I onsdags var det nyårsafton och solen sken så gott den kunde. På skidbacken sköts det snö med kanoner och hela berget såg ut att stå i brand.

Solen hade inte nått fram till huset ännu när vi bestämde oss för att lämna det.

Fredde, hans polare Viktor och Karros kille Olle hade gett sig ut på äventyr till Storforsen. Men jag, Karoline och Lasse skulle minsann också vara äventyrliga. Vi byltade på oss och gick ut!

Vi gick hela den långa vägen upp för backen till nästa gula hus, där byns Ica-butik ligger. Där fanns en kundvagn i Lasse-storlek och allt var toppen.

Vi fick gå ner i källarn och kolla på gamla och nya grejer och var där en riktigt bra stund, sedan gick vi, nöjda med våra köp, därifrån. Lasse fick nyårspynt, jag köpte finsnus och Karoline slog till med både proletärstjärna och ljus till adventsbåge.

Sedan började den långa färden hem igen.

Hela vägen ner för backen skulle vi. Säkert 100 meter, så vissa behövde bäras större delen. Alla hade sovit ganska knorkigt så efter grötlunch blev det fri lek, vilket för de flesta innebar tupplur.

Sedan började vi laga nyårsmat. Vi slog till på Västerbottenspaj och Aperol Spritz till förrätt.

Varmrätten blev vilt och potatisgratäng och alla grabbar klurade på innertemperatur på köttet.

Jag skulle äta svamp till gratängen och oroade mig inte för dens temperatur alls, så jag och Karro passade på att skvallra i biblioteket istället.

Till efterrätt hade Lasse och jag dagen innan lagat citronpaj ur Vinterns goda ting, vilken åts i sällskap med en espresso martini.

Resten av kvällen spelade vi Hitster och på tolvslaget spenderades säkert 15 sekunder på den iskalla verandan med tomtebloss.

På nyårsdagens morgon hade snö fallit och allt var tyst och orört där ute.

Jag och Kosmo låg i soffan och tog igen oss tills han skulle åka hem igen tillsammans med Karro, Olle och Lasse.

Efter lunch tog vi kvarvarande en nyprspromenad och gick, eller snarare halkade, förbi mamma och pappas hus.

Det var halt och kallt, men fint. Jag druttade omkull en gång, men slog mig inte turligt nog.

Men då kändes det bäst att skynda hem och dricka varm choklad innan jag ramlade omkull igen. Ett fint avslut på ett bra år!