I fredags kom jag hem från Litauen, som ni vet. Det var en toppenresa, hem helvete vad jag uppskattar att komma hem igen. Resan hade ett byte i Riga och tog massa timmar, men till slut var jag åter i hemmets trygga vrå och efter ett rejält bad för att få bort resdammet lagade Fredde middag medan jag låg under en filt i soffan.

I Riga hade jag tre timmar att slå ihjäl på flygplatsen så jag roade mig med att shoppa sprit. Som en liter Disaronno. Naturligtvis fick vi därför varsin amaretto sour som fredagsdrink.

Det blev lördag och sol och Nackatidningen dök upp. Full med drama och kontaktannonser.

Jag begav mig ut, och turligt nog låg någon grannes DN i trapphuset, för där fanns en stor recension av den senaste boken jag gav ut, Kaninen Sato av Yuki Ainoya, den toppade dessutom listan över bästa barn- och ungböckerna!

Jag hade ärenden att göra och loppisar att besöka och köpte bland annat denna flaskkork till Linnea.

På lördagskvällen var Fredde ute, men jag ville vara hemma. Höll mig i verkstaden och grejade med mönster och tyger och mätte och klippte, i sällskap med en Moretti och bästa snackskombon.

Söndagen kom med sol och kalendarisk vår, äntligen.

Jag fortsatte gårdagskvällens klipp och tygprojekt. Jag tänkte sy en kostym, kände mig inte helt fin i den jag hade i Litauen. Jag har ju letat efter kostymmönster och -tyger sedan jag var Belgien förra våren, men nu ger jag upp. Jag kombinerar två mönster jag har och tänker mig massor av ändringar för att få det så kostymigt som möjligt. Och tyget blir någon sorts vävd grövre bomull som jag också hade liggande. I värsta fall blir det som en genomarbetad toile.

På måndagen var det dags att packa alla bokreaordrar från jobbets shop, och det tog så gott som hela dagen. När de var ivägskeppade firade vi dock med tårta. Inte nog med att allt var packat, utöver att Sato hade toppat barnlistan, Tranans bok Det goda onda av Samanta Schweblin hade toppat vuxenlistan, och Kamel Dauds Ärret låg på en niondeplats.

Efter jobbet tog jag tag i att stoppa en favorittröja som fått ett par hål. Känner jag mig själv rätt har jag gått in i ett par spikar utan att märka det.

Så var vi framme vid igår och jag jobbade med Trastens nästa japanska bok, Sumokattens bageri av Naoko Machida. Tapetsidorna har separata papper och jag försökte hitta något som var så likt originalets papper som möjligt innan jag kan skicka den till tryck.

Dessutom kunde jag skriva ut översättningen till en kommande höstbok som översättaren Kristina Sigunsdotter just levererat. Det är till den fantastiska boken Bog myrtle av Sid Sharp och jag är så jävla glad över att få ge ut den på svenska. Den kommer heta Längst bort i skogen och kommer ut lagom till Bokmässan i september.