Rastlösheten

Författare: Clara Kron

  • Sista dagarna innan hemfärd

    Sista dagarna innan hemfärd

    På nyårsdagen hade min kusin Sanna bjudit över oss alla på fika och spelkväll.

    Vi var 20 släktingar med respektive och barn, i alla åldersspann, som spelade Hitster, När då då? och Mellan 0-100. Mina lag vann aldrig, men det var precis lika trevligt ändå.

    Dagen därpå for Fredde och Viktor till backen och jag kände att julen stod mig upp i halsen, så jag bestämde mig för att nyårsstäda.

    Mattorna åkte ut på snötvätt och allt julpynt plockades undan.

    Sedan ställde jag närodlade tulpaner som vi fått av Karro och Olle i fönstret.

    Och beundrade hur rent allt var.

    Jag plockade med lite julklappar jag fått och längtade efter att få ta hem dem.

    Min moster Lallan hade gett mig en gammal jul-Femina från 60-talet och jag beundrade även Beppe.

    Dagen därpå hade Viktor åkt hem och eftersom huset redan var städat bestämde vi oss för att ha en riktig vilodag. Jag hittade saffransbullar jag fått i frysen.

    Lagom till att de var färdigtinade i ungen kom Lallan förbi och vi fikade ihop.

    Men sedan blev jag lite rastlös ändå, och gick upp på kallvinden. Där har jag samlat allt jag hittat i huset som kan vara bra att ha. Som sex kannor i olika storlek från när huset var café. En av varje storlek fick flytta ner för en disk. Även vad jag trodde var en ugnsform, men det visade sig vara ett framkallningstråg. Oavsett är det rent nu!

    Sedan låg jag under en filt i biblioteket och läste ett par timmar.

    Efter middagen blev det efterrätt i form av överbliven citronpaj och espresso martini.

    Och Fredde och jag såg film.

    Sedan blev det söndag och sista heldagen i huset. Dags att börja packa och stänga ner. Nästa gång vi åker upp är troligtvis först över påsk, och peppen var inte stor.

    På kvällen var vi bjudna till min morbror Perarne och moster Anneli.

    Så vi började dagen med en iskall men solig promenad till forsen.

    Kom in med rosor på kinderna och bättre rustad för att ta mig an hemfärden.

    På kvällen åt vi middag och spelade mer spel hemma hos min morbror Per-Arne med familj, och när vi kom hem till huset igen var det stjärnklart och månen strålade över huset.

    Och så kom avfärdsdagen. Det var 25 minus och bilen ville inte starta förrän den fått stå med motor- och kupévärmare i ett par timmar, men sedan kunde vi lämna det grönmålade köket i vinteride.

    När vi väl kommit iväg gick bilen som på räls, och vi stannade på Dockstabaren för lunch. Överallt på vägen hem var det drivor av snö och fallna träd efter stormarna som dragit fram, men vi kom hem säkert och en otroligt fin julledighet var slut.

    Inga kommentarer på Sista dagarna innan hemfärd
  • Tre snabba syprojekt att inleda året med

    Tre snabba syprojekt att inleda året med

    Det är den 7 januari och hittills har jag inte satt varken saxen eller nålen i en ända tygbit, skandal. 2025 blev ett intensivt syår, och jag sydde både klänningar, byxor, julstrumpor och kjolar.

    Årets två sista sömnadsprojekt blev dock en besvikelse. Loungedräkten blev inte alls som jag Ville ha den, den sitter eller faller fel eller något liknande, och jag känner mig inte som mig själv i den. Nyårsklänningen i lurex blev fin, men axelbanden blev för korta – trots att det är tredje gången jag använder mönstret. Där är det dock bara frågan om att sprätta upp och sy dit nya. Gissar att det är lurexväven som gör att de inte drar sig lika mycket som tidigare tyg.

    Men detta har hur som helst lett till att jag vill inleda året med lätt sömnad. Få in en vinn.

    Den här kjolen har jag redan sytt två gånger, i lurvigt tyg som ovan, och i rutigt i höstas. Jag har redan klippt ut delar för att sy den i helt vanlig svart sammet, men behöver bestämma mig för ett fodertyg. Det syns ju aldrig, men jag vill ändå att det ska känns rätt.

    Igår bakade jag bröd och insåg ännu en gång att jag behöver ett förkläde med bröstlapp, ett som jag faktiskt använder dessutom. I julklapp av Amanda fick jag detta tyg som skulle göra sig perfekt som ett förkläde med hjärtformad bröstlapp. Det tangerar mot utklädnadsfasoner, men vad gör det? Tanken är ju ändå att bara ha det hemma.

    Innan jul klippte jag även till moirétyg för att sy två dragskopåsar att ha med på resa. En för skor och en för tvätt.

    Tre lätta projekt att börja året med. Vad syr ni på just nu?

    5 kommentarer på Tre snabba syprojekt att inleda året med
  • En julklapp till mig själv

    En julklapp till mig själv

    Just innan jul kom ett paket på posten, till mig själv, från mig själv, köpt på Sellpy. En prydlig originalask från förmodat 60-tal dök upp.

    Under locket, silkespapper. Ljuvligt med deadstock.

    Inuti låg röd perfektion. Ni vet ju hur jag älskar röda grejor, och den senaste tiden har jag varit på jakt efter reserelaterade sådana. Så en vacker dag dök denna skönhet upp på Sellpy. Kalasdyr. Så jag har bevakat den i månader, sett priset sakta gå ner och oroat mig för att någon annan ska köpa trots att vi bara var två som hade sparat den.

    Det är ett resesmyckeskrin från Lederer de Paris. Företaget grundades på 1800talet och gick under tidigt 2000tal då de hade roat sig med att göra Hermes-kopior. Denna pjäs tycks som sagt vara från 60talet, och oanvänd.

    Jag hade tittat på ett flertal nyproducerade smyckeskrin för resor, men ett vintage är såklart mycket roligare. Här finns plats för ringar, armband, halsband, hängare för örhängen och fack för kanske någon scarf. Dessutom piggar hänglåset upp, det är ju så onödigt. Kommer en så nära kan en ju bara klippa bort lädret det sitter fast i, ifall man vill komma åt juvelerna. Men, jag älskar det i alla fall. God jul Clara, önskar Clara.

    1 kommentar på En julklapp till mig själv
  • Nyår

    Nyår

    I onsdags var det nyårsafton och solen sken så gott den kunde. På skidbacken sköts det snö med kanoner och hela berget såg ut att stå i brand.

    Solen hade inte nått fram till huset ännu när vi bestämde oss för att lämna det.

    Fredde, hans polare Viktor och Karros kille Olle hade gett sig ut på äventyr till Storforsen. Men jag, Karoline och Lasse skulle minsann också vara äventyrliga. Vi byltade på oss och gick ut!

    Vi gick hela den långa vägen upp för backen till nästa gula hus, där byns Ica-butik ligger. Där fanns en kundvagn i Lasse-storlek och allt var toppen.

    Vi fick gå ner i källarn och kolla på gamla och nya grejer och var där en riktigt bra stund, sedan gick vi, nöjda med våra köp, därifrån. Lasse fick nyårspynt, jag köpte finsnus och Karoline slog till med både proletärstjärna och ljus till adventsbåge.

    Sedan började den långa färden hem igen.

    Hela vägen ner för backen skulle vi. Säkert 100 meter, så vissa behövde bäras större delen. Alla hade sovit ganska knorkigt så efter grötlunch blev det fri lek, vilket för de flesta innebar tupplur.

    Sedan började vi laga nyårsmat. Vi slog till på Västerbottenspaj och Aperol Spritz till förrätt.

    Varmrätten blev vilt och potatisgratäng och alla grabbar klurade på innertemperatur på köttet.

    Jag skulle äta svamp till gratängen och oroade mig inte för dens temperatur alls, så jag och Karro passade på att skvallra i biblioteket istället.

    Till efterrätt hade Lasse och jag dagen innan lagat citronpaj ur Vinterns goda ting, vilken åts i sällskap med en espresso martini.

    Resten av kvällen spelade vi Hitster och på tolvslaget spenderades säkert 15 sekunder på den iskalla verandan med tomtebloss.

    På nyårsdagens morgon hade snö fallit och allt var tyst och orört där ute.

    Jag och Kosmo låg i soffan och tog igen oss tills han skulle åka hem igen tillsammans med Karro, Olle och Lasse.

    Efter lunch tog vi kvarvarande en nyprspromenad och gick, eller snarare halkade, förbi mamma och pappas hus.

    Det var halt och kallt, men fint. Jag druttade omkull en gång, men slog mig inte turligt nog.

    Men då kändes det bäst att skynda hem och dricka varm choklad innan jag ramlade omkull igen. Ett fint avslut på ett bra år!

    Inga kommentarer på Nyår
  • Ett gästrum av nästan ingenting alls

    Ett gästrum av nästan ingenting alls

    När vi köpte huset skymtade det här spännande rummet förbi bland mäklarbilderna. Ett litet rött rum med snedvägg och balkong över trappen. Gulligt.

    Det visade sig vara en liten kattvind med sött fönster och masonitklädda väggar målade i grälla färger. Jag älskar rött, och jag älskar grönt, men just så här nära varandra blev det lite väl juligt. Jag ville göra om det till ett gästrum och vi skulle få gäster över nyår så det kändes som ett överkomligt projekt.

    Häromdagen gick jag ner i källaren för att reka. Väggspackel fanns ej, men däremot en tub snickerispackel. Det fick duga. Masonitskivorna är inte jättestora, kanske 60×69 max, då det är en hel del skarvar. Och så fanns det märken av spikar, så jag gick loss tills lusten gav upp.

    Planen var egentligen ett gult rum och att använda det överblivna från vår Jobs-tapet i köket hemma i Nacka. Men järnaffärn var stängd så jag kunde inte köpa färg. Tillbaka ner i källarn! Där hittade jag en hink vit väggfärg från kanske år 2000 som jag rörde liv i. Vit och bra. Och vi hade haft med oss en burk vit lackfärg. Så både fönster och väggar fick sig ett par omgångar.

    Bland min samling tapeter hittade jag två rullar av dessa. Mönstret var vitt så det skulle ju matcha med det nymålade. Jag köpte dem på Sellpy i somras för 70kr för bägge. Det är gamla Eco, från 70/80tal någon gång skulle jag tro.

    Jag målade fönster, foder, hörn och kanter och Fredde rollade loss, jag är tydligen väldigt snål med färg när jag målar så han gör det bättre. Sedan började vi tapetsera.

    Det var ett gissel. Inte en vinkel är rät, inte ens de som ska vara det. Och masoniten bucklar och skarvarna fick tapeterna att bubbla. Men i måndags efter middagen blev det klart!

    Trots att limmet knappt hade torkat kunde vi inte låta bli att provbära in dagbädden som vi tänkte kunde bo här. Den hade vi tidigare som soffa, men det är en gammal Ikeahistoria, som egentligen kan dras ut till dubbelsäng – om en har bredare rum och två madrasser.

    Och igår skulle huset fyllas av gäster så jag fick gå loss och inreda! Önskemålet, från mig själv, var gästrum som andades lite fransk landsbygd. Sängen bäddades med mina frilligaste spetslakan som jag köpte på Röda korset innan sommaren. Höjden av gästlakan. En pall jag fått av pappa fick bli nattduksbord. Filten har jag också fått av pappa och de användes på nomadskolorna på 40-talet. Röd sida upp för flickor, och blå för pojkar.

    Väggdekorationer spikades och skruvades upp. Helst skulle även en gardin ha hängts, men min Husqvarna Automatics undertråd började såklart krångla när jag började sy den.

    Nåja, så länge fick det i alla fall bli blomsterkrokar och ett par tavlor jag hade liggandes.

    En Stringhylla modell pocket, som jag fick för minst tio år sedan, skruvades upp och jag fyllde den med deckare och äventyrsböcker, sådant jag tänker mig att en gäst som har svårt att somna vill läsa.

    Sedan ställde jag dit en stol som kom med huset och lade fram en duschhandduk, och så var rummet redo för sin premiärgäst.

    Till denna rumsrenovering behövde vi införskaffa lite tapetklister, en tapetkniv och en svamp, så det lönar sig ändå att ha smärre hoarderproblematik ibland!

    3 kommentarer på Ett gästrum av nästan ingenting alls
  • En julvecka i huset

    En julvecka i huset

    I lördags i förra veckan kom vi fram till Agnäs, som hoppats just innan solen gått ner. Vi grejade och donade, fick igång värmen som hade trilskats och jag packade upp julpynt och gjorde fint.

    På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt och drack kaffe i soffan och planerade måleri. Fodret mellan vardagsrum och matrum skulle målas röd!

    Framåt fikadags var vi bjudna över till min kusin Linn, så vi lämnade huset, och gick förbi min kusin Helles hus på vägen.

    Efter fika och samkväm fortsatte fixandet, Fredde hängde lampor på terazzon och skidbacken var öppen.

    När kvällen kom var fodret målat två varv och de flesta vråar julpyntade. Jag fick en Aperol spritz och trodde jag skulle bli sittande.

    Men eftersom jag vill ha allt genast blev det inte så. Istället för att vänta in morgonen och åka till Brandts och köpa en riktig gran åkte plastgranen upp från källaren.

    Lagom till att granen var färdigklädd fick jag meddelande om att det var norrsken i byn, så vi rusade ut, ett perfekt avslut på vilken dag som helst.

    Dagen därpå, som var dan före dopparedagen, åkte vi ändå till Bjurholm. Granen må ha varit ordnad, men jag behövde snus och Fredde mer färg. Ett besök hos järnaffärn krävdes och jag studerade deras julskyltning. Mycket mysig.

    När vi kommit hem igen for Fredde till skidbacken och jag kånkade ner min Husqvarna Automatic.

    En frillig historia fick en kanal och kunde nu dölja vår sopsortering.

    Jag snyggade till både mig och huset, kokade litervis med gröt, och framåt 16, när backen stängde, fylldes huset upp med släktingar.

    Vi blev 21 personer och det fanns gofika, risgrynsgröt och julskinka som Fredde hade griljerat dagen dessförinnan.

    Sedan hade alla lott till uppesittarkvällen, och för en gångs skull även vi. Så vid 19 åkte alla hem till sitt, vi stökade undan och bänkade oss. Ingenting vann vi och jag tyckte det var för lite bingo och för mycket rim.

    Julaftonsmorgon kom och jag hasade runt i min pyjamas och pressade apelsinjuice.

    Framåt 11 började både Fredde och jag bli rastlösa, så han började måla köksluckor.

    Och jag började med julmaten. Spillkummet fick jag i julklapp av mamma och den rejäla degskrapan av Fredde. Exakt vad jag hade önskat utan att det stått på någon lista, så de känner mig väl.

    Jag provdukade, la fram duk och gulliga flaskdekorationer.

    Sedan snyggade jag till mig, då vi var bortbjudna.

    Vi skulle se Kalle tillsammans med Linn och hennes familj och Fredde bar julklappssäcken.

    Byn visade sig från sin gulligaste julaftonssida.

    Sedan trängde vi ihop oss, sju vuxna, fem barn och en stor hund, framför Kalle.

    När vi kom hem igen var det fullt fokus på julmat.

    Flaskdekorationer åkte på och snyggporslinet fram.

    Vi lagade mat för en mindre armé trots att det bara var Fredde och jag som skulle äta.

    Efter en lång middag var soffläge ett måste och jag bläddrade i en julklappsbok från min moster och Tomten är far till alla barnen gick på tv. En utmärkt julafton var till ända!

    Juldagen började med disk och grönt 30talsglas fick torka på finhandduken.

    Sedan kändes allt lite långsamt. Men. Till nyår ska vi få gäster och jag bestämde mig för att ta tag i en av kattvindarna och göra till gästrum. De röd och grönmålade väggarna är klädda i masonit och förmodligen kommer den försvinna i framtiden, tills dess fick spackel för att dölja skavankerna duga.

    Ute var det fortfarande krispigt och kallt och vi gick till min kusin Sanna och lånade proppar för en hade gått.

    Det var en allmänt rövig juldag, utöver att en propp gick var bilens kylarväska slut, vi blev scammade på en sofda och en mus hade hittat till min påse med havregryn. Så hela tillfälliga skafferiet tömdes och städades grundligt.

    Allt kändes deppigt tills Linn frågade om vi ville komma till Målarbacken och vara med när ungarna åkte pulka. Ja tack. Sedan gick vi hem till dem och Rufus skulle absolut få plats i fåtöljen med allergikern Fredde.

    Och när vi gick och lade oss hade vi fått upp temporära hyllor i permanenta skafferiet. Allt var i burkar med ordentliga lappar och hyllplanen var inslagna i papp.

    Och i lördags var himlen rosa när vi vaknade, som för att vagga in oss i falsk trygghet.

    Men sen kom stormen ändå. Framåt lunch fick vi strömavbrott och det var för mörkt för att ens överväga att måla något. Istället la vi pussel i skenet av stearinljus.

    Sedan blev det för mörkt för det med, så jag la mig under en filt och läste.

    Till slut kom strömmen tillbaka och vi passade på att lägga alla bärbara mobilbatterier på laddning ifall den skulle försvinna igen. Sedan gick vi upp i byn, förbi kanske Sveriges gulligaste Ica-butik, till min morbror och moster som bjöd på middag.

    Och så igår då. Inget strömavbrott, inga proppar som gick, ett soffköp från Facebook som inte var lurendrejeri och det var ljust nog att börja måla kattvinden.

    En händelserik men fin första julvecka i huset!

    Inga kommentarer på En julvecka i huset
  • Lucka 24: God jul

    Lucka 24: God jul

    God morgon och god jul. Jag har precis klivit upp, tänt granen och kokat mig en kopp kaffe.

    Julpyjamasen som jag sydde i januari är på, och kaffet dricks ur portugisisk kålkopp. Ute är det alldeles mörkt och tyst. Fredde sover fortfarande.

    Jag har placerat mig i soffan och tänkte ligga hör tills han vill kliva upp. Då blir det frukost, julkalendern och paketutdelning. Men tills dess tror jag att jag ska slå på stort och kolla på Rocky Horror Picture Show, den finns på SVT Play i några dagar till och är skönt ojulig, samt snygg och svängig. Ett perfekt sätt att inleda julafton med andra ord.

    God jul!

    3 kommentarer på Lucka 24: God jul
  • Lucka 23: Nu är det jul här i vårt hus

    Lucka 23: Nu är det jul här i vårt hus

    Sedan vi kom upp i lördags har jag fejat och pyntat, fixat och donat. Idag har vi bjudit över 21 släktingar på risgrynsgröt och julskinka, och förhoppningsvis lyckas jag hålla huset städat tills de kommer vid 16. Men ifall inte så tar vi en titt på juleskruden innan jag stökar ner igen.

    I köket hänger en gardinkappa som vi fått av Fredriks ingifta farbrors mamma, jag älskar att ha gamla grejer med historia så denna kommer förmodligen åka upp varje år. Julstjärnan i mässing köpte jag sista veckan i Stockholm för 30kr på Lindra, och mässingshjärtat köpte jag för flera år sedan. Trasmattan är i ull och den hittade jag i Vännäs i somras, för 30 eller 50kr. Egentligen hade jag lagt den i gästrummet, men eftersom det är rågolv i köket behövdes något varmt.

    Jag har möblerat om lite i matrum och vardagsrum, och mattan från vardagsrummet fick flytta in under matbordet.

    Julduken köpte jag på Repahuset i Nordmaling igår, den kostade rara 7,50 då det var halva priset på allt julpynt.

    Julstrumporna jag sydde i november har åkt upp på väggen och jag spenderade söndagen med att måla om dörröppningen röd. Jag tänkte att det skulle distrahera från 80talstapeten. Mässingsmisteln köpte jag på Nationalmuseum förra året.

    Julgranen följde med huset! Jag var tveksam till att använda den, då jag egentligen såklart är team riktig gran. Men vi byggde ihop den och vecklade ut grenarna och jag tyckte den förtjänade att få leva vidare. Dessutom passade den i den gulliga gjutjärnsfoten. Jag landade i att inte ha spira i år, utan istället en mässingstoppstjärna jag hittat på Stadsmissionen i höstas. Och sedan fick exakt allt pynt jag fått med mig trängas på grenarna.

    Soffbordet har fått flytta till under fönstret istället för framför just soffan. Det kommer förmodligen möbleras om igen när vi skaffat en riktig soffa hit, men just nu står det bra där. I fönstret står två mässinsgranar, den emaljerade är Freddes sedan han var liten och den vippiga hittade jag på loppis för några år sedan.

    På nuvarande dagbäddssoffas kortsida ställde jag ett till teakbord som huserar ännu en readuk från Nordmaling, samt karra och Bingolott till ikväll.

    I fönstret står Freddes tomteby som han fick en per år när han var barn. Jag har hittat på en hel dramaserie om dem.

    Till hörnet fick drinkvagnen flytta, och där det tidigare varit kamin eller kakelugn hängde jag en papperslykta. En likadan syns hos Pettson och Findus i Tomtemaskinen, vilket gör mig orimligt mallig.

    Vi öppnade ju upp mellan biblioteket och vardagsrummet i somras, och allt är håligt och med skavda tapeter. Så jag har hängt upp allt som kan vilseleda; pappersgirlang, yllegardiner och stjärnor i mässing.

    I biblioteket hängde jag en stjärna utan belysning och ställde små i fönstret.

    Och eftersom jag inte visste vad jag skulle göra med dem hände jag en tumpetande ängel och en trumpet på dörrgångjärnet in till köket.

    I köket står julburkar med kaffe, varm choklad och marshmallows på rad, och även här har jag försökt distrahera från råmassoniten med en tavla. Det gick väl sådär, ärligt talat.

    När gårdagskvällen led mot sitt slut stod Fredde på en stege och målade som bäst tredje varvet på andra köksstommen.

    Själv låg jag i soffan med en öl och en bok, men ska jag vara ärlig tittade jag mest på allt tjusigt pynt och läste inte alls många sidor.

    Inga kommentarer på Lucka 23: Nu är det jul här i vårt hus
  • Lucka 22: Vinterns goda ting

    Lucka 22: Vinterns goda ting

    1995 släppte Anna Bergenström, tillsammans med sin dotter Fanny, boken Vinterns goda ting. Boken är fotograferad av hennes dåvarande ex-man och Fannys pappa Nisse Peterson. Jag kanske inte var 6 år gammal när jag fick boken, som jag var när den kom ut, men jag kan heller inte ha varit mycket mer än 10. Det känns absolut som att den alltid har funnits i mitt liv.

    Boken innehåller allt du behöver för att ta sig igenom december, från julmat och julpynt, till ätbara klappar och vinterns blommor.

    Anna är tredje generationens matskribent, hennes mamma var kokboksförfattaren Pernilla Thunberg och mormor Märta Zetterström skrev om mat i Idun och Vecko-Journalen. Jag litar således blint på Annas ord.

    Igår ungsbakade och griljerade Fredde julskinka efter recept i boken och hela huset luktade jul.

    Innan läggdags bläddrade jag igenom hela boken och började fundera på vad jag vill laga till julafton, för mig som inte äter kött funkar den nämligen också bra, då det är en mängd vegetariska recept. Men först kanske jag borde slå till på en vinterfrukost!

    Jag blev också sugen på att binda en dörrkrans eller kanske en tallgirlang.

    Däri finns även gott om ingredningsinspiration och exakt något sånt här vill jag att insidan av skafferiet ska bli när vi byggt klart det.

    Det är en mycket tillåtande bok, utan pekpinnar och den låter läsaren lägga ambitionsnivån där en orkar.

    Den är fylld av saker som är gott, som den här citronkakan jag bakat en mängd gånger. Minns att jag tyckte stjärnfrukten var oerhört exotisk när jag var barn.

    I slutet finns det dessutom mallar till pyssel och ett helt kapitel ägnas åt pepparkakshus. Hela boken är som en riktigt välkurerad julstämningskalender att hålla i handen genom vintern.

    Den är svår att få tag på på loppis, en ser den nästan aldrig. Men tack och lov finns Bokbörsen, och i skrivande stund finns där 28 exemplar, från 80kr och uppåt. En god investering att göra inför nästa jul.

    2 kommentarer på Lucka 22: Vinterns goda ting
  • Lucka 21: Gammalt julgranspynt

    Lucka 21: Gammalt julgranspynt

    Att samla ihop nog med pynt till en gran ska ta tid. Jag har samlat sedan jag var säkert 15, 16. Jag tänkte att vi tar en titt på höjdpunkterna.

    Spirorna har jag, såklart – detta kommer vara ett återkommande tema – köpt på loppis. Den rosa bara för någon månad sedan, men den andra har hängt med i flera år.

    Tomtarna fick jag av Fredde för två somrar sedan när han var och vandrade i Schweiz.

    Här är några gamla kulor som jag lagt i en ask och skrivit ”Mormors klockor” på. Jag minns inte säkert ifall de faktiskt är mormors gamla eller om de bara är likadana som de mormor hade. Jag har i alla fall inget mer pynt från henne, och det känns märkligt om jag bara skulle ha tre av allt pynt hon hade i granen. Får fråga kusinerna idag vad de vet.

    Mässingspynt är en favorit att leta efter på loppis. Men varje år släpper även Svenskt Tenn en julkollektion och där är det nästan alltid något i mässing, så jag brukar köpa ett eller två hängen per år.

    Det är ju så det funkar, en bra, arvegodsvänlig samling tar åratal. Dessa snäckformade kulor är också från Svenskt Tenn och deras julkollektion Atlantis som Luke Edward Hall designade 2022. Jag sparar alltid originalkartong om jag köper något nytt, för jag vet ju hur förtjust jag själv är i de gamla. Om 50/60år kommer förmodligen någon bli himla glad att få ta över dessa när min tid är förbi.

    Här är några riktigt gamla pynt som en knappt vet vad de ska föreställa, men det är snygga geometriska former.

    Alla mina stora kulor fick stanna hemma i år, lådan fick inte plats i bilen när TV, skidutrustning, kläder för tre veckor och allt annat bös jag packat skulle med. Så den här lilla lådan innehåller årets största kulor. Sådana här med inbuktning är extra fint!

    En gran behöver givetvis kottar och under åren har jag successivt bytt ut en samling plastkottar jag hade till enbart glas. Tyvärr är jag elitistisk på så vis, och vill ha så lite plast i granen som möjligt.

    De här kottarna hittade jag på loppis i förra veckan, medan de små kulorna hängt med i många år. Det viktigaste när det kommer till att fynda granpynt är dock att leta året runt och köpa även ensamma stackare och sedan hålla utkik efter passande låda att lägga dem i.

    Som den här gamla lådan som innehållit ljus. Numera bor där min glasgirland och flaggspelet, och det ser ut som att de alltid varit tillsammans.

    Julgransfoten i mässing köpte jag på Vinted i höstas. Den är till storleken bordsgran, tyvärr. Men förbannat fin ändå! Idag ska jag ha ett snack med släktingarna och se hur alla de tänker kring gran, hugger en själv? Köper en? Kör en plast?

    Frågorna är många då senast jag firade jul i byn var för säkert 13 år sedan då mormor fortfarande levde. Det följde i alla fall med en plastgran när vi köpte huset, så i värsta fall blir det den i år. Men helst skulle jag i så fall också vilja ha en liten, riktig, bordsgran till den snygga foten.

    2 kommentarer på Lucka 21: Gammalt julgranspynt