Igår var en äkta söndag. Trist och grå. Jag hasade runt utan att kunna ta för mig något vettigt. Så till slut fick jag nog, slängde en sax i väskan och gick ut på rövarstråt. Kom hem med ris och blommor.

Från källarn fick en låda påskpynt åka upp, textilier plockades fram från linneskåpet och passande vasar tog plats på bordet.

I köket fick en gulaktig löpare, en mjölkglashöna och en bukett påskliljor bo.

Hönan hittade jag på Lindra i veckan för en tjuga. Jag köpte hem de snyggaste äggodisarna som jag kunde hitta och fyllde den med.

Bland tomatplantorna lade jag en i alla fall på håll ganska påskig duk.

Tittar en nära ser en dock att det bara är en cowboysarduk som låtsas.

Utbudet av påskpynt är skralt. Jag tänker varje år att jag ska ta till vara på äggskal och marmorera eller växtfärga, men det blir aldrig av. Och på loppis hittar jag nästan aldrig något snyggt. Men en del grejor har jag ändå, som de ljuvliga platta äggen i papper.

Påskriset fick som vanligt bo ovanpå vitrinskåpet.

Pyntet är en blandning av hemmabyggen och vintagepynt. Det är en ganska brokig skara, men jag tycker påsken ska vara lite ful och gräll. Mismatchad och färgstark. Inte så tillrättalagd.

Kay Bojesen-fåglarna vaktar äggen noga.

Mot slutet av söndagen tyckte jag dock att det var lite skralt i riset och drog fram lite provbitar filt och började klippa ägg ur. Vi får se hur många jag orkar göra, men de blir ganska fina i alla fall.