Hej, det är fredag! Ute ligger dimman tät och allt är blött. Vinden viner och det är en perfekt höstdag att stanna inne.
Ikväll är det säsongspremiär för På spåret. Innan jag träffade Fredde kollade jag aldrig, då spelade jag skivor nästan varje kväll men sedan kom pandemin och nu är det något av det mysigaste jag vet. V
i brukar laga extra god middag och ibland kommer Freddes bästis över. Min bästis Karoline har ju flyttat norrut, men vi spelar mot varandra över Doappen ändå.
Ikväll tänkte vi laga extra krångliga, och förhoppningsvis extra goda, tacos.
Jag har förberett genom att lägga in rödlök efter Jonas Crambys recept.
Men det krävs även en fredagsdrink, förra veckan hittade jag dessa paraplyer på loppis, och det här lilla drinkbiblioteket som Fredde fick i halvårs- eller namnsdagspresent har inte heller invigts ännu.
Till efterträtt vill jag ha glass. Fredrik gjorde en Matsmart beställning i veckan och jag övertalade honom att köpa en påse Daimtopping, så nu har vi ett helt kilo som väntar på att få användas.
I övrigt hoppas jag sy klart den rutiga kjolen jag håller på med. Det är inte mycket kvar nu, bara midjebandet och en matchande rosett.
Det har tagit längre tid än rimligt, men det blir ovanligt prydligt, med vinrött sidenfoder.
Vi tar en tur till mitt jobb. Jag jobbar på Bokförlaget Trasten, som projektledande redaktör. Trasten är ett barnboksförlag som ger ut översatt litteratur från hela världen, men främst från icke-anglosaxa och utomeuropeiska länder. Kontoret ligger på andra sidan vattnet för mig som bor i Nacka, så ibland, som igår, tar jag båten. Denna dag fick cykeln åka med.
Kontoret ligger i en gammal malmgårdsträdgård och det är oerhört snyggt där såhär års.
I måndags var det soligt och då tog jag inte båten, utan kom fram glad till jobbet, trots trög cykel.
Mitt skrivbord vetter mot gatan utanför och dagarna i ändå går både förskolebarn och hunddagis förbi. Jag började måndagen med att dricka kaffe och kolla mailen, så som de flestas måndagar nog börjar.
Vid halv tio hade vi veckans måndagsmöte. Då går vi igenom vad som händer och diskuterar saker som rör alla. Trasten sitter ihop med Tranan som har samma profil, men ger ut vuxenböcker. i måndags pratade vi bland annat om omslag till en kommande Tranan-bok. Detta blir det inte, men det kommer bli otroligt snyggt.
Dagen fortsatte som en ganska vanlig förlagsdag: mailande, redigera text, godkänna tryckerikorr, jag började med en annons till BTJ som hade deadline dagen därpå och så gissade vi vilka som skulle nomineras till Augustpriset senare under dagen. Så här i efterhand kan jag avslöja att jag hade fem rätt! Sedan var det dags för lunch och som alltid hade jag matlåda med mig, denna dag pasta och sallad.
Efter lunch skulle översättarutbildningen från Stockholms universitet komma på studiebesök så vi hetsstädade undan lite och gick upp på vinden med saker som blivit liggande sedan Bokmässan. Från vinden är utsikten så här fin!
Efter lunch packade ett jag paket med läs-ex som skulle till ett museum som vill sälja mer av Trastens böcker.
På kontoret har vi de allra flesta av Trasten och Tranans böcker då vi också har en webbshop, och här i hörnet står Trastböckerna och är fina.
Sedan fortsatte dagen med mailande, annonser, jakt efter japanska bokfiler och dylikt tills det var dags att stänga ner datorn och cykla hem igen.
I måndags vaknade jag upp till strålande höstväder ute. Det var kallt, krispigt och löven var flerfärgade – precis som vi vill ha det.
Jag kämpar på med min tjusiga, men hemskt tunga, gamla damcykel. Men i korgen har jag på mornarna en termos med iskaffe som hjälper till att ta mig till jobbet.
På jobbet jobbades det och på lunchen lunchade jag med mamma, så på vägen tillbaka till kontoret tjuvkikade jag över planket in i handelsträdgården bredvid. Det är en så barnbokig trädgård.
Efter jobbet, middag och en kopp kaffe tog jag mig ut igen. Jag behövde köpa snus, posta paket och köpa en boklampa. Tyvärr glömde jag min i Agnäs, men det fanns en på Clas Ohlsson. Den är inte toppenbra, men duger.
Efter dessa ärenden fick jag äntligen ta tag i mina fyra paket som kommit under dagen. Jag hade begått shoppingrunda på Vinted!
I det fjärde paketet låg en blivande julklapp, så det är naturligtvis hemligt. Men till mig själv blev det ett fantastiskt symönster från Stil, med scalloped knapprad, en oanvänd mascara från Lisa Eldridge jag velat pröva men tyckt var för dyr, och sist men inte minst, en ny plånbok.
Jag har velat ha en ny plånbok ett tag, egentligen en röd. Men så hittade jag denna Svenskt Tenn variant som gjordes någon gång tidigt 2000-tal. Det är Josef Franks mönster Aristidia som har präglats på lädret. Fram med rengöringgrejorna!
Sådär! Ren och len igen. I en burk i skåpet hade jag en tjuga och lie mynt, så de fick åka raka ner i plånboken, och nu ska vi leva lyckliga ihop länge.
Ny dag, men lika hösttjusigt som i måndags utanför kontoret.
Inne på kontoret var det också fint, även om mitt skrivbord var väl stökigt. Men Dumplingpalatset-affischen har fått komma på plata bredvid kakelugnen, och framåt eftermiddagen hade jag dessutom städat skrivbordet.
På onsdagen kämpade jag och min cykel oss hela vägen till Ektorp och Röda korset. Det var en mycket tung cykeltur.
Jag kollade länge och väl på allting därinne, klämde bland annat på denna snyggvinyl men lämnade den kvar. Istället blev det bös som en spillbit linne, en barnbok i en serie jag samlar på och överdragsbyxor till Fredde.
Det bästa fyndet kom istället från Vinted även i onsdags. Jag hade hittat en röd agenda från Mulberry där, prutat och fått det accepterat och nu var hon här. Som synes både behövde och förtjänade hon kärlek.
Ett annat toppenköp från onsdagen var dessa chokladkex från Kras. Lådan talade till mig i mataffären och jag spontanköpte, och tack och lov för det för de var himmelska.
Efter middagen kom Freddes pappa förbi och drack kaffe och hade med sig gåvor.
Han hade varit på rundtur på Stockholms bränneri kvällen innan och köpt med sig deras limiterade dry gin och snyggtonic till oss. Rakt in i barnhyllan åkte de.
I går klippte jag ut det rutiga tyget till en minikjol och slogs av hur snygg den kommer bli till min nya kalender. Jag måste bara köpa inredning till den, för såklart matchar inte Filofax-inredning i Mulberrypärmar. Men mamma har lovat att ta med mig till NK där de säljer Mulberrys egna.
På kvällen skramlade jag fram en ny bokhög att beta mig igenom, denna gång valde jag extra snygga böcker ur bokhyllan.
Och sedan såg Fredde och jag första avsnittet av Koka björn. Det var bra, spännande och estetiskt tilltalande.
Och så blev det idag. Fredag. Jag hade egentligen tänkt blogga ett annat inlägg idag, med Sellpylänkar och tips, men det kändes så trist helgen innan lön. Jag gick i alla fall till Sickla och gjorde ärenden medan vår robotdamsugare städade där hemma. Köpte sytråd och två ytterligare askar chokladrån. Den ena ska min mamma få och den andra lägger jag undan till jul.
Nu ska tonicen läggas på kylning och en pastasås påbörjas. Glad helg!
Jag vaknade i fredags och var sjuk. Jahappppp. Men, det var ändå fredag, så jag satte på mig hårda byxor, drog igång diskmaskinen och damsugaren, och medan maskinerna gjorde sitt jobb placerade jag mig i soffan och fortsatte beta av högen med böcker jag plockat fram dagen dessförinnan.
The lost house av B.B. Cronin avslutade högen, och den var en sådan där sök och hitta-bok, mycket klurig, och med fantastiska färger. Tydligen är det en serie så nu vill jag ha de andra med, särskilt den som har jultema.
Fredde kom hem från jobbet och hade med sig golemonad till mig. Sedan lagade han middag och vi började titta på Skiftet på Netflix. Den var bra, men efter två avsnitt gav jag upp och började sortera lite tyger i verkstaden. Det fullkomligt kliar i fingrarna att orka sy något.
På lördagen var jag, tro det eller ej, fortfarande sjuk. Så någon rolig 40-årsfest jag egentligen var bjuden på blev det inte tal om. Fredde drog till en kompis på middag och medan stormen dånade tog jag med mig en ny hög böcker till soffan. Denna gång skräckgubbar.
Jag började med Edward Gorey och Hans Arnold. Så intressanta att läsa back to back. De är så lika i sitt uttryckssätt, men samtidigt så otroligt olika. Där den ena är snudd på vulgär är den andra stram och mellan raderna, men båda med detaljrika svartvita illustrationer som är obehagliga och kusliga, och ibland äckliga.
Sedan gick jag vidare till Maurice Sendak och Charles Addams. Alla Addams uppslag har inte åldrats felfritt, men Where the wild things are var lika bra som alltid.
Så blev det söndag, och baske mig, jag var frisk nog att promenixa tio minuter ner till Sickla där mamma väntade på mig för att gå på bakluckeloppis. Ute var det soligt, krispigt och höstigt. En dröm med andra ord.
Jag kom hem med så himla många fina fynd! Vi tittar närmare!
En adventsbåge som tydligen glappar, men den fick jag gratis. Två decilitermått i rostfritt, för jag vet inte hur det är möjligt, men jag. har aldrig tillräckligt. Christies böcker samlar jag på, dels i Zebrapocket, så En ficka full med råg för 10 kr var ett givet köp. Sju highballglas för 150kr kändes också som ett kap, särskilt med tanke på att jag sökt efter just minst sex highballglas till vitrinskåpet.
En liten vas att ställa en amaryllis eller påsklilja i för 20kr. En Filofax i äkta skinn, egentligen vill jag ha en röd, eller i alla fall i mer spännande textur, men det var något härligt 90tals romcom över denna. Jag vill hellre äta ett barn har jag inte läst förut, men nu ligger den i toppen av min resterande skräckgubbarhög.
Uppe i hörnet är en äkta grunka, Falkögat, en geringssökare. Tydligen bra att ha när en ska sätta dörrfoder. Den fick Fredde i present. Vi lyckades inte lista ut hur den funkar, trots bruksanvisning, men känner jag min far rätt kan han förklara. Gröna juleljus och girlanger och, härligast av allt, en hel låda sköra julgranspynt.
Hela lådan kostade bara 50kr och jag har nu övertalat Fredde att få ha både stor julgran och bordsjulgran i huset, så att allt mitt pynt och alla spiror kommer till sin rätt.
Så även om det mest varit sjukdom här inne den senaste tiden tror jag att det vänder nu. Ny vecka nya tag osv. Och på torsdag åker vi upp till huset och firar lite höst!
Sent sent i söndags kom jag hem, och sedan dess har jag varit sjuk. Eller, egentligen har jag väl varit sjuk sedan typ den 16 september, och bara höll ihop det under mässan. Så, absolut ingenting spännande har hänt. I tisdags tog jag mig upp till ytan nog för att koka en tinktur av ingefära, honung och citron, som jag nu går runt och sippar på och hoppas ska göra underverk.
Jag ser till att få i mig ordentlig frukost, gärna i sällskap med den skvallriga lokaltidningen som finns här, men sedan dalar aptiten framåt dagen. Fredde har köpt hem satsumas med tunt skal och gojuice till mig, så risken för skörbjugg minskar i alla fall dag för dag – pjuh!
Igår fick jag nog över att spendera så gott som all vaken tid med att ligga i sängen och kolla på Gilmore girls, ni som hängt med här ett tag inser säkert att jag kollar inte särskilt mycket på serier allt, jag vill ju helst av allt greja, dona och fixa. Gärna sy något, måla om något eller pyssla på i köket. Men dit räcker orken inte ens nästan än. Så, istället dukade jag upp praktfrukost i vardagsrummet och släpade dit en ansenlig mängd bilderböcker. Några nyheter, och andra gamla klassiker som förtjänade en omläsning. Sedan låg jag där i soffan och läste 9,5 böcker av 12, bättrade på min Goodreads-statistik och det kändes som att jag trots allt hade gjort något av dagen.
Efter middagen tog Fredde ut mig på en kort promenad, så jag i alla fall fick känna lite på höstvindarna och se alla de snygga höstlöven. Nu är jag så trött på den här förkylningen att jag vet inte vad.
Tidigt i onsdags morgon tog jag mina kappsäckar och tog bussen till Centralen.
Där mötte jag upp Carin och tillsammans med vad som kändes som hela bokbranschen tågade vi mot Göteborg. Jag packade upp mellisfrukost, skvallrade och såg större delen av vägen dit.
Vi bodde på Scandic Central och efter vi checkat in packade jag upp. Jag tycker inte om att ha en resväska stående med kläder att riva runt i, så jag uppskattade denna herrbetjänt storeligen.
Sedan tog vi oss till Bokmässan och började packa upp Tranan och Trastens monter. I år blev den extra fin, och när klockan var 19 gick vi tillbaka till hotellet för en tidig kväll, dagen därpå skulle hela halabaloet börja.
Jag hade packat med mig koreansk hud- och tandvård.
Samt en 90tals overallpyjamas som i kombination med sheetmasken fick mig att känna mig som Hannibal Lecter. En ypperlig kombo till fyra avsnitt Gilmore Girls i hotellsängen var det i alla fall.
På torsdagen vankades en tidig frukost med allt som verkade gott.
Den omsydda kostymen och en svart sidenskjorta var dagens klädsel, neonskylten var tänd och böckerna tjusiga. Klockan 09.00 öppnade mässan dörrarna.
Torsdagen var intensiv och mycket folk i montern från början till slut, men jag hann med ett varv och hamnade i Ballografs monter och köpte mig den graverade pennan och marmorerade skrivblock. Efter stängning var det montermingel i alla möjliga montrar och sedan hamnade vi på Park, som alla andra, men det glömde jag fota – ett återkommande tema ska ni se.
Nåväl. Det blev fredag, och sidenskjortan byttes ut till en sammetsvariant, för festlighetens skull.
Den torra luften på mässan, allt pratande med alla kunder och förkylningen från tidigare i veckan hade gjort att jag tappat rösten nästan helt, så under min paus stod jag i kö jättelänge för att få gratis mjukglass, det var ljuvligt. Så några timmar senare gjorde jag om det och fick en till.
Vid 19 stängde mässan för dagen och åkte iväg.
Vi susade förbi kranar och gick förbi neonskyltar och hamnade på Lagerhuset där massa olika kulturarbetare har kontor, bland annat vår översättare Nika som dessutom haft montertjänst hos oss. De hade pizza- och groggförfest.
Jag höll mig till kortburk och när de andra drog vidare till Gläntafesten for jag tillbaka till hotellet för dagen därpå skulle jag öppna montern.
Tranan & Trasten har en del i Korpens kontor i Lagerhuset och där hittade vi en mängd böcker som egentligen är slutsålda, så innan jag susade till hotellet fyllde jag en kasse med extra eftertraktade böcker och fyllde montern med på morgonen.
Bredvid vår monter har Bonnerförlagen sin scen, så under förmiddagen kunde jag med ett halvt öra lyssna på Johan Rundberg berätta om hur det var att gå från att skriva mellanåldersböcker till vuxendeckare.
Sedan var mässan över för dagen och jag var ombytt för en fullspäckad lördagskväll.
Kvällen började med ett mingel arangerat av Québec , som ska vara mässans hedersgäst 2026. De bjöd på bubbel och lönnsirapgodis.
Efter middagen åt Tranan och Trasen tillsammans med Ellerströms, Rámus och Flo förlag, och våra respektive författare, på Kometen. Jag fick risotto och Per höll tal.
Efter en vända på Park, där mannen med piano underhöll, hamnade vi på Singsing för kareoke med halva Sveriges författare och förlagsfolk. Jag och min hesa röst gav oss på Bonnie Tyler och sedan förflöt en ljuvlig kväll alldeles för sent. Men, det gjorde inget för på söndagen var det dags för min sovmorgon.
Söndagen gick som mässdagar går, böcker såldes, böcker köptes och sedan packade vi ihop vår monter. Mässan hade gått mycekt bra, så i väntan på tåget firade vi med pasta och både öl och läsk, lyx.
Tåget hem tog tusen år, men på stationen väntade min pappa snällt för att skjutsa hem mig. Ytterst uppskattat, då handtaget på min väska gick sönder när jag la upp den på bagagehyllan. Han hade med en gigantisk Kockumsgryta som jag köpt några veckor tidigare. Den ska flytta upp till Agnäs.
Jag kom hem med en tung mängd bokpresenter, men även grejor till mig själv. Två av böckerna jag ville ha, skrivböcker, suddgummin och en Filofaxinredning för nästa år. Dessutom slog jag till på Muminmönstrade matlådor, för jag kunde helt enkelt inte hejda mig. Tack för i år, Bokmässan! Nu är jag sedvanligt sjuk som ett djur och har inte lämnat lägenheten sedan jag kom tillbaka till Stockholm.
I torsdags vaknade jag hängig, inte sjuk direkt, men jag kände ändå samhörighet med trädet som tappat all sin bark, när jag gjorde dagens enda utflykt och gick och handlade.
Det blev inte direkt bättre under dagen, men jag tänkte att det kanske bara berodde på höstallergi eller den väldigt aktiva onsdagen.
Men, så blev det fredag och Fredde hade köpt biljetter till Huggorm som spelade på Slaktkyrkan. Jag steg upp tidigt, gjorde mitt bästa för att duscha av mig sjukan och städa hemmet. När Fredde kommit hem gick vi till Soldaten Svejk för att äta med vårt spelningssällskap.
Jag hade aldrig ätit där förr, men Fredde och hans kompisar äter där ofta, och avslutar alltid middagen med den tjeckiska örtlikören Becherovka. Potentiellt en dålig idé, men jag tänkte att den kanske kunde döda lite lurande förkylning.
Efter middagen var det fortfarande ett tag kvar till spelningen, så vi gick tvärs över gatan till Carmen. De stängde ju ner för några år sedan och Mitt i Södermalm skrev flera artiklar om hemliga nya ägare som var stammisar som skulle ta över och behålla allt som det var. Det var första gången jag var där sedan dess, och ja. Allt var precis som vanligt. Samma klotter på väggarna, samma – men nya – 18åringar som drack billig öl.
Sedan bar det av till kyrkan. Huggorm var toppen, men ljudet var sisådär.
Det blev inte katastrofsent, och jag spenderade lördagsmorgonen med att baka tekakor och chocolate chip cookies, frysen ekade tom på matsäcksmaterial, och på onsdag går tåget till Göteborg.
Jag gjorde också mitt bästa för att låtsas att förkylningen inte hade fått fäste.
På söndagen klev jag också upp tidigt, och gjorde om fredagens försök att duscha bort förkylningen. Egentligen hatar jag att duscha på morgonen, men nu gjorde jag hårinpackning och ansiktsmask och hela baletten, i hopp om att en ren kropp är en frisk kropp.
Lite hjälpte det, men inte tillräckligt för att få följa med Fredde och hans syster till Skansen i regngrått väder. Så jag stannade hemma och tvättade och hämtade min bruna weekendbag ur källaren istället. Jag må kanske inte vara dödssjuk, men ork nog – eller tid heller – att göra klart den röda resväskan finns helt enkelt inte.
När Fredde kom hem fick jag en påse Bravo-kola och såg kanske 314 avsnitt Gilmore Girls, så då kändes det lite bättre.
Det stör mig att resväskan inte blev klar, men nu satsar jag på att ha den färdig till Littfest istället. Jag vill ju heller inte stressa ihop den bara för att.
Kostymen däremot är snart ihophetsad. Fodret är minskat och fäst längst slaget, nu ska bara ärmarna kortas och fästas ihop, sen kan jag fixa fållen också.
Jag gjorde en Sellpybeställning för ett tag sedan också, en prickig klänning att ha på mässan bland annat, och ett wildcard. Ett Filofaxfodral till en Ipad! Typ tio år gammal, men riktigt lyxig när den kom då, i rött fint läder. Efter evigt googlande om dimensioner så bestämde jag mig för att chansa, den kostade bara 50kr. Turligt nog har ju inte mycket hänt på Ipadfronten, med lite vilja fick jag dit min något större och modernare Ipad. Nu har jag i alla fall något rött med mig på tåget, och någonstans att lägga viktiga papper och skriva saker.
Förkylningen börjar ge med sig och jag ska göra mig färdig för jobbet, håll tummarna för att den inte blir värre!
I onsdags klev jag upp till solsken och cyklade iväg. Förbi bygget vid Ersta.
Förbi brandstationen på Folkungatan.
Förbi min drömpickup.
Genom Mariatorgets promenadstråk med statyer och fontäner.
Fram till den stora stenen någon byggt ett hus på.
På andra sidan stenen sitter Tônn, hyllföretaget. De har gjort ett samarbete med Maja Säfström och Maja skrev för någon vecka sedan och undrade om jag ville komma på pressfrukost. Det ville jag såklart gärna! Jag och Maja har följt varandra i flera år på internet, men det har aldrig blivit av att vi träffats, förrän nu.
Tônn har tagit fram lådor som Majas illustrationer finns tryckta på, och dessutom har hon också illustrerat en kortlek, hela kollektionen finns här.
Maja och Tônns grundare Josefine berättade om samarbetet.
Och så fick vi frukost och umgås. Jag träffade en gammal kurskamrat från när jag gick på Poppis, och allt var trevligt och gott.
Sedan var det dags att gå vidare och jag tjuvkikade in genom ett gallerfönster.
Ned till Horngatan igen!
Till Stadsmissionen! De har en otrolig handarbetsavdelning med ungefär allt en kan syslöjda med. Jag köpte två tygstuvar och sedan cyklade jag vidare.
Förbi en bar jag vill prova.
Till Röda Korset på Östgötagatan och mamma. Där klämde jag på en bridgebok och undrade om det var dags att lära sig nu när jag fått en så fin kortlek.
Sedan gick mamma och jag vidare till Vetekatten och åt lunch. Till efterrätt delade vi på en trippelchokladmousse.
Från Vetekatten gick jag rakt över gatan till Myrorna och där uppenbarade sig en 8L stor emaljerad gjutjärnsgryta från Kockums. Den behövs i huset. Så jag slog till och fick lämna den hemma hos mamma och pappa så att jag slapp kånka på den.
För att göra secondhandrundan komplett cyklade jag till Stadsmissionen vid Nytorget, men där fanns ingenting jag ville ha. Dock finns det ett falurött plank i närheten, så jag passade på att fota mina nysydda jeans som jag hade på mig.
Även jackan är hemsydd, och ryggsäcken hittade jag i Norrtälje i helgen.
Efter Nytorget träffade jag Fredde och vi skaffade ett familjeabonnemang med massa surf och router till Agnäs. När han cyklade hem köpte jag mellis och placerade mig på Amandas jobb tills hon slutade.
Då cyklade vi vidare, mot regnbågen!
Och Nordiska museet!
Jag hade vunnit en tävling och vi skulle få gå på stickföreläsning med Anna Sjösvärd. Men karln i receptionisten guidade oss istället till den allmänna stick-AW:n som pågick samtidigt så vi missade samtalet. Lika sur som Strindberg blev jag.
Men, jag fick dricka ett glas och umgås med Amanda, så hur sur som helst var jag ändå inte.
När denna dag sedan började lida mot sitt slut cyklade jag hemåt. Som synes gick det fort, trots bristen på elcykel.
När en kommer till den här målningen, då är hemma inte långt bort. En lång, men nästan perfekt onsdag var till ända.
Välkommen till måndag morgon och min sura min. Jag hatar verkligen när mina cyklar är ur funktion. Att gå är det tråkigaste jag vet. Jag vill susa fram med vind i håret, tack. Nåja, som plåster på såren fick jag en jordgubbs- och äppellemonad i min nya burk.
Och, det finns snygga träd på promenadvägen. Här går jag alltid igenom bladverket snarare än på stigen.
På förlagets innergård fortsätter fruktträden att erbjuda mellis.
Jag plockade tjocktröjan full med plommon.
Framme vid kontoret stod dörren på glänt och lovade att någon hade kokat kaffe.
Min chef Johannes hade varit på resande fot i Japan och kom hem med souvenirer till oss. Pappersvarorna fick flytta raka vägen in i min Filofax!
Dessutom hjälpte Johannes mig att låsa upp min gammelcykel som rostat igen, den har stått på jobbets innergård sedan jag senast hade punka på elcykeln. Så, på tisdagen kunde jag susa till jobbet igen!
Jag firade med att hälsa på ytterligare ett favoritträd och cyklade runt med iskaffe i termosen.
På jobbet hade våra nya tygkassar kommit, och jag tog produktbilder till hemsidan.
Mamma skrev och frågade om jag ville luncha med henne, och det ville jag såklart. Och på vägen hejjade jag på denna trädskönhet.
Utöver souvenirer till mig och Carin hade Johannes också med sig en posture pal till kontoret. Det är ett slags gosedjur som tydligen är poppis i Japan, man sätter det framför sig med dess huvud vilande på skrivbordet, så hjälper det till att ge en bra hållning. Vi kom mycket bra överens.
På eftermiddagen skulle en byrå vi jobbar med komma på möte och fruktskålen ekade tom. I ett hörn av innergården hittade jag björnbär!
Och en välfylld skål kunde ställas fram tillsammans med kaffe.
Gammelcykeln må vara lådlös, men jag lyckades ändå få med mig alla mina Traderapaket och en retur till Fredde på cykeln häromdagen.
Och korgen dög mycket väl till att fyllas med grönsaker på hemvägen.
På onsdagskvällen kom Karoline och Amanda på middag. Karro är här med sitt jobb och fick sova över, och Amanda var ett gull och hjälpte mig nåla kostym.
Nu är ärmarna avsmalnade, axlarna mindre breda, det finns en midja, den är kortad och sitter som den ska. Nu ska bara fickorna kortas så de inte sticker ut, och sen ska jag göra samma procedur med fodret, så börjar hela kostymsömnaden bli klar.
I går vräkte regnet ner, men Karoline och jag skulle på event, så det var bara att kamma till sig och skramla fram finparaplyet.
Vi skulle på bokrelease, men började med fördrink ett halvt kvarter bort.
Sedan trotsade vi regnet igen och tog oss till Älskade traditioner.
Katarina Widholm har skrivit en kvartett böcker om Betty, och nu en ackompanjerande kakbok, och det var den releasen vi var på. Det var trevligt rakt igenom.
Sedan behövde vi susa vidare igen, för Karoline skulle gästa på en spelning i Gamla stan. Där var det trångt och stökigt och Karro och jag blev inte alls så blöriga som det ser ut, det var bara dålig belysning.
Karoline sjöng som en stjärna i vanlig ordning, men vid 20.45 tackade jag för mig.
Jag gick genom ett blött och mörkt Stockholm över bron till Slussensidan, där gullFredde stod och väntade för att skjutsa hem mig, vilket var mycket uppskattat i stormen.
I måndags var jag på jobbet, som en ju är på måndagar, men sedan fyllde min mamma år och jag skulle dit på middag. Jag cyklade därför förbi Söderbokhandeln efter jobbet och köpte en bok i present till henne, det är viktigt att stötta sina lokala bokhandlar!
Det var den första september och allt kändes krispigt och nytt.
Jag hade mocka på mig från topp till tå och som alltid i deras hiss tänkte jag på Maria Gripes Tre trappor upp med hiss.
Hemma hos mamma och pappa var det fint som vanligt, och både en moster och min storebror Aron var där. När Fredde och jag skulle cykla hem hade jag dock fått punka, så det tog 300 år.
Således var det bara att ta långa benet före och promenera till jobbet på tisdagen. Då kan en titta på svampar som växer i väggrenen.
Det tar ungefär en timma för mig att gå till jobbet, i jämförelse med cykelkvarten. Men som kompensation får en åka båt en bit av vägen.
Och en får ta den snygga porten in till förlagets innergård.
Precis innanför växer dessutom ett plommonträd som just börjat mogna, så tisdagens mellis kirrades.
Under dagen levererades Trastens första höstbok också, Dumplingpalatset av X. Fang. Den var precis så fin som jag hade hoppats!
Dagarna förflöt, Fredde och jag lagade punkan men då började pedalsensorn bråka istället, så jag är fortfarande benburen. Vilket ledde till att jag bakade brownies för att pigga upp. Jag använde mig att ett amerikanskt recept som fått massor av stjärnor och glada omdömen. Men, alldeles för sött för min smak. Så det var ju kuken.
Dagen därpå vågade jag trots detta ta mig an all frukt som låg hemma och skräpade, diverse plommon- och äppelsorter behövde kärlek.
Det blev mos, sylt, dryck och dessutom bröd, dock utan frukt i.
Jag klädde också om en loppisfyndad receptbok att ta med till köket i Agnäs. Tänker inte skriva upp browniereceptet i den.
När frukt ändå skulle räddas slängde jag ner alla tomater jag hittade i hushållet i en ugnsform och sedan blev det cannelonis till middag. På kvällen gick Fredde och jag och såg The Conjuring på bio. Fast mest såg Fredde, jag blundade säkert hälften av filmen.
Det blev lördag och loppishelg! Jag började dagen med en tur till häxträdet, som nog egentligen bara är ett träd blixten slagit ner i.
Hittade ett snyggt hösteklöv som jag naturligtvis sparade i min bok.
På mig hade jag hemslöjd; tröjan stickade jag för ett antal år sedan av ett Petit Knit-mönster och klänningen sydde jag i våras och mönstret heter Hallon. Näverväskan har en tant i Västerbottens mamma gjort.
Det var loppis och hantverksmarknad i Sickla och efter några timmar gick jag hem med en ganska välfylld kasse.
Bland annat köpte jag en sådan där burk med hål i locket. Sådana som jag hatar att hitta på loppis, för de är ju omöjliga att lägga in i. Men, ska jag vara benburen vill jag åtminstone ha en dryck i högsta hugg. Så den diskades och fylldes med jordgubbslemonad tidigt på söndagsmorgonen.
Det var varmt och soligt och promenaden från busshållplatsen i Slussen till tunnelbanan kräver dessa drycker.
I Aspudden var det 2km-loppis och jag klämde och kände på det mesta.
Här är en del av helgens skörd, ej i bild är fula men bra att ha-saker som täckplast och penslar. Det svarta hålet är en Filofax för tydligen tänker jag bli en sådan människa 2026.
Den lilla röda resväskan är ljuvlig, om än både skitig och trasig. Men, den är dessutom lika bred som den andra röda resväskan är djup. Så när den är i rullande läge kan denna stå ovanpå och det skulle bli mina drömmars resekit. Så ja, nu är det bråda tider att göra klart bägge väskorna innan tåget till Bokmässan går den 24e.
Rastlösheten 