På nyårsdagen hade min kusin Sanna bjudit över oss alla på fika och spelkväll.

Vi var 20 släktingar med respektive och barn, i alla åldersspann, som spelade Hitster, När då då? och Mellan 0-100. Mina lag vann aldrig, men det var precis lika trevligt ändå.

Dagen därpå for Fredde och Viktor till backen och jag kände att julen stod mig upp i halsen, så jag bestämde mig för att nyårsstäda.

Mattorna åkte ut på snötvätt och allt julpynt plockades undan.

Sedan ställde jag närodlade tulpaner som vi fått av Karro och Olle i fönstret.

Och beundrade hur rent allt var.

Jag plockade med lite julklappar jag fått och längtade efter att få ta hem dem.

Min moster Lallan hade gett mig en gammal jul-Femina från 60-talet och jag beundrade även Beppe.

Dagen därpå hade Viktor åkt hem och eftersom huset redan var städat bestämde vi oss för att ha en riktig vilodag. Jag hittade saffransbullar jag fått i frysen.

Lagom till att de var färdigtinade i ungen kom Lallan förbi och vi fikade ihop.

Men sedan blev jag lite rastlös ändå, och gick upp på kallvinden. Där har jag samlat allt jag hittat i huset som kan vara bra att ha. Som sex kannor i olika storlek från när huset var café. En av varje storlek fick flytta ner för en disk. Även vad jag trodde var en ugnsform, men det visade sig vara ett framkallningstråg. Oavsett är det rent nu!

Sedan låg jag under en filt i biblioteket och läste ett par timmar.

Efter middagen blev det efterrätt i form av överbliven citronpaj och espresso martini.

Och Fredde och jag såg film.

Sedan blev det söndag och sista heldagen i huset. Dags att börja packa och stänga ner. Nästa gång vi åker upp är troligtvis först över påsk, och peppen var inte stor.

På kvällen var vi bjudna till min morbror Perarne och moster Anneli.

Så vi började dagen med en iskall men solig promenad till forsen.

Kom in med rosor på kinderna och bättre rustad för att ta mig an hemfärden.

På kvällen åt vi middag och spelade mer spel hemma hos min morbror Per-Arne med familj, och när vi kom hem till huset igen var det stjärnklart och månen strålade över huset.

Och så kom avfärdsdagen. Det var 25 minus och bilen ville inte starta förrän den fått stå med motor- och kupévärmare i ett par timmar, men sedan kunde vi lämna det grönmålade köket i vinteride.

När vi väl kommit iväg gick bilen som på räls, och vi stannade på Dockstabaren för lunch. Överallt på vägen hem var det drivor av snö och fallna träd efter stormarna som dragit fram, men vi kom hem säkert och en otroligt fin julledighet var slut.