Det börjar så smått våras här i Stockholm, men än så länge har inga rejäla loppisar hänt ännu, så då får en fynda på internet och i second hand-affärer istället. Och det har jag gjort! Vi tar en titt på de tio bästa grejerna från senaste tiden.
Först ut, ett mycket passande köp från Tradera: Nordstjärnan. Symbolen för samlare.
Den passar mycket bra ihop med min Västerbottens-ren och ska båda placeras på snösettet när jag sytt det.
För ett tag sedan var jag på Möjligheternas hus i Skarpnäck, hade hoppats på mängder av fynd men kom bara hem med två böcker. Den ena var Doktor Dolittles underbara resor i samma snygga utgåva som jag har första boken i serien.
I Skapnäck köpte jag även Trädgårdens buskar och träd i färg. Fredde har varit sugen på att tapetsera en möbel så jag har hållit utkik efter Nordens flora, som Josef Frank tapetserade sina möbler i, men den här är nästan ännu tjusigare.
Titta så många tjusiga cedervarianter det finns till exempel.
Sista boken kommer från Sellpy och är del av en annan serie jag samlar på. Tyvärr har de böckerna flyttat till Agnäs så jag har inte kunnat kompletera samlingen ännu.
De andra böckerna jag har i serien är illustrerade av Kaj Beckman vilket denna inte är, så jag hade inte ens lyckats googla reda på att den fanns, så det var en extra glad överraskning när den dök upp.
Ett symönster från Tradera. En gammal goding från Stil. Underlinne och kortbyxa med frill.
Från 1948 och fortfarande fabriksvikt, det förtjänar att äntligen bli sytt!
På Sellpy hittade jag en handvävd yllehalsduk från varuhuset Bonwit Teller, som var ett lyxvaruhus i New York. När jag köpte den var den benvit, men det rådde jag direkt bot på idag.
I samma Sellpybeställning låg även en undertröja av farfarsmodell i 60% ull. Vad de övriga 40% är framgår inte, men den är oerhört mjuk.
På Vinted hittade jag en hel låda sybehör och pynt, tillexempel alla dessa goa spetsar. Förmodligen behöver de användas till att dekorera underlinne och kortbyxor.
Nästan sist, men inte minst, ännu en Vintedfyndad vintageväska i läder. Ja, jag köpte nyligen en. Men. Denna är i liggande format, har dragkedja och en ficka på insidan istället för utsidan. Med andra ord, helt annorlunda.
Men så, sist och minst. Från Sellpy beställde jag även detta väsksmycke, ett flätat hjärta från Cala Jade, som nu får dekorera nya väskan och göra mig glad.
Igår sken solen nog för solglasögon och jag premiärade min Jobs-scarf.
Karoline var hemma hos mig och vi hade tagit oss med tvärbana till pendeltåget.
Vi mötte upp Amanda på tåget och en tant erbjöd sig att ta kort på oss ❤
Det var dags för Antikmässan och fanns fina grejor överallt.
Vi började med en vintageskola hos Lata pigan och klämde på haute couture Dior.
Sen gick vi runt med sikte på shopping. Vilket alltid är svårt, då allt kostar så mycket pengar. Jag övervägde på en Fornasetti-slips, men den var tyvärr nött och jag var osugen på att stoppa siden.
En fin liten Saturnuslampa! Men ska vi ha en till vill jag ha bordsvarrianten.
Vi träffade Britta som såklart hade fyndat mängder, bland annat en papperskorg målad i Hammarlack och en Chimayoväska.’
Tjusiga parasoll och läskiga firrar.
Karro var duktigast på shopping och köpte tre vintageplagg.
Själv kom jag bara hem med en enda liten sak. En ring för 100kr.
När vi gick runt sa jag att jag skulle vilja köpa en billig ring för en jag köpte för några år sedan på Antikmässan är en av mina mest använda, och så hittade jag denna, nästan exakt likadan som just den, men i guldmetall. Det fanns inga stämplar så jag misstänker att den är mässing.
Och oavsett matchar den fint till mina två andra guldringar som jag fått av mamma och min moster!
Jag har återigen begått Vintedshopping. Denna gång en läderväska av nästan lärarinnestuk. Fin modell, snygga fickor på utsidan, men skicket inte toppen.
Tråkig vattenfläck på en av snyggfickorna.
Tråkiga vattenfläckar på baksidan. Allmänt sned kant.
Jättetråkig vattenfläck på undersidan. Och så en allmänt smutsig, torr och lite förvrängd känsla.
Fram med redskapen! Kaffet var till mig, inte för att färga lädret.
Jag schamponerade mig sektion för sektion igenom hela väskan och torkade av med trasa efter hand. När hela väskan var ren smörjde jag in den rikligt. Sedan fick den stå upprätt på golvet med böcker i sig för att återfå en stramare botten medan läderbalsamat återfuktade under natten.
Dagen därpå var den återfuktad, vattenfläckarna var försvunna och formen var lite bättre.
Nu är väskan redo för att vara nära till hands när jag åker till Litauen för bokmässa på tisdag.
För några månader sedan köpte jag en gammal sidenpyjamas på Vinted. När den kom hem visade den sig vara mer ljusrosa än jag hade hoppats på, så den har blivit liggande. Men så, förra veckan fick jag nog. Jag började med att sprätta bort de gamla tryckknapparna, som var gamla nog att inte vara varken blanka eller rostfria.
Ur byxorna drog jag den torkade resåren och ur en låda fick jag fram ett kuvert textilfärg. Sådana köper jag jämt på loppis, om färgen intresserar. Och ”Äkta Dalarött” intresserar sannerligen.
Jag läste instruktionerna halvnoga.
Men tog fasta på att det viktiga när en färgar saker är att den är genomblöt innan det läggs ned i färgbadet, så färgen sprider sig jämt. Jag äger ingen rostfri kastrull så jag hämtade in en potatishink från balkongen och hällde över kokande vatten i den, siden skulle ju helst inte kokas ändå.
Sedan vevade jag loss. Tyvärr fick hemmets enda trägaffel sätta livet till, så nu står en sådan högst upp på loppislistan. Denna är numer öronmärkt för just färgning och har fått flytta från kök till verkstad.
Eftersom jag dessutom hade tvättstuga medan detta pågick passade jag på att skölja pyjamasen i tvättmaskinen också, efter att först ha sköljt den så noga jag orkade hemma.
Och medan jag gick till posten fick pyjamasen torka.
Och den blev fin. Röd och jämn i färgen. Byxan fick en ny resår och blusen nya tryckknappar.
Egentligen är byxan något för kort i midjan för mig för att den ska vara helt bekväm, men tyget är otroligt mjukt. Och den tar i princip ingen plats alls om en skrynklar ihop den eller viker fint, så den är perfekt för resor. Men vad vi främst tar med oss av detta projekt är att färga är både lätt och blir fint!
Som ni vet köper jag det mesta, så gott som allt till och med, begagnat, och har gjort i många år. Sakerna i fråga får gärna vara äldre, och ännu hellre i naturmaterial. Och gamla grejer behöver omsorg. Jag räds icke att köpa något, skitit, fläckigt eller trasigt. Det mesta går att fixa! Så nu tar vi en titt på mina bästa produkter för att ta hand om vintagekläder och gamla grejer!
Textilier
Tvätt är den enskilt största kategorin. Till att börja med har jag två tvättböcker, Hemmets tvättbok är främst för lyst, då den må va snygg, men är en reklampamflett för ett tvättmedel som inte finns längre. Rent och fläckfritt däremot, den konsulterar jag ofta!
Helt vanlig tvätt gör jag med parfymfritt tvättmedel och ättika som sköljmedel, då det neutraliserar lukt. Jag vill inte ha kläder som luktar parfym eller tvättmedel, men heller inte gardiner som luktar nikotin. Ibland behövs ett par tvättar för att få bort lukten, och riktigt envisa saker kan en lägga i frysen ett par dagar för att döda lukten.
En favoritprodukt alla kategorier är Sonetts blekningskomplex. Det ”bleker” med rent syre, och är alltså inte ett blekmedel som klorin, utan är färgäkta – det tar bort solikghet och fläckar, men bleker inte tryck. Funkar mycket bättre än Vanish och är miljövänligt. En gång hittade jag ett Josef Frank-draperi i grovsoporna med en rejäl rödvinsfläck, efter tre tvättar med detta såg det som nytt ut. Kräver dock 50-gradigt vatten för att funka, men på tyger som inte klarar det kan en låta det ligga i blöt med en skopa medel några timmar innan tvätt. Lyfter även missfärgningar på porslin!
Till ylle och silke använder jag Sonetts flytande tvättmedel för just sådana tyger, och de har dessutom en fläckspray som är toppen. Fick bort bläckfläckar från botten av en väska med just den. Det enda ställe jag hittat som har alla tre produkterna är Rekoshoppen.
Galltvål är också toppen mot fläckar, men bleker, så jag skulle inte använda det på färgade tyger.
Innan något tvättas tar jag dessutom hand om noppning, antingen med kam eller noppmaskin, och klipper bort lösa trådar. Ska något sprättas, till exempel en gardin jag vill använda som tyg och därför ta bort fållen på, så gör jag det också innan tvätt, så att hålen har en chans att sluta sig under tvätten.
Ej i bild, då de var slut i städskåpet, är Color Catchers, som är precis som det låter – färgfångare. Jag använder dem främst när jag tvättar flerfärgad ylle, det är ju förbannat tråkigt när rött blöder över in i det vita till exempel.
Efter tvätt piggar snygga klädnypor absolut upp, även om de inte gör själva bättre. Men för moralens skull har jag sytt och broderat en påse för klädnypor och fyllt den med de snyggaste jag kunnat hitta på loppis.
Stora ullbollar använder jag i torktumlaren när kuddar eller täcken ska torkas, då det gör att formen håller bättre, men de kortar även torktiden när en tumlar annat stort.
Kulor och galgpoletter i cederträ används för att slippa mal. Dessa behöver en olja in med cederträolja då och då, och sedan förvarar en dem med sina kläder – särskilt bland ylle och silke – i garderoben och förrådet.
Spraystärk gör strykningen lättare och lite roligare, och en bra steamer är alltid bra att ha.
Läder
När det kommer till sko- och väskvård försöker jag smörja in sakerna två gånger per år, minst. Men i alla fall sakerna som är säsongsbetonade smörjs in en gång innan de börjar användas och en gång när det är dags att ställa undan dem, som vinterskor till exempel.
Det enda lädersmörj jag gillar är Tiptops läderbalsam. Det gör allt fint och mjukt och är lätt att arbeta in. Köper mitt hos skomakaren eller på internet.
Bland lädertvålarna har jag ingen favorit ännu, men denna funkar fint. Jag använder den lilla runda borsten till att tvåla in lädersaken med, och sedan torkar jag av med flanelltrasa innan jag smörjer. En metallborste för sulor och en poleringsborste finns också i samlingen.
Skoblocken använder jag egentligen bara under smörjningsprocessen, även om jag vet att skor mår bra av att ha dem i oftare, som när de blivit blöta utomhus, men det är jag för lat för.
I detta hushåll finns också ett impregneringsspray, som egentligen aldrig används. Jag tycker lädersaker blir vattenavvisande nog av att bara smörjas regelbundet, men skulle jag någonsin skaffa mockaskor är det bra att ha hemma.
På loppisar köper jag också alla snygga skosnören jag hittar, då det är en så tråkig sak att köpa nytt.
Trä
Till möbler och inredningsdetaljer använder jag så gott som uteslutande MP52:s teakolja, det är en absolut dröm. Gör allt finare. Är det en möbel som är ny för mig brukar jag först rengöra med såpavatten och sedan olja in.
Inte för att det vimlar av ljusa träslag hemma hos mig, men eftersom MP52 ändå är lite färgad, så har jag också trävax, som passar för just ljusare träslag som en vill ska fortsätta vara ljusare.
Metall
När det kommer till metaller som är nya för mig så börjar jag alltid med en diskning, med ett avfettande diskmedel, efter det går putsningen betydligt enklare.
Silver lägger jag i ett kokhett bad med botten av aluminiumfolie, salt och bikarbonat, det tar oftast bort det mesta av oxideringarna, men behöver grejen dessutom putsas efter så tar jag Häxans silverputs.
Till mässing, koppar och dylikt använder jag istället deras metallputs.
Krom och ibland även mässing använder jag Autosol till, ofta i kombination med stålull – men ullen kan dock repa så tänk på det.
Röda Björn använder jag sällan, då det är lite omständigt med att det är ett pulver, men burken är för fin för att inte så vara med.
När en fläck är riktigt envis och jag känner mig vågad, med andra ord när jag prövat allt annat, då försöker jag med en tops doppad i Gripens bensin eller remover. Det är bra mot färg- och bläckfläckar men ska göras med stor försiktighet beroende på vad fläcken sitter på.
Men som synes i Rent och fläckfritt är det just bensin som rekommenderas mot till exempel fettfläckar på textilier.
Det var alla mina VAV-produkter, tror jag. Har ni några favoritprodukter som jag inte använder som jag borde känna till?
Jag skulle ju vilja kalla det skidsetet men vi vet ju mycket väl att jag kommer inte skida i det. Så, numera är det snösetet. Ett set att använda dagar som detta, kalla tråkiga grå dagar när en ändå måste gå ut. Och eftersom det är för kallt för att hitta på något spännande är detta vad som upptar större delen av min tanketid just nu. Så nu får ni se hur går till när jag närmar mig ett nytt syprojekt.
I måndags tittade vi ju på alla mina norrlandsklingande tygmärken, och sedan dess har ett tillkommit. Ett filtmärke med metallbroderi föreställande Västerbottens-renen. Planen är att det ska sitta på hedersplatsens vänsterarm. De tre små runda vill jag ha över vänster bröstficka, och resterande tygmärken bestämmer jag när jackan är klar.
Tanken är att använda dessa mönster, med vissa modifieringar. Dels behöver jag göra byxorna större, vanligtvis har jag storlek 42 i Stilmönster från den här perioden, och jag vill kunna använda byxorna som överdragsbyxor mer än inomhusbyxor. Jackan är i storlek 44 vilket känns rimligt att utgå ifrån, då borde jag få plats med både foder och tjocktröja under.
I tygsamlingen finns detta: ett marinblått ulltyg som matchar de flesta tygmärkena och därför är tänkt som bas, även om jag inte mätt och sett efter huruvida det räcker eller inte än. Ett ytterligare blått tyg, i siden. Det tänker jag ska bli ärm- och byxfoder, där är det alltid klokt att fodra med glansigt tyg. Till sist har jag en bit rosenväv som egentligen används för att sy västen till Västerbottens folkdräkt för herrar. Detta vill jag allra helst både fodra livet och huvan med, men också sy en lapptäcksstjärna av på ryggen.
Tycker det vore så snyggt att ha ett mönstrat tyg inne i huvan, som damen i grönt har här. Men inte heller detta tyg har jag mätt och sett efter vad det räcker till.
På småpillsfronten finns två kuldragkedjor i fel färg, tänker att dessa kan färgas och användas till byxorna. Västerbottensknapparna behöver naturligtvis användas till jackan, i kombination med andra guldfärgade knappar till fickor och hängelbyxorna, eftersom jag har för få. Och i midjan ska det vara en ”snodd” enligt mönstret. Jag hade inga snoddar i min bandsamling, men däremot ett fint blått band som kanske kan funka.
För ett par år sedan sydde jag denna jacka, och den har blivit mitt mest använda plagg som jag har sytt själv. Jackor blir ju lätt det, varför det känns extra värt att göra detta snöset. Men ett par saker vill jag göra annorlunda denna gång.
Jag tror att jag möjligtvis vill ha en mudd istället för manschett, både för smidighetens skull, men också för att har jag en för tjock tjocktröja under denna jacka går inte manschetterna att knäppa. Jag gillar verkligen de rejäla fickorna på denna också, och kommer nog behöva lägga till sådana på den nya, då bara bröstfickor inte räcker. Huruvida de blir infällda som på denna eller likadana, men större än bröstfickorna, återstår dock att se.
En innerficka i fodret är också ett måste. Och det är verkligen glatt med ett mönstrat foder. Om väven inte räcker vill jag hitta en bit mönstrad bomulls- eller ullflanell, gärna rutig, men ett kul tyg går också bra.
Och när det kommer till ryggapplikationen måste jag hantera väven bättre än jag gjorde på denna jacka, jag tror jag fick sy om den fyra gånger innan jag kom på att den behövde stabiliseras med visilin för att inte resma sig.
På byxfronten har jag dessa 40talshängselbyxor som inspiration. De är också i ull och jag kan knappt ha dem längre, men de är för fina för att göra sig av med.
Även här finns det infällda fickor. Jag kommer absolut behöva en sån där liten onödig ficka med dragkedja på setet. För mitt imaginära liftkort.
I benslutet har dessa kilar av bomullstyg. Jag gissar att det är för att enkelt kunna knö ner benen i ett par kängor utan för mycket bulk. Jag gissar att jag snarare kommer vilja ha mina byxor över kängorna, och överväger därför en resår av något slag.
Hängslena och biben tänker jag kopiera rakt av från dessa, men förmodligen använda några bättre spännen eller knappar istället, tycker dessa är väl omständiga.
Så. Första steget antar jag är att mäta alla tyger och se vad jag har att jobba med. Så kanske det finns ett färdigt snöset att förgylla dagarna med nästa vinter!
En sak, bland allt annat bös, jag samlar på är souvernirtygmärken. Allra främst de norrländska och skidorienterade. Och så ska de vara gamla. Nu är jag ju inte en skidsportare, men estetiken tilltalar mig. I förra veckan började jag projekt rensa hela verkstan, och min låda tygmärken seglade upp till ytan. Dessa tre såg särskilt sorgliga ut.
Så, för att prokrastinera från rensandet drog jag istället igång projekt tvätta tygmärken! Fram åkte Sonetts blekningskomplex, min eviga räddare i nöden.
Jag kokade upp vatten och lade ner en bunt märken tillsammans med en skopa blekningskomplex.
Sedan fick de ligga och torka över natten.
De blev så rena och tjusiga att strykjärnet åkte fram. Samt alla de tygmärken som inte behövde en tvätt. Sorgligt nog har jag ingen regelrätt Västerbotten ännu, trots åratal av utkik på loppis. Men mest gillar jag se små runda. Som små medaljer.
Jag fantiserar om att sy ett skidset i ull att fästa alla märken på. Med det här mönstret som jacka, och 40taliga hängselbyxor till. Men jag skulle vilja fodra det i ull eller bomullsflanell, så just nu pågår jakten efter det. Och, även om jag inte åker skidor kan ju ett sådant sportigt kit komma till användning när en ska åka pulka, skotta snö eller bara sparka hem till någon kusin i byn.
Början av året brukar ju sällan vara den mest spännande tiden för loppisar. Men second hand-affärer finns, och nu för tiden även mängder av bra internetbaserade fyndställen, så jag har lyckats shoppa loss ändå. Vi tar en titt!
Tråkigaste grejen först: en galge i bambu. Den kostade 10kr på Ersta second hand, så nu samlar jag förmodligen på sådana galgar att ha i huset.
På samma vända till Ersta hittade jag även The Writers Map av Huw Lewis-Jones.
Det är en litteraturvetenskaplig bok om kartor, främst påhittade sådana, i skönlitterära böcker. Stor och tung och fin.
Sist men inte minst på Ersta hittade jag även en holy grail, något jag letat efter i flera år. En schalett med tryck av Lisbet Jobs. Jag har fantiserat om att en vacker dag hitta en i djupet av alla scarfkorgar som brukar finnas. Denna hängde dock på tygavdelningen och var fortfarande otrimmad och ofållad. Efter en snabb tvätt ordnade jag till det och nu ska vi leva lyckliga resten av livet ihop. 50 väl spenderade kronor!
På textilfronten lyckades jag också komma över 3,2 meter Carl Larsson-tyg, i rött!
Jag har väl härjat om det förut, men detta mönster var inlagetapeten till Carl Larssons bok De mina som sedan Damernas värld tryckte upp som tyg och sängkläder på 70talet.
Den uppmärksamme läsaren vet att jag redan har några meter rött av detta tyg. Men här är tyget som synes mycket storskaligare i mönstret. Jag överväger en pyjamas. Ja, jag är hopplös.
På den röda resefronten har jag till slut även hittat en lädernecessär i rätt röd. Ville ej ha något burgundy, nej tack. Men så dök denna Longchamp-variant upp på Vinted för en rimlig peng.
Den är från 90talet och var fläckig både på ut- och insida. Jag tog det vågade beslutet att ge den ett helkroppsbad och skrubbade den med läderschampo. Den blev renare än jag hade vågat hoppas på, och efter att den torkat över natten med handdukar i den smörjde jag in den ordentligt med läderbalsam. Typ som ny nu.
Vinted-algoritmerna har verrkligen lärt sig vad jag gillar, för häromdagen fick jag ett förslag på den högra asken, full med knappar. Eftersom jag redan hade en ask klädd i samma tyg – men annan färgställning – var jag tvungen att slå till. Den lilla bor på skrivbordet bredvid symaskinen och innehåller sådant jag använder nästan varje gång jag syr. Och den nya tömde jag på knappar och har börjat fylla med andra sysaker, som det inte är lika skriande behov av jämt.
Sist ut från Vinted var en vintagetisha från Hanes, med ett Elvisaktigt tryck. Gissar att det är en turisttröja från någon som besökt Graceland på 70–80talet. Och på Ersta några veckor tidigare hittade jag ett par perfekta gamla Levis. HÖGA nog i midjan och LÅNGA nog i benen. Jag är inte lång, 167 cm, men ändå envisas alla moderna ribcagejenas från Levis att sluta vid ankeln. Blir tokig. Blev. Nu är jag lycklig med mina nygamla.
Över till Tradera, sista köpstället för denna omgång. Där spenderade jag 7 ömma kronor för att köpa mig två gamla reseetiketter, ni vet sådana man sätter på sin resväska för att visa hur berest en är. Jag tycker båda är toppenfina, men var främst ute efter Wasa-Umeå-lappen eftersom det är en resa jag faktiskt gjort. Dock ej med S/S Korsholm, då den togs ur bruk 1959. Etiketten är förmodligen från runt 1957, då den började trafikera till Örnsköldsvik under 1956.
Sist men inte minst slog jag till på en tavla på Tradera. För 150kr fick jag ett tryck av Sven Hemmel. Sven var, för den som inte vet, illustratör till Åke Holmbergs böcker om Ture Sventon, och en av mina favoriter.
Där går att läsa ”nånting nånting på Cirkus Scott”. En glad överraskning att läsa det. För jag trodde när jag köpte den att det kanske var ett militärt motiv, men tyckte dels att den var snygg, men också att den påminde en del om Andy Warhols Elvis-tryck, så jag ville ha den ändå.
Den verkar varit en gåva från Sven Hemmel till någon och Ann 1962. Ett strålande tillskott i konstsamlingen med andra ord.
Just innan jul kom ett paket på posten, till mig själv, från mig själv, köpt på Sellpy. En prydlig originalask från förmodat 60-tal dök upp.
Under locket, silkespapper. Ljuvligt med deadstock.
Inuti låg röd perfektion. Ni vet ju hur jag älskar röda grejor, och den senaste tiden har jag varit på jakt efter reserelaterade sådana. Så en vacker dag dök denna skönhet upp på Sellpy. Kalasdyr. Så jag har bevakat den i månader, sett priset sakta gå ner och oroat mig för att någon annan ska köpa trots att vi bara var två som hade sparat den.
Det är ett resesmyckeskrin från Lederer de Paris. Företaget grundades på 1800talet och gick under tidigt 2000tal då de hade roat sig med att göra Hermes-kopior. Denna pjäs tycks som sagt vara från 60talet, och oanvänd.
Jag hade tittat på ett flertal nyproducerade smyckeskrin för resor, men ett vintage är såklart mycket roligare. Här finns plats för ringar, armband, halsband, hängare för örhängen och fack för kanske någon scarf. Dessutom piggar hänglåset upp, det är ju så onödigt. Kommer en så nära kan en ju bara klippa bort lädret det sitter fast i, ifall man vill komma åt juvelerna. Men, jag älskar det i alla fall. God jul Clara, önskar Clara.
Att samla ihop nog med pynt till en gran ska ta tid. Jag har samlat sedan jag var säkert 15, 16. Jag tänkte att vi tar en titt på höjdpunkterna.
Spirorna har jag, såklart – detta kommer vara ett återkommande tema – köpt på loppis. Den rosa bara för någon månad sedan, men den andra har hängt med i flera år.
Tomtarna fick jag av Fredde för två somrar sedan när han var och vandrade i Schweiz.
Här är några gamla kulor som jag lagt i en ask och skrivit ”Mormors klockor” på. Jag minns inte säkert ifall de faktiskt är mormors gamla eller om de bara är likadana som de mormor hade. Jag har i alla fall inget mer pynt från henne, och det känns märkligt om jag bara skulle ha tre av allt pynt hon hade i granen. Får fråga kusinerna idag vad de vet.
Mässingspynt är en favorit att leta efter på loppis. Men varje år släpper även Svenskt Tenn en julkollektion och där är det nästan alltid något i mässing, så jag brukar köpa ett eller två hängen per år.
Det är ju så det funkar, en bra, arvegodsvänlig samling tar åratal. Dessa snäckformade kulor är också från Svenskt Tenn och deras julkollektion Atlantis som Luke Edward Hall designade 2022. Jag sparar alltid originalkartong om jag köper något nytt, för jag vet ju hur förtjust jag själv är i de gamla. Om 50/60år kommer förmodligen någon bli himla glad att få ta över dessa när min tid är förbi.
Här är några riktigt gamla pynt som en knappt vet vad de ska föreställa, men det är snygga geometriska former.
Alla mina stora kulor fick stanna hemma i år, lådan fick inte plats i bilen när TV, skidutrustning, kläder för tre veckor och allt annat bös jag packat skulle med. Så den här lilla lådan innehåller årets största kulor. Sådana här med inbuktning är extra fint!
En gran behöver givetvis kottar och under åren har jag successivt bytt ut en samling plastkottar jag hade till enbart glas. Tyvärr är jag elitistisk på så vis, och vill ha så lite plast i granen som möjligt.
De här kottarna hittade jag på loppis i förra veckan, medan de små kulorna hängt med i många år. Det viktigaste när det kommer till att fynda granpynt är dock att leta året runt och köpa även ensamma stackare och sedan hålla utkik efter passande låda att lägga dem i.
Som den här gamla lådan som innehållit ljus. Numera bor där min glasgirland och flaggspelet, och det ser ut som att de alltid varit tillsammans.
Julgransfoten i mässing köpte jag på Vinted i höstas. Den är till storleken bordsgran, tyvärr. Men förbannat fin ändå! Idag ska jag ha ett snack med släktingarna och se hur alla de tänker kring gran, hugger en själv? Köper en? Kör en plast?
Frågorna är många då senast jag firade jul i byn var för säkert 13 år sedan då mormor fortfarande levde. Det följde i alla fall med en plastgran när vi köpte huset, så i värsta fall blir det den i år. Men helst skulle jag i så fall också vilja ha en liten, riktig, bordsgran till den snygga foten.
Rastlösheten 