I torsdags vid lunch satte jag mig på tåget med en stickning och en burk med chips, och några timmar senare anlände jag i Umeå!

Det var dags för Littfest och i hotellobbyn välkomnade festivaltidningen min kollega Carin och mig. Tre av Tranans författare skulle medverka i programmet, Tanya Tagaq, Bora Chung och Sang Young Park.

Vi checkade in och åkte sedan raka vägen ner till hotellbaren för en sen middag. Jag fick en tryffelpasta som var mycket god, vill nu ha citronskivor till allt.

På fredagen vaknade jag av strålande solsken och trodde såklart att jag hade försovit mig, men klockan var bara 6. På frukosten stal jag med mig en extra minimuffin och sedan var det dags att gå tvärs över gatan och bygga upp vårat bokbord.

Vilket gick fort då de flesta av våra böcker var superförsenade. Men framåt elva, två timmar efter festivalens start, hade både barn- och vuxenböcker dykt upp! Jag stickade och sålde böcker i godan ro och både min moster Lallan och kusin Linn kom förbi under dagen, vilket var efterlängtat.

Efter en heldag av möten med gulliga läsare, bokförsäljning och författarsamtal gick jag tillbaka till hotellrummet och bytte om. Här inser jag att jag måste justera skärphällorna på denna Jane Wikström-klänning. Skärpet hamnar långt ovanför midjan, gillar de inte.

Sen raka vägen ned i hotellbarn för en föremiddagen cocktail med Carin, Johannes och översättaren Nika, som översatt Tanya Tagaqs Spricktand. Johannes var hes efter bokmässan i London så han drack en whiskeydrink, Carin och Nika drack violdrinkar och jag slog till på en variant av en piña colada, med kokosskum!

Efter drinken gick vi över torget till vår middagsbokning, Tanya och hennes gäng skulle ha följt med men var för jetlaggade så det blev bara vi och Nika. Inte så bara det heller! Nika har dessutom precis översatt en barnbok för mig också, en bilderbok som kommer ut i april. På Basta kunde en beställa en 3 liter stor flaska öl och dela på, turistigt och toppen tyckte vi och slog till. Vi delade på arancini och friterad kronärtskocka till förrätt, och även här var citronskivan med och briljerade.

Gud, tydligen var maten det jag fotade mest på denna resa. I alla fall, dagen därpå var det lördag och det fanns därför pannkakor till frukost!

Efter frukosten tog jag med mig en kaffe till hotellrummet och samlade mig inför dagen. Vid elva skulle jag sitta i ett panelsamtal och diskutera översatt barn- och ungdomslitteratur. Inför publik. Superläskigt, såklart. Men så här i efterhand kan jag avslöja att det gick bra! Det var så trevligt att prata barnböcker och tiden gick fort, kunde ha pratat mycket längre.

Jag gick inte på ett enda författarsamtal under festivalen, det fick Johannes och Carin springa på eftersom det ändå var deras författare som var på besök. Däremot gick jag förbi Ellerströms bokbord och köpte med mig tre efterlängtade diktsamlingar. Emily Brontës är helt ny och Audre Lordes har jag klämt på flera bokmässor i rad och tänkt köpa, så när det var 3 böcker för priset av 2 mot slutet av festivalen slog jag till.

Sen tog den vanliga festivalen slut och det var dags att plocka ihop bokbordet, eller snarare rodda om det till ett skivförsäljningsbord för nu skulle Tanya uppträda live. Turligt nog hade vi sålt så mycket böcker att det gick raskt att stuva undan. Littfest hade tagit fram en egen öl så innan festivalen var helt slut var jag tvungen att pröva en. God! Vanten var vid denna tidpunkt nästan klar och det var någon kvart kvar till Tanyas framträdande.

Vilket var helt otroligt! 45 minuter inuitisk strumpsång ackompanjerat av trummor och cello. Över tusen personer i publiken och alla jag pratade med efteråt var minst lika golvade som jag. Tips! Idag framträder Tanya med både författarsamtal och sång på Kulturhuset i Stockholm, men när jag skrev detta igårkväll fanns det bara tre biljetter kvar, så skynda fynda!

Efter spelningen gick vi ner i källarn för avslutningsfest för alla medverkande. Jag fick mingla med norrlänningar, dansa till Dire Straits och höra Nika sjunga Dixie Chicks på kareoke. Ett utmärkt avslut på en toppfestival!

Och igår gick tåget hemåt igen. Någonstans i höjd vid min hemby skymtade jag dessa avverkade trädstammar, något som också är en vanlig syn i Agnäs då det finns en stolpfabrik där. Så hemlängtan till byn var större än på länge. Men snart kommer sommaren och jag åker dit, länge! Första ska bara lite vår i Nacka klaras av.