Rastlösheten

Kategori: Loppisfynd och vintage

  • Loppisrunda i Nacka

    Jag går ofta på loppis. Ofta. Eller egentligen är det ju främst regelrätta secondhandaffärer, eftersom de riktigt goa loppisarna är förlagda till de somrigare månaderna. Jag har två rundor jag brukar gå på, en i Nacka och en på Södermalm. Jag tänkte berätta om båda, men vi börjar med Nackas.

    Röda Korset Ektorp

    Oftast börjar dagen med att jag cyklar hemifrån 10.30, för 11.00 öppnar Röda Korset i Ektorp, och det tar ungefär en halvtimma att cykla dit. Det finns en liten RK i Nacka Forum också, som visserligen ligger på vägen till Ektorp men den är inte tillräckligt bra för att göra ett extrastopp för.

    På RK i Ektorp däremot är det härligt, gulliga tanter och billiga priser! Här kostar jeans max en tjuga, jag gissar att tanterna inte tycker det är proper klädsel, det finns böcker, kläder, leksaker, husgeråd och textilier. Nästan inga möbler men fyndchansen är hög!

    Återbruket Fisksätra

    Efter Ektorp cyklar jag vidare till Fisksätra och brukar stanna och äta matsäck på en klippa vid havet. Man cyklar längst med Saltsjöbanan och har havet på ena sidan och skogen på den andra mycket fint.

    På Återbruket finns allt. Verktyg, möbler, vinyler, kläder, böcker, sysaker, husgeråd, växter, grejor, grunkor, leksaker, det finns till och med en åsna man stoppar i en femkrona och får rida på till salu! Här köpte jag vår stora äkta matta till hallen för 25 kr och rottingbordet med glasskiva för 400 kr, så priserna varierar absolut, men stor fyndchans finns, och cykeln är oftast välfylld när jag cyklar vidare.

    Lindra Sickla

    Vidare till Sickla! Här är ett köpkvarter med de flesta butiker en kan önska sig, men jag går främst till secondhandaffärerna, matäffärerna och bibblan.

    Hur som, Lindra i Nacka har haft tre adresser sedan jag flyttade till Nacka, men verkar nu landat. Även här finns det mesta en kan önska sig, elektronik, verktyg, leksaker, lampor, möbler, böcker, textilier, massa husgeråd och kläder. Priserna är väldigt ojämna och ibland väl höga – särskilt på kläder – men det är ändå sällan jag kommer ut tomhänt.

    Stockholms Stadsmission Sickla

    Två dörrar bort ligger Stadsmissionen, som också har flyttat dit nyligen. Tyvärr till en mycket mindre lokal, och betydligt mindre än Lindra så hit går jag sist. Det är främst kläder här, med störst fokus på damkläder, även om lite herr- och barnkläder också finns. I övrigt finns böcker och husgeråd. Inga leksaker. Inga möbler. Inga verktyg. Men prissättningen är jämn och rimlig.

    Efter Stadsmissionen cyklar jag oftast och handlar mat, och sedan hem. På vägen hem finns även Macken i Finntorp, men det vore en skymf att kalla det för en secondhandaffär. Det är en regelrätt antikaffär med fokus på art deco och prissatt därefter. Men de har också en hel del vinyler. Vi köpte vår saturnuslampa här när de en gång hade rabatt på hela affären, och den var dyr men värd varenda krona.

    I övrigt ska det finnas en butik som säljer begagnade barnkläder, men fler secondhandaffärer än så har jag inte lyckats hitta i Nacka, så sitter ni på hemliga ställen får ni gärna dela med er!

    3 kommentarer på Loppisrunda i Nacka

  • Antikmässan

    I onsdags var det dags för Antikmässans vernissage. Solen sken, så jag drog på mig skinnjackan, hoppade på tvärbanan och begav mig mot Älvsjö. Åtminstone hälften av alla gånger jag har varit på Antikmässans invigning har det dessutom varit skinnjackepremiär. 2023, när det snöade så mycket att alla bussar i Nacka slutade gå och banvagnar fick sättas in på Värmdö – och både Alicia och jag fick stanna hemma, pratar vi inte om.

    Väl på mässan mötte jag först och främst upp Karoline! Hon är i Stockholm för att göra praktik och det var ljuvligt att få gå på mässan med henne igen, efter att hon varit norrut flera år i rad.

    Först vankades det ett mingel där det berättades om de olika utställningarna på årets mässa: stolar, mopeder och Camilla Thulins garderob. Det bjöds på alkoholfri fläderdrink, ja tack, och småländsk ostkaka, nej tack. Men det var fin!

    Ingen snö på Värmdö denna gång, så Alicia var också på plats!

    En av dessa två fick en klapp på kinden av en 81årig tant som sa att hon var gullig. Jag låter er gissa vem som föll tanten i smaken.

    Spoiler: det var naturligtvis Karro som gick hem hos tanterna. Här försökte jag övertyga henne att köpa denna otroliga handstickade 30talströja från Laholm, men tyvärr blev det inte av.

    I en monter bjöds det på ostkrokar, det tackade jag ja till.

    Sen dök Amanda och Saga upp!

    Överallt fanns det fina saker att titta på.

    Och fler fina tjejer, som Lisen! Totalt tror jag att jag sprang in i i alla fall 10 gull.

    Det mesta av allt det fina var långt utanför budget, som denna underbara stol.

    Två saker kom jag dock hem med, förutom några praliner till Fredrik. Ett par 70tals jeans, som tyvärr visade sig vara för små även när jag sprättade bort insömnaden. De får helt enkelt säljas vidare. Men jag slog också till på en liten sjöstjärnebrosch i mässing. Den kan i alla fall aldrig bli för liten!

    3 kommentarer på Antikmässan

  • I min handväska

    Häromdagen var det hög tid att göra min väska vårsnygg. Den var dassig och dammig och behövde en rejäl smörjning. Så när jag ändå tömde den inför rengöringen tänkte jag att vi kunde titta på vad jag faktiskt har i väskan till vardags.

    Så. Nu är den putsad. Först och främst, väskan i fråga är Näver-väska i storlek small från Eduards Accessories. Jag köpte den dock från Sellpy för ungefär ett år sedan. Där kostade den 710kr, men var ännu torrare och tristare än nu, snudd på grå. Den är liten, men rymmer mycket.

    Som det allra viktigaste – plånbok-nycklar-mobil-och-snus – är ramsan för att få gå ut genom dörren i detta hushåll. Nyckelringen är en snäcka av Maja Sten för Svenskt Tenn som jag fick i julklapp av mamma ett år, och plånboken är en random röd sak från loppis. I väskan finns också en nätkasse i fall något behöver handlas, hörlurar, tugummi och ett måttbad att mäta loppisfynd med.

    En liten Moleskineskrivbok och en röd penna att skriva ner viktiga saker med. Borde även ha en kortlek i handväskan jämt, inser jag nu, för det finns inget trevligare än att slå Fredde i Chicago över en öl på lokal.

    Och sist men inte minst, läppbalsam, handkräm och en röd cremerougeläpphistoria för när en vill pigga upp sig. Hade jag inte slarvat bort mina solglasögon hade de väl snart kunnat kvala in också, men istället börjar loppisjakten på ett par nya.

    Inga kommentarer på I min handväska

  • Besattheten av bagage

    Jag ska villigt erkänna att jag inte är en jetsetter. Semestern spenderar jag hellre i Västerbotten än utomlands. Men. När ni läser detta inlägg befinner jag mig i Belgien. Gent närmare bestämt. Och i december var jag i Paris. Båda fallen jobbresor. Och varje år blir det åtminstone Bokmässan i Göteborg, förra året också barnboksfestivalen Litteralund medan det i år blir Littfest i Umeå. Det kanske inte semestras så värst utomlands, men det reses ändå en del. Och med resor kommer packning.

    Så tanken på bagage har legat och grott i bakhuvudet. Eller, egentligen ända sedan jag såg Darjeeling Limited för första gången. Sådana väskor skulle en ha.

    Sådana väskor kan en till och med ha, nu för tiden. Ett italienskt märke som heter A very troubled child har skapat en hel serie med Wes Anderson-inspirerade väskor. Och de är såklart ljuvliga. Men till exempel nummer fyra här ovan går loss på en bra bit över 10 000. Med andra ord inte ens lite inom budget.

    Sedan finns det Streamline Luggage som gör snyggväskor där en kombo av vintageinspiration och moderna inslag som fyrhjulsdrift med snurr. Mmm, en dröm. Men även den en dröm på allt för många tusen.

    Så jag gjorde som jag oftast gör och kollade vad det fanns på Tradera, Sellpy och Vinted. Och på Sellpy gömde sig denna pärla för den rimligare prislappen av 300 kr.

    En stadig weekendbag från portugisiska märket Belcinto. Med mölighet att göra huvudfacket större, och dessutom en separat botten för skjortor och annat man vill ha vikt prydligt. Dessutom fanns både lås och nycklar bevarade.

    Givetvis behövde den lite omvårdnad. En rejäl tvätt, insmörjning och lite limning här och var gjorde susen.

    Sen fick jag feeling och började leka med tanken på att även om jag inte har Wes Anderson-väskorna kanske jag åtminstone kan få ett monogram på den. Först prövade jag att göra en schablon med hjälp av självhäftande plast, och prövade att måla på en spillbit läder. Men det blev inte bra, det blödde och hade sig. Då prövade jag att måla in en hel bit läder för att sedan klippa, men nä. Jag är inte nöjd med färgen, och troligtvis på grund av att det är just färg. Senaste gången jag färgade läder var det en dye, det heter ju också färg på svenska, men det blir inte samma tjocka plastiga slutresultat utan färgar verkligen in lädret så all textur fortfarande består.

    Så än så länge får den vara monogramlös. Kanske beställer jag en annan typ av färg och försöker igen, eller kommer på någon annan lösning. Men den är ju fin såhär också.

    2 kommentarer på Besattheten av bagage