I lördags i förra veckan kom vi fram till Agnäs, som hoppats just innan solen gått ner. Vi grejade och donade, fick igång värmen som hade trilskats och jag packade upp julpynt och gjorde fint.

På söndagsmorgonen vaknade jag tidigt och drack kaffe i soffan och planerade måleri. Fodret mellan vardagsrum och matrum skulle målas röd!

Framåt fikadags var vi bjudna över till min kusin Linn, så vi lämnade huset, och gick förbi min kusin Helles hus på vägen.

Efter fika och samkväm fortsatte fixandet, Fredde hängde lampor på terazzon och skidbacken var öppen.

När kvällen kom var fodret målat två varv och de flesta vråar julpyntade. Jag fick en Aperol spritz och trodde jag skulle bli sittande.

Men eftersom jag vill ha allt genast blev det inte så. Istället för att vänta in morgonen och åka till Brandts och köpa en riktig gran åkte plastgranen upp från källaren.

Lagom till att granen var färdigklädd fick jag meddelande om att det var norrsken i byn, så vi rusade ut, ett perfekt avslut på vilken dag som helst.

Dagen därpå, som var dan före dopparedagen, åkte vi ändå till Bjurholm. Granen må ha varit ordnad, men jag behövde snus och Fredde mer färg. Ett besök hos järnaffärn krävdes och jag studerade deras julskyltning. Mycket mysig.

När vi kommit hem igen for Fredde till skidbacken och jag kånkade ner min Husqvarna Automatic.

En frillig historia fick en kanal och kunde nu dölja vår sopsortering.

Jag snyggade till både mig och huset, kokade litervis med gröt, och framåt 16, när backen stängde, fylldes huset upp med släktingar.

Vi blev 21 personer och det fanns gofika, risgrynsgröt och julskinka som Fredde hade griljerat dagen dessförinnan.

Sedan hade alla lott till uppesittarkvällen, och för en gångs skull även vi. Så vid 19 åkte alla hem till sitt, vi stökade undan och bänkade oss. Ingenting vann vi och jag tyckte det var för lite bingo och för mycket rim.

Julaftonsmorgon kom och jag hasade runt i min pyjamas och pressade apelsinjuice.

Framåt 11 började både Fredde och jag bli rastlösa, så han började måla köksluckor.

Och jag började med julmaten. Spillkummet fick jag i julklapp av mamma och den rejäla degskrapan av Fredde. Exakt vad jag hade önskat utan att det stått på någon lista, så de känner mig väl.

Jag provdukade, la fram duk och gulliga flaskdekorationer.

Vi skulle se Kalle tillsammans med Linn och hennes familj och Fredde bar julklappssäcken.

Byn visade sig från sin gulligaste julaftonssida.

Sedan trängde vi ihop oss, sju vuxna, fem barn och en stor hund, framför Kalle.

När vi kom hem igen var det fullt fokus på julmat.

Flaskdekorationer åkte på och snyggporslinet fram.

Vi lagade mat för en mindre armé trots att det bara var Fredde och jag som skulle äta.

Efter en lång middag var soffläge ett måste och jag bläddrade i en julklappsbok från min moster och Tomten är far till alla barnen gick på tv. En utmärkt julafton var till ända!

Juldagen började med disk och grönt 30talsglas fick torka på finhandduken.

Sedan kändes allt lite långsamt. Men. Till nyår ska vi få gäster och jag bestämde mig för att ta tag i en av kattvindarna och göra till gästrum. De röd och grönmålade väggarna är klädda i masonit och förmodligen kommer den försvinna i framtiden, tills dess fick spackel för att dölja skavankerna duga.

Ute var det fortfarande krispigt och kallt och vi gick till min kusin Sanna och lånade proppar för en hade gått.

Det var en allmänt rövig juldag, utöver att en propp gick var bilens kylarväska slut, vi blev scammade på en sofda och en mus hade hittat till min påse med havregryn. Så hela tillfälliga skafferiet tömdes och städades grundligt.

Allt kändes deppigt tills Linn frågade om vi ville komma till Målarbacken och vara med när ungarna åkte pulka. Ja tack. Sedan gick vi hem till dem och Rufus skulle absolut få plats i fåtöljen med allergikern Fredde.

Och när vi gick och lade oss hade vi fått upp temporära hyllor i permanenta skafferiet. Allt var i burkar med ordentliga lappar och hyllplanen var inslagna i papp.

Och i lördags var himlen rosa när vi vaknade, som för att vagga in oss i falsk trygghet.

Men sen kom stormen ändå. Framåt lunch fick vi strömavbrott och det var för mörkt för att ens överväga att måla något. Istället la vi pussel i skenet av stearinljus.

Sedan blev det för mörkt för det med, så jag la mig under en filt och läste.

Till slut kom strömmen tillbaka och vi passade på att lägga alla bärbara mobilbatterier på laddning ifall den skulle försvinna igen. Sedan gick vi upp i byn, förbi kanske Sveriges gulligaste Ica-butik, till min morbror och moster som bjöd på middag.

Och så igår då. Inget strömavbrott, inga proppar som gick, ett soffköp från Facebook som inte var lurendrejeri och det var ljust nog att börja måla kattvinden.

En händelserik men fin första julvecka i huset!