Äntligen har vi tagit oss igenom januari, nu kan det bara bli bättre. Och ljusare! Men, vi tar en titt på vad januari 2025 ändå bjöd på.

Efter allt nyårsfir och röda dagar hade mamma och jag ändå några lediga dagar kvar, så vi tog båten över till Djurgården och gick på Liljevalchs utställning om Svenskt Tenn. Den var fin. När jag kom hem till Finntorp igen gick månen och polstjärnan (?) upp, och det var också fint.

På fredagar brukar Fredde laga krånglig mat och bjuda över sin kompis Viktor, denna fredag blev det nästan alla smårätter ur Jonas Crambys Vegetarisk kinamat varje dag. Till det en Ramoz gin fizz och På spåret.

Jobbet började igen och jag kämpade mig igenom snön med min lådcykel. På förlaget jobbade jag med vårens kommade böcker och drack kopiösa mängder kaffe.

Snö, snö, snö och ingen sol efter klockan 15.

Vi började rensa i köket, planen är att rensa ett skåp eller en låda varje lördag efter frukost. Nu är det bland annat ordning och reda i porslinsskåpet och antalet extra blomkrukor har minskat till en tredjedel.

Jag började sy på och sydde klart en pyjamas av Ulla Eson Bodins tyg ”Jakten”. Tanken när jag började var en lyxig julpyjamas så jag la till rickrack, monogrambroderi samt skräp och slag i quiltad siden. Den kanske inte blev så väldigt julig dock, men det gör inte så mycket.

Det var dags för skolträff och tills dess skulle vi ha läst Silke av Alessandro Baricco. En kort liten bok som var väldigt mysig att vistas i. Språket var ljuvligt och jag tyckte den påminde om gamla folksagor. När jag och cykeln tog oss över kullen till skolan på Skeppsholmen höll solen just på att gå upp och Niki de Saint Phalles skulpturer glänste i strålarna.

Någon helg tog Fredde och jag en öl på baren i Sickla, såg Nosferatu på bio och dagen efter låg jag i kökssoffan hela dagen och läste cozy crime deckare från Kanada.

Jag åkte på loppisrunda med mamma och pappa och kom hem bra att ha saker som stoppgarn, knappar, glasflaskor till saft, utflyktsmuggar, drinkpinnar och ett fat till serien California av Carl-Harry Stålhane som vi samlar på. En Sellpy-beställning levererade löften om sommar i form av en gammal klänning från Nordiska Kompaniet, med ärtskottsmönster.

Men mest höll jag mig inne i januari. Fredde byggde en stol och jag sydde en necessär storlek extra stor.

Det kändes ibland som att månaden aldrig skulle ta slut, men den innehöll också semlor inslagna i kartong och hemstickade tröjor, så bara mörker och misär var det absolut inte i januari.

I slutet av 2024 vaknade jag en morgon med en stark längtan efter att blogga igen. En plan växte om att slå slag i saken och ha det hela redo vid årsskiftet. Uppenbarligen blev det inte så. Men, idag är det den första februari och här är vi. Nu är det dags.

Jag inbillar mig såklart inte att särskilt många hittar hit som inte följer mig på Instagram, och att ni därför redan vet en hel del om mig. Men det kändes ändå som att en presentation var på sin plats, eller snarare, det kändes omöjligt att första blogginlägget kunde vara något annat än en presentation. Hur som helst.

Jag heter Clara Kron. Förr i tiden hade jag också en blogg, med utelivsguider och rajraj var och varannan dag. Då DJ:ade jag och var ute sent nästan jämt. Det var så att säga då. Nu är det lugnare puckar och vi får väl se vad den här bloggen utvecklas till. Tanken är i alla fall två inlägg i veckan i början; onsdagar och fredagar.

Jag bor i Finntorp tillsammans med min bättre hälft Fredde. Nästan allt hemma hos oss är antingen begagnat eller egensnickrat. Och färgglatt. När vi var på visning för lägenheten var alla väggar grå, det är numera ett minne blott.

Till vardags jobbar jag som projektledande redaktör på bokförlaget Trasten, som är Tranans barnboksförlag. Tranans senaste bok är Spricktand av Tanya Tagaq och snart kommer Iwona Chmielewskas Vaggvisa för farmor ut på Trasten. Både Tranan och Trasten ger ut översatt litteratur från delar av världen som det sällan kommer böcker ifrån på svenska.

Större delen av mitt vuxna liv har jag jobbat med barnböcker på ett eller annat sätt, och jag tycker också om att samla på förstautgåvor av barnböcker. Någonstans lurar det såklart också en författardröm, så 2024 och 2025 går jag dessutom en skrivkurs på Skeppsholmens folkhögskola.

Utöver böcker ägnar jag mig också en hel del åt slöjd av olika slag. Necessären är mitt senaste färdiga syprojekt, och nu funderar jag på ifall jag ska sy en klänning, kjol eller blus härnäst. Allra helst syr jag i alla fall av vintagetyger och med gamla mönster.

Dessutom har jag alltid ett par stickningar igång, helt enkelt för att jag brukar tröttna ungefär halvvägs, när ena vanten är klar eller så. Så också fallet med denna huvhalsduk jag stickar, prick halvägs har jag kommit och sedan inte rört den på veckor. Vi får hoppas att lusten infinner sig igen.

Sedan slutet av 2024 har jag också dubbel och trippelkollat alla loppisar jag springer på efter en bra träburk, och i veckan hittade jag äntligen en. Stor och rund, men tyvärr lackad och gulnad. Nu har jag strippat den på lack och slipat så gott jag orkade, och planen är att pröva på karvsnitt på den.

Det var det hela för nu, vi hörs igen på onsdag, eller nästan dagligen på Instagram.