Rastlösheten av Clara Kron

Avskalad bark och klotter

I torsdags vaknade jag hängig, inte sjuk direkt, men jag kände ändå samhörighet med trädet som tappat all sin bark, när jag gjorde dagens enda utflykt och gick och handlade.

Det blev inte direkt bättre under dagen, men jag tänkte att det kanske bara berodde på höstallergi eller den väldigt aktiva onsdagen.

Men, så blev det fredag och Fredde hade köpt biljetter till Huggorm som spelade på Slaktkyrkan. Jag steg upp tidigt, gjorde mitt bästa för att duscha av mig sjukan och städa hemmet. När Fredde kommit hem gick vi till Soldaten Svejk för att äta med vårt spelningssällskap.

Jag hade aldrig ätit där förr, men Fredde och hans kompisar äter där ofta, och avslutar alltid middagen med den tjeckiska örtlikören Becherovka. Potentiellt en dålig idé, men jag tänkte att den kanske kunde döda lite lurande förkylning.

Efter middagen var det fortfarande ett tag kvar till spelningen, så vi gick tvärs över gatan till Carmen. De stängde ju ner för några år sedan och Mitt i Södermalm skrev flera artiklar om hemliga nya ägare som var stammisar som skulle ta över och behålla allt som det var. Det var första gången jag var där sedan dess, och ja. Allt var precis som vanligt. Samma klotter på väggarna, samma – men nya – 18åringar som drack billig öl.

Sedan bar det av till kyrkan. Huggorm var toppen, men ljudet var sisådär.

Det blev inte katastrofsent, och jag spenderade lördagsmorgonen med att baka tekakor och chocolate chip cookies, frysen ekade tom på matsäcksmaterial, och på onsdag går tåget till Göteborg.

Jag gjorde också mitt bästa för att låtsas att förkylningen inte hade fått fäste.

På söndagen klev jag också upp tidigt, och gjorde om fredagens försök att duscha bort förkylningen. Egentligen hatar jag att duscha på morgonen, men nu gjorde jag hårinpackning och ansiktsmask och hela baletten, i hopp om att en ren kropp är en frisk kropp.

Lite hjälpte det, men inte tillräckligt för att få följa med Fredde och hans syster till Skansen i regngrått väder. Så jag stannade hemma och tvättade och hämtade min bruna weekendbag ur källaren istället. Jag må kanske inte vara dödssjuk, men ork nog – eller tid heller – att göra klart den röda resväskan finns helt enkelt inte.

När Fredde kom hem fick jag en påse Bravo-kola och såg kanske 314 avsnitt Gilmore Girls, så då kändes det lite bättre.

Det stör mig att resväskan inte blev klar, men nu satsar jag på att ha den färdig till Littfest istället. Jag vill ju heller inte stressa ihop den bara för att.

Kostymen däremot är snart ihophetsad. Fodret är minskat och fäst längst slaget, nu ska bara ärmarna kortas och fästas ihop, sen kan jag fixa fållen också.

Jag gjorde en Sellpybeställning för ett tag sedan också, en prickig klänning att ha på mässan bland annat, och ett wildcard. Ett Filofaxfodral till en Ipad! Typ tio år gammal, men riktigt lyxig när den kom då, i rött fint läder. Efter evigt googlande om dimensioner så bestämde jag mig för att chansa, den kostade bara 50kr. Turligt nog har ju inte mycket hänt på Ipadfronten, med lite vilja fick jag dit min något större och modernare Ipad. Nu har jag i alla fall något rött med mig på tåget, och någonstans att lägga viktiga papper och skriva saker.

Förkylningen börjar ge med sig och jag ska göra mig färdig för jobbet, håll tummarna för att den inte blir värre!

Kommentarer

Lämna en kommentar