
I måndags cyklade jag på min gamla skruttcykel till kontoret, kollade mailen, svepte en kaffe och tog sedan apostlahästarna bort till Götgatan. Jag skulle till Nederländernas ambassad, och ville inte komma fram som ett flåsande vrak av cykeln.

2027 är Nederländerna och Flandern hedersgäst på Bokmässan i Göteborg, och utöver att jag åkte till Gent i våras bjöd de även in en bunt förläggare och översättare till ambassaden för att presentera böcker och berätta om deras olika utgivningsstöd som förlag kan söka. Jag har alltid velat gå in på denna innergård, och i huset, så jag var exalterad men försökte hålla det inom mig.

Där inne var det mycket snyggt. Pampigt. Damastvävda sidentapeter och småkanoner i fönstren.

Allra mest gillade jag denna kotavla dock.


Vi fick mingellunch och välja mellan alkoholfri öl, vatten och äppeljuice till. Jag hade på mig min kostym, såg mig omkring, alla andra gubbisar i kostym drack öl, så jag slog också till.

Sedan var den förmiddagen över. Det är alltid lite svindlande att vara i ett så gammalt hus, runt så gamla saker. Ambassaden, som även kallas Louis De Geers palats byggdes redan på 1640-talet. Svindlande. Tydligen fanns inte husen mitt emot då, berättade ambassadören, så en kunde se alla stora båtar lägga till i slusshamnen. Enligt Wikipedia finns det även två spöken i huset, dessa såg jag dock inte i måndags.

Nu däremot står det hus framför ambassaden, varav det ena inhyser Stigbergets. De hade julpyntat i fönstret, tjus.

På väg tillbaka till kontoret svängde jag och min chef Johannes, som också hade varit med på ambassaden, in på Söderbokhandeln för att heja och diskutera ett potentiellt kommande event.

Jag passade på att slänga ett getöga på barnavdelningen och såg flera böcker från Trasten, vilket alltid är fint.

Väl tillbaka på kontoret blev det några timmars jobb innan det var dags att hasta iväg igen. Även nu lämnade jag cykeln och bussade istället till Kungsträdgården och genade förbi Berns hotell och genom Berzelii park.

Till Dramaten! Det var dags för Augustgalan! Nu kanske ni tänker att är inte Augustpriset för böcker av svenska författare? Vad gör en människa som ger ut översatt litteratur där? Jo, jag hade lyxen att bli medbjuden som Ellen Strömbergs plus en. Hon vann för några år sedan med sin otroliga bok Vi ska ju bara cykla förbi, och skulle därför presentera årets vinnare av barn- och ungdomspriset.

Dramaten är också pampig.


Men eftersom jag är hopplös fotade jag min garderobslapp och programmet istället för att fota närbilder på stukaturer, snygga detaljer, jag tänkte inte ens tanken på att ta en outfitbild i en av de många tjusiga speglarna. Jag ska försöka bättre mig när jag är på sådana här prime content ställen, men oftast glömmer jag bort det helt.

Så inleddes galan och Sara Parkman stod för underhållningen, mycket bra val av musiker.

Och så följde en strid ström av prisutdelning med tillhörande tal. Ellens var såklart bäst, och i barn- och ungdomskategorin vann Fabian Göranssons Klara – Tvättbjörnarnas stad. Jag har inte hunnit läsa den ännu (men står i reservationskön på bibblan eftersom den varit så gott som slutsåld överallt sedan den blev nominerad), men vad jag läst av Fabian tidigare och vet om hans engagemang för Seriesverie så tycker jag ändå att det var mycket välförtjänt!

Efter galan minglade Ellen och jag i Dramatens foajéer och drack vin, hon fick ta emot beröm för sitt tal till höger och vänster. Inte heller detta fotade jag. Nej, istället tog jag en suddig bild på Ellen med hennes mentholcigg från Färöarna, medan vi var på väg till Rabén & Sjögrens och Norstedts mingel. Sedan fotade jag inte alls mer. Som sagt, hopplös. Men jag kan berätta att vi åt pizzaslicear, drack vin, minglade ganska lite men skvallrade desto mer! En ljuvlig kväll! Tack Ellen! ❤










































































