Fredagsfeelingen är på topp. Jag hittade en ny kopp på loppis igår som frukostkaffet tydligen är extra gott i. Idag fyller Fredrik dessutom år, så stämningen är extra festlig.
Dagens att göra
Eftersom det är fredag ska det städas, golv ska torkar och sängen ska renbäddas. Jag behöver också boka tvättstuga och posta brev. Lagom tråkiga saker att göra innan det är dags att ta helg.
Dagens mat och dryck
Idag fyller Fredrik som sagt år och vi ska äta på Knut på Upplandsgatan. Norrländsk finmat! Jag hoppas dessutom på en god hjortrondrink.
Dagens projekt
Nästa vecka ska jag resa bort, så jag vill inte börja med något nytt. Men jag har ett fantastiskt samarbete på gång med Tygverket, som det kliar i fingrarna att få börja sy på. Så tills dess nöjer jag mig med att kolla Youtubevideor om hur en syr egen passpoal som det kommer behövas mängder av.
Dagens musik
Jag är inne i en grav Lill Lindfors-period. Du är den ende-skivan en en av mina favoritskivor, men den har sedan nyår fått konkurrens av Kom igen. Men den senaste veckan har även Tarantula Waltz Till hälften människa, till hälften moderat seglat in i rotationen.
Dagens bok
Just nu läser jag Emily Wildes encyklopedi över älvornas liv av Heather Fawcett. Den är skriven som en forskningsdagbok och har noter, ungefär som Susanna Clarkes Jonathan Strange och Mr Norrell. Den tog jag mig aldrig igenom när det begav sig, jag vet inte om det hade med noterna att göra eller inte, men Emily Wiles tickar på i alla fall.
Dagens klädsel
I helgen sydde jag en blus av ett mönster från 1949. Den har puffärm, spets och är sydd i ett genomskinligt prickigt tyg. Sockersött verkligen, lite för. Sydde den främst för att pröva på mönstret, då jag inte hade tunn svart linne som jag egentligen vill sy den i. Men kanske har jag på mig den ikväll, det är ju ändå alla hjärtans dag. Annars blir det minikjolen som jag sydde helgen dessförinnan.
Dagens tv-serie
Jag tittar ganska lite på serier, men fastnade för Ludwig på SVT Play. Brittisk humor och lite mordmysterier, får mig lite att tänka på Pushing Daisies fastän de egentligen är helt olika. Men samma typ av mys finns där.
Ja, det känns absolut förmätet att skriva denna typ av inlägg. Men här är vi. Och ja, att ens kalla det är en skönhetsrutin är naturligtvis att ta i, den här tiden på året gör jag mitt bästa för att först och främst hålla mig hel och ren. Och varm. Men hur som helst, om jag alls försöker göra mig fin är det så här.
Först ut – vinterns absoluta besatthet har varit Vitamin Wells Hydrate-vatten. Generellt är jag torr torr torr och jag vet inte hur mycket som är placeboeffekt, eller om det faktiskt funkar bättre än vanligt vatten, men gott är det i alla fall.
När det kommer till hudvård tar jag som första steg till Kiehl’s Midnight Recovery Concentrate när läget är riktigt illa ställt – och bara då. Den är nämligen oförskämt dyr. Men effektiv. Och just denna flaska köpte jag ny, men på Vinted, för ungefär halva priset.
Som hudkräm, dag och natt, kör jag på Nivea Creme och har gjort sedan den där SVT dokumentären om hudvård menade att den var bättre än alla lyxkrämer. Jag köper den största möjliga burken och puttar sedan efterhand över den i en blå glasburk som matchar Kiehl’s oljan. För torra läppar använder jag Decubal, och på diverse vintereksem blir det kortisonsalva om inget annat hjälper.
Ska saker, smink eller avgaser, istället tvättas av använder jag helst Elemis Pro Collagen Cleansing Balm. Också kalasdyr, men denna lilla storlek dyker ofta upp på Tradera eller Vinted oanvänd. Och den luktar otroligt!
I mellandagarna investerade jag i en ny eltandborste. Jag hade tänkt på det ett tag, men herregud vilken tråkig sak att lägga pengarna på. Sedan var jag på apoteket, och denna var på halva priset, hade bra betyg på internet och var rosa, så jag slog till. På det bästa av vis känns det som att ha varit hos tandhygienisten efter varje borstning. För att nya borsten skulle känna sig extra välkomnad köpte jag en snygg Marvis tandkräm också. Fortfarande lika tråkigt att borsta tänderna, men lite mer flärd i alla fall.
Det är vinter, det är kallt, händerna är torra. I detta hushåll använder vi Kiehl’s handkräm för det är den enda handkräm vars doft Fredde inte tycker är för stark vid läggdags.
Oftast är jag för lat för nagellack, eller kanske rationell, lacket överlever inte länge med allt jag grejar på med, och oftast har jag inga naglar att tala om ändå. Men ibland festar jag till det.
När jag var liten hade min moster Lallan den där Diorkrämen, och det var den godast doften jag visste. Så för kanske fem, sex år sedan stegade jag in på Åhléns och köpte en likadan. Den har hållit sedan dess och är knappt halvtom. Luktar precis som jag minns den och åker bara fram när jag ser kostymdrama, gör ansiktsmask och påstår att jag är en fancy lady.
I nagellacksväg är det bara rött som gäller. Detta från Dior fick jag av Sophie när jag fyllde 35 och det var som ni förstår en ljuvlig sak att få. I min senaste Sellpybeställning slängde jag dock ner detta svagt hallontintade lack från Manucurist och har använt det sedan dess. Det skavs såklart av lika lätt som ett vanligt nagellack, men det syns inte lika noga, och där det väl finns kvar har naglarna en trevlig glans som känns uppiggande i den torra vintermisären.
Och så, smink. Som i ärlighetens namn är oerhört sparsmakat vintertid, och detta främst på grund av torr hud och tidvis ögoneksem. Så mascara och ögonskuggor går bort, bu. Jag struntar i foundation och kör på Cliniques Redness Solulution på näsa och haka, Embryolisses rosatintade concealer under ögonen och en krämrouge från Chanel. Jag ville ha en riktigt knallröd rouge i krämformula och internet ledde mig till denna, i färgen Red Camilla. Absolut dyr, men när jag beställde på Chanels egna hemsida så fick en välja två gratis grejor så jag fick en minimascara och ett miniläppstift på köpet. Ska det användas läppstift blir det dock Lisa Eldridges Velvet Morning.
Sist men inte minst, om jag vill lukta gott tar jag Chanel N°5. För säkert 15 år sedan fick jag den för första gången av mamma när hon hade varit utomlands med jobbet och köpt den på taxfreen till mig, höjden av lyx. Och för några födelsedagar sedan fick jag den igen av Fredde! ❤
Det var det hela, har en tur lyser solen för en gång skull och en ser genast lite extra rosig ut. Men, som ni ser lyser hårvården med sin frånvaro, det är för att den är så gott som obefintlig, men ska bli av. Efter att ha bett Linnea om råd är planen att gå till valfri Lushbutik och säga hjälp mig. Ett potentiellt nytt inlägg att se fram emot, med andra ord.
Idag är det fredag och jag har förberett i god tid. För tid behövs sannerligen för detta.
Först köpte jag de finaste citrusfrukterna Ica i Sickla hade att erbjuda. Jag ville ha dem runda och jämna i färgen.
Sedan skivade jag dem i så jämna skivor jag bara kunde, inte alls särskilt jämt visade det sig. Och sedan åkte de alla in i svamptorken på 70 grader. Förra gången jag gjorde detta orkade jag dock inte hämta torken från källaren, och gjorde i ung istället. Det gick absolut minst lika bra, förutom att ugnen såklart var indisponibel under tiden. Men, med det sagt, det finns hopp öven för er torklösa!
Efter cirka elva timmar var de torra som fnöske och redo för ett nytt hem i form av en glasburk.
Nu bor burken på lillhyllan i köket. Redo att garnera första bästa cocktail som kommer i dess väg.
Äntligen har vi tagit oss igenom januari, nu kan det bara bli bättre. Och ljusare! Men, vi tar en titt på vad januari 2025 ändå bjöd på.
Efter allt nyårsfir och röda dagar hade mamma och jag ändå några lediga dagar kvar, så vi tog båten över till Djurgården och gick på Liljevalchs utställning om Svenskt Tenn. Den var fin. När jag kom hem till Finntorp igen gick månen och polstjärnan (?) upp, och det var också fint.
På fredagar brukar Fredde laga krånglig mat och bjuda över sin kompis Viktor, denna fredag blev det nästan alla smårätter ur Jonas Crambys Vegetarisk kinamat varje dag. Till det en Ramoz gin fizz och På spåret.
Jobbet började igen och jag kämpade mig igenom snön med min lådcykel. På förlaget jobbade jag med vårens kommade böcker och drack kopiösa mängder kaffe.
Snö, snö, snö och ingen sol efter klockan 15.
Vi började rensa i köket, planen är att rensa ett skåp eller en låda varje lördag efter frukost. Nu är det bland annat ordning och reda i porslinsskåpet och antalet extra blomkrukor har minskat till en tredjedel.
Jag började sy på och sydde klart en pyjamas av Ulla Eson Bodins tyg ”Jakten”. Tanken när jag började var en lyxig julpyjamas så jag la till rickrack, monogrambroderi samt skräp och slag i quiltad siden. Den kanske inte blev så väldigt julig dock, men det gör inte så mycket.
Det var dags för skolträff och tills dess skulle vi ha läst Silke av Alessandro Baricco. En kort liten bok som var väldigt mysig att vistas i. Språket var ljuvligt och jag tyckte den påminde om gamla folksagor. När jag och cykeln tog oss över kullen till skolan på Skeppsholmen höll solen just på att gå upp och Niki de Saint Phalles skulpturer glänste i strålarna.
Någon helg tog Fredde och jag en öl på baren i Sickla, såg Nosferatu på bio och dagen efter låg jag i kökssoffan hela dagen och läste cozy crime deckare från Kanada.
Jag åkte på loppisrunda med mamma och pappa och kom hem bra att ha saker som stoppgarn, knappar, glasflaskor till saft, utflyktsmuggar, drinkpinnar och ett fat till serien California av Carl-Harry Stålhane som vi samlar på. En Sellpy-beställning levererade löften om sommar i form av en gammal klänning från Nordiska Kompaniet, med ärtskottsmönster.
Men mest höll jag mig inne i januari. Fredde byggde en stol och jag sydde en necessär storlek extra stor.
Det kändes ibland som att månaden aldrig skulle ta slut, men den innehöll också semlor inslagna i kartong och hemstickade tröjor, så bara mörker och misär var det absolut inte i januari.
I slutet av 2024 vaknade jag en morgon med en stark längtan efter att blogga igen. En plan växte om att slå slag i saken och ha det hela redo vid årsskiftet. Uppenbarligen blev det inte så. Men, idag är det den första februari och här är vi. Nu är det dags.
Jag inbillar mig såklart inte att särskilt många hittar hit som inte följer mig på Instagram, och att ni därför redan vet en hel del om mig. Men det kändes ändå som att en presentation var på sin plats, eller snarare, det kändes omöjligt att första blogginlägget kunde vara något annat än en presentation. Hur som helst.
Jag heter Clara Kron. Förr i tiden hade jag också en blogg, med utelivsguider och rajraj var och varannan dag. Då DJ:ade jag och var ute sent nästan jämt. Det var så att säga då. Nu är det lugnare puckar och vi får väl se vad den här bloggen utvecklas till. Tanken är i alla fall två inlägg i veckan i början; onsdagar och fredagar.
Jag bor i Finntorp tillsammans med min bättre hälft Fredde. Nästan allt hemma hos oss är antingen begagnat eller egensnickrat. Och färgglatt. När vi var på visning för lägenheten var alla väggar grå, det är numera ett minne blott.
Till vardags jobbar jag som projektledande redaktör på bokförlaget Trasten, som är Tranans barnboksförlag. Tranans senaste bok är Spricktand av Tanya Tagaq och snart kommer Iwona Chmielewskas Vaggvisa för farmor ut på Trasten. Både Tranan och Trasten ger ut översatt litteratur från delar av världen som det sällan kommer böcker ifrån på svenska.
Större delen av mitt vuxna liv har jag jobbat med barnböcker på ett eller annat sätt, och jag tycker också om att samla på förstautgåvor av barnböcker. Någonstans lurar det såklart också en författardröm, så 2024 och 2025 går jag dessutom en skrivkurs på Skeppsholmens folkhögskola.
Utöver böcker ägnar jag mig också en hel del åt slöjd av olika slag. Necessären är mitt senaste färdiga syprojekt, och nu funderar jag på ifall jag ska sy en klänning, kjol eller blus härnäst. Allra helst syr jag i alla fall av vintagetyger och med gamla mönster.
Dessutom har jag alltid ett par stickningar igång, helt enkelt för att jag brukar tröttna ungefär halvvägs, när ena vanten är klar eller så. Så också fallet med denna huvhalsduk jag stickar, prick halvägs har jag kommit och sedan inte rört den på veckor. Vi får hoppas att lusten infinner sig igen.
Sedan slutet av 2024 har jag också dubbel och trippelkollat alla loppisar jag springer på efter en bra träburk, och i veckan hittade jag äntligen en. Stor och rund, men tyvärr lackad och gulnad. Nu har jag strippat den på lack och slipat så gott jag orkade, och planen är att pröva på karvsnitt på den.
Det var det hela för nu, vi hörs igen på onsdag, eller nästan dagligen på Instagram.
Rastlösheten 