Fredags var en kall blåsig snöig och jävlig dag. Jag hade tvättstuga och var fortfarande något förkyld, men jag hade ett uppdrag och tog mig ut medan tvätten torkade.
Efter väl utfört uppdrag hade jag paketinslagning på dagordningen, eftersom jag hade hämtat Freddes födelsedagspresent på posten. Snitsade till paketet med gammalt snyggsnöre och ett telegram.
När paketet var färdigt tog jag mig an bakningen. Fredde hade önskat sig morotskaka och jag hittade ett recept på internet som verkade bra.
Sedan pågick dagen i samma mak. Fredde kom hem, vi lagade middag och på kvällen kände jag mig pigg nog för en cocktail så han skakade ihop en sour till mig.
Och så blev det födelsedagsmorgon. Jag älskar födelsedagar. Även andras. Jag klev upp och gjorde en bricka med paket och kaffe. Eftersom det dessutom var alla hjärtans-dag fick Fredde också en påse favoritgodis och ett sportigt kort.
Tänk att få vara ihop med denna stjärna dag ut och dag in, vilken lyx.
Fredde hade bjudit över sin familj på fika och vi dukade upp mackor och gofika och vinter-OS fick stå på i bakgrunden. Kort efter att de åkt hem igen kom min förkylning tillbaka med full kraft, jag somnade som en stock och fick snällt stanna hemma när Fredde gick ut för ölfir med sina kompisar 😦 Jag kompenserade med att se ett avsnitt Pushing Dasies och programuppdatera all elektronik.
Och igår lyste solen för fullt, ute var det kallt och krispigt och inne låg jag och var sjuk. Hela dagen. Jag fick kaffe i sängen och läste bok. Jag har projekt hyllvärmare i år och läser om The Parasol Protectorate-serien av Gail Carriger. Tre av böckerna gavs ut på svenska för sisådär 15 år sedan och de läste jag. Sedan köpte jag glatt de två sista delarna på engelska, men läste aldrig. Igår läste jag klart tredje delen och nu ska äntligen fyran bli läst. Det är Victorianska eran, varulvar, vampyrer och lite steampunk. Perfekt sjukstugeläsning med andra ord.
I övrigt gjordes inte många knop denna söndag. Jag ställde tillbaka finporslin i vitrinskåpet, förbannade förkylningen och till middag blev det lasagne med stracciatella och Seinfeld. Men nu, ny vecka nya tag och jag tänker var orimligt frisk!
En vardagsvecka har gått. En ny bok av Baek Heena-har gått till tryck och jag har druckit kaffe och fruktstundat.
Utanför kontorsfönstret har det varit grått och dassigt, tur att jag får jobba med färgglada och fina böcker.
För den som undrar varför jag har ett gosedjur på bordet kan jag berätta att det är en ”posture pal” som min chef köpte till kontoret när han var i Japan. Man lägger dess huvud på skrivbordet och lutar sig mot den så sitter man rakare. Jag satt med långa excellistor i veckan och då är den toppen.
Hemma i verkstan är det ovanligt välstädat. Jag har gått igenom varje pinal bland sysakerna och rensat ut och sålt på Tradera eller skänkt bort.
Att det fortsatt håller sig välstädat beror dock inte på en nyfunnen ordningsamhet, utan på att jag i onsdags blev förkyld. Så fina knappar får tyvärr ligga orörda.
Men det innebär däremot att en får glass till efterrätt under filt.
Och att jag orkade ta mig igenom en hel film, i vanliga fall blir jag för rastlös halvvägs igenom och vill göra något.
Jag såg Mermaids, som jag aldrig sett förut. Jag trodde den skulle vara en lättsam typ romantisk komedi? Men icke. Inte särskilt bra tyckte jag att den var heller. Största behållningen var Chers absoluta tjusighet.
Nu ska jag trotsa förkylningen och vädret för att hämta ett paket på posten. Däri ligger nämligen en present till Fredrik som fyller år imorgon, så håll tummarna för att jag frisknar till fort!
I fredags efter städning och lunch kammade jag till mig, knöt en scarf om halsen och begav mig ut på stan.
Jag begav mig till Söder och Tygverket!
Där stod min gulla Amanda bland spetsar och knappar och jag lämnade över bös jag samlat ihop till henne på loppisar och dylikt, och så pratade vi ikapp sådant som hänt sedan sist innan jag gick vidare.
Ute var det kallt, men jag hade en nyligen fyndad ylletröja och hemsydd jacka, och solen sken nästan.
På Götgatan var det mesta som vanligt, och i Söderbokhandelns fönster låg Tranans senaste bok Ärret av Kamel Daud och strålade sig i glansen. Han kommer för övrigt till Littfest om en månad, och det gör Tranan och Trasten med, vi är mycket taggade.
Ostbutiken i början av Götgatspuckeln är en av de tjusigaste jag vet. Tyvärr gillar jag dock inte vuxenost, annars hade jag absolut gått in denna fredag och köpt något.
Jag gick istället på en loppisrunda men hittade ingenting att skryta om, så när Fredde började bli klar på jobbet letade jag upp en bar för en AW. Det blev Tucken.
Jag hade med mig en bok som sällskap och hann läsa i alla fall en och en halv sida innan Fredrik dök upp.
Sedan spelade vi Chicago och drack öl, jag förlorade som vanligt.
Block och penna ledde också som vanligt till att vi började diskutera byggen, och jag skissade upp en ny TV-vinyl-drink-hylla till vardagsrummet. Sedan åkte vi hem och lagade middag.
På lördagen strålade solen in i vardagsrummet och med gårdagens skiss i åtanke möblerade vi om rummet. Eller snarare bytte sida på TV och soffa. Vi tänkte ge det någon vecka innan vi engagerade oss nog för att byta plats på tavlorna.
Men det tog bara ett par timmar innan lasern och hammaren åkte fram.
Det mättes och härjades och planer smeds. När själva bygget går av stapeln får vi dock se, men planerna är fina i alla fall!
Så blev det söndag och gratistidningen med kontaktannonser dök upp i brevlådan. Jag håller tummarna för alla.
Jag grejade i verkstan, mätte tyger och la ut på Tradera och sådant söndagigt.
Sedan bläddrade jag i diverse snickeriböcker i jakt på ett mindre projekt än vardagsrummet att ta mig an. Lusten att såga något var stor. Denna hylla var fin! Men egentligen skulle jag vilka bygga något till trädgården.
Inget bra nog projekt uppenbarade sig dock, så jag gick till konditoriet och köpte två semlor istället. Och så var den helgen förbi.
Igår var det kallt och snöigt, och egentligen ingen sol att tala om. Jag rensade och sorterade i verkstaden tills jag pratade med mamma och vi bestämde oss för att ses i Sickla.
Vi började med en tur till biblioteket och läste tidningar och sedan skulle vi göra lite ärenden. Men. Konsthallen var öppen och hade en ny utställning från samlingarna. Vi gick in.
Det var så skönt att sköljas över av rosa väggar fyllda av konst.
Som skulpturer av Siri Dekert …
… och litografier av Joan Miró.
Märkliga konstvärk. Glada konstverk. Fina konstverk och fula konstverk.
En idé om föräldrar som potatisar.
Och så Ilon Wikland som final. Ett litet enda rum, fyllt med så mycket.
Hej och välkommen till i torsdags. Då började nämligen helgen tyckte jag. Jag hade på mig nyfyndade gamla Levis-jeans som var så där grova och höga i midjan som bara ett par vintagejeans kan vara. Jag köpte dem för 150kr på Ersta Secondhand i tisdags efter jobbet.
Egentligen var jag inte direkt ledig, jag höll på med en viktig grej. Men eftersom jag var hemma och det var soligt kändes det helgigt.
Till middag lagade jag tomatsoppa med grilled cheese på hembakt pain de mie-bröd med en kål- och äppelsallad till. Det fanns planer på plättar till efterrätt, men tyvärr glömde jag bort det.
Förmodligen var det för att det viktiga tog över och började växa fram. Jag kommer berätta mer om det här längre fram i vår.
Det blev fredag och jag storstädade och grejade, fram tills att det var dags att göra sig fin. Nya jeansen och en sammetsskjorta fick det bli!
Sedan tog jag mig till Gamla stan där det var release för Lindas Fiskaren. Jag läste klart den kvällen innan och tyckte mycket om den.
Den var både skrämmande och krypande obehaglig, på det bästa av vis.
På releasen fanns det både en psykograf, för den som ville försöka kontakta andar, och en parfym som var med i boken, för den som ville lukta. Jag är en fegis, så jag valde det senare.
Linnea var också där, och när det var dags att gå var det något ord i trapphuset som var helt omöjligt att uttala som vi hade mycket roligt åt då. Nu minns jag tyvärr inte vilket det var. Men väggmålningen var fin.
Fredde och Virre satt på Mikeller på Söder och tyckte jag skulle komma förbi på en öl efter releasen. Det tyckte jag med. Makalöst dåligt av mig att allt jag fotade där var en toaskylt.
När det var dags att gå hem därofrån plakathalkade jag på trottoaren. Skadade mig inte, men de nytvättade jeansen är sannerligen inte nytvättade längre.
Lördagen började med sovmorgon och sol som sken genom gardinen.
Fredde kokade kaffe och vi klev inte upp innan hungern nästan var på svältnivå.
Runt lunch skulle jag träffa mamma så jag bestämde mig för att äntligen sy knappar och hål i sammetspyjamasen och ge den till henne. Någon gång i slutet av det projektet tappade jag lusten helt. Jag borde ha sytt en morgonrock av sammeten istället. Men mamma blev glad!
Vi sågs i Sickla och läste dödsannonser på biblioteket, Hans hade en Bob Dylan-vers i sin. Sedan lunchade vi och gjorde ärenden innan jag gick hem och lagade middag och såg på På Spåret med Fredde.
Och så blev det söndag. Jag hade mobilförbud på så vis att alla appar förutom kamera och Tradera ignorerades. Sedan rensade jag i bokhyllan och la ut 50 annonser. Det är något med det nya året som får mig att vilja rensa i varenda vrå. Men framåt kvällen var jag klar, och då fick jag sy lite på det viktiga igen. En bra helg allt som allt.
I söndags drack jag rosa vatten och packade matlåda till kommande dag. Jag hade gjort palak paneer någon dag innan, så det fick det bli.
Jag la fram min kalender och randiga post-its som jag ville ha med mig till kontoret.
Sedan badade jag och snyggade till naglarna, smörjde in händerna och sånt där för att känna sig representabel.
Så blev det måndag morgon och jag började med att ta dödstrappan ned från backen jag bor på.
Men det gick bara fint, för dagen innan hade jag köpt två par vinterskor på Vinted! Jag älskar ju mina Keros, men de är inte varmfodrade. Så jag slog till på två par från Blankens för 600kr totalr, och då levererade säljaren dem dessutom under söndag förmiddag.
Mitt arbetsår började med möte på Karlaplan.
Närmare bestämt med Koja Agency som sitter hos Natur & Kultur. Mötet gick fint, Koja representerar ett par utländska förlag och de visade böcker för mig som skulle kunna vara intressanta för Trasten.
Efter mötet var det strålande sol och ljuvligt ljus.
Jag gick genom parken till bussen som tog mig till kontoret.
På bussen kämpade jag på med en resår. Jag har som mål att äntligen lära mig sticka strumpor.
Kontoret är ju väldigt sött i snön, men jag surar ändå över att inte kunna cykla.
Väl på plats på Bokförlaget Trasten var det business as usual. Jag hade fått översättningar till två kommande vårböcker, en koreansk och en japansk, som jag jobbade med parallellt med att bena mig igenom mailkorgen och ha möten med kollegor.
Tisdagen var inte en lika strålande morgon. Jag promenerade den över en timma långa vägen till kontoret, och började halta ungefär halvvägs. Jag har haft knakiga knän sedan tonåren och har försökt ta tag i det på ålderns höst, med sjukgymnastik och gymmande, men just igår skulle vänsterknät tydligen ändå bråka. Dessutom var det grått och slabbigt, och det enda som piggade upp på vägen var att se en Volvo Duett.
Arbetsdagen piggades dock upp av att Kaninen Satoav Yuki Ainoya levererades till förlaget. Den släpptes i mellandagarna, efter att ha blivit gruvligt försenad, men den blev så fin som jag hade hoppats. Förhoppningsvis blir alla 2026-böcker lika fina, men inte försenade alls!
På nyårsdagen hade min kusin Sanna bjudit över oss alla på fika och spelkväll.
Vi var 20 släktingar med respektive och barn, i alla åldersspann, som spelade Hitster, När då då? och Mellan 0-100. Mina lag vann aldrig, men det var precis lika trevligt ändå.
Dagen därpå for Fredde och Viktor till backen och jag kände att julen stod mig upp i halsen, så jag bestämde mig för att nyårsstäda.
Mattorna åkte ut på snötvätt och allt julpynt plockades undan.
Sedan ställde jag närodlade tulpaner som vi fått av Karro och Olle i fönstret.
Och beundrade hur rent allt var.
Jag plockade med lite julklappar jag fått och längtade efter att få ta hem dem.
Min moster Lallan hade gett mig en gammal jul-Femina från 60-talet och jag beundrade även Beppe.
Dagen därpå hade Viktor åkt hem och eftersom huset redan var städat bestämde vi oss för att ha en riktig vilodag. Jag hittade saffransbullar jag fått i frysen.
Lagom till att de var färdigtinade i ungen kom Lallan förbi och vi fikade ihop.
Men sedan blev jag lite rastlös ändå, och gick upp på kallvinden. Där har jag samlat allt jag hittat i huset som kan vara bra att ha. Som sex kannor i olika storlek från när huset var café. En av varje storlek fick flytta ner för en disk. Även vad jag trodde var en ugnsform, men det visade sig vara ett framkallningstråg. Oavsett är det rent nu!
Sedan låg jag under en filt i biblioteket och läste ett par timmar.
Efter middagen blev det efterrätt i form av överbliven citronpaj och espresso martini.
Och Fredde och jag såg film.
Sedan blev det söndag och sista heldagen i huset. Dags att börja packa och stänga ner. Nästa gång vi åker upp är troligtvis först över påsk, och peppen var inte stor.
På kvällen var vi bjudna till min morbror Perarne och moster Anneli.
Så vi började dagen med en iskall men solig promenad till forsen.
Kom in med rosor på kinderna och bättre rustad för att ta mig an hemfärden.
På kvällen åt vi middag och spelade mer spel hemma hos min morbror Per-Arne med familj, och när vi kom hem till huset igen var det stjärnklart och månen strålade över huset.
Och så kom avfärdsdagen. Det var 25 minus och bilen ville inte starta förrän den fått stå med motor- och kupévärmare i ett par timmar, men sedan kunde vi lämna det grönmålade köket i vinteride.
När vi väl kommit iväg gick bilen som på räls, och vi stannade på Dockstabaren för lunch. Överallt på vägen hem var det drivor av snö och fallna träd efter stormarna som dragit fram, men vi kom hem säkert och en otroligt fin julledighet var slut.
I onsdags var det nyårsafton och solen sken så gott den kunde. På skidbacken sköts det snö med kanoner och hela berget såg ut att stå i brand.
Solen hade inte nått fram till huset ännu när vi bestämde oss för att lämna det.
Fredde, hans polare Viktor och Karros kille Olle hade gett sig ut på äventyr till Storforsen. Men jag, Karoline och Lasse skulle minsann också vara äventyrliga. Vi byltade på oss och gick ut!
Vi gick hela den långa vägen upp för backen till nästa gula hus, där byns Ica-butik ligger. Där fanns en kundvagn i Lasse-storlek och allt var toppen.
Vi fick gå ner i källarn och kolla på gamla och nya grejer och var där en riktigt bra stund, sedan gick vi, nöjda med våra köp, därifrån. Lasse fick nyårspynt, jag köpte finsnus och Karoline slog till med både proletärstjärna och ljus till adventsbåge.
Sedan började den långa färden hem igen.
Hela vägen ner för backen skulle vi. Säkert 100 meter, så vissa behövde bäras större delen. Alla hade sovit ganska knorkigt så efter grötlunch blev det fri lek, vilket för de flesta innebar tupplur.
Sedan började vi laga nyårsmat. Vi slog till på Västerbottenspaj och Aperol Spritz till förrätt.
Varmrätten blev vilt och potatisgratäng och alla grabbar klurade på innertemperatur på köttet.
Jag skulle äta svamp till gratängen och oroade mig inte för dens temperatur alls, så jag och Karro passade på att skvallra i biblioteket istället.
Till efterrätt hade Lasse och jag dagen innan lagat citronpaj ur Vinterns goda ting, vilken åts i sällskap med en espresso martini.
Resten av kvällen spelade vi Hitster och på tolvslaget spenderades säkert 15 sekunder på den iskalla verandan med tomtebloss.
På nyårsdagens morgon hade snö fallit och allt var tyst och orört där ute.
Jag och Kosmo låg i soffan och tog igen oss tills han skulle åka hem igen tillsammans med Karro, Olle och Lasse.
Efter lunch tog vi kvarvarande en nyprspromenad och gick, eller snarare halkade, förbi mamma och pappas hus.
Det var halt och kallt, men fint. Jag druttade omkull en gång, men slog mig inte turligt nog.
Men då kändes det bäst att skynda hem och dricka varm choklad innan jag ramlade omkull igen. Ett fint avslut på ett bra år!
I lördags i förra veckan kom vi fram till Agnäs, som hoppats just innan solen gått ner. Vi grejade och donade, fick igång värmen som hade trilskats och jag packade upp julpynt och gjorde fint.
På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt och drack kaffe i soffan och planerade måleri. Fodret mellan vardagsrum och matrum skulle målas röd!
Framåt fikadags var vi bjudna över till min kusin Linn, så vi lämnade huset, och gick förbi min kusin Helles hus på vägen.
Efter fika och samkväm fortsatte fixandet, Fredde hängde lampor på terazzon och skidbacken var öppen.
När kvällen kom var fodret målat två varv och de flesta vråar julpyntade. Jag fick en Aperol spritz och trodde jag skulle bli sittande.
Men eftersom jag vill ha allt genast blev det inte så. Istället för att vänta in morgonen och åka till Brandts och köpa en riktig gran åkte plastgranen upp från källaren.
Lagom till att granen var färdigklädd fick jag meddelande om att det var norrsken i byn, så vi rusade ut, ett perfekt avslut på vilken dag som helst.
Dagen därpå, som var dan före dopparedagen, åkte vi ändå till Bjurholm. Granen må ha varit ordnad, men jag behövde snus och Fredde mer färg. Ett besök hos järnaffärn krävdes och jag studerade deras julskyltning. Mycket mysig.
När vi kommit hem igen for Fredde till skidbacken och jag kånkade ner min Husqvarna Automatic.
En frillig historia fick en kanal och kunde nu dölja vår sopsortering.
Jag snyggade till både mig och huset, kokade litervis med gröt, och framåt 16, när backen stängde, fylldes huset upp med släktingar.
Vi blev 21 personer och det fanns gofika, risgrynsgröt och julskinka som Fredde hade griljerat dagen dessförinnan.
Sedan hade alla lott till uppesittarkvällen, och för en gångs skull även vi. Så vid 19 åkte alla hem till sitt, vi stökade undan och bänkade oss. Ingenting vann vi och jag tyckte det var för lite bingo och för mycket rim.
Julaftonsmorgon kom och jag hasade runt i min pyjamas och pressade apelsinjuice.
Framåt 11 började både Fredde och jag bli rastlösa, så han började måla köksluckor.
Och jag började med julmaten. Spillkummet fick jag i julklapp av mamma och den rejäla degskrapan av Fredde. Exakt vad jag hade önskat utan att det stått på någon lista, så de känner mig väl.
Jag provdukade, la fram duk och gulliga flaskdekorationer.
Sedan snyggade jag till mig, då vi var bortbjudna.
Vi skulle se Kalle tillsammans med Linn och hennes familj och Fredde bar julklappssäcken.
Byn visade sig från sin gulligaste julaftonssida.
Sedan trängde vi ihop oss, sju vuxna, fem barn och en stor hund, framför Kalle.
När vi kom hem igen var det fullt fokus på julmat.
Flaskdekorationer åkte på och snyggporslinet fram.
Vi lagade mat för en mindre armé trots att det bara var Fredde och jag som skulle äta.
Efter en lång middag var soffläge ett måste och jag bläddrade i en julklappsbok från min moster och Tomten är far till alla barnen gick på tv. En utmärkt julafton var till ända!
Juldagen började med disk och grönt 30talsglas fick torka på finhandduken.
Sedan kändes allt lite långsamt. Men. Till nyår ska vi få gäster och jag bestämde mig för att ta tag i en av kattvindarna och göra till gästrum. De röd och grönmålade väggarna är klädda i masonit och förmodligen kommer den försvinna i framtiden, tills dess fick spackel för att dölja skavankerna duga.
Ute var det fortfarande krispigt och kallt och vi gick till min kusin Sanna och lånade proppar för en hade gått.
Det var en allmänt rövig juldag, utöver att en propp gick var bilens kylarväska slut, vi blev scammade på en sofda och en mus hade hittat till min påse med havregryn. Så hela tillfälliga skafferiet tömdes och städades grundligt.
Allt kändes deppigt tills Linn frågade om vi ville komma till Målarbacken och vara med när ungarna åkte pulka. Ja tack. Sedan gick vi hem till dem och Rufus skulle absolut få plats i fåtöljen med allergikern Fredde.
Och när vi gick och lade oss hade vi fått upp temporära hyllor i permanenta skafferiet. Allt var i burkar med ordentliga lappar och hyllplanen var inslagna i papp.
Och i lördags var himlen rosa när vi vaknade, som för att vagga in oss i falsk trygghet.
Men sen kom stormen ändå. Framåt lunch fick vi strömavbrott och det var för mörkt för att ens överväga att måla något. Istället la vi pussel i skenet av stearinljus.
Sedan blev det för mörkt för det med, så jag la mig under en filt och läste.
Till slut kom strömmen tillbaka och vi passade på att lägga alla bärbara mobilbatterier på laddning ifall den skulle försvinna igen. Sedan gick vi upp i byn, förbi kanske Sveriges gulligaste Ica-butik, till min morbror och moster som bjöd på middag.
Och så igår då. Inget strömavbrott, inga proppar som gick, ett soffköp från Facebook som inte var lurendrejeri och det var ljust nog att börja måla kattvinden.
I mitten av förra veckan tog jag mig för att baka saffransbullar. Jag fyllde den med vaniljkräm och lät den svalna under passande handduk.
Degreceptet tog jag pamletten Lycklohjul. Ingen Kesella eller annat onödigt står med i den, bullarna blir goda ändå.
En annan dag cyklade jag på loppis och hittade både julpynt och vantskydd. Mässingsstjärnan ska hänga i köket och staken kanske får stå i biblioteket.
Det blev lucia och jag bestämde mig för att vara röd från topp till tå. Kronan bestod av en dalaslöjdad bordsljusstake som jag klämde till för att passa hjässan.
På dagen firade vi Fredde syster som fyllde år och på kvällen skakade Fredde ihop en saffranssour. På söndagen var vi hos mina föräldrar och åt middag och hade det fint.
Det blev måndag och en ny Tranan-bok dök upp på förlaget, också röd och julfin.
Vi gick till Indio och åt jullunch och tackade av vår praktikant Lejla.
Letters from the North Pole av Annie Atkins och Fia Tobing som jag beställt dök upp med posten.
Den är ljuvlig. Med riktiga brev!
På tisdagskvällen drog jag fram en bit silvrig lurex jag köpt på loppis. Den ska få bli en nyårsklänning.
Så kom sista arbetsdagen och solen vågade visa sig över horisonten. När jag stod på toppen av en bumling i Vitabergsparken kändes det nästan som att bli bländad. Den mest sollösa december på 80 år har inte varit nödig.
Innan jag får börja sy av lurexen ska loungedräkten i sammet bli klar. Jag är så trött på den nu. Och inte helt nöjd. Och det är sammetsfloss överallt. Men igår kväll gav jag mig själv mobilförbud och sydde. Nu är det bara skärpet kvar.
I Västerbotten är det snöstorm och som jag längtar. Ironisk nog, med tanke på att detta är en julstämningskalender, har julstämningen inte varit på topp den senaste veckan. Det är så grått, mörkt och trist, och eftersom vi ska åka bort vill jag inte gå loss för mycket här hemma heller, så denna väntan blir som ett limbo.
Om allt går som det ska åker vi upp på lördag. Innan dess ska det packas, städas, tvättas, gås på julfest med Amanda och helst också sys en nyårsklänning. Sen ska jag låta all julstämning skölja över mig.
