En sak, bland allt annat bös, jag samlar på är souvernirtygmärken. Allra främst de norrländska och skidorienterade. Och så ska de vara gamla. Nu är jag ju inte en skidsportare, men estetiken tilltalar mig. I förra veckan började jag projekt rensa hela verkstan, och min låda tygmärken seglade upp till ytan. Dessa tre såg särskilt sorgliga ut.
Så, för att prokrastinera från rensandet drog jag istället igång projekt tvätta tygmärken! Fram åkte Sonetts blekningskomplex, min eviga räddare i nöden.
Jag kokade upp vatten och lade ner en bunt märken tillsammans med en skopa blekningskomplex.
Sedan fick de ligga och torka över natten.
De blev så rena och tjusiga att strykjärnet åkte fram. Samt alla de tygmärken som inte behövde en tvätt. Sorgligt nog har jag ingen regelrätt Västerbotten ännu, trots åratal av utkik på loppis. Men mest gillar jag se små runda. Som små medaljer.
Jag fantiserar om att sy ett skidset i ull att fästa alla märken på. Med det här mönstret som jacka, och 40taliga hängselbyxor till. Men jag skulle vilja fodra det i ull eller bomullsflanell, så just nu pågår jakten efter det. Och, även om jag inte åker skidor kan ju ett sådant sportigt kit komma till användning när en ska åka pulka, skotta snö eller bara sparka hem till någon kusin i byn.
I höstas fick jag den här karmstolen av pappa. Det är en Triva-karmstol av Bengt Ruda för Nordiska Kompaniet, gjord någon gång på 50/60-talet. Men sedan dess har den blivit ommålad åtminstone en gång och dessutom omklädd. Så i december bestämde jag mig för att försöka restaurera den.
Jag brukar alltid börja med att fota hopsättningarna, så jag vet hur det ska se ut när något monteras ihop igen. Men jag kan inte påstå att detta ytterst oklara foto hjälpte nämnvärt när den stunden kom.
Men jag var i alla fall ordentlig och sparade alla järngrejor i en bunke så inget kom bort!
Tygerna rykte och dynorna lades åt sidan.
Fram åkte färgborttagningen!
Jag penslade på ordentligt och plastade in.
Efter en natt i plast försökte jag skrapa bort färgen. Men. Den här färgborttagningen suger. Den är den absolut sämsta jag någonsin prövat. Både Biltemas och Beckers är 100% gånger mer effektiv. Hoppas jag slängde den efter, det är andra gången jag använde den, och jag blev lika irriterad första gången, men jag minns inte. Förmodligen står den kvar på en hylla i verkstan och hoppas på tredje gången gillt.
Sur över detta blev projektet liggandes i över en månad.
Men så kom vi hem igen efter jul, och jag blev osugen på att ha ofärdiga projekt liggandes. Jag hade hittat ett rött möbeltyg på Stadsmissionen innan jul som jag klädde om i. Sitsen gick lätt. Bara att häfta dit.
Ryggen var knixigare eftersom bara ena sidan kunde häftas dit. Och det blev lite bubbligt på grund av böjen i ryggen. Men när bakstycket syddes på plats passade jag på att sträcka framstycket så mycket som möjligt för att få det snyggt och prydligt.
Och det blev bra!
Jag slipade karmarna så mycket jag orkade och Fredde köpte med sig en burk kulörprov till mig på väg hem från jobbet. Egentligen absolut inte korrekt färg att använda. Svärtan är inte bra, finishen är inte rätt, hållbarheten duger egentligen inte för möbler. Men. Det är billigt. Och jag var så irriterad på färgborttagningsfadäsen att jag ville bara bli klar. Dessutom hade jag en plan.
Efter två varv med väggfärg förseglade jag det hela med två varv ädelträlack. Den fick färgen att djupna och förhoppningsvis hålla bättre.
Sedan monterade jag ihop kalaset och nu står den i vardagsrummet och är tjusig.
Det är grått och blött överallt, och inspirationen kanske tryter. Men det är också fredag och framför oss stundar ett, förhoppningsvis, blankt ark av helg att fylla med något kreativt. Här är fem videor som väckt inspiration hos mig denna mörka tid.
Jag hade aldrig hört talas om Ruth Asawa innan denna video dök upp i mitt flöde, och den ledde raka vägen ner i ett kaninhål av hennes konstnärskap. Hon gjorde konst överallt, av nästan vad som helst.
Jag älskar Katerinas videor, de är fulla med kunskap och historia förpackade i Wes Anderson-estetik, och så syr hon fantastiska kläder. Jag såg nyss om den här videon och längtar till att hitta passande tyg att sy något liknande av.
Paiges pappa har gått bort, och hon använder en av hans gamla skjortor för att sy en jacka. Såklart väldigt rörande, men dessutom blir jackan fantastisk, med quiltat foder och handgjorda knappar.
Själv har jag börjat klippa tyger till en sommarklänning, för något behöver en ju ha att se fram emot.
Det är den 7 januari och hittills har jag inte satt varken saxen eller nålen i en ända tygbit, skandal. 2025 blev ett intensivt syår, och jag sydde både klänningar, byxor, julstrumpor och kjolar.
Årets två sista sömnadsprojekt blev dock en besvikelse. Loungedräkten blev inte alls som jag Ville ha den, den sitter eller faller fel eller något liknande, och jag känner mig inte som mig själv i den. Nyårsklänningen i lurex blev fin, men axelbanden blev för korta – trots att det är tredje gången jag använder mönstret. Där är det dock bara frågan om att sprätta upp och sy dit nya. Gissar att det är lurexväven som gör att de inte drar sig lika mycket som tidigare tyg.
Men detta har hur som helst lett till att jag vill inleda året med lätt sömnad. Få in en vinn.
Den här kjolen har jag redan sytt två gånger, i lurvigt tyg som ovan, och i rutigt i höstas. Jag har redan klippt ut delar för att sy den i helt vanlig svart sammet, men behöver bestämma mig för ett fodertyg. Det syns ju aldrig, men jag vill ändå att det ska känns rätt.
Igår bakade jag bröd och insåg ännu en gång att jag behöver ett förkläde med bröstlapp, ett som jag faktiskt använder dessutom. I julklapp av Amanda fick jag detta tyg som skulle göra sig perfekt som ett förkläde med hjärtformad bröstlapp. Det tangerar mot utklädnadsfasoner, men vad gör det? Tanken är ju ändå att bara ha det hemma.
Innan jul klippte jag även till moirétyg för att sy två dragskopåsar att ha med på resa. En för skor och en för tvätt.
Tre lätta projekt att börja året med. Vad syr ni på just nu?
Idag är det en vecka kvar till julafton. Jag har, förutom de torkade apelsinskivorna, inte gjort ett enda hemmagjort julpynt i år, jag tänkte göra det först i huset i så fall. Och dit åker vi först på lördag. Men ni kanske vill börja redan nu, så här är några av de DIY:s jag sparat på Instagram för att kanske göra sedan.
Denna video från Thatssogemma fick mig akutsugen på bollar. Och limprickar.
Sedan dök en till video upp av Gemma, med snurrisar. Måste få till en papperspysseldag snarast!
Maja Säfström tipsade mig om Rudy Jude, och nu är jag lite besatt av henne, och kanske särskilt av de här grönsakshängena med ansikten hon gjort.
Jag har en bit lufttorkande lera liggandes, så när Shaydacampbells video seglade förbi tänkte jag att det är dags att den blir använd.
Och häromdagen fick jag upp denna video med en tygstjärna av Britdotdesign, den ser fantastisk ut, men också som att den tar tid.
I övrigt fick jag en spillbit Svenskt Tenn-tapet av min moster i somras och har tänkt göra en julstjärna av den, precis som Hanna Wendelbo gjort här.
Men jag är också sugen på att göra gamla klassiska pynt, som kristyränglar, smällkarameller, pappersgirlanger och pröva på mässingsristning. Så utöver allt annat jag ska packa med mig åker även bokmärkesänglar och övrigt pysselmaterial med till Västerbotten.
Ni som följt mig länge, på Instagram eller blogg, vet att jag utvecklat en besatthet vid att sy pyjamasar. Den är snudd på orimlig, för så många behöver en inte ens. Men hittills har jag sytt tre (egentligen fyra men den kortärmta/benta blev så ful att jag gjorde mig av med den direkt), och jag håller på med en fjärde. Det är egentligen inte så svårt att sy, och det är ljuvligt att ha. Särskilt såhär i juletid! Så här kommer en övertalningskampanj för att få er att sy en, samt Sellpylänkar till snygga pyjamasar för er obstinata.
Den första jag sydde var av randigt tyg jag hittat på Sellpy och med vit passpoal och mangelbara knappar. En riktig åretruntpyjamas från ett gammalt Stil-symönster.
I början av detta år fick jag feeling och bestämde mig för att sy en julpyjamas till denna jul som kommer. Jag använde tyget Jakten av Ulla Eson Bodin som jag hade liggandes och ett vintagemönster. Istället för passpoal tog jag rickrack som fick sticka fram halvvägs och slag, krage och skärp syddes i siden. Jakten finns inte längre i samma kvalitet att köpa, detta är i vikten lakansväv ungefär, men den finns i produktion inredningstyg, alltså grövre, och skulle förmodligen passa fint som morgonrock.
I våras sydde jag ytterligare en pyjamas. Här använde jag det moderna mönstret Winnie från Merchant and Milles, och tyget är en linne- och bomullsblandning som tyvärr är slut. Skulle jag sy en julpyjamas idag hade jag halt något av Libertys jultyger, antingen Stjärnhimmel eller Stjärnfall. Här kan enläsa mer om denna sömnad.
Varje gång jag syr en pyjamas återkommer jag till denna video, jag tycker hon är så pedagogisk och trots att jag inte använder samma mönster som hon så funkar det fint. Hon använder mönstret Carolyn från Closet Core Pattern och det är ett PDF-mönster en skriver ut och klistrar ihop själv.
Just nu håller jag på och syr ytterligare en pyjamas av ett vintagemönster, men jag kallar det loungedräkt för jag syr den i sammet. Jag hade hoppats att jag skulle vara klar till detta inlägg, men icke, ärmarna sattes i för bara någon timma sedan.
Så. Kort och gott, sy en julpyjamas, tänk så härligt att äta julaftonsfrukost i en medan en ser julkalendern. Och blir du inte klar till i år är du glad att den är klar nästa jul!
Men, som utlovat, för er som vägrar sy, här kommer länkar till ett par pyjamasar från Sellpy, utan massa syntetmaterial i:
2014 sedan la jag upp den här bilden på Instagram. Det riktigt kliade i mig att få var lucia. Men, som synes, hade jag varken särk eller krona. Däremot en gnuggis på armen och mörkt hår.
2015 hade kliet inte lagt sig, utan snarare eskalerat, och så började en av mina favorittraditioner. Detta år var året jag pysslade ihop min första luciakrona. Den var gjord i knögglat silkespapper med presentsnören och tuschpennade ljus. Särken är en fransk vintageklänning jag fortfarande har, och det röda lackskärpet var samma som året innan. Om jag minns rätt vittrade det tillslut sönder.
2016 hade jag flyttat till Stockholm, jobbade på Dagens ETC och köpte material till kransen på Myrorna Götgatan. Materialet bestod av ljusmanchetter som jag slaktade och band samman med någon sorts kvist.
2017 var det dags för en papperskrans igen! Men metallicpapper denna gång, och jag hade klippt lugg, äntligen! Jag tog en vintageblus som jag hade köpt på loppis för 5 kr och enligt Instagram såg jag Svart Katt live kvällen innan, och DJ:ade nästan jämt, livet lekte, såklart kransen skulle vara metallic.
2018 var livet ungefär detsamma, det var massa rajraj och spelningar jämt, jag pluggade konstnärligt basår på Basis och kronan blev även detta år i metallicpapper, men en mer klassisk färgställning.
2019 slog jag på stort. Det var dags för levande ljus. Jag hade köpt gamla julgransljushållare, sådana med kottar ni vet? Kottklämman bände jag bort, sedan gick jag loss med ståltråd, någon sorts lövranka och plastbär jag hittat på loppis och sist men inte minst ljus.
2020 gjorde jag en korsformad krona. Ni vet en sådan med ett kors över hjässan? Massa ståltråd och julgransglitter gick åt. Och såklart, granljushållare. För när en väl börjat med levande ljus är det svårt att sluta. För övrigt syr jag i detta nu en julloungedräkt av sammetsgardinen jag står framför här.
2021 var pandemi, jag jobbade på skolbibliotek och var otroligt jävla less på allt. Jag hade pandemifärgat håret med henna och det blev grönt. Ingenting var roligt, ingenting var rajraj. Det blev inte några levande ljus i håret. Det var helt enkelt inte ett år det var värt gisslet att rensa håret på sterin. Kransen bestod helt enkelt av plastblomster och sådana där svampar man brukar sticka ner i vitmossa.
2022 däremot, ett bra år. Jag och Fredde hade ganska nyss flyttat till Finntorp och jag hade hittat ett antikt nattlinne på loppis.
Jag hade dessutom hittat en luciakrona i bleckplåt på loppis och använde den som grund. Detta blev ett år av ull och jag snodde garn och rickrackband runt basen och tog ett handvävt skärp i midjan.
2023 var också ett bra år. Jag hade sytt en krånglig julblus under Tygverkets symånad, med antik spets och rickrack och bestämde mig för att vara en svart lucia.
Eftersom jag hade lagt så mycket tid på att få blusen klar till lucia så återanvände jag helt sonika kronan från året dessförinnan.
Och så förra året, 2024. I flera år har jag varit på jakt efter exakt den här brickan, och äntligen hittade jag den.
Detta för att kunna återskapa den kanske bästa reklamen i mannaminne. Pripps Luciareklam från oklart årtal. Jag återanvände svampkronan från 2021, helt enkelt för att jag pallade inte med stearin i håret.
Vad det blir i år vet jag inte säkert ännu, det brukar visa sig under dagen. Det hör nämligen till att själva bygget eller hopsättningen ska ske under själva luciadagen.
Har ni också egna traditioner som ni håller hårt på varje år?
Ett mycket, mycket enkelt pyssel är detta. Pepparkaksjulkort. Det behöver för övrigt inte ens vara julkort, det kan lika gärna bli julgranspynt, klappetiketter eller någon sådan där vikhistoria.
Vad som behövs är i alla fall följande: Brunt pysselpapper Vit gouachefärg Sax Pepparkaksformar
Börja med att rita av pepparkaksformen på det bruna papperet och klipp sedan ut. Om du vill kan du såklart frihanda, men det är trevligt med de klassiska formerna. Sedan går du loss med färgen som om det vore den finaste av glasyr. Jag gjorde dessa förrförra året och prövade mig igenom alla mina vita konstnärsmaterial innan jag landade på gouache med pensel. Oftast var det täckningen i de andra materialens färg som inte imponerade och Poscapennor, som visserligen täckte bra, skvätte för mycket och orsakade prickar där jag inte ville ha det.
Sedan är det bara att skriva ett meddelande på baksidan, kanske göra ett hål och knyta rött band i, klistra på frimärke och skeppa iväg!
Ett par år har jag sytt en julblus att ha på julafton och förra året en julklänning. Egentligen kan ju vad en än syr klassas som ”jul” bara genom att använda det på julafton, men jultraditionalist som jag är vill jag ändå sy något rött till julafton. Kanske är du också sugen på att sy en klänning till jul? I så fall röstar jag för! Det är en go tradition och kul att se tillbaka på vad jag sytt år efter år.
Förra året ville jag se ut som systrarna på Junibacken, Elisabeths klänning med Madickens hår. Jag köpte två olika smårutiga tyger på loppis och tog spetsar jag hade liggandes. Som mönster använde jag Ora Lins Sophie-mönster. Det var väldigt pedagogiskt och lätt att följa, så det kommer jag sy igen. Klänningen blev fin, och jag kände mig extremt julig i den, men potentiellt kanske lite utklädd också?
I våras blev jag sugen på att sy en krage med extra allt, och var sugen på mer gingham, så jag tog den här gamla duken och ytterligare spetsar. Mönstret jag använde var två olika Stil-mönster från 70talet, men sedan gjorde jag allt större. Större krage, mer vidd i kjolen, fler våder i kjolen och så vidare. Den blev också fin, och jag känner mig som en Mymla i den. Perfekt julklänning för en kan äta jättemycket mat i den. Den kommer absolut åka fram under årets julhelg.
För några år sedan gjorde jag ett samarbete med Tygverket, där de stod för mönster och tyg, och då sydde jag Merchant & Mills Omilie-klänning i linnetyg i färgen Demon Scarlet. Den var inte alls tänkt som en julklänning då, men jag ser verkligen fram emot att stöka runt i köket i huset i den i år.
I år ville jag sy något lätt till julafton. Något luftigt som kan användas året runt. Så jag sydde en till Hallon-klänning av Paradise Patterns i förra veckan. I ett loppisfyndat viskostyg som är randigt i väven. Lodräta ränder på kroppen och vågräta på vollangen. Jag tänker att jag kan ha en blus under om det är väldigt kallt, eller en tjocktröja över, den är ju väldigt djup i ryggen. Jag älskar den svartvita jag sydde av samma mönster i våras, så jag vet att den här kommer användas massor, till skillnad från förra årets som tyvärr bara blivit hängandes sedan julafton.
Så, en julklänning behöver inte alls vara ett svårt projekt. Second hand-affärer och loppisar väller över med material, och det finns så många tjusiga utskrivbara mönster på internet. Kommer någon av er också sy en julklänning?
I november sydde jag varsin julstrumpa till mig och Fredde. I sammet och ett William Morris-tyg. Rejäla i storleken så det får plats flera paket. Helst hade jag velat ha dem tvärtom, så att jag kunde brodera våra namn på kanten.
Men det mönstrade tyget räckte inte till för själva strumpkroppen.
Men sedan sydde jag till min storebror och hans familj, och där såg jag till att kanten blev enfärgad. Jag började brodera, men oj så fult och bubbligt det blev. Så jag repade upp och gav bort dem odekorerade, de får pynta med namn själva efter behag.
Hur som helst, lång intro. Jag rekommenderar alla att sy sig en julstrumpa. Det är enkelt, kräver inte mycket tyg och är något en kan ha i åratal. Jag använder det här mönstret och sydde i storlek L. Det finns en video till och är mycket pedagogiskt.
Vill en göra det ännu enklare för sig har Tygverket det här vintagetyget, med färdigtryckta strumpor och instruktioner och motiv från Sesame street. Det är motiv nog till två strumpor per rapport!
Men, vill en däremot inte sy ett enda stygn själv så finns denna strumpa från Rifle Co. Med ljuvligs broderier från Nötknäpparen.
Rastlösheten 