Rastlösheten

Författare: Clara Kron

  • En vecka i augusti

    Efter jobbet i måndags bestämde jag mig för att ta den långa vägen hem. Den förbi alla frukt- och bärställen. Jag använde mig av fruktkartan.se för att hitta ställen jag aldrig varit på förut, och det visade sig finnas buskar på ett ställe jag cyklar förbi dagligen.

    Jag kom hem med björnbär, äpplen och två sorters plommon. Tomaterna plockade jag från balkongen och frökapslarna till stockrosorna var från helgen.

    Björnbären blev direkt till en burk sylt, och plommonen lade jag att torka. De ska bli müsliinnehåll.

    På tisdagen hade ett flertal nya böcker, till exempel Heaven av Mieko Kawakami och Tillbaka till Haifa av Ghassan Kanafani, dykt upp på kontoret, och jag fotade dem för sociala medier och dylikt. Men främst bestod arbetsdagen av möten om Bokmässan, nu är det bara en månad kvar och mycket ska fixas.

    Med detta i åtanke cyklade jag hem och tog mig an min röda resväska som jag håller på och renoverar.

    Hjul ska sättas in i en sedan tidigare hjullös väska, och det är så knixigt att få till det att jag dammade ner hela verkstaden med min Proxxon och tog en alkoholfri öl för att höja moralen.

    Mot slutet av veckan packade jag matsäck och drog på loppisrunda. På vägen hem fick jag tvärnita då något blänkte till i dikesgrenen. Björnbär! Två stora påsar plockade jag och fryste in till sämre tider.

    Jag kom bland annat hem med ett durkslag i keramik som ska få flytta till Agnäs och bli min nya skål för att plocka jordgubbar och bär i trädgården.

    Utöver den mängd loppisar jag går på håller jag också koll på diverse Facebookgrupper, och i Gratis i Nacka-gruppen ville en kvinna bli av med sin gasolgrill. Så Fredde och jag tog bilen och hämtade skönheten. Den är gigantisk! Och rostig och skitig, men sådant går ju att lösa med lite tvätt och rostfärg.

    Jag bakade fyrkantigt bröd.

    Och vi gjorde BLT med majsröra till middag en kväll.

    Utöver röda resväskan som ska kläs i rött De mina-tyg håller jag även på med en morgonrock i samma tyg, men i blått. Det har fått lega och marinera under sommaren men nu har det åkt fram igen. Knapparna är redan klädda och den kommer bli en dröm.

    Under fredagen höll jag på med soffrenoveringen hela dagen, men mer om det en annan dag. I alla fall var det så frustrerande och långsamt så fram emot middagstid vägrade jag göra mer innan jag fått en drink och en varm macka.

    Och eftersom Fredde var på bio fick jag själv göra en drink och toast, men det gick ju bra det med.

    Sedan satt jag i halvt omklädda soffan, åt glass och kollade på Blommor av stål, medan jag sydde fast tyget för hand.

    Framåt lunch på lördagen var den äntligen klar!

    Och som fir storstädades lägenheten, då det var dam och soffspill precis överallt. Golv våttorkades och allt blev blankt. Sedan var jag slut som artist och hade halsont resten av lördagen, så Fredde lagade öppen lasagne till middag och gav mig glass i sängen.

    Igår mådde jag bättre igen, och vi cyklade på promenadloppis i Skuruparken. Det vimlade inte av fynd, men jag hittade ett handdrejat krus för 10 kr. Det ska också flytta till huset och bli kompis med durkslaget.

    2 kommentarer på En vecka i augusti

  • Att rädda en soffa, demolition day

    Den här soffan har vi haft sedan strax innan vi flyttade in i Finntorp. Innan det stod den i mamma och pappas hus i Agnäs, de den på Blocket, för åtminstone 15 år sedan, men den är förmodat betydligt äldre än så. Det är en omärkt soffa, men klädd i Josef Franks tyg Himalaya.

    Redan när vi tog över den var den sliten, och hade rejäla vattenskador på tyget. Då sprättade jag av kuddtygerna, tvättade i maskin och satte tillbaka. Ryggen fick istället en bikarbonatstvätt och sedan var den fin igen. Det var nu tre år sedan, och kuddarna, som även för tre år sedan var i värst skick, är numera i ett bedrövligt stadie.

    I nuläget producerar Svenskt Tenn inte Himalaya, så att gå och köpa ett par meter att laga med går inte. Inte heller vill jag offra mina sovrumsgardiner, som är i samma tyg, även om tanken slagit mig. Vi har diskuterat att lappa med annat tyg, eller byta soffa, men inget har blivit av. Men häromdagen slog det mig! Bakstycket!

    Bakstycket syns aldrig hos oss, och där kan jag istället sätta vilket generiskt tyg som helst. Så. Hammars och min bästa lagom slitna Morakniv åkte fram.

    Tiotusen häftklammer behövde lossas på.

    Efter idogt arbete hade jag fått loss en rejäl bit tyg och soffan hade ryggen fri.

    Här fanns det kvar en rejäl vattenskada, och alla märken från häftklammrarna, så jag zickzackade alla kanter och slängde in det i tvättmaskinen.

    Medan tyget tvättades passade jag på att byta ut banden som jag satte dit förra gången. Visserligen till samma sort, men denna gång zickzackade jag ihop dubbla rader av bandet – för att täcka mer yta – och limmade ordentligare.

    Ungefär här stötte jag på motstånd i form av en kollektiv tvättmaskin som bråkade, och jag tappade orken för att göra klart projektet på en dag. Så kuddarna åkte tillbaka tills vidare! Men banden blev i alla fall mycket prydliga.

    Men nu, en ny dag! Tyget är rent och vattenskadan skönjas knappt. Som alla Svenskt Tenn-tyger krympte det såklart en del i tvätten, som förmodligen var den första. Det ska få sig en rejäl strykning för att se om jag kan vinna tillbaka några cm, annars får jag hitta alternativa lösningar för att få det att räcka till alla tre kuddarna.

    1 kommentar på Att rädda en soffa, demolition day

  • Inventering av finvitrinen

    För ett par år sedan byggde Fredde detta vitrinskåp till oss. Det har sedan dess varit minst sagt välfyllt med allt som kvalificeras som extrafint. Inget vardagsporslin i sikte, med andra ord. Innan vi åkte upp till Västerbotten i somras tömde jag det på saker jag ville ta med till huset.

    Det är därför lite tommare än vad det brukar vara. Och eftersom de bästa loppisarna i Stockholm brukar vara på slutet av sommaren kändes en inventering på sin plats.

    På det undre planet fanns tidigare ett Stig Lindberg-fat här, men det fick bli tomatfat i Agnäs. Nu finns istället två tomma likörflaskor, som behöver fyllas, en romflaska Fredde fick i födelsedagspresent och en ljusstake.

    På översta och näst översta våningen bor glas: conjakskupor, champagnekupor och drinkglas i olika storlekar. Jag skulle vilja hitta fler highballglas, och Fredde gillar inte de från Ferm Living som matchar de minsta rippelglasen till vänster. Så höga glas står på loppislistan.

    Oftast gör vi dock drinkar i dessa kristallglas som jag fått av mamma. Tydligen var de min gammelmormor Hildurs föst. Ett har tyvärr en nagg, så att hitta några till likadana vore toppen.

    Till höger på samma våning står korta whiskeyglas från Svenskt Tenn som både Fredde och jag hade ett par av när vi blev ihop. Sedan småsmå nubbeglas – perfekta för kräftskivor då de är knappt 1 cl stora. Citronpressen skulle nog vilja ha en kompis i form av något annat fruktformat. De randiga glasen fick jag av mamma för några år sedan och är ljuvliga, men de går inte att diska i maskin, så de åker bara fram vid särskilda tillfällen som kräver dukning.

    Nubbeglasen finns det tio av, och att hitta fler tunna, gamla, slipade kristallglas i ungefär samma mönster men andra modeller vore inte alls dumt. Som regel får jag dock inte köpa glas på loppis om det inte är minst fyra, men helst sex, vilket brukar göra att jag lämnar de flesta fina.

    Sedan kommer koppar med fat, en relativt blygsam samling i detta hushåll ändå. Två Mon Amie-koppar i tunt porslin. Jag gillar inte de nya modellerna, och drömmer om ett helt frukostkit för två i Mon Amie-porslin. Oftast är jag dock för snål. Dessa har nagg alla delar, men de var billiga. Den gröna koppen är en gammal Arabia, och den Rosa är en Rosmarin. Jag slog sönder den rosa förra i vintras, men hittade en ny för 75kr tidigare i år! Kaffekannan har ett lagat lock, men var också billig, med tanke på att det är en Igloo av Karin Björquist. De vita omönstrade är två standardmodeller från Gustavsberg utan dekor.

    Till höger bor min samling Emilia-porslin som jag fått av min moster Lallan. Kopparna är otroliga att dricka varm choklad ur. Kanske borde ta upp dem till Agnäs? Den gråmönstrade koppen är av Marianne Westman och samma modell som Mon Amie. men dekoren Party. Inte min favvo, men god att dricka ur. Änglafia av Margareta Hennix är stor och åbäkig, men gullig och dessutom har jag matchade assietter i köket, så hon får bo kvar. Guldet är från Arabia och jag har köpt det till Fredde, han är den enda i hushållet som har behov av äggkopp och mjölkkanna. Räffla-assietterna har jag i både rött och vitt, men det skadar aldrig att skaffa fler.

    Längst ner bor också övriga dukningsgrejor, som fruktknivar, mindre bestick och smörtaxar, fast skottar. Dessa fick jag i julklapp av pappa och jag älskar dem. De två random djurglasen behöver absolut flytta upp till övriga glas.

    Länge hade jag servettringar på loppislistan, och till sist kom jag över dessa festliga i mässing. Nu, när inventeringen är över, skrivs highballglas, fina kristallglas och mer Mon Amie in på listan.

    2 kommentarer på Inventering av finvitrinen

  • Grisar och garnystan – helgens skörd

    I helgen var det något som kallas för Nytorgsfesten, och förlaget jag jobbar på var med och sålde böcker. Men utöver företag som säljer sitt är det är det även loppis och annat hålligång. Efter en hel helg på Söder kom jag hem med detta!

    Tidigare i våras hittade jag en sådan här flaskhållare i flätad rotting, men i vinflaskestorlek. Nu fick jag tag på två i en mindre storlek för 10kr styck. Perfekt för öl- eller läsk! Spegeln fantiserar jag om att ha i en av husets kattvindar när vi gjort om det till gästrum. Den rutiga duken hade någon gjort sig av med i jobbets grovsopsrum, så den räddade jag. En gammal 90tals Ikea i bomull, om det räcker vill jag kanske sy en pyjamas av den.

    Runt kontoret växer det stockrosor i alla dess färger som nu börjat blomma ut. På vissa hade frökapslar dessutom torkat, så jag gick runt med sax. Dessa ska planteras nästa år! Tomaterna däremot skördade jag på min egen balkong, men är lika glad för det.

    En farbror på loppisen sålde två garnnystan för 10kr, så jag slog till på fyra stycken. Sådant här tvåtrådigt ullgarn är ju toppen för vantar och liknande småprojekt.

    Sist men inte minst hittade jag en liten tennljusstake på loppisen för 20kr. Det är en mycket gullig gris som fallit över och håller upp ett ljus i julgransljusstorlek. Hädanefter kommer den tändas alla högtider och dagar som behöver belysas. Förra veckan hade jag namnsdag, Fredde fyllde halvår och vi firade 6 år sedan första dejten, så det var ju synd att jag inte hade grisstaken redan då.

    Inga kommentarer på Grisar och garnystan – helgens skörd

  • Tillbaka till vardagen

    I måndags var semestern över, så jag packade portföljen och matlådan och gav mig av till arbetet.

    Kontoret var lika gulligt som alltid.

    Och stockrosorna blommade!

    Jag hade vind i luggen av cykelturen, och en randig fransk tröja.

    Arbetsdagen bestod främst i att beta sig igenom mailkorgen, men även äta lunch i trädgården.

    Tisdagen såg ungefär likadan ut, datorjobb och randig tröja. Men vi förberedde också inför Nytorgsfesten, där vi ska vara med och sälja böcker på lördag och söndag. Efter jobbet gick jag förbi Lindra och köpte ut ett skrin till Linnea.

    Tisdagen var även min namndag, och först bjöd Fredde på glass och sedan kvällsfikade jag på balkongen.

    Så blev det onsdag och jag hos Amanda på Tygverket. Jag har ett projekt på g, som jag kommer berätta mer om längre fram, just nu ska det bara bli klart.

    Veckans tredje randiga tröja var på och jag hade det toppen. Amanda försåg mig med kaffe och jag fick använda Tygverkets alla hightechsymaskiner.

    Räven var också där och höll oss sällskap. Det var så varmt och soligt att jag förbannade att jag inte hade packat baddräkt för ett dopp på hemfärden.

    Tygverket har fortfarande kvar ett urval Morris-tapeter till pangpris för övrigt! Det var här jag köpte de vi ska ha i huset.

    Så blev det torsdag. Jag spenderade förmiddagen i min egen verkstad och runt lunch cyklade jag till Nationalmuseum.

    Min moster Lallan var i stan och vi åt ihop, jag fick en grynrisotto och hon fick lax.

    Veckans ränder hade bytts ut mot prickar!

    Sedan kollade vi lite statyer och i shoppen innan vi tog oss till Gamla Stan.

    Vi vandrade runt bland kullerstenar och kikade in på second hand-affärer och fika, innan jag cyklade hem till verkstan igen.

    Där satt jag till sent igår, medan Fredrik försåg mig med melonbitar och ett glas vin. Där kommer jag att sitta idag med, men slutet skönjas, så förhoppningsvis inte lika länge.

    1 kommentar på Tillbaka till vardagen

  • Höstens handarbeten

    Jag har så smått börjat landa i att vara hemma igen. Allt är uppackat, tvättat, blommor börjar ta sig och i måndags började jobbet. Således går det bra att tänka på höstens projekt att dra igång. Här kommer därför en lista över vad som känns som prio.

    I slutet av september är det som vanligt dags för Bokmässan, och tills dess vill jag absolut ha klart resväskan som jag började med i våras. Nu finns det en plan för hjul och jag ska ta mig i kragen och göra hålet till handtaget färdigt, samt quilta klart fodret, så är den så gott som färdig.

    Till Bokmässan är även planen att sy en kostym. Jag har letat efter bra kostymtyg sedan jag och Josefin bestämde oss för att sy oss varsin, men det har visat sig stört omöjligt. Planen är därför att raida Sellpy i jakt på en bra herrkostym storlek större, gärna i tunn ull, och helt enkelt massakera den och återbruka till en kostym i min storlek.

    Som varje höst de senaste åren blir att sticka klart Carl Larsson-tröjan aktuell. 2025 borde bli året jag har den som jultröja, det är dags nu!

    Igår kväll slängde jag också lystna blickar på mitt tygstash och drog fram vad som lockade mest.

    Det silvriga är ett gammalt lurextyg. Tyvärr inte riktigt samma silvernyans som cowboyskjortan jag sytt på bannerbilden, så någon matchande minikjol blir det inte. Men däremot vill jag sy en nyårsklänning. Med största sannolik kortkort, men om den blir med långa ärmar eller smala axelband vet jag inte än.

    Det randiga sidentyget känns som gjort för att klä insidan av en resväska eller hattask i. Men tyvärr matchar det ju inte alls resväskan jag redan håller på med, och någon hattask har jag ens inte behov av. Men något festligt måste sys av det i höst!

    Det prickiga borde verkligen bli en långklänning, och detta symönster har jag, det skulle kunna bli strålande. Men nu när jag ser dem ihop inser jag ju att det absolut inte är höstigt, så det får nog vänta till i vår ändå. Resväska, kostym och stickad tröja räcker nog ändå bra som start. Vad har ni för höstprojekt på gång?

    1 kommentar på Höstens handarbeten

  • Björnbär, kullerstenar och drakar

    I torsdags kväll kom vi hem till Nacka strax efter tio. Jag räddade de växter som gick att rädda, gjorde en insats och kammade mig för första gången på över en vecka – det tog säkert 45 minuter, och sedan la jag mig i sängen med en ansiktsmask och kollade ikapp The Gilded Age tills jag somnade.

    Sedan var det fredag och strålande sol! Jag gjorde ärenden i Sickla och tog cykeln förbi björnbärsbuskarna. Det ser ut att kunna bli ett överflöd i år, men inget var moget ännu.

    Framåt kvällen svidade jag om, fastnade med klänningen i cykeln och fick hasta genom Gamla Stan för att hinna till dejt med Linnea.

    Vi började med ett turistvarv. Jag var taggad över Solgränd eftersom jag heter Sol i andranamn, och Linnea var taggad över St Göran och draken för hon älskar fantasy.

    Det grönskade och purkade i varje hörn och alla uteserveringar var fulla.

    Till slut hamnade vi på Den Gyldene Freden.

    Jag tog en fläder sour och Linnea en Aviator.

    Jag var sur över något, kanske över klänningen, kanske över den promenerande trubaduren som levde om. Men allt som allt hade vi det toppen.

    Vi satt kvar tills det började skymma.

    Sedan gick vi vidare genom gränderna och hamnade på Geronimos där Fredde mötte upp oss på en öl innan det var dags att åka hem.

    Det blev lördag, och en dag av uppackning, städning, tvättstuga och sådant som inte var värt ett foto. Men sedan mötte jag upp Amanda på Ersta Terassen. Det var solnedgång och kompisar och countrymusik, med andra ord ljuvligt.

    Och så kom den till slut, semesterns sista dag. Jag bakade bröd och Fredde sorterade tvätt och ni vet, allt sånt en gör dagen innan jobbet börjar igen.

    Matlåda packades.

    Som avslutning på semestern gick Fredde och jag en långpromenad runt Sickla sjön, kollade på alla konstverk och prövade tipspromenadsappen. Jag tog ett dopp just efter Evas sju döttrar-statyerna och sedan kvällsfikade vi hemma. Och så var hela den långa, fina semestern över.

    3 kommentarer på Björnbär, kullerstenar och drakar

  • Sista dagarna i Västerbotten

    I onsdags kväll var vi förbi mamma och pappa och lämnade tillbaka saker som vi lånat under sommaren, verktyg och kakassietter bland annat. Tidigare under dagen hade vi haft kakkalas för alla mina släktingar i byn som ett sätt att tömma kylen och säga tack för all hjälp i sommar.

    Sedan gick vi runt i trädgården och ryckte ogräs och rötter, Fredde planterade gräs och jag planterade stockrosor.

    Igår vaknade jag tidigt, tidigt. Det var kallt i huset och jag tog en stödfrukost innan jag somnade om i soffan. Jag hade tänkt sätta igång och greja för vi skulle åka hem senare under dagen, men sömnen tog överhanden.

    Men när Fredde hade vaknat och vi ätit riktig frukost började ta tagandet ordentligt. Mellan att diska, slänga sopor, tömma sängen osv osv osv passade jag på att inspektera terazzon.

    Oerhörd skillnad mot när vi fick tillträde till huset för prick fyra veckor sedan. Nästa sommar måste vi skaffa ett parasoll så att det går att vara här även om det är lika varmt som i år. Och dynor till rottingmöblerna ska sys.

    Vi mätte saker dit det behövs möbler eller byggas grejor, jag fotade i skåp för att komma ihåg vad vi lämnat och sedan fotade jag min nya trappstol som jag fått från mamma och pappa. Den ska målas om, för tyvärr gick ganska rejäla fläckar bort trots såpskurning. Jag vill fortsätta ha den gul, och lutar mot Carl Larssongårdens Lisbet.

    Sedan irrade vi säkert fjorton varv runt huset för att ställa undan krukor, plocka ihop tvättlina och stänga källaren. Tomater, verktyg dylikt bös packades in i bilen.

    Sedan klappade vi huset hejdå och låste, tog en kasse kvarglömda grejor och gick bort på glassfika hos min kusin Linn, innan vi bilade hem till Nacka.

    Självklart hade hallonen vid boden precis börjat bli riktigt stora och mogna just som det var dags att åka hem. Nästa år ska vi ha lite lugnare tempo så att vi faktiskt hinner med att ta hand om sådant som växer i trädgården. Men allt som allt har det ändå varit en ljuvlig första-hus-sommar.

    2 kommentarer på Sista dagarna i Västerbotten

  • Ett potpurri av dagar som gått

    Häromveckan hade jag en idé om att jag skulle göra ett OOTD-inlägg med byggarbetskläder. Totalt fotade jag två selfies. En jättetidigt, jättetrött, och en jättesent, jättetrött. Och sen var det inget kul längre, för det var typ samma klädsel varje dag. Valfri fläckig bandtisha och antingen hängselshorts eller fägfläckade 501:or jag haft i 20 år.

    Nåväl, en dag tog jag mig i kragen och snyggade till mig, och bytte ut hängselshortsen till något så väsenskilt som en hängselkjol, och sen drog vi på utflykt.

    När Amanda var här var hon gullig nog att hjälpa mig skrapa torkad fönsterfilm från insidan av badrumsfönstret, och som diskretion satte vi istället upp två cafégardiner. I framtiden vill jag ha lite högre, och med lodräta ränder, men för nu blev det sött.

    En annan kväll låg dimman tjock över byn och det kändes som att skrömt lurade bakom varje trästam.

    Hemma tände jag sommarens första ljus, i en ljusstake jag hittat i huset, framför en kotavla jag fått av min snälla pappa.

    Kanske dagen efter, vem vet helt säkert?, sken solen och jag placerade mig framför mammas och pappas vinbärsbuskar med en bunke i famnen.

    Sedan cyklade jag hem och kokade gelé och saft.

    Häromdagen fick vi en kanapé av min moster Lallan. Jag lånade en häftpistol av pappa, sydde ihop några sjok Anakreon-tyg, samma som gardinerna i biblioteket – men med vit botten, och klädde om den.

    Sedan ringde våra grannar Ulf och Leif och undrade ifall vi ville ha en stor matta. Det ville vi gärna! Den pryder nu nästan hela biblioteksgolvet, i alla fall tills den dagen vi bestämmer oss för att fernissa om.

    Och sedan tyckte mamma och pappa att vi behövde ett större soffbord och vi fick ta över detta i teak som de hade i sin lada. Det har varit så oerhört och osannolikt lyxigt att få ta över och låna så mycket möbler och inredning av snälla människor i sommar!

    Häromkvällen hade jag och Fredde en idé om att bli människor som spelar backgammon, men vi orkade inte ens läsa en sida regler efter en heldag renovering, kanske nästa sommar.

    Däremot orkade jag göra ett litet Matisse-galleri. Också viktigt.

    Igår vaknade jag tidigt, och solen sken, men det skulle bli regn. Jag skyndade ut i trädgården i pyjamas. Jag ville ha hotellig frukost och plockade hallon och jordgubbar.

    I kylen fanns en sån därna burk som rullas ut och sedan kan en grädda croissanter – höjden av hotelligt.

    Sedan gjorde jag en bricka med yoghurt, start, bär, kaffe och juice och drog med mig en filt till kanapén.

    Där låg jag sedan och läste bok och åt frukost, medan regnet till slut började falla och tills Fredde vaknade några timmar senare.

    Och fodret då? Jo, jag bröt om färgen både en och två gånger och målade om. Det syns väldigt lite skillnad på skärm, men i verkligheten blev det mycket behagligare tillsammans med sponten.

    3 kommentarer på Ett potpurri av dagar som gått

  • Jättelångt inlägg om ett ofärdigt kök

    När vi köpte huset såg det ut så här på mäklarbilderna.

    Förmodligen renoverat någon gång på 60talet, pastmatta, funktionella skåp och generellt fullt användbart.

    Förutom kylen då, där i skåpet, men det kan också ha varit den otroliga värmeböljan som slog till när vi flyttade in.

    Men generellt, det fungerade.

    Så vi flyttade in och inredde det lite lätt och det blev genast mer hemma.

    Dag tre som husägare bestämde sig Fredde och hans mamma för att kolla vad som fanns under plastmattan. Där låg trägolv! Och sen var vi igång.

    Trägolvet som kom fram är ett klassiskt undergolv som aldrig behandlats, och möjligtvis är för tunt för att slipa. Men vi älskar det ändå. Så det såpskurades med kärlek.

    Jag hängde gardiner, och ställde en pelargon i fönstret, och det kändes ännu mer som hemma.

    Så blev det söndag, och alla byggvaruhus i närheten var stängda och Fredde hade tråkigt. Så medan jag skrapade biblioteksgolv på limrester, i rummet bredvid, plockade Fredrik ner skafferi enheten. Kylen flyttades ner i källarn i väntan på en ny vi fått av min moster Lallan ❤ och alla skåpluckor och övrigt bra material sparades.

    Måndagen kom och brädgården var öppen, vi åkte dit och köpte reglar och kapade i lagom längd att få plats i bilen.

    Nere i källarn finns en gammal toalett, som inte använts som det på länge, men dörren var fin!

    Och efter några timmar hade Fredde byggt en karm och reglat upp ett blivande drömskafferi där det förra stått. Vi hade gjort lite skisser och ritningsidéer hemma i Nacka och jobbade med standarddjup för bänkskivor och dörrens mått som grund.

    Luckorna från tidigare skafferi och skåp åkte fram igen och blev grunden till en ny bänkyta. Lådorna kom från bakbordsenheten som lite senare också skulle plockas ned. Och den stora, goa lådan hittade vi på vinden.

    Efter att ha ringt runt till varje byggvaruhus på flera mils avstånd hittade vi tillslut pärlspont, och bestämde oss för en grön färg. Inte riktigt denna, men nära.

    Sedan kom Amanda på besök, och tack och lov hjälpte hon mig att grundmåla sponten, för grundmålning är det tråkigaste jag vet.

    Inne i köket började stommen för lådor och luckor ta form. Fredde byggde den av reglar och limträfog.

    Amanda for hem igen, men jag fick äntligen gå över till att måla med kulör, så jag överlevde. Koden för färgen är NCS S 3030-G30Y, jag ville ha en kulör mellan de två gröna i blivande tapet.

    I källaren har alla dörrar en gång i tiden varit rosa, i alla fall på insidan, så även blivande skafferidörr när speglarna var övertäckta med masonit. Så jag googlade på ”rosa linoljefärg”, och kulören som dök upp var nästan exakt den samma, så jag beställde en burk.

    Sedan upprättade jag måleriverkstad i källaren.

    Under lager av färg och fernissa och ådringsmålning dök denna text upp ”Utmärkt nånting Godtjänd”.

    Parallellt med dörrskrap målades också pärlspont.

    Och den nya kylen närmade sig, så det var dags för bakbord och städskåp att packa ihop.

    Kylen kom och jag skramlade fram ett gammalt cafébord med marmorskiva som fick knäcka extra som kaffestation.

    Ute i boden hittade Fredde tjocka gamla golvplankor som han och min pappa planhyvlade i tusentals timmar för att sedan bygga bänkskiva av.

    Tillslut var dörren också färdigskrapad.

    Och den rosa färgen hade anlänt!

    I en annan del av källaren sammanfogade Fredde plankorna till skiva.

    Och medan skivor limmas ihop kan en sätta spont!

    Eller för den delen måla en dörr!

    Bredvid dörröppningen in i köket är djupet inte stort nog för en full bänkskiva, så Fredde gjorde ett par svängar baserat på en snusdosas rundning.

    Plötsligt låg skivan på plats och stommen var grön!

    Hög tid för mig att putsa alla mässingsbeslag som suttit i köket tidigare med andra ord! Putsade dock absolut inte alla, bara sju, tillräckligt till den här enheten.

    I fredags kom alla lådor och luckor på plats. Skivan fästes och beslagen skruvades dit. Vi firade med tvåmansvernissage!

    Vi har ju byggt in ett element, så det finns lufthål både uppe och nere. Som dessutom är aluminiumnätade för att hålla potentiella gnagare ute.

    I lördags fick Fredde premiärhacka lök vid bänken, och det funkade bara fint!

    Efter middagen gick jag loss med tejpen, jag ville måla spegellisterna i en kontrasterande rosa. Det blev lite överväldigande med den neongula tejpen, men i värsta fall nog går det ju alltid att måla om.

    Innan frukost igår målade jag ett varv till, och sedan rycktes tejpen bort, utan det gula som stör är jag mycket mera nöjd.

    Pappa gav oss ett dörrhandtag och Fredde hittade foder i boden.

    Fodret kom på plats!

    Jag blandade till lite spontfärg med en annan grön färg jag hade hemma, och målade fram tills det var arbetsstopp igår. Förmodligen kommer jag justera kulören lite inför varv två, den känns lite för blå. Men vi får se hur den ser ut när den har torkat.

    7 kommentarer på Jättelångt inlägg om ett ofärdigt kök