Rastlösheten

Författare: Clara Kron

  • Veckan som gått

    Tillbaka från Umeå var det business as usual som gällde på kontoret, böckerna gör inte sig själva så att säga. Men eftersom Littfest hade gått så bra överraskade Johannes mig och Carin med varsin bakelse medan vi hade möte.

    Dock jobbade vi inte riktigt heldagar och jag slank förbi ett par loppisar på vägen hem från jobbet och kom bland annat hem med tre rullar tapet inspirerad av nederländskt kakel. En vacker dag ska jag ha dem i ett lantkök.

    Förra veckan fäste jag även alla trådar på vantarna jag stickat till mamma, och blockade dom ordentligt. Nu är de släta och fina, och redo att bli present när vi ses nästa gång vi ses.

    Mot slutet av veckan var det soligt och nästan varmt, så jag packade matsäck och cyklade på loppisrunda, med fikapaus vid havet. Jag tänkte göra ett inlägg med favoritsecondhandaffärer framöver, så vart jag cyklade får ni veta då.

    Efter loppisrundan gick jag på bibblan och lånade två böcker. Sen gick jag vägg i vägg och köpte en öl, satte mig i solen och började läsa Historien om Norrland i väntan på att Fredde skulle dyka upp.

    På en av loppisarna hittade jag ett litet rottingbord med glasskiva, som genast fick ersätta stringbordet som tidigare stod bredvid soffan.

    Fredagsmiddagen skulle bli godpasta och spexdrink, men jag hade glömt köpa apelsiner och fick springa till Tempo.

    Drinken i fråga var en Punch romaine, enligt rykten den sista drinken som serverades på Titanic. Jag använde det här receptet, men tycker att den var snyggare än god, är inte så värst för vindrinkar.

    I lördags fick jag kaffe på sängen och låg kvar och läste kanadensisk deckare länge och väl.

    På kvällen skulle Fredde ut, så jag bestämde mig för att dra igång ett nytt syprojekt. Ett par Quinn-byxor av sailorstuk. Egentligen ligger mina mått mellan tre olika storlekar och jag borde ha gjort en toile, men jag vägrade. Jag ville sy i jeanstyget direkt.

    Som kompensation för min slamsighet kring storleken (och att jag heller inte förtvättat tyget) var jag extra noggrann med själva sömnaden och gjorde snedslå till fickorna och snygga röda dekorsömmar.

    Medan jag ägnade söndagen åt att sy gjorde Fredde en ellösning som gjorde att vi kunde ha en till taklampa, så då möblerade vi tillbaka soffan till där den stod förut.

    I början av denna vecka har inte mycket rafflande hänt, jag har korrat en bok och jobbat, men på väg hem igår svängde jag in på Stadsmissionen och kom ut 89kr fattigare, men tre grejor rikare. Ett dokumentfack i rött läder, en sagosamling med obehagligt omslag och en bilderbok illustrerad av Tove Janssons mamma Signe Hammarsten Jansson.

    Igår hade även min favorittidning kommit med posten, Hemslöjden. Jag får en prenumeration av mamma varje jul och blir lika glad varje gång ett nummer dyker upp. Så gårdagen avslutades med läsning i badet, och nu fortsätter veckan.

    Inga kommentarer på Veckan som gått

  • Vetekattens Mjölnargårdsbullar

    För ett par veckor sedan ville Fredde ha något med vanilj, och det enda jag i så fall var sugen på var Vetekattens Mjölnargårdsbullar. De är lätta, fluffiga och fyllda med vaniljkräm. Jag bakade bara sex stycken, för så stor är min muffinsplåt, så naturligtvis är de redan slut. Hög tid att baka nya med andra ord!

    Eftersom receptet inte verkar finnas någonstans att finna på internet kommer det här, så att ni också kan göra det. I grunden kommer receptet från Vetekattens kokbok, men jag har justerat det lite, till exempel halverat det.

    Vetekattens Mjölnargårdsbullar, 24 st

    50 g jäst

    2,5 dl rumstempererad mjölk

    1,5 msk strösocker

    4 dl vetemjöl

    Lös upp jästen i mjölken. Tillsätt socker och mjöl. Arbeta ihop en elastisk deg, ca 5 minuter med maskin, eller 10 minuter för hand. Täck över och låt jäsa till dubbel storlek, ca 30 minuter.

    1 dl strösocker

    1 tsk salt

    1 ägg + 1/2 äggula (spara vitan och halva gulan till att pensla bullarna med)

    175 g smör, skuret i bitar

    7,5 dl vetemjöl

    Tillsätt de nya ingredienserna till den jästa degen och arbeta ihop, ca 10 minuter med maskin, eller 15 minuter för hand. Täck över degen och låt jäsa i ca 30 minuter.

    Sätt ugnen på 230 grader. Rulla ut degen och dela till 24 lika stora delar. Rulla runda bollar av dem, och lägg i rejäla muffinsformar. Ställ gärna formarna i en muffinsplåt för extra stadga. Täck över och låt jäsa i 45 minuter.

    Blanda under tiden vaniljfyllningen:

    200 g smör

    200 g strösocker

    1/2 vaniljstång

    Dela och skrapa ur vaniljstången, skrapa ur innehållet i en skål tillsammans med strösocker och blanda ordentligt. Rör sedan till en smidig massa med smöret.

    Pensla bullarna med ett uppvispat ägg och klipp sedan ett ordentligt jack rakt ned i bullen.

    Spritsa ner vaniljfyllningen i bullen. Se till att du kommer ända ner i botten av bullen. Strössla över ordentligt med pärlsocker.

    Sänk ungstemperaturen till 200 grader och grädda bullarna i mitten av ugnen tills de är gyllenbruna, det tar ca 12–15 minuter.

    Det är absolut ett krångligare recept än att bara göra vanliga vaniljbullar, men så värt det. Och nej, kanske en måndag inte är dagen en ställer sig och bakar krångelbullar. Men nu när receptet finns här, kan det ligga och gro i bakhuvudet tills tid och lust dyker upp någon gång under veckan.

    2 kommentarer på Vetekattens Mjölnargårdsbullar

  • Hur går det med odlingen i år, Clara?

    Dåligt, tackar som frågar. Nej, men i och med Belgien, förkylning, Plantagen som flyttat till gud vet var, Littfest och allmän lättja har jag i största allmänhet försakat mina odlingar.

    I december någon gång fick jag feeling och planterade ett par tomatfrön av oklar sort, jag var tydligen inte duktig nog att namnmärka dem. Och i slutet av januari beställde jag frön av en kvinna på Tradera och planterade ett helt tråg fullt. Nu var det hög tid att ge bägge odlingsomgångarna lite kärlek.

    Dessutom hade jag satt lite basilika i det lilla drivhuset, och rotat några basilikakvistar från köpekrukor.

    Nu är allt smått omskolat, och tomaterna blev beskurna, tyvärr räckte inte jorden till att skola om även dem. Jag måste helt klart hitta en ny jordbutik, för Icas påsar är så futtiga. Tyvärr hade inga gurkor överlevt min neglekt, så jag får plantera nya.

    Jag har verkligen ingen aning om vad det blir för tomater, eller ens om det blir tre olika. Varje år säger jag att jag inte ska odla så mycket tomater för balkongen är ju inte hur stor som helst. Men det är godaste grönsaken och finns för många roliga sorter för att låta bli.

    I kryddhyllan i köket bor såklart kryddorna, men det är förresten kanske här jag borde ha en gurkgardin. Nu när solen börjat komma på riktigt borde det kunna gå fort att få ett nytt försök att öveleva.

    Inga kommentarer på Hur går det med odlingen i år, Clara?

  • En rutig pyjamas

    Efter att jag sytt ett par pyjamasar av vintagetyger med vintagemönster frågade Tygverket ifall jag ville göra ett samarbete med dem. Pröva ett modernt mönster och sy i ett nytt tyg. Eftersom jag älskar pyjamasar sa jag såklart ja! Tygverket stod för material och jag sydde!

    Mönstret var Merchant & Mills ”Winnie”. De båda tygen är också från M&M; det rutiga är en tunnare linne- och bomullsblandning och heter ”Rhubarb and custard” och det enfärgade är i hellinne och heter ”Cool coral”.

    Dessutom behövde jag tråd och valde en matchande rosa nyans, jag planerade att sy en necessär av spillbitar så en dragkedja behövdes också. Snöret är till för att skapa passpoal och knapparna är i rosapärlemor från Tygverkets urval av vintageknappar.

    Först och främst klippte jag ut pappersmönstret. Jag var sjuk när detta ägde rum, hade jag haft mer ork hade jag förmodligen kalkerat på sånt genomskinligt mönsterpapper istället. Detta på grund av att nu är mitt mönster alltid klippt i en storlek, medan det kommer i ett stort antal.

    Jag låg mellan två storlekar men valde att ta den mindre storleken, eftersom det var en pyjamas hade mönstret mycket svängrum.

    Jag strök tyget och nålade det längst långsidan innan jag började klippa ut mönsterdelar, ett rutigt tyg vill en inte ska bli snett och vint.

    Det rutiga tyget var huvudtyg och det rosa skulle bli passpoal. Mönstret kom med färdiga delar för att veta exakt hur mycket som behövdes var, men jag ville pröva ett knep för att göra en riktigt lång bit också då jag aldrig gjort passpoal.

    Man klipper en kvadrat och mäter och matchar och hej och hå, jag sökte på Youtube och följde bara efter hur de gjorde. Och det gick fint! Men eftersom jag inte ville slösa för mycket tyg ifall det inte blev bra gjorde jag bara av en 30×30 lapp och jag tycker det blev lite för många skarvar.

    Men skarvar är perfekt att dölja ärmhålssömmar med! Mönstret säger att man ska snygga till sömmarna efter hopsättning med zickzack eller overlock, men det tycker jag inte alls är prydligt så jag syr det mesta med franska sömmar. I ärmhålor blir det dock lite bulkigt så där fick passpoal istället dölja en vanlig söm.

    Mönstret har egentligen inte slag på ärmar och benslut, men det tycker jag hör till på pyjamasar. Så jag klippte av lite i ärm och benslut och klippte ut en ny bit av tyget, men lagt på diagonalen, i lite mer än dubbel storlek av avklippet. Alla gånger jag har sytt pyjamas har jag sett på Youtube hur Lauren gör. M&M-mönstret var väldigt enkelt att följa men ibland är det ändå skönt att se en video.

    En annan ändring jag gjorde mot mönstret var att förstora fickan med ett par cm. Byxan har ingen ficka och snusdosan fick inte plats i bröstfickan som det var, så det behövdes. När jag ändå var i farten passade jag på att brodera mina initialer på den också.

    Jag har sytt ett antal necessärer i mina dagar, faktiskt var det något av det första jag prövade på att sy när jag började sy igen som vuxen. Denna gång ville jag göra en quiltad. Jag prövade två rutstorlekar men landade sedan i en mitt emellan.

    Jag ritade ihop ett mönster, så jag hade ingen instruktion att utgå ifrån, vilket gjorde att jag dels satte läderflärpen på fel sida, men också att jag i detta stadie glömde att sy dit passpoal. Nåja.

    Det blev en necessär i alla fall! Knubbig och god och dessutom en matchande rosett. Jag behöver naturligtvis sy en sovmask också när tiden finns till.

    Pyjamasen blev också klar, och precis så go som jag hade hoppats. Det är något påskigt glatt över den.

    Det påstås att mönstret är mellansvårt, men jag tycker det absolut funkar för en nybörjare med tålamod. Det mest knixiga skulle jag säga är knapphålen, passpoalen är mycket bra beskriven hur en ska få till så en behöver inte rädslas den.

    Det är bara mitten av mars och jag har redan sytt mig två, om än ljuvliga, pyjamasar. Nu när denna också är klar kanske jag kan gå vidare till annan sömnad.

    1 kommentar på En rutig pyjamas

  • Littfest

    I torsdags vid lunch satte jag mig på tåget med en stickning och en burk med chips, och några timmar senare anlände jag i Umeå!

    Det var dags för Littfest och i hotellobbyn välkomnade festivaltidningen min kollega Carin och mig. Tre av Tranans författare skulle medverka i programmet, Tanya Tagaq, Bora Chung och Sang Young Park.

    Vi checkade in och åkte sedan raka vägen ner till hotellbaren för en sen middag. Jag fick en tryffelpasta som var mycket god, vill nu ha citronskivor till allt.

    På fredagen vaknade jag av strålande solsken och trodde såklart att jag hade försovit mig, men klockan var bara 6. På frukosten stal jag med mig en extra minimuffin och sedan var det dags att gå tvärs över gatan och bygga upp vårat bokbord.

    Vilket gick fort då de flesta av våra böcker var superförsenade. Men framåt elva, två timmar efter festivalens start, hade både barn- och vuxenböcker dykt upp! Jag stickade och sålde böcker i godan ro och både min moster Lallan och kusin Linn kom förbi under dagen, vilket var efterlängtat.

    Efter en heldag av möten med gulliga läsare, bokförsäljning och författarsamtal gick jag tillbaka till hotellrummet och bytte om. Här inser jag att jag måste justera skärphällorna på denna Jane Wikström-klänning. Skärpet hamnar långt ovanför midjan, gillar de inte.

    Sen raka vägen ned i hotellbarn för en föremiddagen cocktail med Carin, Johannes och översättaren Nika, som översatt Tanya Tagaqs Spricktand. Johannes var hes efter bokmässan i London så han drack en whiskeydrink, Carin och Nika drack violdrinkar och jag slog till på en variant av en piña colada, med kokosskum!

    Efter drinken gick vi över torget till vår middagsbokning, Tanya och hennes gäng skulle ha följt med men var för jetlaggade så det blev bara vi och Nika. Inte så bara det heller! Nika har dessutom precis översatt en barnbok för mig också, en bilderbok som kommer ut i april. På Basta kunde en beställa en 3 liter stor flaska öl och dela på, turistigt och toppen tyckte vi och slog till. Vi delade på arancini och friterad kronärtskocka till förrätt, och även här var citronskivan med och briljerade.

    Gud, tydligen var maten det jag fotade mest på denna resa. I alla fall, dagen därpå var det lördag och det fanns därför pannkakor till frukost!

    Efter frukosten tog jag med mig en kaffe till hotellrummet och samlade mig inför dagen. Vid elva skulle jag sitta i ett panelsamtal och diskutera översatt barn- och ungdomslitteratur. Inför publik. Superläskigt, såklart. Men så här i efterhand kan jag avslöja att det gick bra! Det var så trevligt att prata barnböcker och tiden gick fort, kunde ha pratat mycket längre.

    Jag gick inte på ett enda författarsamtal under festivalen, det fick Johannes och Carin springa på eftersom det ändå var deras författare som var på besök. Däremot gick jag förbi Ellerströms bokbord och köpte med mig tre efterlängtade diktsamlingar. Emily Brontës är helt ny och Audre Lordes har jag klämt på flera bokmässor i rad och tänkt köpa, så när det var 3 böcker för priset av 2 mot slutet av festivalen slog jag till.

    Sen tog den vanliga festivalen slut och det var dags att plocka ihop bokbordet, eller snarare rodda om det till ett skivförsäljningsbord för nu skulle Tanya uppträda live. Turligt nog hade vi sålt så mycket böcker att det gick raskt att stuva undan. Littfest hade tagit fram en egen öl så innan festivalen var helt slut var jag tvungen att pröva en. God! Vanten var vid denna tidpunkt nästan klar och det var någon kvart kvar till Tanyas framträdande.

    Vilket var helt otroligt! 45 minuter inuitisk strumpsång ackompanjerat av trummor och cello. Över tusen personer i publiken och alla jag pratade med efteråt var minst lika golvade som jag. Tips! Idag framträder Tanya med både författarsamtal och sång på Kulturhuset i Stockholm, men när jag skrev detta igårkväll fanns det bara tre biljetter kvar, så skynda fynda!

    Efter spelningen gick vi ner i källarn för avslutningsfest för alla medverkande. Jag fick mingla med norrlänningar, dansa till Dire Straits och höra Nika sjunga Dixie Chicks på kareoke. Ett utmärkt avslut på en toppfestival!

    Och igår gick tåget hemåt igen. Någonstans i höjd vid min hemby skymtade jag dessa avverkade trädstammar, något som också är en vanlig syn i Agnäs då det finns en stolpfabrik där. Så hemlängtan till byn var större än på länge. Men snart kommer sommaren och jag åker dit, länge! Första ska bara lite vår i Nacka klaras av.

    Inga kommentarer på Littfest

  • Cocktailfredag: Doctor special

    När Fredde fyllde 30 hade han just flyttat in i min etta och ölbryggandet som han tidigare hållit på med fick helt enkelt inte rum. Som kompensation bestämde jag mig för att bygga en hemmabar till honom och scoutade hela internet efter snygga grejer till den. Bland annat hittade jag på Tradera bartender Andrés shaker set.

    Det innehöll förutom shaker, jigger och sil en bunt reklamrecept, men även bartender Andrés egna cocktailnyckel! Jag ska motvilligt erkänna att sedan Fredde fyllde 30 för flera år sedan har den använts allt för sällan.

    Men jag har ju även samlat på mig en mängd gammal drinkparafernalia under åren som gått, och lördags var Fredde dessutom lite förkyld och jag kände att det är dags att André och dekroen får skina! I cocktailnyckeln hittade jag recept på drinken Doctor Special, perfekt för den som ändå är lagom frisk för en drink.

    Till Doctor Special behöver du:

    1/3 gin

    1/3 punch

    1/3 citronjuice

    3/3 grenadine

    Sodavatten

    Is

    Dekorationer

    Blanda vätskan i en shaker med is. Häll upp i ett highball glas med is. Fyll upp glaset med sodavatten. Dekorera med vad du finner lämpligt, jag valde ett torkat limehjul och en rosa plasttupp.

    Jag var ytterst tveksam hur den skulle smaka för jag har aldrig druckit en cocktail med punch i förut, men den var verkligen otippat god. Jag var också tveksam till den väldiga mängden grenadine, men drinken blev balanserad och fick en uppiggande färg.

    Stärkt av framgångarna med hur god den var tänker jag att det blir en serie av det här, en fredagsdrink på bloggen då och då, med recept ur Andrés cocktailnyckel, eller någon av de andra gamla drinkböckerna som också finns i hushållet.

    4 kommentarer på Cocktailfredag: Doctor special

  • Barnboksförfattare skriver för vuxna

    I februari läste jag två böcker av barnboksförfattare som har börjat skriva för vuxna; Den som vaktar flocken av Johan Rundberg och Glaselefanten av Camilla Lagerqvist. Det är Johans första bok för vuxna och Camillas andra, och således också andra delen i serien om detektiv Tillman.

    Jag har tidigare läst (och läst om samt lyssnat på) Johans serie Månvind och Hoff, och älskat alla fem delar. Det är en historisk 9–12 serie som handlar om barnhemsbarnet Mika som löser brott tillsammans med den avdankade konstapeln Hoff. Fängslande böcker allihop, drabbande och spännande.

    Den som vaktar flocken är något helt annat. Det är en modern thriller ur främst vuxna föräldrarna Sanna och Martina perspektiv. Boken vore dock ingenting utan deras tonårsbarn, de är katalysatorn till allt som händer i boken. Och det är just när Johan är i tonåringarnas blick och dialog som han verkligen briljerar.

    Det är genomgående spännande och välskrivet, men också snabbläst och lättillgängligt, på det bästa av vis. En bladvändare i ordets sanna bemärkelse, full med blindspår och oväntade vändningar. Boken känns väldigt filmisk och skulle förmodligen göra sig ypperligt som en mini-serie.

    Av Camilla har jag tidigare läst, förutom Det hemliga sällskapet –den första delen om detektiv Tillman, en mängd olika barnböcker, som huvudsakligen är historiska spänningsböcker eller deckare de med, oftast för åldern 9–12.

    Glaselefanten är även den en historisk deckare. Det är 1920-tal i Uppsala och efter förra bokens slut är Ester Tillman numer en etablerad detektiv som tar sig an uppdrag och löser brott.

    2023 och 2024 kom en hel våg av historiska deckare med kvinnor som huvudkaraktär, och jag tror att jag läste dem alla. Katarina Wennstam Döda kvinnor förlåter inte och Död mans kvinna, Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna, och Sedlighetsbyrån och Förbjuden ingång av Christina Wahldén, samt Det hemliga sällskapet då. Säkert någon ytterligare också. Så jag får kanske skylla mig själv, men när jag läser Glaselefanten har jag svårt att minnas vem Ester är, jag blir inte engagerad från start och har svårt att känna något för karaktärerna.

    Det är mysig läsning som puttrar på, men inte mycket mer än så. Jag hade förmodligen tyckt mer om den ifall den var mer fristående, som Agatha Christies böcker om Poirot tillexempel. Den känns för grund och tunn för att jag ska bli riktigt engagerad och för att karaktärerna ska ges ordentligt med kött och blod. Nu blir jag främst förvirrad och snudd på irriterad av att jag inte minns Esters kärleksintresse och varför det inte kan bli dem. Inte en bok jag kommer läsa om, men förmodligen ger jag ändå del tre en chans när den kommer ut.

    Vad läser ni på just nu?

    2 kommentarer på Barnboksförfattare skriver för vuxna

  • Dagarna dagarna dagarna

    I torsdags och fredags hade jag skola. Jag går Skeppsholmens folkhögskolas kurs Skriv! och vi ses ungefär en gång var sjätte vecka. Kursen är toppen och en får frukostfika. Eftersom jag hade hittat ett matchande emaljfat till min kopp så tog jag med den. För vissa i hushållet ifrågasatte nödvändigheten i sagda fat, så jag behövde ju visa att det kom till användning.

    Skoldagarna består till stor del av textsamtal, och mycket lyssna, så jag passar på att sticka också. I slutet av fredagen var en mycket stor Gudrun-vante nästan klar.

    Nästan hela helgen spenderades i verkstaden. I lördags skulle vi gått på dagsfest, men nu var det Freddes tur att var sjuk.

    I lördags var det dock för soligt för att spendera hela dagen inne, så jag gick ut och hälsade på krokusar och tussilago.

    Samt handlade och hämtade ett Sellpypaket.

    Hemma väntade en deg på jäsning för Fredde hade önskat något vaniljfyllt som kompensation för den uteblivna festen.

    Det blev Vetekattens Mjölnargårdsbullar. Krångliga att baka men så himla värt det.

    Vad fanns det i Sellpypaketet då? Jo, en rejäl och röd läderväska med tillhörande portmonnä bland annat.

    Sen blev det söndag, jag träffade mamma i solen och på kvällen mådde Fredde lite bättre, så han lagade godmiddag till oss.

    Och jag sydde rutor in i det sista, fram tills att det var dags att lägga sig och skriva detta inlägg. På torsdag åker jag upp till Umeå för Littfest och jag vill absolut ha med mig den rutiga pyjamasen med en matchande necessär. På byxfronten har jag sytt ungefär noll, så det blir kvällsjour hela vägen fram till torsdag.

    4 kommentarer på Dagarna dagarna dagarna

  • Antikmässan

    I onsdags var det dags för Antikmässans vernissage. Solen sken, så jag drog på mig skinnjackan, hoppade på tvärbanan och begav mig mot Älvsjö. Åtminstone hälften av alla gånger jag har varit på Antikmässans invigning har det dessutom varit skinnjackepremiär. 2023, när det snöade så mycket att alla bussar i Nacka slutade gå och banvagnar fick sättas in på Värmdö – och både Alicia och jag fick stanna hemma, pratar vi inte om.

    Väl på mässan mötte jag först och främst upp Karoline! Hon är i Stockholm för att göra praktik och det var ljuvligt att få gå på mässan med henne igen, efter att hon varit norrut flera år i rad.

    Först vankades det ett mingel där det berättades om de olika utställningarna på årets mässa: stolar, mopeder och Camilla Thulins garderob. Det bjöds på alkoholfri fläderdrink, ja tack, och småländsk ostkaka, nej tack. Men det var fin!

    Ingen snö på Värmdö denna gång, så Alicia var också på plats!

    En av dessa två fick en klapp på kinden av en 81årig tant som sa att hon var gullig. Jag låter er gissa vem som föll tanten i smaken.

    Spoiler: det var naturligtvis Karro som gick hem hos tanterna. Här försökte jag övertyga henne att köpa denna otroliga handstickade 30talströja från Laholm, men tyvärr blev det inte av.

    I en monter bjöds det på ostkrokar, det tackade jag ja till.

    Sen dök Amanda och Saga upp!

    Överallt fanns det fina saker att titta på.

    Och fler fina tjejer, som Lisen! Totalt tror jag att jag sprang in i i alla fall 10 gull.

    Det mesta av allt det fina var långt utanför budget, som denna underbara stol.

    Två saker kom jag dock hem med, förutom några praliner till Fredrik. Ett par 70tals jeans, som tyvärr visade sig vara för små även när jag sprättade bort insömnaden. De får helt enkelt säljas vidare. Men jag slog också till på en liten sjöstjärnebrosch i mässing. Den kan i alla fall aldrig bli för liten!

    3 kommentarer på Antikmässan

  • I min handväska

    Häromdagen var det hög tid att göra min väska vårsnygg. Den var dassig och dammig och behövde en rejäl smörjning. Så när jag ändå tömde den inför rengöringen tänkte jag att vi kunde titta på vad jag faktiskt har i väskan till vardags.

    Så. Nu är den putsad. Först och främst, väskan i fråga är Näver-väska i storlek small från Eduards Accessories. Jag köpte den dock från Sellpy för ungefär ett år sedan. Där kostade den 710kr, men var ännu torrare och tristare än nu, snudd på grå. Den är liten, men rymmer mycket.

    Som det allra viktigaste – plånbok-nycklar-mobil-och-snus – är ramsan för att få gå ut genom dörren i detta hushåll. Nyckelringen är en snäcka av Maja Sten för Svenskt Tenn som jag fick i julklapp av mamma ett år, och plånboken är en random röd sak från loppis. I väskan finns också en nätkasse i fall något behöver handlas, hörlurar, tugummi och ett måttbad att mäta loppisfynd med.

    En liten Moleskineskrivbok och en röd penna att skriva ner viktiga saker med. Borde även ha en kortlek i handväskan jämt, inser jag nu, för det finns inget trevligare än att slå Fredde i Chicago över en öl på lokal.

    Och sist men inte minst, läppbalsam, handkräm och en röd cremerougeläpphistoria för när en vill pigga upp sig. Hade jag inte slarvat bort mina solglasögon hade de väl snart kunnat kvala in också, men istället börjar loppisjakten på ett par nya.

    Inga kommentarer på I min handväska