I slutet av förra veckan var det kallt, mörkt och grått. Jag tog på mig läppstift och en broderad vintageblus för att väcka lite vårkänslor.

En kväll ägnade jag mig åt att springa till köket varje kvart då jag ungsrostade egen Start, då fick jag även ta en snäckkaramell de vändor jag kom ihåg det.

I fredags var stjärnan Linnea var med i morgonstudion och diskuterade romantasy så jag bänkade mig i sängen med en kopp kaffe medan hon briljerade.

Nästan hela fredagen ägnade jag mig åt att sy klart byxorna jag började helgen dessförinnan. Det var frustrerande då min symaskin inte riktigt gillar sådär tjockt tyg, särskilt inte flera lager av det. Så jag piggade upp med plättar till lunch och sydde de tjockaste lagren med dekorsöm för hand.

På kvällen var vi hembjudna till Freddes kompisar, och vi åt middag och spelade Hitster.

Det blev lördag och jag cyklade hem till Simon och Bim för att hjälpa dem att måla om sina hallar. På målerirasten överraskade Simon oss alla med varsin Trisslott, men ingen vann.

Jag var väldigt sugen på att stjäla med mig deras stjärn- och månmobil hem.

Men när hallarna var björkvita cyklade jag vidare utan stöldgods. Vidar till Copper club för middag med Fredde och Victor. Jag dök upp först och tog en öl med handtag i väntan på dem.

Under söndagen hade vi storstädning innan jag skulle träffa mamma och Fredde skulle kolla på Hammarby. Främst städade Fredde medan jag stökade ner. Tomaterna fick äntligen nya krukor, de vanliga växterna fick söndagsspa och nya gurkfrön planterades i köksfönstret.

När jag kom hem från lunchdejt och ärenden med mamma, och Hammarby hade segrat med 4–0, gjorde jag spa med mig själv också, med andra ord nagellack och ansiktsmask. Sitta tyst och still-aktiviteter – inte min favvo.

Och sedan avslutade jag veckan starkt med en affogato i soffan.

Igår tillkännagavs årets ALMA-prisvinnare och jag hade en go känsla på jobbet. Den infriades icke. En fransk författare vann, Marion Brunet. Säkert jättebra, men det hade varit roligt om en till Trast-upphovsperson fick priset. Baek Heena fick det innan jag började jobba på Trasten så jag vill också vara med, minst en gång.

Inte helt nedtyngd av det uteblivna ALMA-priset cyklade jag efter jobbet till Amanda för att gulla med henne och leverera blandat bös. Amanda är en av få jag alltid tittar efter saker till på loppisar och dylikt, och nu hade en hel påse samlats ihop. Väl där bad jag henne ta kort på mig i mina färdiga byxor, men bilderna blev tyvärr helt gräsliga.

Vi får trots det nöja oss med denna, tills jag tagit nya, så att vi kan syna byxorna ordentligt i sömmarna.