För ett par år sedan byggde Fredde detta vitrinskåp till oss. Det har sedan dess varit minst sagt välfyllt med allt som kvalificeras som extrafint. Inget vardagsporslin i sikte, med andra ord. Innan vi åkte upp till Västerbotten i somras tömde jag det på saker jag ville ta med till huset.

Det är därför lite tommare än vad det brukar vara. Och eftersom de bästa loppisarna i Stockholm brukar vara på slutet av sommaren kändes en inventering på sin plats.

På det undre planet fanns tidigare ett Stig Lindberg-fat här, men det fick bli tomatfat i Agnäs. Nu finns istället två tomma likörflaskor, som behöver fyllas, en romflaska Fredde fick i födelsedagspresent och en ljusstake.

På översta och näst översta våningen bor glas: conjakskupor, champagnekupor och drinkglas i olika storlekar. Jag skulle vilja hitta fler highballglas, och Fredde gillar inte de från Ferm Living som matchar de minsta rippelglasen till vänster. Så höga glas står på loppislistan.

Oftast gör vi dock drinkar i dessa kristallglas som jag fått av mamma. Tydligen var de min gammelmormor Hildurs föst. Ett har tyvärr en nagg, så att hitta några till likadana vore toppen.

Till höger på samma våning står korta whiskeyglas från Svenskt Tenn som både Fredde och jag hade ett par av när vi blev ihop. Sedan småsmå nubbeglas – perfekta för kräftskivor då de är knappt 1 cl stora. Citronpressen skulle nog vilja ha en kompis i form av något annat fruktformat. De randiga glasen fick jag av mamma för några år sedan och är ljuvliga, men de går inte att diska i maskin, så de åker bara fram vid särskilda tillfällen som kräver dukning.

Nubbeglasen finns det tio av, och att hitta fler tunna, gamla, slipade kristallglas i ungefär samma mönster men andra modeller vore inte alls dumt. Som regel får jag dock inte köpa glas på loppis om det inte är minst fyra, men helst sex, vilket brukar göra att jag lämnar de flesta fina.

Sedan kommer koppar med fat, en relativt blygsam samling i detta hushåll ändå. Två Mon Amie-koppar i tunt porslin. Jag gillar inte de nya modellerna, och drömmer om ett helt frukostkit för två i Mon Amie-porslin. Oftast är jag dock för snål. Dessa har nagg alla delar, men de var billiga. Den gröna koppen är en gammal Arabia, och den Rosa är en Rosmarin. Jag slog sönder den rosa förra i vintras, men hittade en ny för 75kr tidigare i år! Kaffekannan har ett lagat lock, men var också billig, med tanke på att det är en Igloo av Karin Björquist. De vita omönstrade är två standardmodeller från Gustavsberg utan dekor.

Till höger bor min samling Emilia-porslin som jag fått av min moster Lallan. Kopparna är otroliga att dricka varm choklad ur. Kanske borde ta upp dem till Agnäs? Den gråmönstrade koppen är av Marianne Westman och samma modell som Mon Amie. men dekoren Party. Inte min favvo, men god att dricka ur. Änglafia av Margareta Hennix är stor och åbäkig, men gullig och dessutom har jag matchade assietter i köket, så hon får bo kvar. Guldet är från Arabia och jag har köpt det till Fredde, han är den enda i hushållet som har behov av äggkopp och mjölkkanna. Räffla-assietterna har jag i både rött och vitt, men det skadar aldrig att skaffa fler.

Längst ner bor också övriga dukningsgrejor, som fruktknivar, mindre bestick och smörtaxar, fast skottar. Dessa fick jag i julklapp av pappa och jag älskar dem. De två random djurglasen behöver absolut flytta upp till övriga glas.

Länge hade jag servettringar på loppislistan, och till sist kom jag över dessa festliga i mässing. Nu, när inventeringen är över, skrivs highballglas, fina kristallglas och mer Mon Amie in på listan.