Sedan efter semestern har jag haft en pågående att köpa-lista i min kalender som successivt fått fyllas på med böcker att köpa under bokmässan.
Bokmässan är lite skev, för ibland smygsläpps böcker till försäljning under just mässan som sedan inte säljs igen på ett par månader, åtminstone veckor. Men det gör också att utgivningsdatum inte är något en kan lita på. Kommer något släppas i oktober, ibland även november, finns det stor chans att det trots allt är till salu på bokmässan.
Hur som. Utifrån kataloger har jag skrivit ihop följande inköpslista:
Tomtens första död – Sydney Smith
När vi var monster – Jennifer Niven
Bilderboksmakare 2 – Sam MacCullen
De döda trädens skog – Katarina Sigunsdotter och Alexandra Dahlberg
Trädet under jorden – Kristina Sigunsdotter och Jenny Lucander
Lucia är död – Katarina Wennstam
Umami och chili – Jonas Cramby
Filofax-montern
Igår var mässans första dag och jag stod så gott som konstant i Trastens monter, och mina egna böcker behöver jag ju inte köpa. Men mitt emot vår monter ligger Bookmark som ger ut Kristina Wennstams 1800talsserie, och hittills har hennes historiska mordserie bara varit mys, så Lucia är död kommer köpas.
På lunchen svängde jag förbi Filofaxmontern, men det var så mycket folk så jag tappade peppen. Vägg i vägg låg dock Ballografs monter och jag slog till på tre skrivblock, OCH en graverad penna som jag redan älskar. Den ska bo i Ipadfodralet.
Generellt brukar jag bli för mätt på böcker under bokmässan att jag köper allt för lite, men i år ska jag se till att ha spenderbyxan på. Som souvenir köper jag dock alltid en kokbok till Fredde, i år ska det bli Crambys bok, men jag vill komma hem med en hel hög till mig själv också! Det är alltid så bra erbjudanden på mässan så en är ju faktiskt lite dum om en inte köper böckerna en ändå vill ha här. Huruvida allt jag skrivit upp är redan släppt är än så länge oklart, men hoppet lever. Och förhoppningsvis hittar jag dessutom böcker jag inte ens visste om att jag ville ha!
När vi köpte huset fanns det ett sovrum på nedervåningen. I linje ned badrum och vardagsrum och liksom innanför köket. Såhär såg det ut på mäklarbilden. Grön och funktionell plastmatta och inga konstigheter egentligen.
Känslan var dock att det borde vara en öppning från vardagsrummet, så en av första veckans varmaste dagar kallade jag in förstärkning medan jag satt på golvet och byggde badrumsskåp.
Känslan var korrekt! Där fanns en karm och en dörr, men dörren var mer använd som ett fyllnadsmaterial, för några gångjärn fanns ej.
Så den plockades ur helt och hållet och plötsligt flödade ljuset in från vardagsrummet.
Några dagar senare bestämde jag mig för att också plocka ner garderoben som stod i hörnet, där det tidigare varit kakelugn eller kamin. I början gick det bra, men mot slutet fick musklerna hjälpa till igen.
Så många gamla tapeter skymtade fram.
När vi ändå var i farten fick plastmattan också åka.
Sen satt jag, i vad som kändes som fem år, och skrapade lim och masonitrester tills det fernissade originalgolvet var så fint som möjligt. Jag såpskurade det åtminstone tre gånger och nästa sommar ska fernissan bättras på.
En kväll när Amanda var hos oss hjälpte hon mig att hänga gardiner. Jag har fått låna dessa broderade jugendsaker av mamma, och de döljer hjälpligt tapetbortfall och fnös.
Av min moster Lallan fick vi ett par Josef Frank-gardiner som fick plats vid fönstret.
Och i lördags kom mamma och pappa över med en 30talsbuffé som passade perfekt vid väggen mot köket.
Jag har genom åren sparat alla gamla Stringhyllor jag haft, trots att de det senaste åren varit Elfasystem och sedan inbyggda bokhyllor hemma i lägenheten. Igår fick jag äntligen tid och hjälp att sätta upp dem!
I köket har skåp också plockats ner min samling grönt 30talssglas ska tills vidare få bo i buffén, tills ett vitrinskåp med glasdörrar uppenbarar sig.
Och efter mycket trixande hade jag äntligen fått till hyllplanen så att alla kom med och det var en rimlig fördelning med avstånd.
Och äntligen var det dags att fylla! Ungefär här gav jag upp igår och cyklade hem till mamma och pappa. Pappa och Fredde planhyvlade golvplankor till köksbänk och det vankades middag. Jag hade dessutom kvar några kassar böcker i stugan och ville se ifall det fanns någon matta att låna.
Men efter middagen sattes gullandet och hemtrevnandet igång igen. Buffén pyntades med lampor och vaser och över hålet i väggen satte jag en rund spegel.
I lådorna ligger drinktillbehör och linneservetter.
Och på hyllorna står finglas och porslin.
En liten burk fylldes med karra för nödsituationer.
I hyllorna var alla böcker på plats! Jugendgardinerna var jag först tveksam till, då de är lite för kort för rummet, men när allt annat kom på plats kändes de bättre.
Lampan hittade jag på en loppis för flera somrar sedan, och den är i tungt glas. Bokstöden i form av jordglobar är mammas gamla sedan hon var ung.
Från stugan tog jag med mig det gröna bordet som blir perfekt för spel, pussel, att rita eller måla, eller att skriva ett mästervek vid. Även skolplanscherna hade jag i stugan, men jag ska gå igenom hela tavelsamlingen innan de hängs upp.
Efter middagen fick jag också ta över en pall av mamma, sitsen måste åtgärdas något, men extra pallar behövs alltid.
I hyllorna trängs min ungdomssamling Dragon Ball och Sagan om isfolket med deckare och historisk romance och barnböcker, magasin och Bamsetidningar. Här vill jag knappt ha någon svår och intellektuell litteratur alls, utan gärna bara bladvändare för solstolen eller den imaginära brasan vintertid.
I hyllan fick en liten lampa dessutom plats och i lådorna ligger ett Nintendo Switch med spel.
Det finns en liten selektion skrivhandböcker och klassiska romaner högst upp, men främst ska allt vara ren nöjesläsning av lättsammare slag.
Och mycket riktigt så hade mamma och pappa en matta jag kunde låna hit.
Det finns så klart tusen saker att göra i rummet; fernissa golv, väggbehandling, någonting åt murstock och tidigare gniststensplats, takplafonden är inte min favorit och där har en mängd flugor dessutom mött sitt öde. Men dessa saker kommer behöva dröja. Så att för nu ändå ha ett hemtrevligt bibliotek känns bara rimligt.
I lördags var jag fortfarande i Jeonju i Sydkorea, och det var dags för att hoppa på biblioteksbussen och åka på rundtur! Jeonju, som befolkningsmässigt har ungefär lika många invånare som Göteborg, har över 150 bibliotek. I hela Sverige finns det runt 280.
Första biblioteket var modernt och luftigt och hade en motsvarighet till 10-13 som var fantastiskt.
Sedan susade vi vidare upp i bergen. Där fanns en sjö.
Efter en liten hajk ännu högre upp i bergen låg ett litet, litet poesibibliotek gömt i grönskan.
Det var så snyggt där inne.
Här satt ett gulligt par och läste lyrik. Mycket filmiskt.
Innan vi åkte vidare fick vi gå på upptäcksfärd.
I sjön simmade stora fiskar. Om ändå alla bibliotek kunde vara så här fint placerade.
Jag hade min hemsydda hallonklänning på mig.
Den var sval och skön, men något skrynklig inser jag nu.
Sedan var det dags att åka vidare till dagens sista bibliotek. Byggt i hanokstil och belägen i en sjö.
Självklart kalassnyggt där inne också. Vita laminatbokhyllor på svenska bibliotek kan slänga sig i väggen.
Efter biblioteksturen gick vi på marknad. En stor mängd obehaglig fisk och skaldjur stirrade på mig, så jag fokuserade på korgarna.
Sedan hittade vi en bokhandel.
Den var såklart också snygg. Allt med böcker var snyggt i Sydkorea.
Lördagskvällen avslutades med öl på baren Fleur, som tydligen figurerat i någon känd film, och på söndagen åkte vi hem. En kort men svinfin tur till Syrkorea var till ända.
Nej, bokhyllan behöver inte fler böcker, men nu börjar sommarböckerna släppas och det går såklart inte att inte lägga bevakningar, skriva önskelistor eller reservera på biblioteket. Här är därför fyra böcker jag vill läsa i sommar, gärna på en brygga med kalla dopp mellan varven.
Kvinnorna på Weyward Cottage av Emilia Hart
Kvinnorna på Weyward Cottage är en fängslande debutroman som väver samman tre extraordinära kvinnors liv över fem århundraden. En roman om kvinnlig frigörelse, systerskap och naturens starka krafter.
Denna har cirklat runt på Goodreads och dykt upp på alla möjliga listor det senaste året, jag har inte helt greppat om den innehåller magi eller bara är en historisk roman, men det får visa sig.
Björnkällan av Kristina Sigunsdotter och Emma Ekstam
Hedda har flyttat till ett fosterhem och börjat en ny skola. Där finns Sire med elektriskt hår och trasiga jeans, outsider men ändå med en upphöjd position i klassen. Hedda tycker att Sire luktar barr och mossa och när Sire rör vid Heddas axel bränner det till i födelsemärket hon har på skulderbladet. Det verkar som om det finns ett band mellan dem. Det är annat i byn som också är märkligt, det finns ett träd som inte får vidröras, hemliga rum och en magisk källa. På något sätt verkar allt ha att göra med Märil som levde där för längesedan och blev utpekad som häxa.
Tycker så mycket om Kristinas böcker, och när jag var i Paris i vintras var hon också där och berättade om denna bok och nu äntligen finns den ute i världen. Ser mycket fram emot att läsa.
Rich, handsome and titled Lord Ashford has every lady in England longing for his hand in marriage. Everyone, that is, except Miss Lydia Hanworth – the only young woman Ashford wishes to marry. Pressured into accepting Ashford’s proposal, the announcement must be kept secret for ten days. Can Lydia free herself from her obligations before the engagement is publicly announced, without ruining her reputation? You can achieve an awful lot in ten days, after all …
Ja, regency romance. Det började med Bridgerton och sedan eskalerade det för mig. Men alltså, på sommaren ska en läsa lättsamma saker. Och de bägge böckerna av Sophie Irwin jag har läst hittills har varit mycket underhållande, så nu ser jag fram emot att denna släpps i juli.
The Ladies’ Paradise av Émile Zola
The Ladies’ Paradise recounts the spectacular development of the modern department store in late nineteenth century Paris. The store is a symbol of capitalism, of the modern city, and of the bourgeois family; it is emblematic of consumer culture and the changes in sexual attitudes and class relations taking place at the end of the century. Octave Mouret, the store”s owner-manager, masterfully exploits the desires of his female customers. In his private life as much as in business he is the great seducer. But when he falls in love with the innocent Denise Baudu, he discovers she is the only one of the salesgirls who refuses to be commodified.
Sommarläsningen bör också innehålla minst en klassiker, och sedan jag började se om BBC tv-serien The Paradise har jag varit sugen på att läsa romanen den bygger på, särskilt med tanke på att serien slutade lite mitt i. Den är fransk i original, så att läsa den på engelska känns fel, och på svenska finns den inte i tryck just nu. Jag slog därför till på en svensk 50-tals utgåva från Bokbörsen.
I förra veckan slängde jag ner några tomatplantor och tog en resväska i handen, hoppade på cykeln och tog mig in till Söder. Solen sken men det var askallt, så två sekunder efter bilden tog bytte jag om till varmjacka jag tack och lov hade i cykellådan.
Jag mötte Amanda på hennes jobb. Hon fick både tomatplantor och resväska av mig. Nu när jag håller på med den röda väskan behöver jag inte längre den blommiga. När lasten var avlastad cyklade vi vidare till Röda Korset på Hornsgatan som hade smygöppning.
Butiken var fin och fylld av fynd, och där fanns också gullig personer som Sara, Flora och Ulrika.
När Amanda och jag fyndat färdigt gick vi tvärs över gatan till Viking bar för välbehövd öl- och skvallerstund. Sedan skulle Amanda ha spelning på Kollektivet livet så jag följde med i väntan på att Fredde, som också var på AW, skulle bli redo för hemgång och middag.
Väl hemma gjorde jag det enda rimliga – radade upp mina fynd och beundrade dem.
Dagen därpå synade jag fynden lite mer noggrant i dagsljuset. Som alltid får fynd som flyttar in till mig antingen en tvätt, smörj eller puts. Och på den märkliga ankväskan (som jag inte kan bestämma om jag älskar eller hatar) uppdagade sig bläckfläckar. I vanliga fall skulle jag aldrig våtlägga en läderväska, men nöden hade ingen lag. Jag konsulterade min fläckbok som hävdade kallvatten och citronsyra skulle göra susen. Kallvatten fanns, en citronsyra. Så istället tog jag Sonetts fläckspray och galltvål, och lät väskan ligga i blöt i flera timmar medan jag bytte vatten, sprayade och gnuggade då och då. Sen fick den torka på balkongen.
Sedan blev det lördag och fläckarna var ett minne blott! Men tyget var något blekt där de varit, så jag gick loss med färg- och tuschpennor och bättrade på trycket. Nu är väskan fin igen.
Jag bestämde mig för att ta tag i morgonrocken jag vill sy till min födelsedag och blev snudd på yr av instruktionerna – så många och krångliga. Dessutom beslutade jag att det blå sidentyget jag tänkt som foder inte dög, så jag cyklade till Röda Korset i Ektorp i jakt på ett dugligt alternativ.
Jag hittade en drällvävd bomullsduk som fick duga, och fick en studsboll på köpet.
Alla delar av både yttertyg och foder klipptes till, men jag fasar lite för att sätta igång med själva sömnaden, eftersom första steget egentligen är jättekrångliga – men prydliga – knapphål. Så jag har prokrastinerat genom att klä knappar och göra flera meter snedslå.
Och så blev det måndag igen. Solen sken in på sovrummets prickiga blommor.
Och utanför kontoret börjar allt bli grönt och frodigt.
En nygammal bok kom från tryckeriet till förlaget. Nyutgåvan av Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick, den blev så snygg! En riktig citatmaskin till bok dessutom.
Och igår kväll anlände efterlängtad post till hemmet. Pushing Daisies från Ebay och en Sellpybeställning, med sommarsandaler, den röda fiskartröjan från Guernsey – och en födelsedagsklänning jag ska ha på lördag. Prickigt siden från YSL. Den behöver en tvätt, ny fåll och en rejäl strykning, sedan är jag redo för att fylla år i den.
I förra veckan var det mörkt och ruggigt, men ordning och reda i biblioteket, så jag tände ett ljus och ökade myset ett snäpp eller två.
På förlaget höll jag som bäst på att göra mig redo för att gå på påskledighet, det betydde arbeta med höstkatalogen och skicka sista vårbok till tryck. Både den och höstböckerna är så otroligt fina.
Ute börjar det våras ordentligt och jag cyklar förbi det här buskträdet till och från jobbet. Det är mitt favoritbuskträd, får mig att tänka på Bröderna Lejonhjärta varje gång.
Så blev det påskledigt och jag slängde på mig min nya franska jacka och hoppade på cykeln. Mot söder!
Jag började med att heja på körsbärsträden på Folkungagatan och sen tog jag en regelrätt loppisrunda på Södermalm, det blir ett inlägg med ställen senare i veckan.
Jag gick också in på Rot för att köpa mellanmål att ha under dagen.
Det blev ett päron och chokladsardiner.
Jag rotade runt bland smala boktitlar och vände och vred på det mesta på second hand-affärerna.
Lunchrast från Burgerian! Så länge jag kan minnas har en liten falafelrulle kostat 35kr där, mycket sympatiskt.
I Gamla stan klämde jag på hotelletiketter och gick in på en antikaffär jag aldrig sett öppen förut.
När min loppisrunda led mot sitt slut var Fredde klar på jobbet och jag mötte upp honom för att åka och påskhandla.
Hemma med mina fynd och ärenden. Jag hämtade min pyjamas som varit på skylt hos Tygverket, vi köpte en till PS5-kontroll så att vi kan spela Split fiction ihop, och resten – förutom ätbart – var fynd. Inte så många men goa.
Sen var jag tvungen att läsa om Mimmi och kexfabriken för jag hade tänkt på denna sida sedan jag köpte päronet. Goals att få den i en inslagen låda. Boken är så himla rolig, skrattade högt flera gånger trots att jag läst den säkert tusen gånger.
I verkstaden var det stökigt och jag sydde på den rutiga klänningen.
Den blev klar!
I fredags vaknade jag av fågelkvitter vid sju och kunde inte somna om. Tog min bok och la mig i kökssoffan medan Fredde sov vidare.
När han vaknade blev det plättfrukost!
Och sen drog jag fram ett loppisfyndat pussel. Påsken är ju till för långsamma tidsfördriv.
På eftermiddagen cyklade vi hem till Freddes föräldrar för påskfir. Varje gång jag ser dessa elskåp blir jag uppiggad. Det är som att alla arter av elskåp har samlats för att ha stormöte här.
Lördagen började ganska likadant, men eftersom det var påskafton hade jag högtidspyjamasen på mig.
Sedan kollade jag till mina tomater som fasats ut på balkongen för de är så stora att de täcker allt ljus när en försöker pussla.
Sedan vaknade Fredde och vi fick långfrukost till Melodikrysset. Resterande påskafton spenderades i Södertälje på 50årsfir och på Ikea för badrumsskåpsköp.
Vilket blev hur igår spenderades. Med att rensa ut alla badrumsskåp, nattduksbord, städskåpet, badkarshyllan, medicinlådan osv osv osv, rensa, slänga, sortera, och så – sätta in ett nytt badrumsskåp för det gamla hade gått sönder.
Nu väntar jag på ett snyggt duschdraperi och lite annat jox, så tar vi en närmare titt på denna lightrenovering senare.
I torsdags vid lunch satte jag mig på tåget med en stickning och en burk med chips, och några timmar senare anlände jag i Umeå!
Det var dags för Littfest och i hotellobbyn välkomnade festivaltidningen min kollega Carin och mig. Tre av Tranans författare skulle medverka i programmet, Tanya Tagaq, Bora Chung och Sang Young Park.
Vi checkade in och åkte sedan raka vägen ner till hotellbaren för en sen middag. Jag fick en tryffelpasta som var mycket god, vill nu ha citronskivor till allt.
På fredagen vaknade jag av strålande solsken och trodde såklart att jag hade försovit mig, men klockan var bara 6. På frukosten stal jag med mig en extra minimuffin och sedan var det dags att gå tvärs över gatan och bygga upp vårat bokbord.
Vilket gick fort då de flesta av våra böcker var superförsenade. Men framåt elva, två timmar efter festivalens start, hade både barn- och vuxenböcker dykt upp! Jag stickade och sålde böcker i godan ro och både min moster Lallan och kusin Linn kom förbi under dagen, vilket var efterlängtat.
Efter en heldag av möten med gulliga läsare, bokförsäljning och författarsamtal gick jag tillbaka till hotellrummet och bytte om. Här inser jag att jag måste justera skärphällorna på denna Jane Wikström-klänning. Skärpet hamnar långt ovanför midjan, gillar de inte.
Sen raka vägen ned i hotellbarn för en föremiddagen cocktail med Carin, Johannes och översättaren Nika, som översatt Tanya Tagaqs Spricktand. Johannes var hes efter bokmässan i London så han drack en whiskeydrink, Carin och Nika drack violdrinkar och jag slog till på en variant av en piña colada, med kokosskum!
Efter drinken gick vi över torget till vår middagsbokning, Tanya och hennes gäng skulle ha följt med men var för jetlaggade så det blev bara vi och Nika. Inte så bara det heller! Nika har dessutom precis översatt en barnbok för mig också, en bilderbok som kommer ut i april. På Basta kunde en beställa en 3 liter stor flaska öl och dela på, turistigt och toppen tyckte vi och slog till. Vi delade på arancini och friterad kronärtskocka till förrätt, och även här var citronskivan med och briljerade.
Gud, tydligen var maten det jag fotade mest på denna resa. I alla fall, dagen därpå var det lördag och det fanns därför pannkakor till frukost!
Efter frukosten tog jag med mig en kaffe till hotellrummet och samlade mig inför dagen. Vid elva skulle jag sitta i ett panelsamtal och diskutera översatt barn- och ungdomslitteratur. Inför publik. Superläskigt, såklart. Men så här i efterhand kan jag avslöja att det gick bra! Det var så trevligt att prata barnböcker och tiden gick fort, kunde ha pratat mycket längre.
Jag gick inte på ett enda författarsamtal under festivalen, det fick Johannes och Carin springa på eftersom det ändå var deras författare som var på besök. Däremot gick jag förbi Ellerströms bokbord och köpte med mig tre efterlängtade diktsamlingar. Emily Brontës är helt ny och Audre Lordes har jag klämt på flera bokmässor i rad och tänkt köpa, så när det var 3 böcker för priset av 2 mot slutet av festivalen slog jag till.
Sen tog den vanliga festivalen slut och det var dags att plocka ihop bokbordet, eller snarare rodda om det till ett skivförsäljningsbord för nu skulle Tanya uppträda live. Turligt nog hade vi sålt så mycket böcker att det gick raskt att stuva undan. Littfest hade tagit fram en egen öl så innan festivalen var helt slut var jag tvungen att pröva en. God! Vanten var vid denna tidpunkt nästan klar och det var någon kvart kvar till Tanyas framträdande.
Vilket var helt otroligt! 45 minuter inuitisk strumpsång ackompanjerat av trummor och cello. Över tusen personer i publiken och alla jag pratade med efteråt var minst lika golvade som jag. Tips! Idag framträder Tanya med både författarsamtal och sång på Kulturhuset i Stockholm, men när jag skrev detta igårkväll fanns det bara tre biljetter kvar, så skynda fynda!
Efter spelningen gick vi ner i källarn för avslutningsfest för alla medverkande. Jag fick mingla med norrlänningar, dansa till Dire Straits och höra Nika sjunga Dixie Chicks på kareoke. Ett utmärkt avslut på en toppfestival!
Och igår gick tåget hemåt igen. Någonstans i höjd vid min hemby skymtade jag dessa avverkade trädstammar, något som också är en vanlig syn i Agnäs då det finns en stolpfabrik där. Så hemlängtan till byn var större än på länge. Men snart kommer sommaren och jag åker dit, länge! Första ska bara lite vår i Nacka klaras av.
I februari läste jag två böcker av barnboksförfattare som har börjat skriva för vuxna; Den som vaktar flocken av Johan Rundberg och Glaselefanten av Camilla Lagerqvist. Det är Johans första bok för vuxna och Camillas andra, och således också andra delen i serien om detektiv Tillman.
Jag har tidigare läst (och läst om samt lyssnat på) Johans serie Månvind och Hoff, och älskat alla fem delar. Det är en historisk 9–12 serie som handlar om barnhemsbarnet Mika som löser brott tillsammans med den avdankade konstapeln Hoff. Fängslande böcker allihop, drabbande och spännande.
Den som vaktar flocken är något helt annat. Det är en modern thriller ur främst vuxna föräldrarna Sanna och Martina perspektiv. Boken vore dock ingenting utan deras tonårsbarn, de är katalysatorn till allt som händer i boken. Och det är just när Johan är i tonåringarnas blick och dialog som han verkligen briljerar.
Det är genomgående spännande och välskrivet, men också snabbläst och lättillgängligt, på det bästa av vis. En bladvändare i ordets sanna bemärkelse, full med blindspår och oväntade vändningar. Boken känns väldigt filmisk och skulle förmodligen göra sig ypperligt som en mini-serie.
Av Camilla har jag tidigare läst, förutom Det hemliga sällskapet –den första delen om detektiv Tillman, en mängd olika barnböcker, som huvudsakligen är historiska spänningsböcker eller deckare de med, oftast för åldern 9–12.
Glaselefanten är även den en historisk deckare. Det är 1920-tal i Uppsala och efter förra bokens slut är Ester Tillman numer en etablerad detektiv som tar sig an uppdrag och löser brott.
2023 och 2024 kom en hel våg av historiska deckare med kvinnor som huvudkaraktär, och jag tror att jag läste dem alla. Katarina Wennstam Döda kvinnor förlåter inte och Död mans kvinna, Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna, och Sedlighetsbyrån och Förbjuden ingång av Christina Wahldén, samt Det hemliga sällskapet då. Säkert någon ytterligare också. Så jag får kanske skylla mig själv, men när jag läser Glaselefanten har jag svårt att minnas vem Ester är, jag blir inte engagerad från start och har svårt att känna något för karaktärerna.
Det är mysig läsning som puttrar på, men inte mycket mer än så. Jag hade förmodligen tyckt mer om den ifall den var mer fristående, som Agatha Christies böcker om Poirot tillexempel. Den känns för grund och tunn för att jag ska bli riktigt engagerad och för att karaktärerna ska ges ordentligt med kött och blod. Nu blir jag främst förvirrad och snudd på irriterad av att jag inte minns Esters kärleksintresse och varför det inte kan bli dem. Inte en bok jag kommer läsa om, men förmodligen ger jag ändå del tre en chans när den kommer ut.
Rastlösheten 