När Fredde och jag bestämde oss för att gifta oss i våras visste jag direkt vilken klänning jag ville sy; Roberts Wood patchwork bow dress. Sagt och gjort, jag köpte mönstret, lurade i Amanda att jag bara ville sy den för att så att jag kunde ha hennes stöd och sen började jag leta tyger på loppis.

På Stadsmissionen hittade jag en gardinkappa med en så go fåll, som jag tänkte kunde bli just fållen på klänningen.

På Ersta Second hand hittade jag två gardiner i råsiden som var fodrade med tunn bomull.

Och på Sellpy hittade jag ett sjok hålbroderat tyg. Mönstret kräver 3-5 olika tyger, så jag tyckte dessa tre kunde räcka.

Nu följde en lång period av papperspysslande, tejpa ihop mönster, klippa sönder mönster, justera mönster för att kunna ha den vågiga gardinen som fåll och hej å hå.

I början av april var jag inne på Artikel2 och hittade en påse vitt mohairgarn för 79kr och tänkte, såklart ska jag kuka ur och hinna sticka en kofta också.

Jag köpte ett koftmönster på internet och gick loss.

Det var första gången jag stickade en överdel i delar, istället för att bara sticka runt med rundsticka, och jag måste säga att jag gillade det ändå.

Klänningens delar klipptes ut ett par här och ett par där, och jag bockade av på det långa klippschemat vad jag hade.

Sedan blev det sommar och jag sket i allt som hette bröllopskläder, men när vi kom hem igen i början av augusti var det sannerligen hög tid att skärpa sig. Alla delar var utklippta och jag började sy. Och det blev så himmelens fult. En vågig fåll passar INTE för lappteknik. Jahapp. Panik.

Men, med en knapp månad kvar till vigsel och över 400 bitar att sy ihop tog jag snabbt beslutet att istället sy den helt i råsiden. Jag tog nästan inga bilder alls av kalaset, främst för att jag var nervös för att råka skicka bilden till någon som skulle råka fatta vad som var på gång.

Men dessutom bestämde jag mig för att helfodra klänningen i gardinens eget foder, och detta var oerhört krångligt och det sög att inte kunna be Amanda om råd. Men med Freddes nålningshjälp och massa stödstygn var jag tillslut framme vid att sy fast namnlapp.

Och så var klänningen klar!

Jag klippte ut sidentyget i båda riktningarna, så att det skulle synas en skillnad när ljuset föll på den.

Till klänningen var planen sedan länge att ha min röda Eduards-väska och röda Sophie-sandaler från Anonymous Copenhagen.

Någon gång i våras hittade jag ett sidennattlinne från Not Just Pyjama på Sellpy och det packades ner så att jag kunde ha något på mig medan jag fixade till mig inför vigseln.

Skor och väska packades ner i varsin resepåse, necessär fylldes med smink, alla viktiga papper och pass lades i fodral och ett sykit packades det med.

När klänningen var struken och klar bestämde jag mig för att sy en matchande rosett i samma tyg.

Och den packades ner tillsammans med annat bra att ha bröllops-jox.

Den sista koftärmen hetsstickade jag på tåget ner till Köpenhamn och sydde fast några timmar innan vi gick till rådhuset.

Hade tid och kunnighet funnits hade jag justerat bysten, men båda lyste med sin frånvaro i detta fall.

Klänningen blev i alla fall klar, och den var toppen att gifta sig i!

Och skorna var bekväma de med, och tjusigt röda mot klänningen. Trots att vädret hade lovat regn så sprack det upp och var varmt nästan hela dagen, så koftan blev liggande bortglömd så gott som hela dagen.