag mig också en hel del åt slöjd av olika slag. Necessären är mitt senaste färdiga syprojekt, och nu funderar jag på ifall jag ska sy en klänning, kjol eller blus härnäst. Allra helst syr jag i alla fall av vintagetyger och med gamla mönster.
Dessutom har jag alltid ett par stickningar igång, helt enkelt för att jag brukar tröttna ungefär halvvägs, när ena vanten är klar eller så. Så också fallet med denna huvhalsduk jag stickar, prick halvägs har jag kommit och sedan inte rört den på veckor. Vi får hoppas att lusten infinner sig igen.
Sedan slutet av 2024 har jag också dubbel och trippelkollat alla loppisar jag springer på efter en bra träburk, och i veckan hittade jag äntligen en. Stor och rund, men tyvärr lackad och gulnad. Nu har jag strippat den på lack och slipat så gott jag orkade, och planen är att pröva på karvsnitt på den.
Det var det hela för nu, vi hörs igen på onsdag, eller nästan dagligen på Instagram.
Rastlösheten 